31 oktober 2009

Utan Facebook finns man inte eller är jag helt enkelt inte välkommen?

Idag skall "alla" på fest igen, "alla" utom jag. Tydligen kom inbjudan via Facebook och trots att jag träffat på människor jag vet skall ha fest har ingen ens nämnt det. Anledningen till att jag vet om det är att andra pratat om att de skall på fest. Känner mig helt osynlig, lite deppig men samtidigt börjar det vara så ofta att det inte gör lika ont längre. Går och lägger mig tidigt istället och vilar ut. I morgon skall jag försöka göra klart min prezi för seminariet jag skall hålla på torsdag. Jag är sjukt nervös inför det.

Men skaffa Facebook då och sluta gnäll tänker säkert någon och visst tanken har slagit mig men jag vill inte lägga mitt liv där, jag har mina skäl, det finns värre sår som riskerar att rivas upp plus att ett visst fd internetberoende nog kan väckas till liv igen. Har jag lyckat bryta mig ur att kolla x antal forum nästan dygnet runt genom att avstå dem så tror jag nog inte att Facebook är så jäkla smart.  (Skriver mer om det här)

Men har det blivit så att man antar att alla finns där så när man möter folk pratar man inte om saker och ting för att man redan avhandlat det på FB (gäller annat oxå)? Eller är det min snälla tolkning för att slippa känna hugget i hjärtat av att jag faktiskt inte är välkommen? Jag är inte typen som bjuder in mig själv så är det bara, det är jag på tok för blyg för plus att jag inte tycker om att få ett nej, eller se någon försöka komma ur situationen men också för att jag ju aldrig vet om det är en "öppen inbjudan" eller om det är x personer som skall träffas och de inte alls har tänkt sig ha fler. Utan kontext vet jag ju inte när det passar sig alls.

Men nä nu skall jag ta hand om fläskfilén och rotfruktsgratängen och se till att jag och resten av familjen får lite mat i sig, om jag nu kan släpa sambon från WoW-spelandet.

Ha en trevlig kväll oavsett om ni skall på fest eller inte.

Jaha då står han där på trappen

Ungarna tjatade och ville göra en pumpalykta, jag var inte alls sugen, förstår mig inte på Halloween (kanske är jag bara sur och bitter för att alla andra verkar vara bjudna på fest).

Jag gav i alla fall upp, införskaffade pumpa och hjälpte barnen. Han är inte direkt skräckinjagande men lyser upp trappan lite i alla fall. Nackdelen är väl om ungar nu tror att vi är Halloweenare och har planerat att ösa ut godis i massor. Finns nog lite sega kolor de kan få om vi är vakna, hela familjen verkar lite småtrött.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Gubbklubb

Varje morgon står de där på Ica, gubbarna som väntar på tidningen. Lycka är att vara den som får tag i vagnen med returtidningarna.

Idag var det dessa 2 män som höll hårt i vagnen för att snabbt föra ut den till tidningsbilen som kommer med dagens tidningar.



- Posted using BlogPress from my iPhone

29 oktober 2009

Varför fick jag en idé för sent?

24hbc verkar så sjukt kul och redan förra året tänkte jag att nästa år då vill jag vara med. Men anmälningstiden kom och idéerna uteblev helt. Men så strax efter att Ted Valentin meddelat att det var fullt ja då poppar ju givetvis en bra idé upp. Så nu sitter jag här och följer liveflödet från 24hbc och surar lite över att jag är så trög. Fast å andra sidan kanske jag kan få förverkliga det inom jobbet istället, vi får se.

Läs även andra bloggares åsikter om

Nackdelen med att åka hem tidigare

Bilkö à la Norrland är inte så lång men ovanan gör att jag blir frustrerad ändå. Men det positiva är att 1 timmes tidigare hemfärd innebär skymmning istället för beckmörker.


- Posted using BlogPress from my iPhone

28 oktober 2009

En släng av trochanterit hö + fotledsdistorsion vä

Var hos ortopeden igår och han sa att jag har trochanterit hö + fotledsdistorsion vä. Om jag fattar det rätt så har jag inflammation i ett muskelfäste högt upp på lårbenet och ett glapp i foten pga utdraget ledband. Jag skall styrketräna, få mjukdelsterapi och få balansövningar samt stretchövningar.

Så glad att inget ben var brutet och knasigt ihopläkt i foten och att det inte är något knas med själva höftleden. Nu skall jag sköta sjukgymnastiken exemplariskt så fort jag bara får komma dit.

Läste på lite om vrickningar/stukningar och jag verkar ha gjort helt rätt i som ignorerar att det smärtat och ömmat och istället använt foten så mycket det bara gått. Från Internetmedicin:
Smärtan förvärras initialt vid belastning och rörelse av foten. Detta är dock något paradoxalt, eftersom belastning och rörlighetsträning är viktiga i samband med behandling av skadan. Trots smärtan är det viktigt att påbörja rehabiliteringen så snabbt som möjligt. Tidig rehabilitering är faktiskt ett av de viktigaste sätten att behandla skadan och förkorta läkningstiden.

26 oktober 2009

Tandfén måste komma på besök

Herman (snart 7 år) har idag tappat sin första tand.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag rymde från ett kallt Trollhättan och lever nu i ett allt kallare land

Mymlan på Bloggvärldsbloggen vill att vi skriver om invandring och främlingsfientlighet som veckans bloggtema och jag skall här försöka formulera mina tankar kring ämnet men ser nu vid en genomläsning att det känns så futtigt. Det är svårt för det är ett ämne som dels är infekterat och dels en del av anledningen till att jag flyttade från Trollhättan till Luleå.

Jag är uppvuxen i Trollhättan, en stad jag faktiskt älskade en gång i tiden, mycket vatten, mysiga promenadstråk, fanns saker att göra, jag hade ett fåtal nära vänner som jag idag saknar så det gör ont emellan varven. Min familj bor där och vi har glidit ifrån varandra totalt efter min flytt på 120 mil. Men det finns en baksida i Trollhättan jag inte saknar det minsta.

Eftersom Trollhättan är en industristad så innebär det också att det alltid funnits arbetskraftsinvandring. Min egen far kom dit från Finland som 18-åring 1969 för att jobba som svetsare, kunde inte ett ord svenska. Vilket alltså gör mig till invandrarbarn. Mamma var från Vänersborg. Flera av mina förskole- och klasskamrater hade antingen en eller båda föräldrarna från ett annat land. Man räknade en gång på 80-talet och i bostadsområdet Kronogården där jag bodde fanns kring 100 olika nationaliteter representerade. Jag växte upp i detta miljonprogramsområde med flera vänner som flytt krig eller kommit till Sverige för att jobba i vår industri. Jag visste att de var precis som alla andra, de var mina vänner. De väckte min nyfikenhet på att se andra delar av världen, förstå mig på kulturer och religioner.

För mig existerade egentligen ingen främlingsfientlighet under de första skolåren. Visst hade man hört talas om hur turkar, greker och även finnar behandlats åren innan men de hade liksom hunnit att integreras till stor del och vi halvfinnar räknades som svenskar. Men vi var väl lite isolerade där ute på Kronogården, levde i symbios med varandra till stor del. Fortfarande var helyllesvenskarna i majoritet där ute (Kronogården ligger aningen isolerat från resten av staden).

När jag var kring 16-17 år började den andra sidan smyga sig fram. Dels träffade jag oftare på folk från andra delar av stan och de såg ofta ner på oss Kronogårdare och dels så hände något i stan de rakade skallarna blev fler och stöveltrampet hördes på gatorna. Bland mina bekanta började jag allt oftare höra hur man skyllde än det ena än det andra på invandrare. Men oftast bara på de som kom från utomeuropeiska länder, jag hörde aldrig några krav på att ex. min far skulle åka tillbaka. Han var nu Territorial Manager för ett framgångsrikt företag. Invandrarna i Trollhättan var inte längre arbetskraftsinvandrare, krig runt omkring i världen drev allt fler flyktingar till Sverige och i Trollhättan tog vi emot väldigt många. Vi hade flyktingförläggningar där de bodde. De fick pengar av kommunen för att kunna överleva/leva. Det sågs inte med blida ögon av många och hatet växte och min rädsla för hur människor behandlade varandra växte den också.

Personer som jag känt väldigt länge slängde ur sig hemska saker om andra människor. Ofta sa jag ifrån, vissa tog jag avstånd ifrån helt men smygrasismen/vardagsrasimen slog djup rot i många, min styvfar som jag delade hus med var en av dem, ja till och med min mor kunde kläcka ur sig saker som fick mig att må illa. Vi bodde nu i en villa i ett av de finare bostadsområdena.

Jag flyttade 17,5 år gammal till egen lägenhet tillbaka till "mitt Kronogården", jag stod inte ut hemma, behövde fly. Många tyckte jag var konstig som flyttade från Strömslund ner till "gettot" men dels var det billiga lägenheter och dels var det mitt hemmaområde, jag var aldrig otrygg där.

Våren 1993 stod jag inte ut längre, det var dags att söka till högskolan och efter att ha pluggat mina sista två år på 4-årig Teknisk i Uddevalla (pendlade) insåg jag att Trollhättan hade blivit allt för kallt (även om det var aningen hett kring mina egna öron då jag mopsade upp mig mot vissta skinskallar som bla hotat en av mina vänner samt lite andra hemskheter som jag gärna lägger bakom mig). I en artikel i Apropå/2002, BRÅs tidskrift kan man läsa:

Trollhättan hamnade i massmedias strålkastarljus 1993 när flera flyktingar blev svårt misshandlade av skinheads och den shiamuslimska moskén brändes ner. Också i Uddevalla och Vänersborg blev invandrare/flyktingar misshandlade. I samtliga dessa kommuner fanns också rasistiska eller nazistiska ungdomsgäng
Jag sökte mig så långt bort det gick, till Luleå. Där skulle jag förhoppningsvis kunna slippa ifrån de med lika lite hjärna som hår, de som hotat mig för att jag försvarat invandrare och flyktingar. De som hävdade att vissa människor inte hade någon rätt att leva.

Som vuxen har jag funderat en del på vad som egentligen hände där i Trollhättan i början av 90-talet, hur kunde en fridsam relativt invandrarvänlig byhåla plötsligt anses som ett av Sveriges center för rasism? Det kändes fruktansvärt att säga att jag var från Trollhättan här uppe i Luleå och mötas av frågan om jag var rasist jag också.

I artikeln skriver man:
Men det fanns en historia bakom våldet i Trollhättan sommaren 1993, och den historien var politikerna inte okunniga om. Redan 1991 hade personal på skolor och fritidsgårdar slagit larm om ökat våld mellan två ungdomsgäng. Konflikten hade sin upprinnelse i sammanslagningen av två högstadieskolor, och den kom att utveckla sig till en konflikt med invandrarungdomar på ena sidan och skinheads på den andra. På fritidsgårdarna hade personalen stora problem med våld och dagliga hot om våld.
[...]
En intressant fråga är om mer extrema rörelser bidrar till uppkomsten och utvecklingen av problem med rasistiskt och främlingsfientligt våld på en ort. I Trollhättans fall är det uppenbart att det finns sådana kopplingar. Det fanns ett nazistiskt rockband i kommunen 1992, ett rockband med nationellt rykte. Medlemmar i detta rockband dömdes för den svåra misshandeln av två flyktingar i juni 1993. En av dessa var också kontaktman för Sverigedemokraterna i Trollhättan och pekades även ut av lokaltidningarna som huvudman för ett nazistiskt postorderföretag i området.
Exakt vad som hände kommer jag nog aldrig förstå, jag får fortsätta läsa de rapporter som skrivs. Tyvärr har ju ämnet aktualiserats igen, det har varit mycket skriverier om Trollhättan, om gängbråk och invandrare som trakasserar äldreboenden mm. Rapportering som gör mig så ledsen, barn till de människor jag stod upp för en gång i tiden beter sig nu som idioter. Nu bor jag relativt "skyddat" hemma i Boden, jag märker inte av någon direkt vardagsrasism (även om en del människor jag möter kläcker ur sig saker jag inte kan förstå). Men vi har också gängbråk mellan invandrargrupper i Boden vilket får uppmärksamhet i tidningar och en del människor vill kasta ut dem. Varför verkar så få vilja veta vad de bråkar om och varför? Det är ju knappast inte för att de är invandrare, även svenskar bråkar med varandra av olika anledningar.

Jag gör mitt bästa i att försöka vara fördomsfri, de fördomar jag eventuellt har är allt oftare baserat på ålder, kön, klädsel odl snarare än vilket land man kommer ifrån eller hudfärg. Jag är ju själv statistiskt invandrare och genom att ha vuxit upp i ett invandrartätt område lärt mig att se bortom härkomst. De är så olika att de inte går att dra alla över en kam. Idag möter jag sällan invandrare, någon gång då och då på stan i Boden. Ibland funderar jag på hur jag tänkt/resonerat om jag varit kvar på Kronogården fortfarande. Hade jag backat i mina ideal och börjat "hata" jag också när några få beter sig illa?

Mymlan frågar om hur man vill se Sverige och vår mottagning av invandrare/flyktingar.
Jag är av uppfattningen att där det finns hjärterum där finns det plats för alla. Sverige är ytmässigt ett stort land, det finns många kommuner som kan ta emot flyktingar och ge dem ett bra liv i Sverige antingen under tiden det egna landet reparerar sig eller för livstid. Här uppe har småkommuner/samhällen goda erfarenheter av att ta emot människor i behov av ett nytt liv och få dem att känna sig som en del av samhället. Det måste gå att göra på fler ställen.

För mig är det självklart att det skall vara samma krav på invandrare/flyktingar som alla andra oavsett varifrån man kommer. Samma sak med rättigheterna, som flyktig skall man bland annat få hjälp att bearbeta det trauma man ev. kan ha varit utsatt för. Jag tycker inte det skall finnas några krav på språkkunskaper för att få hjälp däremot skall språkundervisningen vara sådan att de förstår varför de bör lära sig språket, hur mycket som underlättas om man kan kommunicera. Att alla i familjen lär sig så man inte hamnar i beroendeställning. Det här med bidrag är alltid svårt likväl bland invandrare som de som redan är medborgare så finns det olika typer av människor, de som verkligen vill jobba och de som hellre ligger på soffan och bara tar emot bidrag. Oavsett om man är svensk eller inte så bör man aktiveras på något sätt för att få sina pengar, men det skall vara en aktivitet som är meningsfull.

Jag har svårt att förstå hur man blir rasist, hur man kan särskilja på folk beroende på ras (har så svårt att ens prata om raser när det kommer till människor men det heter tydligen så). Kan däremot rent konceptuellt förstå hur man kan vara xenofob dvs särskilja på folk och folk beroende på etnisk tillhörighet och kultur. Man är ofta rädd för det man inte förstår och är familjär med. Men då gäller det att vara nyfiken, att våga fråga, att vilja veta. att vara intresserad av kultur, religion och olika världsbilder underlättar. Hur kan man vara så inskränkt att man tror att det egna sättet alltid är det bästa? Hur skall man då nå någon vidareutveckling. Jag ser det hellre så som att olika kulturer berikar vårt liv/samhälle. Tänk bara vad tråkigt det skulle vara om vi bara åt rovor och saltat fläsk. Det är så lätt att tro att andra är så otroligt olika oss.

Det enda jag kan säga om svensk migrationspolitik är att den inte riktigt verkar funka, känns som om man dessutom håller på att bli så hård, att mänsklig värme håller på att försvinna. Vi måste kunna värna om de som vill komma hit i flykt, för att de vill bo i Sverige av en och annan anledning eller för att vi lockat hit dem med jobb. Jag tror att det finns plats för alla om vi bara makar på oss lite och släpper in dem både i vårt land och i våra hjärtan. Hur man löser det politiskt vet jag inte men jag vet att jag får glädjetårar av att läsa sådant här (se s. 12 ff.).

Läs även andra bloggares åsikter om ,

25 oktober 2009

Hur tolkar ni texten? Hur funkar det hos er?

Kom ett brev från klassföräldrarna i Hermans klass (1:an) och jag blev lite irriterad över att man väljer att ta detta via en blankett och inte en diskussion med övriga föräldrar på ett möte. Brevet:
Vi klassföräldrar har börjat fundera på att starta igång en klasskassa till barnen. Några av oss har ju större barn och VET att de vill åka på klassresa i 6:an. Det verkar säkert oerhört avlägset nu när de precis börjat 1:a klass, MEN av erfarenhet vet vi att åren går fort och det krävs en hel del insamlande/ihopjobbade pengar för klassresa. För att det inte skall bli så jobbigt för barnen och inte minst för oss föräldrar i mellanstadiet med ett ständigt försäljande av kakburkar, strumpor, kläder etc. så tänkte vi oss att man kan lägga en summa pengar redan nu varje läsår/termin. Vi vill höra era åsikter om tänkbar summa och om det är någon som är ekonomisk lagd som kan tänka sig vara kassör och iochmed det ansvarig för barnens klasskassa.

Svara senast v45. Ringa in ett av alternativen och lämna lappen i Hannas låda. Vid frågor ring [kontaktpersonen].

Tack på förhand/klassföräldrarna.

  • Vi tycker att 200 kr är en lämplig summa/termin
  • Vi tycker att 300 kr är en lämplig summa/termin
  • Vi är INTE intresserade av att betala terminsvis utan betalar hellre in en stor summa pengar i klass 6.
  • Vi vill inte att vårt barn följer med på klassresa
Jag tycker ärligt talat inte att det är jag som förälder som skall betala klassresan, jag tycker att barnen faktiskt skall jobba ihop de pengarna själva. Varför finns inget sådant val med, eller är det underförstått, vi skall betala pengar PLUS att barnen skall jobba? Jag har ingen aning om hur mycket pengar de måste få ihop per skalle för att komma någonstans. Någon annan som vet?

Känns lite (o)lustigt att få detta brev när debatten om avgifter i skolan faktiskt pågår (Tonårsmorsa har sammanfattat i sin blogg) för tillfället och om hur många familjer inte har råd. Vi ha råd, det är inte det, men vem vet hur vår arbetssituation ser ut om 2-3 år? Vem vet om barnen ens går i samma klass upp till 6:an, minst 2 skolbyten kommer hinna ske under den tiden (från Gärdeskolan till Torpgärdsskolan nästa år och sen 6:an går de på ytterligare en annan skola). Vad händer om man flyttar eller barnen byter till ex. frikola, får barnet ut sina pengar (med eller utan ränta?), om man hamnar i ekonomisk kris och behöver pengarna till annat?

Kanske är jag färgad av att jag var ett av de där barnen som fick avstå vissa skolevenemang för att det inte fanns pengar eller åka och veta att min mamma käkade gröt till middag ett tag för att vi skulle ha råd. Det var inte så hela uppväxten men ibland hade vi det rejält knapert.

Hur gör ni andra? För Vincents klass (2:an) har inga sådana här diskussioner förekommit. Känns lite konstigt om jag skall betala för ena barnet medan det andra får jobba ihop med klassen.

Enligt skolverkets informationsblad om avgifter i skolan verkar 100 kr vara den summa som man får ta för klasskassa "100 kr för klasskassa för en termin (frivillig schablonsumma i förväg)." Eller tolkar jag den meningen helt tokigt?

Vad skall jag göra, betala mig "fri" och acceptera att jag faktiskt tillhör en välbeställd medelklass nu för tiden, känna lite lätt panik över att jag inte har aning om jag om 1 år är utstämplad från a-kassan och kanske inte har några pengar alls, hävda på något sätt att barnen måste faktiskt göra något för att förtjäna en klassresa och inte bara få allt serverat?

Pratade med en av papporna på karateträningen igår, i byaskolan där hans barn går har de en pedagogik med entreprenörskap som inriktning, barnen tränar entreprenörskap i alla ämnen- Att ta egna initiativ, lära sig språkets vikt, räkna för att kunna förstå hur man gör vinst osv... De hade gjort en kalender, själva kontaktat tryckeri mm och fått den tryckt och sen sålt. De hade fått ihop 13000-14000 på det till sin klasskassa. De var stolta över vad de åstadkommit själva.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Åh nej inte pocketböcker här också

Är på Barnen Hus med barnen och möts av detta:




Men jag har tur denna gång, har de flesta redan och de jag inte har känns inte så lockande.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Påskkärringar, allt är förlåtet

Hellre påskkärringar än det här:



- Posted using BlogPress from my iPhone

22 oktober 2009

Nu vet jag...

....jag skall släppa dublettboken fri med hjälp av Bookcrossing. Nu måste jag bara klura på var.

Recenserat i andra bloggar

Recension i Pricerunners filmblogg:
Snö faller på cederträden
Battle Royale (Special Edition Director’s Cut)

Filmtittandet har gått trögt sista tiden för att skräckfilmspolaren har jobbat, varit sjuk och sett på sport istället men snart så...

Recension i Pocketblogg.se:
Tanguy Viel: Ett helt fulländat brott
Delphine de Vigan: No och jag, läs gärna Jimmys recension av samma bok innan.
Helena von Zweigbergk: Fly för livet
Chris Abani: Abigails liv

Har skrivit lite annat där oxå om någon är intresserad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Whoops 2

Stod länge och funderade på om jag hade Med lätta bevis av Jacqueline Winspear men kände inte igen baksidetexten så det måste nog vara någon annan bok jag har tänkte jag. Men samtidigt for tanken genom huvudet att mitt lilla pocketberoende förr eller senzre nog kommer leda till dubletter.

Kom hem och skulle stoppa böckerna i olästpåsen men se där, överst låg just Med lätta bevis. Suck. Men en bra sak är ju att den nya inte har samma pappersfel som den första.





Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Whoops

Det är ett starkt beroende...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Skall jag klara mig från att handla?

Mitt pocketberoende tenderar att vinna över förnuftet här på $-store.


- Posted using BlogPress from my iPhone

16 oktober 2009

Morgonvy

Idag fick jag se solen gå upp från ett flygplansfönster.



- Posted using BlogPress from my iPhone

15 oktober 2009

Fin kväll

+7 grader och solen på väg ner igen. Skönt med en varm dag efter gårdagens -10.

Fin morgon

Idag var det +4 och fin sol på väg till jobbet. Gillar färgerna som blev i denna genom vindrutanbild.

14 oktober 2009

Jasha 1 år

Grattis min lilla lilla kisse!

Idag fyller Jasha 1 år och han fick en ny leksak när vi kom hem. Men han började nog misströsta först eftersom vi packade upp en massa annat.




Läs även andra bloggares åsikter om , ,

12 oktober 2009

Bea och språket

Det är så lätt att tro att alla tänker som en själv gör, att allas referensramar är de samma. Under de senaste veckorna har jag haft två orddiskussioner.

Den första var förra veckan när jag skrev:
Här på Pocketblogg är vi aningen promiskuösa när det gäller vad som är en pocket, mest för att man då och då hittar en bok i storpocket, en inbunden med mjuka band osv… och man känner att den här måste jag bara få skriva om innan den kommer på ”riktigt pocket”.
En annan på pocketblogg reagerade över mitt ordval, promiskuösa läsa hon bara in negativt:
Såg just ditt senaste inlägg och hoppade till lite vid användandet av ordet "promiskuös" i betydelsen "generös" eller "vidlyftig". Jag har aldrig hört det annat än i sexuell bemärkelse och slog upp det i Svenska Akademins ordbok, där det mycket riktigt står enbart betydelsen "lösligt sexualliv med fler än en partner"....
Men jag är nog skadad av engelskan där kan man i m-w läsa på promiscuous:

1 : composed of all sorts of persons or things
2 : not restricted to one class, sort, or person : indiscriminate
3 : not restricted to one sexual partner
4 : casual, irregular

Men i svenskan är vi alltså betydligt mer begränsade i ordets betydelse.

Så här går jag omkring och säger promiskuös på mitt sätt och nu börjar jag förstå alla konstiga blickar, fnitter och varför vissa tycker att jag är underlig.

Ordet är nu utbytt mot generösa i blogginlägget.

Det andra var idag, jag som kommer från södra Sverige är van att folk här uppe inte förstår vad jag säger som när jag säger bôs, flô och knô och det är förståeligt men när jag använde ordet lägda förväntade jag mig inte att få höra "va sa du? vad är det?". Det är förvisso ett gammaldags ord men jag trodde det användes här uppe, de har ju fullt med lägdor. Efter diskussion om ordets betydelse påstod de att nä det heter träda. Men för mig är träda något man sätter en åker i inte marken i sig. Tänk så olika man kan använda orden. Men å andra sidan kan man väl säga att en lägda som inte längre skördas kan sägas vara i träda eller i linda. De som säger träda säger de då linda om något som är i långtidsträda?

Språk är intressanta saker och även om vi "alla talar svenska" så talar vi uppenbarligen inte samma svenska.

11 oktober 2009

Dagens promenad

Idag tog jag mig en tur (11,62 km) ute i skogen och framför allt över en drös med lägdor. Nu har höet skördats eller fått vissna ner på de gamla lägdorna. Jag gick på gamla traktorvägar, på stigar och på skoterleder mellan dem. Att gå på en bucklig lägda är bra träning för rumpan, och låren och fotleder. Man går inte fort men det tar.

Vädret var helt underbart, kring 4 plusgrader och solsken, på marken låg snö och rimfrost och träden som inte var kala hade härliga höstfärger.

Lite bilder från dagen:

Bara några minuter hemifrån låg det snö, lustigt då det inte ligger snö hemma.

Efter en halvmil så började Bea bli både trött och varm men det var underbart att gå där i snön och solen.

En frusen lägda jag knatade över.


Rimfrost på fönstren.

Nästen hemma gick jag förbi detta. Solen var precis på väg ner och hösten visade sig från sin bästa sida.

Så här såg turen ut på kartan:

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kolla jag har fläta!

Jag inte minnas när jag hade en inbakad fläta i håret senast. Det måste ha varit i början på 90-talet innan jag klippte håret kort. Känns som en för tidig 40-årskris eller nåt att helt plötsligt låta håret växa ut. Efter alla år jag fått höra "ditt långsmala ansikte funkar inte i långt hår" så nu skiter jag i vad andra tycker. Jag trivs rätt bra i mina långa lockar och vill jag ha det kort någon dag så sätter jag bara upp håret, och nu kan jag göra det med en inbakad variant :-)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Barnarbete

Håller på att lära pojkarna att virka.




10 oktober 2009

DN-prenumeration #fail

Beställde en DN-helgprenumeration för en månad sedan. På helgen har man ju i alla fall en viss rimlig chans att hinna läsa DN. Men det har inte gått så bra. Av 4 veckors prenumeration har vi fått tidningen alla tre dagarna (fre-sön) 1 gång.

Första veckan kom DI istället för DN på fredagen, lördag och söndag kom DN. Andra veckan kom DN på fredag och lördag men inte söndag. Tredje veckan kom tidningen som den skulle alla tre dagarna och denna vecka fick vi åter igen DI istället för DN på fredagen och ingen tidningen på lördagen men både lördags och söndagstidningen på söndagen.

Så tyvärr DN jag kommer säga upp min prenumeration igen, att inte lyckas mer än en vecka av 4 inger inget förtroende för tidningsutdelningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Titta vad Sekwa hittade i tidningen Svensk Bokhandel

Share photos on twitter with Twitpic

Kika in hos Sekwa för att se deras omslag.

08 oktober 2009

Jag kom ihåg

Under förra veckan fick jag plötsligt stickningscraving, helskumt. Och inte blev det bättre av att bokrecensenten envisades med att prata stickning på twitter. Jag glömde att köpa garn dag efter dag men så igår kom jag ihåg det och hittade ett fint lila/svart garn som tonar. Perfekt för halsduk till min svarta kappa med lila foder.

Hela vägen hem från affären så funderade jag på var jag på webben lättast skulle kunna de hur man lade upp maskorna för jag var helt övertygad om att det mindes jag inte alls. Men så satte jag mig med garnet gjorde slingan på vänsterhanden och satte igång, det var som om jag stickade dagen innan senast. Hur coolt är inte sånt. Det kanske är som att simma och cykla att lägga upp stickmaskor?

Stickandet går hyfsat, har sluntit och tappat lite maskor, fått jaga upp dem igen men det funkar, Hat ett rätt bubbligt garn så att det gör inte så mycket om det blir lite småfel :-)

Det senaste jag stickade var 2003 då jag gjorde ett par pulsvärmare med pärlor.

Sticka är så rogivande och med en ljudbok i öronen får man ju två saker gjorda samtidigt.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

06 oktober 2009

Jag är bra!

(Inlägg att läsa dagar allt känns mindre bra).

Ibland tvivlar jag på mig själv som idag på morgonen, funderade på hur sjutton jag skulle få ihop en muntlig presentation om företaget och presentera för min mentor. Det var ingen svår grej, all info fanns tillgänglig i företagspresentationen men att få in det få till känslan och dessutom inte låta som jag läser innantill kändes avlägset.

Jag hade dessutom skjutit på inläsandet av det hela och idag var det alltså dags kl 13:00. Morgonen flöt förbi i annat jobb, strax innan kl 11 kom jag på att shit jag måste ju göra något i alla fall och öppnade upp den standardiserade presentationen, ögnade igenom, blev avbruten, gick på lunch kl 11. Kom tillbaka strax innan 12 och satte i hörlurarna och funderade på vad jag skulle prata om, lade till lite bilder. letade fram lite aktuella fakta och snackade lite med G över Gtalk mellan de olika bilderna. Kände "äh vad fan det går som det går, hur svårt kan det vara, i värsta fall får jag väl läsa på bilderna".

När min mentor väl dök upp och lite folk som lånat konferensrummet hade masat sig ur satte vi igång. Hade fjärilar i magen när jag startade men så poff efter 30 sekunder var de borta, det flöt på, orden bara ramlade ur munnen på mig, mentorn såg nöjd ut och jag tänkte "damn, I'm good". Och så är det faktiskt, jag är bra på att prata, beskriva och förhoppningsvis att ge inge förtroende för det jag pratar om/om mig som säljare.

Mentorn verkade nöjd efteråt och gav mig några tips på vad han brukar ha med som jag hade hoppat över (det mesta med flit, fanns på tungan men svaldes för att inte dra ut på saken) och andra saker som man kan stryka när presentationen riktar sig mot annan typ av publik osv. Det var en givande stund och det känns som oron i magen var helt i onödan med samtidigt är det kanske bra att inte vara allt för självsäker innan.

Nu är jag "utexaminerad" och min mentor "har tagit sin hand" från mig. Känns ju lite läskigt, skall flyga själv. Sitter med några stora upphandlingar och läser avtal på många pengar och skall vara den som bestämmer go/no-go det är skitläskigt är ju van att alltid ha någon övre mig som tar slutgiltiga beslutet. Inser att så här är det att bli vuxen i arbetslivet, jag är 36 år och faktiskt vuxen, jag måste sluta att känna mig "liten" som om alla andra kan så mycket mer, är så mycket "större". Jag vet att jag kan, jag är bra på det jag gör och framför allt är jag inte rädd att be om hjälp när så behövs.

Resten av den här vecka skall jag briljera i upphandlingsskrivande eller nåt :-)

05 oktober 2009

Dags att nominera till Stora Kulturbloggpriset

Kulturbloggen har i samarbete med Bloggtidningen och Thord Daniel Hedengren instiftat Kulturblogg Award. De vill lyfta fram alla seriösa bloggar och sajter som finns inom kulturområdet och man kan nominera bloggar i följande kategorier:
  • Bästa musikblogg
  • Bästa filmblogg
  • Bästa bokblogg
  • Bästa övriga
  • Bäst alla kategorier
För att föreslå en blogg kan du lämna en kommentar i deras inlägg om priset eller skicka ett mail till kulturbloggen snabela gmail punkt com. Sista dag för att lämna förslag är 18 oktober. Själv håller jag på att klura för fullt.

Just nu har inte så många förslag på nomineringar kommit in ännu men de som kommit in är extra roliga för mig en som skribent och en som mamma:

Nu saknad bara en nominering för Pricerunners filmblogg ;-)

Sen är förstås kampen stenhård när det väl går till urval och röstning.

Förra årets vinnare presenteras här. Många bra bloggar och många som förtjänar att bli nominerade i år också.

Undra om jag skall stoppa en klibba på iPhonen?

Den verkar vara lite avundsjuk på jobblaptopen som fick sig en.

Jag har ju en över.





Töntarna är guld

Lyssnar på Kents första singel, Töntarna, från skivan Röd som kommer den 6:e november. Den är helt underbar. Första och andra genomlyssningen störde jag mig lite på det "noice" som är i början. Men tredje gången var det kärlek. Man hör att det är Kent, deras sound är omisskännligt och Jockes stämma är som ja vad skall man säga, som Jocke helt enkelt. I övrigt kan jag bara säga läs Anders Nunstedts beskrivning i Expressen idag.Så där vill jag också kunna skriva.

Så skynda dit till kent.nu och köp singeln du med.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Potatistjuven

Vissa saker är tydligen oemotståndliga.

04 oktober 2009

Kunskapsattack

Idag på Rävasten satt ett par och diskuterade mycket högljutt om allt möjligt i samma rum som jag och Herman satt i. Sista diskussionen gällde en film hon hade sett igår, Hemma bäst jag hade aldrig hört talas om filmen. Hon försökte rörigt förklara att mamman i filmen spelades av "hon i du vet den där filmen, den där gamla, den som är så bra, med du vet paret som åkte iväg, hon hoppade ur bilen i öken och vägrade gå in igen, hon stannade på en bensinmack".

Där knäckte jag det Stekta gröna tomater, det måste vara Kathy Bates hon menar. Så jag öppnar munnen och säger det för att slippa hennes långrandiga förklaring och få koncentrera mig på min bok.

"Nä det är det inte den är ju svensk" säger hon.

Jag nä den är amerikansk och jag är säker på att det är den du menar. Hon fortsätter men han fattar fortfarande inte men säger kan det inte vara den som hon sa. Nä den är svensk.

Tystnad en stund till hon börjar garva och säger "Nä jag tänkte på morrhår och gröna ärter, gröna grejer som gröna grejer." Men nej hon gick inte med på att det var Stekta gröna tomater så jag var ju tvungen att kolla saken på imdb men tyvärr han de ut genom dörren innan jag kunde säga "vad var det jag sa".

Min kunskapsattack gick inte så bra den här gången, bättre lycka nästa gång.

Mina böcker som införskaffades på bokmässan

Böcker till barnen:
  • Fångad i framtiden, Den sista snapphanen I av J. F. Petterson, ljudbok
  • Jakten på Loshultsskatten, Den sista snapphanen II av J. F. Petterson, ljudbok
  • Röda dödens mask och andra spökhistorier samlade av Måd Olsson-Wannefors
  • Rosettastenen av Mikael Henriksson, recensionsexemplar av Schildts förlag
Böcker till mig:
  • Marknadskrafter av Richard Morgan, recensionsexemplar från Ordbilder
  • Barnet på vinden av Yann Queffélec, Upphittad Bookcrossing-bok
  • Abigails liv av Chris Abani, recensionsexemplar från Celanders Förlag
  • Triptyk av Karin Slaughter, signerat recensionsexemplar från Telegraf Förlag
  • Atomtorg, Porrharar & Hitlerslussar av Jan Jörnmark och Katarina Wikars, signerad
  • Insekt av Claire Castillon, recensionsexemplar från Sekwa, redan recenserad av Jimmy på pocketblogg.se
  • Framtiden är inte som förr av Lasse Berg, Marie Rådbo, Stig Henriksson, Maria Rankka, Linda Skugge och Anders Johnson, skänktes bort i presscentrum
  • Dödens kemi av Simon Becket, skänktes bort i presscentrum
  • Handel med döden av Simon Kernick, skänktes bort i presscentrum
  • Magdalena-morden av M.J. Rose, skänktes bort i presscentrum
  • Rupture av Simon Lelic, korrläsningsexemplar/recensionsexemplar från The English Bookstore i Uppsala
  • Askungar av Kristina Ohlsson, recensionsexemplar från Piratförlaget
  • Roadside Crosses av Jeffrey Deaver
  • Våta spår av Katerina Janouch, signerad
  • Album av Bokhora
  • Vem vill bli miljonär av Vikas Swarup, recensionsexemplar från
  • Mr Tourette och jag av Pelle Sandstrak, recensionsexemplar från Bra böcker/ICA Förlaget
  • Pride and Justice and Zombies av Jane Austen och Seth Grahame-Smith
  • Sense and Sensibility and Sea Monsters av Jane Austen och Ben H. Winters
  • Omvänd av Göran Skytte, recensionsexemplar från Libris Förlag

samt:
  • Rökt! Att leva gott utan cigg av Charlotta von Zweigbergk, recensionsexemplar från Pocketförlaget (skall vidare till Maria på pocketblogg)


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kanelbullens dag firas på Café Rävasten

Vincent på surhumör, Henrik på ocaféhumör så jag tog med mig lillkillen som inte ens gillar kanelbullar till ett av de mysigaste fiken jag vet. Café Rävasten, perfekt en blåsig höstvinterdag som denna. De har dessutom uuuunderbara kanelbullar. Tyvärr försvann kortet på min bulle och det märkte jag först när jag hade ätit upp halva. Så ni får nöja er med en liten skymt av bullen.

(Foto: Herman Bylund)



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

SNÖ!

Det ligger snö på marken. Vad fan det blev ju nyss höst.

Herman får privatundervisning

Idag kom bara Herman på karateträningen så han får enskild träning.

03 oktober 2009

Mycket bättre kuddar den här gången

Var och hämtade Sushi på Bodens Sushi & Te igår. Barnen och sambon beställde pizza men det var sådan grym kö överallt att jag gav upp och åkte till Micke och köpte sushi istället. Själv hade jag inga fungerande smaklökar igår så sushi kändes aningen bortkastat på mig. Men jag snodde i alla fall en bit av Herman. Den här gången var riskuddarna jättebra. De föll inte isär alls utan gick mycket lätt att plocka upp med pinnarna. Fisken var supergod som vanligt, hade tydligen mer smaklökar fungerande än vad jag trodde.

Tycker betydligt bättre om deras sushi än den från Sushibiten. Får ta med mig G någon dag, han brukar ju vara extremt kinkig med sin sushi/sashimi.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Oh no de har bytt ut snyggingen

Det ringde på dörren och jag öppnade, utanför stod två unga tjejer. De visade sig vara från Jehovas vittnen. Det betyder att snyggingen som varit här förut blivit utbytt. Trist ör lite ögongodis som ringde på då och då var ju inte helt fel.

02 oktober 2009

En drös inlägg i andra bloggar

Brukar ju skriva här när jag skrivit blogginlägg i andra bloggar och nu har det blivit en del:

Recension i Pricerunners filmblogg:
Flickan som lekte med elden
District 9
Från andra sidan

Recension i Pocketblogg.se:
Beatriz och himlakropparna av Lucia Etxebarria

Från Bokmässan på Pocketblogg.se:
33 boktips från bokmässans besökare och utställare

Seminarium: Kvinnor, deckare och våld
Katerina Janouch signerar sin bok
Seminarie: Helena von Zweigbergk – Om familjerelation och lojalitet
Seminarium: Anna Jansson – Först när givaren är död
Seminarium: Emma Ångström – Stalkerdrama med flera bottnar
Seminarium: Kristina Ohlsson – Deckardebut
Seminarie: Jan Jörnmark – Atomtorg, porrharar & Hitlerslussar
Varför läser du pocket?

Sen var jag på 4 seminarier till varav två har blivit beskrivna av andra (eller ja ett av dem i alla fall det andra ligger som utkast) och 2 kändes inte så relevanta för pocketblogg, de handlade om genus i barnböcker. Kanske skriver jag ner mina anteckningar och publicerar här någon dag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Sjuk :-(

Ligger hemma i sängen och skall försöka sova några timmar till. Känns som om någon knölat ner en boll med rakblad i halsen. Hoppas på att sömn hjälper och att jag sen kan få må lite bättre och ägna resten av dagen till att läsa eller nåt.

01 oktober 2009

Håller på att bli sjuk tror jag

Ont i halsen, ont i öronen, ont i huvudet och allmänt hängig. Känns det så här i morgon bitti stannar jag hemma från jobbet. Det har bara blivit värre och värre under dagen.

Nu är den igång, Bröderna Bylunds recensionsblogg



Grabbarna ville vara som mamma, skriva om böcker och film så jag satte snabbt upp en Wordpressblogg åt dem på wordpress.com till att börja med. De hotar med att recensera lite av varje inklusive mammas matlagning så jag får väl se upp.

Ni hittar dem på http://brodernabylunds.wordpress.com och idag skrev de sina första recensioner. Inte illa av en kille på snart 7 år och en på lite mer än 8.

De blir nog jätteglada för kommentarer, antingen under inläggen eller under deras egna sidor som sig själva. Herman läste ut en bok till ikväll så han kommer nog med ny recension i morgon sen så har Vincent haft läsdagbok på skolan som han kanske tar med hem för att skriva av lite i bloggen. Har du barn som gillar att läsa eller se på film så håll ett öga på grabbarnas rekommendationer. Min matlagning hoppas jag de håller utanför bloggen :-)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Vincent bloggar

Nu har Vincent snott datorn för att bokblogga. Han recenserar Doktor Proktors pruttpulver.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Herman bloggar

Min dator är upptagen av en bokbloggande son. Han recenserar När farfar blev ett spöke.




- Posted using BlogPress from my iPhone