Midsommar 2012 i Storforsen

Midsommar 2012 firades lugnt och stilla i Storforsen.

Vi åt sill, lax och potatis på en klippa i solen. Åh så skönt med lite sommar.

Efter maten tog jag och Herman en promenad uppför Döda fallet till badplatsen. Där Herman hoppade i, tokunge.

Han fick lägga sig på en klippa för att torka. Vi hade ju inte med badgrejer och handduk.

Hittade en ängsviol att fota på vägen tillbaka.

När vi kom tillbaka var det dags för efterätt. En mandeltårta och jordgubbar. Mums.

Solen gick i moln en stund och jag blev lite trött och frusen, fick ta Henrik som kudde och min kofta som filt. Hade huvudvärk så Henrik var snäll och strök mig över huvudet en stund men på bilden ser det ut som om jag har en kort tjock arm och håller mig för pannan :-) 

Fotot taget av Herman Bylund.

När vi skulle gå gick vi förbi fallet, jäklar vad mycket vatten det var där. Rann över alla bredder och det rann vatten på ställen jag aldrig sett vatten förut.

Lite sakta löpning och lite fort

I fredags sprang jag Vårruset, det gick inget vidare men i mål kom jag på håret under 30 min men banan var som vanligt för kort men vädret var det inget fel på så jag var rätt glad och nöjd ändå. Mötte upp Mattias efter loppet och vi bestämde oss för att gå till Bishops Arms och möte upp några andra som var där. Jag duschade, snackade lite strunt med några andra i omklädningsrummet innan vi begav oss iväg. Jag var väl på BA i 2-3 timmar innan tröttheten kom och jag bestämde mig för att åka hemåt. Däckade i säng, skulle ju upp tidigt med Herman på morgonen efter eventuellt själv springa en halvmara.

På morgonen var dock ingen sambo vaken och vi hade lite bråttom, så väcka honom för att säga att han skulle med till Luleå för att vara med Herman medan jag sprang fanns inte tid för och dessutom hade jag lyckats göra något med knät som ömmade. Smällde i det i något på fredagen så halvmaran ställdes in.

Men Herman var taggad för sitt lopp, dock lite rosslig i lungorna.

Han skulle springa MAX-loppet 3,5 km. Han har aldrig sprungit så långt förut. En laddad som stod på startlinjen och lovade att hålla sitt eget tempo och inte dras med 11-åringarnas fart. Ingen av oss tänkte på att han borde ta astmamedicin innan eller ta med sig den. Skottet brann av och han stack iväg. Jag tog mig till målområdet.

Herman hade sagt till mig, 25 minuter mamma, det är vad det får ta max. Så kring 20 minuter började jag spana efter honom, telefonen i högsta hugg för att filma och systemkameran för att fota. Det stod mycket folk i vägen samt en Leos lekland - Leo, jag såg inte ett smack av löparna på väg in.

Men jag hade koll på  mållinjen trodde jag. 25 minuter gick, ingen Herman, jaja tänkte jag någon minut över måltiden är ju inte så konstigt. Men så gick 30 minuter och 35 och ingen unge. Började bli orolig. Efter 40 minuter var jag riktigt fundersam, hade han fått ett astmaanfall, kramp, håll (det fick han när han värmde upp). Men när jag stod där och pratade med Mattias så hörde jag "Men var har du varit, jag har ju letat efter dig en halvtimme minst". En svettig Herman kom emot mig med medalj om halsen och påse i handen. När sjutton hade han gått i mål? Mest troligtvis hade Leo varit i vägen så jag inte sett Herman alls. Herman hade fått andnöd ungefär halvvägs, sökt upp personal och fått sto och andas lugnt en stund. Ingen hade ju medicin till honom.  Sen hade han fått gå en bra bit men kunde joga in i mål sa han.

Lite besviken över att inte få ett kort på honom på mållinjen och veta hur fort han sprang blev jag allt. Några resultat kunde vi inte få på plats så efter lite frukt och tokblå sportdryck gick vi till bilen och for in till stan för en fika med Anders. Vi satt perfekt på Linas och blickade ut över Mjölkuddsbanken och kunde studera löpsteget på halvmaralöparna. Jösses vilka olika stilar det finns. En del såg ut om om de flög fram, andra som elefanter. Jag frågade Anders om han ville följa med till Boden men han var lite trött och avböjde, synd, hade varit trevligt att ha med honom till fortet.

Efter fikat åkte jag och Herman upp till Södra Åbergsfortet som var en del i SFV:s satsning Hemliga rum. Vi insåg att det nog var rätt mycket folk på plats när det stod bilar nere på vägen. Jag insåg att köra upp var nog ingen idé så vi parkerade på vägen vi oxå och gick den långa backen upp. Det var varmt och vattenflaskan var kvar i bilen. När vi gick där på vägen sa Herman plötsligt, Mamma sådant här borde vi göra varje helg, göra något kul utomhus istället för som pappa och Vincent bara sitta vid datorn hela tiden. kan vi göra om sånt här? Klart vi kan mil lilla gullunge. För några år sedan hade vi våra torsdagsutflykter, vi packade mat i ryggan och cyklade någonstans och åt middag ute. kanske dags att införa lite mer uteliv i våra liv igen.


På vägen upp mötte vi några bekanta som berättade att kön var lång men att de rätt snabbt hade slutat att ta in 20 pers för guidad visning var 30:e minut utan nu istället släppte in 50 åt gången med 15-20 minuters mellanrum och guiderna stod utspridda för att svara på frågor. Vi kom fram till kön och ställde oss. Herman räknade ut att vi nog skulle behöva vänta ett tag och sprang upp till utkiksplatsen och spanade istället.



Vi fick vänta lite över en timme innan det var vår tur men att stå i den sköna solen var inte helt fel så jag passade på att njuta.

Det mesta i fortet var tömt, många dörrar var låsta och man såg inte så mycket. Men det var ändå kul att få ha varit in. Har ju varit utanför och fotat förr.

(Fler bilder kommer snart, måste bara få över dem från kameran till Picasa men batteriet tog slut. Lägger in dem här som ett bildspel.)

Medan vi var på fortet kom resultatet i loppet. Herman klarade loppet på 22:13 så bättre än vad han själv trodde trots andnöden. Bra jobbat grabben. Tyvärr har de inte en klassindelning på ålder i resultatlistan eftersom de anser att barnen inte tävlar.

Vi flydde påsken och tittade på naturen istället

Jag insåg att skulle vi vara hemma över påsken skulle det innebära en massa innesittande och en massa matlagning och rester, ungefär som på julen. Jag bestämde mig för att boka ett rum över en natt på Storforsens hotell för hela familjen och se till att 2 dagar gick till utevistelse istället.

Vi for till Storforsen på lördagen inte den rakaste och bästa vägen, nä för Bea hade noll koll när hon for ut ur stan och tog sikte mot Jokkmokk istället för Älvsbyn men det gick bra det också. Vi käkade lunch i hotellet, checkade in på rummet och sen gav vi oss upp i naturreservatet och tittade på forsen, solade och fikade i döda fallet och njöt av vårvärmen. Kl 18 hade vi bokat bord till påskbuffén som var av blandad kvalitet. Barnen hade velat gå till relaxen efteråt men så blev det inte, de gick till rummet och spelade lite på iPad och iPod medan jag och sambon satt kvar och drack te en stund.

På tal om iPad så orsakade den mig ett mindre nervsammanbrott när vi hade kommit tillbaka från reservatet. Jag skulle ta fram den för att kolla en grej och kunde för mitt liv inte hitta den, den var puts väck. Med andan i halsen gick jag till bilen och letade, nada, frågade i receptionen och jag hade glömt den där när jag checkade in 3 timmar tidigare, nepp de hade inte sett något. Barnen gick till bilen och letade, jag kollade i restaurangen nepp inget. Kom på att jag hade ju satt upp MobileMe Find my iPad på den. Snabbt (eller ja så snabbt det nu går över rackligt edgenätverk) appen till min iPhone och vips talade den om var min Sweet Love befann sin, på baksidan av hotellet. Hmm, gick närmare och skickade samtidigt ett meddelande till den. Då ringde sambon och sa att iPaden hade låtit jättehögt så den var på rummet trots allt. I väskan i ett fack jag vet att jag hade tittat i men tydligen inte noga nog. Lättnad.

När jag och sambon kom upp till rummet efter middagen laddade vi ner och spelade alla Ra en sväng på iPaden. Vi var dock lite för trötta för att traggla igenom reglerna innan så det fick bli learning by doing men det funkade det oxå. Barnen somnade rätt snabbt och jag och sambon spelade en omgång Ra till, jag fick storstryk. Sen påbörjade vi en omgång av Tikal men orkade inte spela klart, där var det inte lika lätt att lära sig reglerna genom att spela. Vi hittade lite konstiga buggar i båda spelen, borde nog buggrapportera.

Vad vi gjorde i reservatet och vad som finns att titta på syns nog i bildspelet.

På morgonen käkade vi en rejäl hotellfrukost. Vi checkade ut och satte och i bilen och for till en närbelägen fors, Fällforsen som mer liknar ett vattenfall än en fors men ändå mysigt att titta på en stund. Från där åkte vi till Älvsbyn och köpte glass på OKQ8 och sen for vi till Rackbergets naturreservat där vi tog oss upp för berget till raststugan och grillade korv och fikade i solskenet innan det bar av neråt igen och hemåt.

Finns lite bilder i bildspelet nedan eller i galleriet/bildspelet som inte kräver flash.



Hittade lite info från Jimmy Stenman som jobbar på hotellet om vad som hänt med broarna. Tydligen var det en ispropp i december som rev med sig broarna.

En blöt tur på ett berg i Luleå

Familjen packade sig in i bilen och drog till ICA för inhandlande av hamburgare med tillbehör samt fika. Sen bar det av till Bälingsbergets naturreservat (eller om det skall vara Bälingeberget verkar variera var man läser någonstans).  Eftersom vi aldrig hade kört från Bodenhållet förut lyckades vi först köra fel men tillslut hittade vi parkeringen och kunde trampa oss genom slushsnön för att hitta en grillplats efter en stunds letande. Skyltningen på berget är lite konstig och vi fick inte ledmarkeringarna att stämma med kartan heller.

Vi grillade hamburgare, fikade kakor och njöt av solen i 2 timmar innan vi gav oss nerför berget igen.

Här är några bilder, tyvärr genererar Picasa flashfiler men vill ni se bilderna kan ni gå till albumet.

Konst eller konstigt?

Idag var jag och familjen på Havremagasinet Bodens konstcentrum (som har apkass webbplats). 6 våningar utställningar av konst av olika slag. Huset som är Bodens största är ett gammalt Havremagasin och jag måste säga att beskrivningen av tekniken hur havret flyttades runt bland våningarna för att hålla sig färskt var mer intressant en de pågående utställningarna. De var mest konstiga.

Allt går i ett tema som härrör från de skyltar som var uppsatta överallt vid Bodens infarter fram till 1997, de som talade om att det var militärt skyddsobjekt och tillträde var förbjudet för utlänningar. Jag minns de där skyltarna från när jag var liten och vi bilade upp till Finland. Min pappa var inte Svensk medborgare så vi fick inte stanna någon längre stund på flera ställen.

Här kommer några bilder. Fotade inte i alla rum.

En bild från hissen, kolla in knapparna även de var gula och röda.

Överst var utställningen om Bodenskolan, en samling för 14 konstnärer i Boden som med start på 50-60-talet träffades och inspirerade varandra. De hade väldigt olika stilar och Vincent konstaterade att det inte fanns mycket bra alls.

En del av tavlorna kändes väldigt 50-60-tal. “Moderna” lite robotaktiga Zornkullor?

I ett rum hade Sara Edström på lånat gosedjur från värnpliktiga vid I19 och sen låtit dem bli skulpturer i cement. De var riktigt coola. En del var små andra riktigt stora. I rummet intill kunde man titta på en snöstorm.

Ett mörkt rum var fyllt av glasmontrar i vilka det satt 2 figurer vid en lägereld. Alla montrarna var likadana, tror jag vi såg då ingen skillnad på dem.

Var är far? En liten figur i plast omgiven av foton på militärer. Helskum.

Rör ej konstverken stod det vid denna skulptur. Först trodde jag man försökte var vitsig men texten var även översatt till engelska så det var nog bara en uppmaning.

Det fanns flera videoinstallationer, den ena konstigare än den andra. Den här som min familj dock ställde sig rakt framför var siktigt snyggt animerad och det var en cool film i golvet.

Längst ner i källaren var det mörkt och en film projicerades på väggen och i golvet, en döskalle bytte skepnad och blev något annat och sen döskalle igen. Golvet var inte bara golv fick Herman erfara han tog ett steg upp på vad han trodde var en trappa, det var en bassäng med vatten. Herman blev blöt om foten och golvprojiceringen såg lustig ut i vågorna.

Men trots att mycket bara var konstigt var det kul att se utställningarna och byggnaden. Konst är ju ofta lite konstigt och man får inga direkta förklaringar i hallen. Dock finns en tidning som här till som berättar lite om konstnärerna och jag tror några verk förklaras lite mer där, han dock inte läsa och tog inte med mig tidningen hem. På plan 1 fanns en 20 minuter lång film som jag hade velat se hela men Herman var dödskissenödig så det får bli någon annan gång.

Skulle tagit med mig annat än mobilen att fota med.

Läs även andra bloggares åsikter om Boden, Havremagasinet, konst, konstigt, utställning, konstcenter, foto

Torsdagsutflykten blev på en måndag

Denna vecka blev vår utflykt på en måndag istället för torsdag och sambon valde att följa med för en gångs skull. Maten var enklast möjliga. Färdiggjord paj till oss vuxna och barnen fick grillade kycklinglår, sallad till för allihop sen lite efterrätt i form av ostkaka och risifrutti.

Utflykten gick till stora fågeltornet vid Storavan och vi cyklade den långa omständliga vägen dit men tog sen den snabba vägen hem.

Sambon var inte helt nöjd med valt ställe, det var rätt myggigt så han kröp in i sin jacka.

Jag och barnen var mer obrydda om myggen, så många var de faktiskt inte.

Borta på andra sidan ligger tornet jag och barnen cyklade till för två veckor sedan.

Herman beundrade utsikten innan vi for.

Dagens utflykt gick till ett fågeltorn

Idag var det fint väder igen och hyfsat varmt så jag och barnen bestämde oss för middag utomhus. Men vi gjorde det enkelt för oss, vi bestämde oss för en mackmiddag. Så vi for till ICA och handlade och sen åkte vi till fågeltornet vid Storavan. Det blev lite cykling på en smal skogsväg/stig vilket barnen tyckte var roligt.

Vi dukade upp vår mat uppe i tornet och njöt av solen. Barnen skyndade sig att äta klart och mumsa i sig fika för att hinna cykla lite mer och balansera på en stock. Själv satt jag kvar i tornet i solen och drack te och läste min bok och lyssnade på fåglarna som kretsade över sjön snarare än simma omkring i den.

Sen när vi cyklade hem ville barnen passera Ejvind Jonssons gård som de hade sett skyltar för så vi tog oss dig via mer terrängcykling och lite vad. Väl framme vid gården fanns inte mycket att se men barnen hittade en lekplats som var rolig att testa en stund. Det var skönt att se grabbarna som ibland är så måna om att vara coola leka loss och inte bry sig om att fjädergungrejen nog är för mindre barn.

Läs även andra bloggares åsikter om utflykt , Boden , barn , cykeltur

Ny kvällsutflykt

Idag var det fortfarande fint väder om än väldigt molnigt när jag hämtade barnen. Men vi bestämde oss ändå för att göra en liten utflykt, den här gången till cykel. Vi handlade korv på ICA, packade ner tillbehör och tog med en halv påse kolbriketter som stod och drällde i källaren samt ett halster. Jag bad ungarna stoppa ner långärmade tröjor och brallor i väskan men de vägrade, det var varmt ute och de ville inte ha väska. Hepp sa jag men skyll inte på mig när det blir kallt. Själv hade jag långbrallor, långärmat och en fleecetröja i väskan.

Vi cyklade iväg till Börstingen vid älvbrinken, ca 5 km hemifrån. Vid norra sidan av älven har de en stor binge för ved men jag antog att det skulle finnas ved på södra sidan också så vi for över och cyklade längst med stranden för att hitta ett bra ställe att stanna på. Det finnas 4-5 grillplatser med vindskydd. Barnen ratade det första och det andra så vi fortsatte bortåt men det var folk vid de andra så det blev att vända om och ta nummer 2.

Det fanns inte ett vedträ i sikte, Vincent cyklade tillbaka till nummer 1 och hittade en halvbränd vedklabbe som han tog med sig. Jag lade all kol på kolpåsen och tuttade på och sen fick vi ösa på med lite kvistar och annat för att få lite fyr på det hela. Det tog sin tid att få glöd med tillslut så kunde vi lägga korvarna i halstret och grilla.

Ungarna var nu frusna och stod och stampade, kröp in i sina t-shirtar och försökte hålla sig varma. Stackare. Men de gnällde inte. De visste ju att de hade sig själva att skylla.

Efter vad som enligt barnen var en evighet så hade vi tillslut vår mat klar i alla fall. Vi åt en hel drös med korv med bröd och tittade ut över älven

Sen var det dags att packa ihop för att fara hemåt igen men först var jag tvungen att fota lite mossa för Hermans klass “forskar” om mossor och lavar just nu. Herman anpassade sig sa han och frös inte på hemvägen medan Vincent var på väg att hacka tänder så han fick låna min fleecetröja.

Det blev en mils cykling för oss allihop, mätta och trötta kom vi hem och hoppade i duschen och ungarna somnade bums sen.