19 juli 2012

Kommer få uppleva ett annat Abisko


Skärmdump från yr.no som visar Abiskos väderprognos
Jag brukar alltid ha sådan tur när jag åker till Abisko/Björkliden, alltid fint väder i Sveriges blå hål. Men nu har prognoserna sett väldigt dystra ut i flera dagar så jag har packat ner långkallingar och får leta fram en varm jacka, vantar och en buff.

5-12 grader och mulet samt regn, tjoho. Men jag hoppas vi får en trevlig tur ändå i värsta fall får vi väl sitta på turiststationen och läsa eller spela sällskapsspel.

Vi skall köra upp så jag kan ju alltid lasta in lite spel mm i bilen. Får se hur mycket det blir fotat om det regnar.

Slänger in några paraplyer oxå för blåser det inte funkar det rätt bra att vandra med paraply, undra bara var mitt lilla är, tror tyvärr det ligger på jobbet. Kanske hinner svänga förbi där i morgon bitti innan vi hämtar folk på flygplatsen.

Nu dags att sova så jag kan kliva upp tidigt, packa det sista, göra lite färdkosthandling och vara pigg för att köra 44,5 mil.





15 juli 2012

Anemi för & emot och några andra tankar från sängen

Mot:
Orkar inget
Konditionen försvinner
Muskler förtvinar
Blek och glåmig
Håravfall i massor
Myrkrypningar i benen
Domningar i händer och fötter
Svårt att somna
Depressiva tankar/känsla av hopplöshet
Känns som jag slösar bort semestern med att ligga stilla
Minnet blir dåligt

För:
Kan slappa utan att få allt för dåligt samvete (särskilt när det spöregnar ute)
Knä, höft och fot har fått vila och gör inte ont längre
Hinner läsa en jäkla massa böcker
Hinner med att ta korta promenader ner till ängen och sjön för att fota (typ 50 meter bort)
Hinner läsa mitt Twitter
Hinner kolla på alla bilder i mitt Instagramflöde
Glömmer bort att göra tråkiga saker som att gå ut med soporna så någon annan får göra det

Läste just ut Patient av Ben Watt och insåg att man kan ha det så otroligt mycket värre. Men i en passage i boken kommer det in en patient på rummet som visar sig vara anemiker. Han får blodtransfusion och får sedan gå hem. Minns hur det var när jag fick transfusionen 2005 (då kom jag in på akuten efter besök på Jourcentralen med samma värden som jag har nu), hur snabbt jag piggnade till. Blev avundsjuk. Lite mer av orken försvann.

Förbannar mig själv som sa "nä sjukskrivning behövs inte, jag har ju semester, nu har jag en anledning till att ta det lugnt" när läkaren frågade om jag behövde sjukskrivning. Då visste jag inte att jag mer eller mindre skulle bli sängliggande i 2 två dagar med behov av att stanna efter 10 steg så fort jag reste på mig. Jag såg bara krångel med FK framför mig och kände att nä jag orkar bara inte med det. Skall det vara så, att man känner att man är för sjuk för att orka bråka om att man är sjuk och därför säger att man nog är frisk nog?

Kom att tänka på provtagningen i måndags. Jag kommenterade att blodet i alla fall verkade vara mörkrött, en gång när jag hade riktigt låga värden var det rosa. Hon som tog provet på mig skrattade och sa att jag heller inte var speciellt blek. Men ho var rätt blek sen när hon kom och meddelade mig svaret. Hon trodde nog inte det skulle vara så lågt.

Ibland känns det som om jag inte orkar mer, som om jag bara vill strunta i att ta järnet, låta värdena falla. Se vad som händer. Slippa ifrån allt. Slippa ifrå att det återkommer och återkommer utan att jag kan göra ett skit åt det.

12 juli 2012

Dagar som denna är jag glad att jag betalar skatt

Beställde just min järnmedicin, Fetinject (läkaren ringde idag och sa att jag var tom på järn, depåvärdena var mycket låga så hon har skrivit ut min medicin).

När jag ser var medicinen egetligen kostar är jag glad över att vi har högkostnadsskydd i Sverige. Tycker det svider nog i semesterkassan att behöva betala 1618,75 kr. Är denna månad så gott som pank redan, inte kul alls. Hatar att vara sjuk, inte nog med att man mår piss man måste dessutom köpa dyr medicin (men som sagt det kunde varit ännu dyrare).

10 juli 2012

Att vara tillräckligt friskt för att klara av att vara sjuk och kunna bli frisk

Var på vårdcentralen idag, nedslående resultat. Hb-värde på 77.

Ringde i fredags och berättade att mitt Hb låg på 96 (på jobbets hälsokontroll) den 27 juni och att jag nu började känna mig rejält urlakad. Ville komma in på provtagning och eftersom värdet var så lågt var det nog lika bra att kontakta min läkare och be om blodstatus för att kolla B12, järndepåer odl oxå. Ville slippa komma dit, ta ett stick i fingret. Bli uppringd dagen efter och bli ombedd att ta status.

Sköterskan frågade mig vem som var min läkare. Jag angav vem jag har men att han ju är föräldraledig och att jag inte visste vem som var vikarie. Då fick jag höra att nä dator sa att en annan läkare nu var min husläkare. Men vad fan kan de inte meddela när man hux flux byter och till en som man tidigare faktiskt bett om att inte behöva få gå hos. Personkemin har inte passat alls. Då har de säkert bytt för Herman oxå och det vore ju katastrof.

Skit samma jag skulle inte behöva träffa läkaren alls och jag har av min förra fått veta att det inte skall göras fler utredningar nu. Jag har anemi punkt slut och när dipparna kommer får jag påfyllning. Jag fick fråga läkaren via sjuksystern om min mens, nästan skrek "den är normal den är kollad av överläkaren på gyn på Sunderby sjukhus. Ge fan i mig, ge mig mitt dropp bara." Men jag sa snällt "den är tidigare bedömd som normal". Upplyste sköterskan om att mina journaler borde tala om att jag är färdigutredd och ingen orsak funnen.

I morse var jag alltså där. Fick ta mitt blodprov med ett litet missöde som ledde till en nerv som fortfarande gör ont och nytt stick i andra armen. Men hon stack i alla fall utan att det gjorde ont.

När jag skulle gå fick jag med mig ett kit för avföringsprovtagning. Men vad i h-e mina journaler borde visa att tarmen är genomgången ett flertal gånger, rektoskopi, gastroskopi, campill och oräkneliga sådana där kit. Jag hade nästan kunnat förstå det om jag fått det som ett resultat av Hb-värdets nedgång från 96-77 på <2 veckor men nu var det ju ordinerat innan. Den drastiska förändringen kan bero på 7-mils jogg/promenad. Söndertrampade blodkroppar. Men är depåerna tomma kan jag inte fixa det.

Det finns inte så mycket som ett ärr på tarmen enligt experterna. Men visst jag lämnar väl ett till då och skjuter upp medicineringen till doktorn konstaterat att nej det var ingen blödning i magen.

Fan vad less jag blir. Bröt faktiskt ihop när jag kom hem. Blev så trött på sjukdomen, på läkare som inte fattar på hopplösheten i att aldrig få vara helt frisk, att inte orka träna, inte ens orka gå upp för trappan här hemma utan hjärtklappning och andfåddhet.

Skrek ut lite av min frustration på twitter. Fick respons från en annan som oxå haft odiagnostiserad anemi. Hon hade efter att de fixat anemin fått veta att hon hade en parasit. Den kunde ha varit orsaken till anemin.

En liten fundering väcktes, parasiter har de nog aldrig kollat hos mig. Tänk om jag sen barnsben gått omkring med en elaka jävlar som suger blod i min tarm. Tänk om det är lösningen på nästan 30 års helvete. Men hur lägger jag fram det till läkaren? Kan jag bara ringa upp dem och säga "hej jag vill att ni kollar upp fall jag har en parasit som orsakar anemi"?

Jag har normalt en jävla massa skinn på näsan och försöker vara påläst men när orken är borta orkar jag inte vara friskt nog för att vara sjuk och kunna kämpa för att bli frisk. Jag orkar sällan bråka med läkarna. Men jag måste lära mig att hitta den orken. Stå på mig, peka på journalerna och nu kanske på ny fakta. Men orkar jag en vända utredning till. Jag är så trött, så svag, så ledsen.

Men ett litet hopp om att hitta orsaken kanske kan växa liv i mig. Kanske.

Uppdatering: Visade sig att läkaren inte läst mina journaler innan hon beordrade nya prover. När hon ringde upp för att meddela att hon skulle skriva ut Ferinject till mig sa hon att jag verkar ganska färdigutredd. Glömde fråga om parasiter så jag mailade VC men läkaren är på semester till 3:e september :-(

07 juli 2012

Vinn sommarläsning på Pocketblogg

Pocketblogg lottar vi just nu ut ett stort bokpaket med Håkan Östlundhs böcker (5 pocket) om Gotlandspolisen Fredrik Broman. Skynda dit och var med i utlottningen och få hela sommarläsningen i ett paket.

Böckerna är de jag vann för ett tag sedan, jag har ju redan läst dem så jag tänkte det är bättre att lotta ut dem på Pocketblogg till någon som behöver sommarläsning. Har dock fortfarande inget minne av var/hur/när jag tävlat för att vinna dem :-)