Var på vårdcentralen idag, nedslående resultat. Hb-värde på 77.
Ringde i fredags och berättade att mitt Hb låg på 96 (på jobbets hälsokontroll) den 27 juni och att jag nu började känna mig rejält urlakad. Ville komma in på provtagning och eftersom värdet var så lågt var det nog lika bra att kontakta min läkare och be om blodstatus för att kolla B12, järndepåer odl oxå. Ville slippa komma dit, ta ett stick i fingret. Bli uppringd dagen efter och bli ombedd att ta status.
Sköterskan frågade mig vem som var min läkare. Jag angav vem jag har men att han ju är föräldraledig och att jag inte visste vem som var vikarie. Då fick jag höra att nä dator sa att en annan läkare nu var min husläkare. Men vad fan kan de inte meddela när man hux flux byter och till en som man tidigare faktiskt bett om att inte behöva få gå hos. Personkemin har inte passat alls. Då har de säkert bytt för Herman oxå och det vore ju katastrof.
Skit samma jag skulle inte behöva träffa läkaren alls och jag har av min förra fått veta att det inte skall göras fler utredningar nu. Jag har anemi punkt slut och när dipparna kommer får jag påfyllning. Jag fick fråga läkaren via sjuksystern om min mens, nästan skrek "den är normal den är kollad av överläkaren på gyn på Sunderby sjukhus. Ge fan i mig, ge mig mitt dropp bara." Men jag sa snällt "den är tidigare bedömd som normal". Upplyste sköterskan om att mina journaler borde tala om att jag är färdigutredd och ingen orsak funnen.
I morse var jag alltså där. Fick ta mitt blodprov med ett litet missöde som ledde till en nerv som fortfarande gör ont och nytt stick i andra armen. Men hon stack i alla fall utan att det gjorde ont.
När jag skulle gå fick jag med mig ett kit för avföringsprovtagning. Men vad i h-e mina journaler borde visa att tarmen är genomgången ett flertal gånger, rektoskopi, gastroskopi, campill och oräkneliga sådana där kit. Jag hade nästan kunnat förstå det om jag fått det som ett resultat av Hb-värdets nedgång från 96-77 på <2 veckor men nu var det ju ordinerat innan. Den drastiska förändringen kan bero på 7-mils jogg/promenad. Söndertrampade blodkroppar. Men är depåerna tomma kan jag inte fixa det.
Det finns inte så mycket som ett ärr på tarmen enligt experterna. Men visst jag lämnar väl ett till då och skjuter upp medicineringen till doktorn konstaterat att nej det var ingen blödning i magen.
Fan vad less jag blir. Bröt faktiskt ihop när jag kom hem. Blev så trött på sjukdomen, på läkare som inte fattar på hopplösheten i att aldrig få vara helt frisk, att inte orka träna, inte ens orka gå upp för trappan här hemma utan hjärtklappning och andfåddhet.
Skrek ut lite av min frustration på twitter. Fick respons från en annan som oxå haft odiagnostiserad anemi. Hon hade efter att de fixat anemin fått veta att hon hade en parasit. Den kunde ha varit orsaken till anemin.
En liten fundering väcktes, parasiter har de nog aldrig kollat hos mig. Tänk om jag sen barnsben gått omkring med en elaka jävlar som suger blod i min tarm. Tänk om det är lösningen på nästan 30 års helvete. Men hur lägger jag fram det till läkaren? Kan jag bara ringa upp dem och säga "hej jag vill att ni kollar upp fall jag har en parasit som orsakar anemi"?
Jag har normalt en jävla massa skinn på näsan och försöker vara påläst men när orken är borta orkar jag inte vara friskt nog för att vara sjuk och kunna kämpa för att bli frisk. Jag orkar sällan bråka med läkarna. Men jag måste lära mig att hitta den orken. Stå på mig, peka på journalerna och nu kanske på ny fakta. Men orkar jag en vända utredning till. Jag är så trött, så svag, så ledsen.
Men ett litet hopp om att hitta orsaken kanske kan växa liv i mig. Kanske.
Uppdatering: Visade sig att läkaren inte läst mina journaler innan hon beordrade nya prover. När hon ringde upp för att meddela att hon skulle skriva ut Ferinject till mig sa hon att jag verkar ganska färdigutredd. Glömde fråga om parasiter så jag mailade VC men läkaren är på semester till 3:e september :-(