Skrivövning - Klichéer och slitna uttryck

Hittade denna i mitt skrivblock från när jag gick i skrivgruppen med kreativt skrivande. Vi fick några minuter på oss att skriva något med klichéer och slita uttryck. Jag valde ordspråk. 

Menageri

Man ska vara…

…glad som en lärka

…smidig som en panter 

…stark som en björn 

…klok som en uggla 

…pigg som en mört

…snabb som en vessla 

…modig som ett lejon 

men akta sig för att vara…

…listigt som en räv

…slug som en orm

…sluten som en mussla 

…smutsig som en gris 

Men jag känner mig mest som en fågel i en bur eller rättare sagt som ett helt infångat zoo, fast i en människas kropp. Här trängs räddharen med sillmjölken, hon som spelar apa med spindeln i mitten som försöker hålla ihop menageriet så att vi inte framstår som en skock med yra höns. 

Skrivövning - Konflikt med inkastade ord

Idag var det avslutning på Kreativt skrivande – inspirationscirkel som jag gått 4 måndagar. Kommer sakna den men några av oss har bestämt oss för att försöka fortsätta träffas.

Idag handlade det om konflikter och en av övningarna var att börja sin text med förbestämda ord och sen bara fortsätta medan kursledaren kastade in nya ord då och då. De skulle in i meningen man skrev på eller stod i kast att skriva (dvs man fick inte bunkra upp dem). Jag har strukit under startorden och de inkastade orden. På två ställen har jag gråmarkerad text, skriver nedanför texten vad det betyder och förklarar lite. Total skrivtid var ca 7 minuter. Efteråt är det alltid spännande att se vad huvudet har hittat på åt en. När man bara skriver utan att tänka så mycket. Lyckades skriva rent när jag fortfarande kunde läsa min fruktansvärt dåliga handstil. Men jag har bättre flow när jag skriver på papper under dessa övningar.

Hon ville inte göra som jag sa. I stället för att ta på sig de svarta lackskorna jag lagt fram tog hon de slitna gympadojorna som sett sina bästa dagar. Jag står i min svarta strikta dräkt och blir så förbannad men man kan inte skrika åt en 5-åring för ett skoval intalar jag mig själv. Försöker lirka, säga att de är för små, att hon kommer bli blöt om fötterna i gräset när det regnat. Men nej, de lila, glittriga skorna ska hon ha idag. 

Krasch! Min hand slår rakt in i spegeln. Vi tittar båda häpet på hur skärvorna dalar ner på golvet och ner i de svarta skorna. Hon säger ”Mamma, nu kan jag inte ha dem på mig”. Tittar mot hatthyllan där den långa röda halsduken ligger, just nu ville jag strypa ungen. Men nej man får inte göra så. Andas lugnt, in-ut.

Varför kan hon inte bara göra som jag säger. ”Mamma du ser ut som ett åskmoln” säger hon medan hon trotsigt drar på sig de glittriga, trasiga skorna. Lika trasiga som jag är inuti. Men jävlar varför kan jag inte kan hantera detta. Jag får inte bli arg, jag får inte skrämma henne. Men verkar hon bli skrämd? Men herregud det är ju nästan värre, att hon inte reagagerar på min ilska.

Jag böjer mig ner och lägger armarna om henne och säger ”förlåt”. Klart du ska ha de glittriga skorna, det hade mormor älskat.

”Kom nu taxin till kyrkan väntar.”

Den grå texten skrev jag till vid redigeringen. I mitt huvud var det så självklart att de var på väg till en begravning. Det blev självklart när jag skrev sista meningen (före det sista grå alltså). Men vid uppläsning i ett rum så förstod jag att det inte var lika tydligt för de andra så jag har försökt att göra det lite tydligare. Är osäker på det sista. Skriver jag på näsan, räcker referensen om berättarens kläder. Funderade på att istället bara skriva in kring strypandet "men det räcker kanske med ett dödsfall i familjen".

Skrivövning - Jag minns...

 Idag var första timmen av 4 på Kreativt skrivande – inspirationscirkel. Första passet handlade om att få inspiration, att komma igång. Och vi fick göra övningen Jag minns...

Under några minuter skriver man ner det som poppar upp i huvudet.

...hur du doftade när jag lade mig nära

...hur ledsen jag blev när du tog ditt sista andetag

...hur du såg ut bakifrån när du cyklade framför mig

...hur min äggmackelunch smakade under ett träd i solen med forsen dånande i bakgrunden

...hur roligt det var när vi dansade

...hur du brukade skämta och klämma mig på brösten med protesen

...hur vi åt mandelchokladkaka på caféet och skrattade

...hur vi låg i sin säng och såg på skräckfilm och jag inte vågade gå hem

...hur mackorna med din mammas bostongurka smakade

...hur du satt vid trampsymaskinen

...hur skynket framför din sovalkov såg ut

....vilken parfym du använde

...alla knapparna i sylådan

...hur jag hängde plastpåsar i hela badrummet

...att jag sorterade om böckerna i biblioteket i olika ordning varje gång

...hur jag gick till biblioteket och bläddrade i kartoteket, hittade en bok

....att jag ville bli bibliotekarie, advokatassistent eller forskare

...alla kartor och hur vi tillsammans drömde om resor

...anatomiboken och hur jag lärde mig om kroppen

Man kan förundras över hjärnans associationsbanor. Tyvärr han jag aldrig med "läxan" att skriva en berättelse kring en av meningarna men jag sparar den till en annan dag när jag behöver en övning.