Dag 320 - Hemresa

Även idag var jag slöare än slöast på morgonen fastän jag behövde få komma ut tidigt om jag skulle hinna med något innan hemresan kl 14:22.

Klockan han bli 10:08 innan jag hade packat klart och stuvat undan min väska i farstun på vandrarhemmet. Var skönt att slippa städning i alla fall. Det ingick i priset.

Eftersom jag bara hade några timmar på mig och ville hinna fota lite valde jag en nabbarna runtrunda med en liten avstickare i början mot rengärdan där jag visste att jag kunde få fina bilder över fjällen. Älskar vyerna härifrån och kunde inte riktigt hejda mig med kameran och sen var det svårt att sortera ut bilder. Ute var det idag fint väder. Solen steg sakta bakom bergen men jag visste att den inte skulle komma över bergskammen.

 Dessutom ville jag ta en tur ner till en av sjöarna från vilken man har fin utsikt över Abiskoalperna och alltid ser fina vinterlandskap och denna gång var inget undantag. En underbar frost hade lagt sig under natten.

Sen tog jag mig upp på Stornabben och tittade ut över Torneträsk och Nuolja.

 Det är så galet fint här uppifrån särskilt när solen färgar bergen på andra sidan sjön guldgula.

 Även utsikten mot Lapporten är fin härifrån, inte lika intensiv som från Paddus men helt ok.

Jag älskar texturerna som blir i vinterlandskapet.

Efter Stornabben avverkade jag Älgnabben Rävnabben och Kransnabben. Fick skynda mig emellan för att hinna. Fotograferandet tog lite mer tid än vad jag trott att det skulle ta men vyerna var så fina.

Skrev i gästböckerna på de tre sista nabbarna men hade glömt det uppe på Stornabben så trots att jag hade lite bråttom kutade jag dit upp igen. Och nu var vyn ännu bättre ner solens påbörjade nedgång färgade vattnet.

 En av helikoptrarna kom flygande bort mot Nuolja.

 Även Nuolja var fint i det nya ljuset.

 Jag gillar det gamla stationshuset i Abisko Östra. Ståtligt.

 När jag gick ner från berget via en annan väg än jag gick upp kom jag ner till draghundarna som tillhör ägarna av vandrarhemmet (Abisko Fjällturer) om jag gissat rätt. De blev till sig när jag gick förbi. Trodde väl att de skulle få komma ut och dra. Vågade inte gå allt för nära men knäppte några bilder på sötnosarna bakom gallret. Fick inte fokus exakt där jag ville för jag använde autofokus och den tyckte inte som jag. Manuellt fokus hade jag inte hunnit med.

 När jag kom ner till byn och skulle svänga in på vandrarhemmet såg jag att nere vid vattnet var det nu galet fina färger så jag skyndade mig ner till E10:an och korsade den. Gick ut på en liten höjd och knäppte några bilder till.

Denna sista bild får bli dagens bild.

10,41 km blev det idag. Inte så mycket men en skön runda.

Bytte om på vandrarhemmet innan jag gick till tågstationen för att vänta på mitt tåg. Hade inte hunnit dricka mitt te som jag släpat med mig på min runda. Fick ta det på tåget. Tåget kom nästan i tid och jag gick ombord. Men ville inte. Jag ville bara vända om och leta upp ett ställe att bo på. Så känns det nästan alltid när jag är här. Det här är verkligen mitt "happy place".

Hade fått en bra plats med bord och kunde lägga upp mina fötter. Satt skönt och bekvämt hela resan hem medan jag redigerade bilderna här ovan.

 När jag kom hem till Boden hade det snöat och snöade fortfarande. Lite ljusare ute.

Vill verkligen inte jobba i morgon, vill vara ledig mer.

Dag 319 - En heldag ute

Kom i säng sent på grund av norrskenet i går kväll och snabbredigering av bilder till fransmännen, fick uppdatera gårdagens blogginlägg. Somnade kring 23-tiden och vaknade en timme senare och gick på toa. Såg att det nu var stjärnklart ute och öppnade fönstret. Såg att ett grön-lila norrsken dansade men det var ganske lite och jag såg bara änden av det från fönstret. Orken att bylsa på mig kläder och ta mig ut fanns bara inte. Ville sova så jag kröp ner igen.

Inte heller idag kom jag upp tidigt. Väderprognosen hade sagt sol men när väckaren lät så var det tjocka moln/dimma ute och jag såg knappt träden som står rakt framför fönstret. Ställde om tiden och gottade ner mig i det varma täcket och somnade om. Vaknade strax efter kl 9 och låg och kollade Instagram en stund innan jag släpade mig upp och fick på mig kläder. Ute i köket pratade en annan gäst på om det fantastiska norrskenet vid midnatt, han skulle åka hem idag så han var så lycklig över att ha fått se det lila-gröna fara fram över himlen. Han frågade om jag hade fotat något men tyvärr fick jag göra honom besviken och säga att jag sov då.

Jag åt en rejäl frukost med otroligt torrt glutenfritt bröd. Inte gott. Klockan han bli nästan 11 innan jag tog mig ut. Ville ha med en ljudbok ut och nerladdningen strulade när nätet på vandrarhemmet gick upp och ner. Men så kom jag mig iväg och gick ner till sjön, fotade lite på en myr och sen skulle jag knäppa några bilder på stenar i vattnet i ett härligt morgonvinterljus. det gjorde jag men i displayen stod det "NO CARD".


Men fan jag hade glömt att ta det ur datorn och stoppa i kameran. Slet fram den lilla behållaren som jag har extrabatterier i där skall det även ligga en massa kort men icke, var sjutton är de tro. Det var bara att gå de 2 km tillbaka till vandrarhemmet och hämta kortet. Mötte flera från vandrarhemmet som jag tipsat om att gå ner mot sjön denna sista dag de var här innan tåget kom. Gick en annan väg ner till sjön och nu var det en massa folk där jag skulle fota och ljuset var borta så jag skippade det stället.

Gick längst med stranden och fick syn på en stock som stack upp ur vattnet bredvid lite is. Den kanske kunde bli ett bra motiv. Lade mig och kameran på isen och knäppte en bild. Hade helt missat att stocken reflekterades i vattnet som låg spegelblankt när jag tittade på den och blev överraskad när jag såg den i sökaren. Blev nöjd med bilden så den får bli dagens bild.

Jag fortsatte längst med stranden och märkte inte att jag gick på is och inte bara snö. Plötsligt trampade ena foten igenom och jag föll framåt, tog emot mig med händerna och slog i armbågarna och knäna. Båda handlederna värkte till och jag har nu ett präktigt blåmärke från en liten sten i min vänstra handflata. Inte så skönt. Men jag reste mig upp och fortsatte att gå. Stigen svängde upp på ett fält, det jag hade genat över igår. Nu följde jag en mer strandnära stig och njöt i fulla drag, vackert, lugnt och skönt.

Gick upp på en liten kulle. Där stod en väderbiten bänk gjord av en planka. Fin utsiktsplats. Såg att fransmännen var på väg mot den och valde att inte slå mig ner. Fick syn på en sten nere i vattnet som såg ut som ett hjärta så jag tog mig ner för branten och fotade det. Det var ganska ljust ute så jag kunde inte ta med så lång slutartid som jag ville. Ja jag vet har har nog skrivit i bloggen minst 1 kanske 2 år att jag måste köpa mig filter. När jag kommer hem skall jag se till att beställa. Hade varit finare med lite mer utslätat vatten tror jag.

 Jag knatade vidare, förbi vedbastun vid Turiststationen, där hade någon lämnat en brasa igång. Tycker inte man skall lämna eld så där. Slog mig ner en stund och skickade några instagrambilder. Hittade inget att släcka elden med. Inga hinkar utanför bastun. Säkerligen upptäckte de som tände den samma sak men varför lade de på stora nya vedträn?

Gick vidare längst med jokken upp mot bron. Gick ner på tornstranden där några torn från andra gäster stod kvar. Fotade ett av dem. Gillar effekten av de gula stenarna bland allt det grå.

Gick under vägen och bort mot fallet. Hoppade över staketet och ställe mig på ena brofästet där man har bra utsikt. Knäppte en bild.

 Fortsatte upp längst med jokkens vänstra sida och knäppte en bild på det gamla kraftverket.

 Gick till den del av kanjonen som jag gillar allra mest. Den randiga klippan. Kunde inte låta bli att ta en bild även här.

 Fortsatte längst med jokken ett tag, skulle gå Nakajaureleden som är 3 km. Gillar tallarna som sticker upp ur den snåriga björkskogen och tog en bild till innan jag svängde av mot vänster och lämnade jokken och gick rakt in i skogen.

Nu började skymningen komma men jag traskade vidare in i skogen, vet att jag hittar på stigarna här och dessutom hade jag ju min pannlampa.

 Kom fram till marmorbrottet där första meditationsstenen på Dag Hammarskjöldsleden finns.

Det hade stått 3 km på skylten som pekade ut leden. Kom på när jag hade gått 2,5 att denna ju inte var en fram och tillbakaled utan en rundled. Efter 3 km skulle jag alltså vara tillbaka igen. Hmm jag som behövde mer än 3 km för att komma upp i mina 2,5 mil idag. När jag kom ut genom Kungsledenporten valde jag därför att ta mig över jokken på bilvägen och svänga in i skogen på andra sidan. Leden bort till Kårsavaggefallet är 3,5 km, den fram och tillbaka samt att gå tillbaka till Abisko Östra skulle bli bra. Så jag gav mig av in i skogen igen fastän det nu nästan var mörkt. Den här vägen har jag gått väldigt många gånger. Jag lyssnade på min ljudbok som just nu var lite läskigt. skymningen gjorde sitt till stämningen. Jag tänkte stanna vid fallet och äta mina mackor och dricka mitt te, sen ta mig tillbaka i mörkret igen.

Men trots att jag gått här så många gånger glömde jag bort de dryga 100 metrarna med stora stenar som stig. Mina kängor är riktigt värdelösa i sådan terräng när det ligger nysnö på stenarna, det blir tokhalt. Men just där gör även leden en sväng åt ett annat håll så jag vek av där. Lite osäker på om jag någonsin gått här förut i alla fall åt det här hållet. Nu började det bli riktigt mörkt och snöandet tilltog. Ville ju inte riskera att tappa bort stigen. Med lite nervositet i magen fortsatte jag. Visste att jag gick mot jokken men skulle det finnas någon annan stig tillbaka eller skulle jag få vända om och gå samma igen. Irriterande att min BD6:a inte kunde hittas hemma innan jag for, hade velat konsultera kartan. Kanske skulle köpt den där kartappen sambon tjatar om jämt. Men den finns ju inte till Windows Phone och det var ju den telefonen som var med ut men hade jag haft kartappen på ex Androiden så hade jag ju tagit med den.

Plötsligt så var det en väldigt blöt myr framför mig. Den tänkte jag inte försöka ta mig över endast i ljuset från pannlampan så naturen bestämde åt mig att det var dags att vända om. När jag hade gått tillbaka en bit kom jag fram till ett liggande träd. Där slog jag mig ner med min mat och åt i mörkret. Teet var varmt, brände tungan men mackorna var nästan frusna.

När jag hade ätit upp fortsatte jag att ta mig fram i mörkret där jag nyss gått åt andra hållet. För mörkt för att fota över de fina öppna ytorna så jag trampade på. Kom tillslut ut på vägen igen och gick upp till liftstationen där jag lånade en av toaletterna (utedass) innan jag gick tillbaka till Abisko Östra via ett besök på affären där jag köpte mig en dricka. Var så törstig.

Kom tillbaka efter 25,05 km. Gick upp på mitt rum och blev sittande en stund innan jag tog mig till köket med datorn och lagade middag medan jag fixade dagens bilder.

Min plan var att efter middagen lägga mig på sängen med chips och dipp men jag var inte sugen alls. Så frågan är vad jag gör med min laktosfria gräddfil och dipp i morgon, tar med den eller lämnar den i kylen här. Och chipsen? Nå ja det får jag klura på i morgon bitti. Kl 11 är det utcheckning och väskan får jag lämna i bastuhuset tills mitt tåg går kl 14:22. Har inte hittat någon info om huruvida jag måste städa i rummet eller inte. På STF Turiststation får man en lapp plus att det står i varje rum att man skall städa och hur, vad det kostar om man inte gör det. Men här står det inget på varken rummet eller på webben. Kikade in i det rum där städutrustningen finns och inget där heller såg ut som det var gjort för resterna.

Dag 318 - Vem försökte jag lura?

Igår kväll ställde jag väckarklockan på 07:10 och trodde att jag skulle kunna kliva upp då, äta tidig frukost och komma mig ut lagom till solen går upp 08:30. Ha ha så naiv jag är ibland. Eller sysslar med självbedrägeri. Jag vaknade men ställde om klockan till 08:10, när den ringde valde jag snooze i 1 timme och sen låg jag kvar ytterligare en stund innan jag masade mig upp och hoppade i kläderna.

Gjorde i ordning frukost och mackor att ta med ut och sen blev jag sittande i köket en bra stund. Studerade några italienare, de käkade först muffins och några andra kakor samt chokladyoghurt innan de faktiskt gjorde sig var sin macka och tog ett glas juice. Vi har verkligen olika frukostvanor i olika länder.

Bestämde mig för att gå till Silverfallet borta i Björkliden så vid 10:25 stod jag utanför vandrarhemmet och började gå iväg. Ute var det rätt så grått och inte så inspirerande. Mina tankar gick till den senaste veckans terrorbrott för när jag läste lite utländska tidningar så insåg jag att det inte bara är Paris som drabbats utan även Beirut och Bagdad. Många döda i liknande dåd. Men de dåden har inte blivit förstasidor i tidningarna, knappt omnämnda i svensk media. Det är lite tragiskt och sorgligt hur det fungerar, hur människoliv kanske inte värderas olika men hur den kollektiva sorgen på något sätt fokuserar helt på det som är nära. Facebook aktiverade sin "Safety Check" för första gången för ett terroristdåd. tidigare har den bara använts vid naturkatastrofer. Har sett en hel del tweets från Beirut där de undrar varför den inte slogs på för dem också. Har de inte Fejjan i Libanon i samma utsträckning? Instagram svämmade över av bilder på Eiffeltornet och trikoloren men uppmaningar om att be för Paris. Men ingen i mitt flöde vill be för alla de andra som mördas av terrorister så gott som varje dag. Det är så sorgligt, så tragiskt.

Stannade till nedanför turiststationens stugor och knäppte en bild. Det är verkligen lite snö än så länge. Myren sticker fram och är inte ens helt frusen ännu.

När jag gick ner i fågelområdet vid Torneträsk träffade jag 2 amerikanskor, en mor och en dotter. Dottern bodde numer i Paris i ett av kvarteren som drabbades. Hon var lättad över att vara i Abisko just när det hände men var givetvis orolig ändå. Pratade med fransmännen här på vandrarhemmet när jag kom tillbaka och de sa precis som amerikanskorna, det här var väntat och vi har inte sett det sista ännu, var är världen på väg, vad vill de? Kan vi inte bara leva sida vid sida i fred? Och så känner nog många av oss, var är världen på väg, vad är det för fel på folk som vill få andra att vara rädda. Vad är det de vill uppnå egentligen?

Sådana där tankar snurrade i mitt huvud så jag slog på min ljudbok, orkade inte tänka, blev bara nedstämd och tanken var ju att jag skulle varva ner, må bra när jag var här.

Naturen är inte så där jätteinspirerande när man går i en kal fjällbjörkskog med lite snö på marken. Jag knatade på, stannade och fotograferade där vid sjön.

 Sen blev det inga fler bilder förrän jag var framme vid fallet. Det var lite fruset precis framför fallet samt lågvatten så jag kunde ställa mig vid sjön och fota fallet därifrån.

Det ser nästan ut som om det står en lång varelse i fallet, lutad mot den högra väggen men ena benet uppdraget med foten mot väggen. Ser ni? Någon har tappat ner en åkmadrass som lyser gul där nere.

Fotade bort mot Lapporten innan jag började klättra uppåt bredvid fallet för att hitta någonstans att sätta mig med mitt te och mina mackor.

 Stannade till vid bron över jokken och tog en bild.

 Kom upp till den övre delen och slog mig ner där. Knäppte några bilder innan jag satte mig med mitt fika.

När jag gick tillbaka började det bli mörkt men jag lyckades ta en bild med mobilen på lite mossa och istappar som hade fin kontrast till varandra.

När jag kom fram till Abisko turiststation var det knappt så jag såg stigen längre. Men jag kan stigarna här så bra att jag inte brydde mig och dessutom hade jag ju en pannlampa i väskan om det behövdes. Kom ner till bastun och bryggan och knäppte några bilder med lång slutartid ut i mörkret. Det är fascinerande hur ljust det kan bli på bild när det är så mörkt ute.

 Den här får vara dagens bild.

Jag valde att ta en stig över ett öppet fält där jag ofta går när jag är här. Stigen gick knappt att se men jag visste på ett ungefär. Kom upp vid torvkåtan och stannade där en liten stund. Tog en bild. Den syntes knappt i mörkret. Nu var det så mörkt att jag behövde ta fram pannlampan. Har hittat igen min bra lampa så nu lyste det rejält. 

 Kom ut vid forskningsstationen och fortsatte under E10 där valde jag att inte följa den vanliga vägen till Abisko Östra utan jag svängde ner under järnvägen och gick genom skogen en liten bit. Kom ut på skoterspåret som slutar på Gabriellas väg.

Stannade vid järnvägen och knäppte en bild på gamla och nya stationen.

När jag kom tillbaka till vandrarhemmet efter 22 km så gick jag ner och duschade. Lade mig på sängen och surfade lite innan jag lagade middag kl 18. Idag blev det pommes och rökt lax med sallad. Blir nog samma i morgon om jag inte går och handlar. Fransmannen kom och hämtade vatten ur kranen, det tjöt i blandaren och när han gick så rann det vatten ut ur blandarens koppling. Jag försökte hitta ett läge på kranen där det inte inträffade och hittade ett men så fort man rörde blandaren började det igen. Gick ner till receptionen men den var stängd så jag valde att ringa på deras telefon och en kvinna sa att hon skulle komma upp. Hon vred på kranen lite och det slutade, lät nästan som om hon dumförklarade mig lite. Hon förklarade sig med att det är ett gammalt hus. Nå ja huset må vara gammalt men blandare kan man ju alltid köpa nya. Den är ju inte av sorten med en varm- och ett kallvattenskrav i alla fall så så gammal var ju inte just den. Men men... såg kranen stå och rinna en stund senare igen när jag skulle hämta tevatten så alla hittade väl inte det magiska "här läcker det inte"-läget.

Tänkte jag skulle vara i säng före kl 20 idag men som jag sa i början så är jag självbedräglig när det kommer till sömn och tider. Men innan 21 skall jag väl ha hunnit lägga bort datorn och sova. Men nä nu när detta var klart står klockan på 21:07 men nu lägger jag bort datorn till förmån för kudden.

Uppdatering:
Som om jag skulle kunna sova. Jag inte alls i säng när jag hade tänkt mig. När jag släckte lampan för att sova såg jag att det var norrsken. Gick ut i köket och meddelade detta till det franska paret som satt där och gjorde mat. De skyndande sig ut och jag knäppte några bilder med kameran från fönstret. Jag orkade bara inte gå ut. Jag hörde paret och några exalterade andra skrika där ute, de tittade upp över taket på huset och jag förstod att det var lite ljusstarkare där.

Sen kom fransmännen in och jag pratade med dem, de hade sett det dansa och var så lyckliga. Vi pratade lite om vad som krävdes för att få norrskenen på bild. Sen gick jag och lade mig igen. Men efter 10 minuter kom en försynt knackning på dörren. Tjejen frågade om det var möjligt att jag kunde maila henne några av bilderna. Självklart kan jag det svarade jag och fick en lapp med hennes e-postadress. Satte mig med datorn i knät och redigerade de ganska tråkiga bilderna och skickade iväg.

Hur det såg ut när de gick ut.

Det tilltog lite medan de var ute.

Hur det såg ut när de kom in igen.