Dag 318 - Vem försökte jag lura?

Igår kväll ställde jag väckarklockan på 07:10 och trodde att jag skulle kunna kliva upp då, äta tidig frukost och komma mig ut lagom till solen går upp 08:30. Ha ha så naiv jag är ibland. Eller sysslar med självbedrägeri. Jag vaknade men ställde om klockan till 08:10, när den ringde valde jag snooze i 1 timme och sen låg jag kvar ytterligare en stund innan jag masade mig upp och hoppade i kläderna.

Gjorde i ordning frukost och mackor att ta med ut och sen blev jag sittande i köket en bra stund. Studerade några italienare, de käkade först muffins och några andra kakor samt chokladyoghurt innan de faktiskt gjorde sig var sin macka och tog ett glas juice. Vi har verkligen olika frukostvanor i olika länder.

Bestämde mig för att gå till Silverfallet borta i Björkliden så vid 10:25 stod jag utanför vandrarhemmet och började gå iväg. Ute var det rätt så grått och inte så inspirerande. Mina tankar gick till den senaste veckans terrorbrott för när jag läste lite utländska tidningar så insåg jag att det inte bara är Paris som drabbats utan även Beirut och Bagdad. Många döda i liknande dåd. Men de dåden har inte blivit förstasidor i tidningarna, knappt omnämnda i svensk media. Det är lite tragiskt och sorgligt hur det fungerar, hur människoliv kanske inte värderas olika men hur den kollektiva sorgen på något sätt fokuserar helt på det som är nära. Facebook aktiverade sin "Safety Check" för första gången för ett terroristdåd. tidigare har den bara använts vid naturkatastrofer. Har sett en hel del tweets från Beirut där de undrar varför den inte slogs på för dem också. Har de inte Fejjan i Libanon i samma utsträckning? Instagram svämmade över av bilder på Eiffeltornet och trikoloren men uppmaningar om att be för Paris. Men ingen i mitt flöde vill be för alla de andra som mördas av terrorister så gott som varje dag. Det är så sorgligt, så tragiskt.

Stannade till nedanför turiststationens stugor och knäppte en bild. Det är verkligen lite snö än så länge. Myren sticker fram och är inte ens helt frusen ännu.

När jag gick ner i fågelområdet vid Torneträsk träffade jag 2 amerikanskor, en mor och en dotter. Dottern bodde numer i Paris i ett av kvarteren som drabbades. Hon var lättad över att vara i Abisko just när det hände men var givetvis orolig ändå. Pratade med fransmännen här på vandrarhemmet när jag kom tillbaka och de sa precis som amerikanskorna, det här var väntat och vi har inte sett det sista ännu, var är världen på väg, vad vill de? Kan vi inte bara leva sida vid sida i fred? Och så känner nog många av oss, var är världen på väg, vad är det för fel på folk som vill få andra att vara rädda. Vad är det de vill uppnå egentligen?

Sådana där tankar snurrade i mitt huvud så jag slog på min ljudbok, orkade inte tänka, blev bara nedstämd och tanken var ju att jag skulle varva ner, må bra när jag var här.

Naturen är inte så där jätteinspirerande när man går i en kal fjällbjörkskog med lite snö på marken. Jag knatade på, stannade och fotograferade där vid sjön.

 Sen blev det inga fler bilder förrän jag var framme vid fallet. Det var lite fruset precis framför fallet samt lågvatten så jag kunde ställa mig vid sjön och fota fallet därifrån.

Det ser nästan ut som om det står en lång varelse i fallet, lutad mot den högra väggen men ena benet uppdraget med foten mot väggen. Ser ni? Någon har tappat ner en åkmadrass som lyser gul där nere.

Fotade bort mot Lapporten innan jag började klättra uppåt bredvid fallet för att hitta någonstans att sätta mig med mitt te och mina mackor.

 Stannade till vid bron över jokken och tog en bild.

 Kom upp till den övre delen och slog mig ner där. Knäppte några bilder innan jag satte mig med mitt fika.

När jag gick tillbaka började det bli mörkt men jag lyckades ta en bild med mobilen på lite mossa och istappar som hade fin kontrast till varandra.

När jag kom fram till Abisko turiststation var det knappt så jag såg stigen längre. Men jag kan stigarna här så bra att jag inte brydde mig och dessutom hade jag ju en pannlampa i väskan om det behövdes. Kom ner till bastun och bryggan och knäppte några bilder med lång slutartid ut i mörkret. Det är fascinerande hur ljust det kan bli på bild när det är så mörkt ute.

 Den här får vara dagens bild.

Jag valde att ta en stig över ett öppet fält där jag ofta går när jag är här. Stigen gick knappt att se men jag visste på ett ungefär. Kom upp vid torvkåtan och stannade där en liten stund. Tog en bild. Den syntes knappt i mörkret. Nu var det så mörkt att jag behövde ta fram pannlampan. Har hittat igen min bra lampa så nu lyste det rejält. 

 Kom ut vid forskningsstationen och fortsatte under E10 där valde jag att inte följa den vanliga vägen till Abisko Östra utan jag svängde ner under järnvägen och gick genom skogen en liten bit. Kom ut på skoterspåret som slutar på Gabriellas väg.

Stannade vid järnvägen och knäppte en bild på gamla och nya stationen.

När jag kom tillbaka till vandrarhemmet efter 22 km så gick jag ner och duschade. Lade mig på sängen och surfade lite innan jag lagade middag kl 18. Idag blev det pommes och rökt lax med sallad. Blir nog samma i morgon om jag inte går och handlar. Fransmannen kom och hämtade vatten ur kranen, det tjöt i blandaren och när han gick så rann det vatten ut ur blandarens koppling. Jag försökte hitta ett läge på kranen där det inte inträffade och hittade ett men så fort man rörde blandaren började det igen. Gick ner till receptionen men den var stängd så jag valde att ringa på deras telefon och en kvinna sa att hon skulle komma upp. Hon vred på kranen lite och det slutade, lät nästan som om hon dumförklarade mig lite. Hon förklarade sig med att det är ett gammalt hus. Nå ja huset må vara gammalt men blandare kan man ju alltid köpa nya. Den är ju inte av sorten med en varm- och ett kallvattenskrav i alla fall så så gammal var ju inte just den. Men men... såg kranen stå och rinna en stund senare igen när jag skulle hämta tevatten så alla hittade väl inte det magiska "här läcker det inte"-läget.

Tänkte jag skulle vara i säng före kl 20 idag men som jag sa i början så är jag självbedräglig när det kommer till sömn och tider. Men innan 21 skall jag väl ha hunnit lägga bort datorn och sova. Men nä nu när detta var klart står klockan på 21:07 men nu lägger jag bort datorn till förmån för kudden.

Uppdatering:
Som om jag skulle kunna sova. Jag inte alls i säng när jag hade tänkt mig. När jag släckte lampan för att sova såg jag att det var norrsken. Gick ut i köket och meddelade detta till det franska paret som satt där och gjorde mat. De skyndande sig ut och jag knäppte några bilder med kameran från fönstret. Jag orkade bara inte gå ut. Jag hörde paret och några exalterade andra skrika där ute, de tittade upp över taket på huset och jag förstod att det var lite ljusstarkare där.

Sen kom fransmännen in och jag pratade med dem, de hade sett det dansa och var så lyckliga. Vi pratade lite om vad som krävdes för att få norrskenen på bild. Sen gick jag och lade mig igen. Men efter 10 minuter kom en försynt knackning på dörren. Tjejen frågade om det var möjligt att jag kunde maila henne några av bilderna. Självklart kan jag det svarade jag och fick en lapp med hennes e-postadress. Satte mig med datorn i knät och redigerade de ganska tråkiga bilderna och skickade iväg.

Hur det såg ut när de gick ut.

Det tilltog lite medan de var ute.

Hur det såg ut när de kom in igen.