Dag 330 - Nu räcker det

Hur mycket kan man hosta? I natt låg jag i gästrummet i källaren igen för att inte störa sambon som skulle med en buss 05:30. Men tydligen hade mitt hostade hörts ända upp till övervåningen. Kl 03:00 gav jag upp att försöka sova utan någon form av lindring och gick upp och in i badrummet. Där vände jag upp och ner på korgarna med diverser mediciner mm och skramlade runt tills jag lyckades hitta en ask med Nipaxon jag missat tidigare på dagen. Tog en tablett och gick ner i sängen igen. Efter ca 30 minuter verkade hostan ha avstannat och jag lyckades nog somna, vaknade strax innan 7 av väckaren och kände det som om jag nyss hade stängt ögonen.

Men hade ett möte på jobbet idag som jag ville vara med på så det var bara att svart under ögonen släpa sig till Luleå.

Tröttsamt på jobbet när hostan satte in igen men han stoppa upp det värsta med en ny tablett. Men dämpa hostan är sällan bra när man har slemklumpar i lungorna, de behöver ju få komma upp.

Tog en kort promenad på lunchen med Håkan till Bistro Norrland och vi brukar alltid vara nöjda med maten där men icke idag så för att trösta oss gick vi på Espresso House och to kaffe/te och kaka. Deras glutenfria choklad- och hasselnötscheesecake var helt ok, lite för söt kanske.

Efter jobbet ringde jag tiggerskans dotter som ville prata med mig och vi har stämt träff på måndag lunch. Hon skall berätta lite om var familjen kommer ifrån, hur de hamnade här osv... sen skall jag ta med henne på lite shopping. Mitt hjärta ömmar verkligen för tiggerskan, hon är en underbart varm och härlig person och hennes dotter lät minst lika trevlig. Hoppas hitta ett sätt att hjälpa dem mer. Försöka hjälpa tiggerskan och dottern att hitta jobb. Tiggerskan är kokerska och i september kunde man läsa i tidningen här att det rådde stor brist på just kokerskor. Så vad krävs för att hon skall då jobb som en? Skall försöka hinna ringa kommunen i morgon och höra. Skall också planera lite med familjen vad vi kan göra kring jul.

Fick köra i 50 bakom saltbilen hela vägen hem idag, inte kul alls, dels för att hela bilen blev nersölad i vägsalt men också att det tog så embarmeligt lång tid.

Handlade kattsand och tänkte laga fiskpinnar när jag kom hem men all ork rann ur mig, det blev att åka på Arctic Thai & Grill istället. Herman följde med medan Vincent stannade hemma. Hade ett bra samtal med lillkillen. Han skulle vilja åka på SM kub och jag har tidigare i år sökt info om tävlingen men då fanns ingen ännu och blev lovad av en att han skulle skicka den till mig när det var fastställt. Men det glömdes visst bort så idag fick jag alltså veta att det skall vara inte nu i helgen men nästa helg i Skogås utanför Stockholm. Kollade upp resa och boende för oss två, det skulle gå på över 7000 bara den delen och det kändes som lite väl mastigt. Lite synd på individuella tävlingar att man inte har någon klubb/förening/sponsorer som kan hjälpa till. Hade jag sökt efter tävlingen lite då och då så hade jag haft chans att boka lite billigare biljetter. Surt. Vi får hoppas att det dyker upp någon tävling med lite mer framförhållning/närmare. Anmälan skall vara gjord i morgon så jag får väl ta ett beslut då.

Skippa promenerandet idag, det stör mig lite dock men men jag orkar bara inte. Fotot idag blev ett mindre lyckat foto på den snön som ligger på fönsterblecket. Men jag hittade inget att fota på lunchen och inget på vägen hem (där bakom saltbilen) och sen tog jag ju ingen promenad och andra sidan sjön bjöd inte på något vackert/spännande alls idag. En skitdag helt enkelt ur det hänseendet. Ett år har aldrig varit så här långt förut måste jag säga. Men men nu är snart året slut och då skall jag ha 365 bilder tagna var sin dag.

Nu en kopp te och krypa upp framför brasan tror jag och läsa lite innan jag tar min sista Nipaxon och försöker sova. Jag orkar inte en sömnlös natt till. Folk kommer tro att jag är emo-sminkad med de mörka ringarna under ögonen.