Sålt en bild - tjoho

Blev uppringd häromdagen av en kvinna som ville köpa användning av ett av mina fotografier. En bild på vissna tulpaner som jag tog i februari i fjol. Handhållet, nära och med fel ISO men ändå en bild jag gillar. Bilden skall användas i en folder för info om någon cancerform, minns inte exakt vad.

Blev sjukt glad och stolt. 1500 fick jag. Noll koll på om det är bra eller dåligt men betalt får jag för ett foto jag tagit. Galet.

Läste ett reportage i någon av alla fototidningar jag köper om olika sätt att ta tjäna pengar på sina bilder, registrera sig på vissa sajter, vara med i tävlingar osv... tänkte nä men det är nog inte för mig, jag som knappt får några +1 på mina bilder på G+ ens. Men kanske kanske finns det en liten möjlighet att lägga upp några utvalda bilder till försäljning på stockphotoplatser?

Jag använde ett avtal för att reglera användningen men för nästa gång (om det nu blir någon nästa gång) måste jag även kolla upp vad som är gängse priser. Jag fakturerade via Frilansfinans. En tjänst jag använt väldigt mycket förr när jag hade annonser på Pärlplatsen. Saknar den inkomstkällan jag hade då. Drog i alla fall in över 100 000 per år då på att göra typ nada. Tänk om jag kunde göra det samma på bilderna :-) Får nog läsa den där artikeln igen eller kolla på ett gammalt tkj-blogginlägg jag nyss kom ihåg som också behandlar ämnet.

Någon med tips? Eller skall jag se det som en engångshändelse och inte drömma om lite extrainkomst som kan sponsra mer fotogrejer?

Födelsedagspresent några dagar för tidigt #068 #blogg100

Idag var jag på långfika på Friends by BO med långväga gäster. Rolf och Jennifer som rymde kylan i norr och flyttade neråt Stockholmstrakten för många år sedan. 

De är de sötaste och mest omtänksamma vänner man kan ha. De kom med ett paket till mig, på min 4-årsdag, nollor räknas ju inte. En underbar t-shirt från min favoritwebcomic, Questionable content (nämnde för flera år sedan till Rolf att jag tyckte den var rolig) och ett par fina örhängen Jennifer gjort.

Skrattade gott åt deras berättelse om när de försökte lista ut om jag hade hål i öronen eller inte genom att kolla igenom mina profilbilder på G+. Jag envisas tydligen med att ha håret för öronen på bilderna förutom på en bild och där kunde örhängena lika gärna ha varit clips/skruv. Jag som nästan alltid har i mina guldploppar i hålen längst ner verkar dölja dem väl. Har ju tom 7 hål i öronen.

Är det detta som är #mymlaneffekten?

20:20 skrev @mymlan detta:

Sen såg det ut så här i min inbox:

Så brukar det inte se ut efter en #ff men så hör @mymlan till det inre kärnklustret i svenska bloggosfären och då är det många som lyssnar.

Och vad är #mymlaneffekten?


Ytterligare ett exempel på Mymlaneffekten.
Läs även andra bloggares åsikter om mymlan, twitter, mymlaneffekten, ff, kluster

Positivt överraskad

Jag missade förra veckans och det innan av Så mycket bättre på TV4 och kände väl egentligen mest “åh nej inte ett program till där ett gäng kändisar samlas en vecka och babblar om sig själva”. Men idag råkade jag slå på TV:n precis när det började och dagens person i fokus var Petter. Vissa Petterlåtar har fastnat andra har totalt gått mig förbi och sen finns de de som jag inte alls förstått mig på. Men i mitt Twitterflöde lät det redan de första minuterna av programmet som om Petter är guds gåva till den svenska musiken så jag stannade kvar och det ångrade jag inte en sekund. I programmet var även Lasse Berghagen, September, Lill-Babs, Plura, Christer Sandelin och DiLeva med. Inte en uppställning musiker jag lyssnar på direkt men något magiskt hände. Dessa udda fåglar tolkade Petter och jag diggade det jag hörde. Helt magiskt.

Särskilt föll jag för Septembers version av Mikrofonkåt och Lasse Berghagens version av Längesen. Mikrofonkåt gjordes även i en improviserad duett med Petter, får de synka ihop sig kommer vi ha en dansgolvsplåga hela vintern (ja det kommer det bli med bara September också).

Nu skall jag se till att inte missa övriga program, vilken underbart TV-program så fyllt med värme och kärlek. snacka om feelgoodprogram.

September - Mikrofokåt

Lasse Berghagen - Längesen

September & Petter – Mikrofonkåt

Det lönar sig att blogga

Idag kom ett mail från en ytligt bekant i Trollhättan. Vi har nog inte haft någon som helst kontakt med varandra sen 1991-1992 någon gång.

Han hade via en bekant fått veta att jag efterlyste Close to Nature-demokasett från början av 90-talet. Som jag letat efter denna kassett, lagt ut efterlysningar både här och var, bland annat här i bloggen. Och det var just mitt blogginlägg han hade fått länk till. Han spelade i Close to Nature och det var faktiskt honom jag fick förra demokasetten av minns jag.

Och han trodde han skulle kunna ordna fram en kassett eller MP3-filer åt mig, förstår ni, 6-7 års ledsenhet över att kassettbandspelare åt upp mitt band kanske kan få försvinna nu och jag kan få höra låtarna som var en stor del av min första tid här uppe i norr. Jag lyssnade på dem när jag längtade tillbaka ner till Trollhättan, bort från snön.

Ibland lönar det sig att blogga. Så håll en tumme för att jag faktiskt nu äntligen kan få igen de saknade låtarna.

Nynnar på en av låtarna från demokassetten, de sitter som klister i huvudet fortfarande men jag skulle så gärna vilja höra dem på riktigt. Tänk om Spotify eller last.fm kunde samla ihop en massa demomusik och lägga upp, vilken guldgruva det skulle kunna bli.

UPPDATERING: Jag fick dem!!

Läs även andra bloggares åsikter om effterlysning, demokassett, Close to Nature, lycka Spotify last.fm