Knyttepass 2 avklarat

Idag hade jag omgång 2 av prova-på-knytte. Det var betydligt kallare idag är förra veckan men 23 barn dök upp. Vi började som vanligt med en kort presentation om vad Knytte är, namnrunda och skaka loss kroppen i välkomstvisan.

Vi traskade in i skogen till "Kom alla mina små knyttebarn" och de fick vara älgar, grodor, ugglor, myror och myggor. Som vanligt låste vi upp dörren till skogen och klev in. Alla fick lägga sina grejer på knytteplatsen och sen gick vi bort till stenhögarna och jag försökte prata om stenar och mossor. Men 23 barn och minst lika många vuxna är för många. Det går bara inte att göra något vettigt. Alla pratar i munnen på varandra, föräldrarna pratar med varandra osv... och jag känner att jag inte får någon som helst kontakt med barnen. 12 är verkligen max. Men vi kommer oss ut i alla fall under 1,5 timmar och bra är ju det. Och det är mysigt att vara med barnen i skogen. Men som sagt i mindre grupp är det bättre.

Hade tänkt att guida dem tillbaka via en stig, prata lite om stigen och en stor sten som fanns där men alla bara drog iväg åt var sitt håll ner mot knytteplatsen för fika. Inser att jag varit på tok för otydlig med att vi fikar i skogen. Dvs inte på grillplatsens bänkar utanför den osynliga skogsdörren. 99 % av föräldrarna valde att knö ihop sig på bänkarna och då gör ju barnen likadant. Men vitsen med knytte är ju att lära barnen att det inte skall vara tipptoppbekvämt och att man får vänja sig att slå ner rumpan på sittunderlag i mossan. Nästa pass skall jag nog flytta knytteplatsen en bra bit in i skogen. Kanske tar vi en långpromenad till vindskyddet, lite äventyr i skogen. Får åka upp och reka på lördagen.

Nackdelen med att ha en stor del av gruppen vid grillplatsen är att gruppen blir splittrad, man kan inte småprata med alla, fylla på med lite info, fråga barnen hur de upplever saker och ting.

Efter fikat lyckades jag samla ihop gruppen någorlunda för att kika på den spruckna stora stenen, 2 barn vägrade följa med, de valde att stanna och klättra på en stor sten istället. Vi bäddade ner Igge i riset och sa hejdå.

Sen var det dags att börja gå tillbaka men först låste vi givetvis skogsdörren, vi lekte Kaninungarna och barnen verkligen älskar att få gömma sig. En del gillar att bli upptäckta andra älskar att få känna att de gömt sig så jag inte ser.

Efteråt blev det en stund i stugan som var öppen för fika. Tyvärr hade vår skylt nere vid vägen blåst sönder så det fanns ingen reklam för att vi hade öppet men en hel del folk kom ändå.

Varannan söndag till och med 4/12 har vi öppet i fiket 11-14 uppe på Gruvberget så kom gärna och fika då. Den 20:e november är det jag som ansvarar för serveringen.

24 barn och en igelkott och ca 30 föräldrar

Lite hipp som happ blev jag med knyttegrupp igen. Ställde in vårens grupp pga att jag kände att livet inte han med det oxå. På hösten skulle jag köra 4 pass men varannan vecka istället för 8 varje vecka men vi fick inte in några anmälningar och jag kände mig rätt lättad, 4 helger skulle bli mina egna igen. Men samtidigt vet jag ju att jag verkligen gillar att vara i skogen med de små knytten. Men det är känslan att vara uppbunden hela helgen som jag inte gillar. Lördagen går åt till att reka väder, planera, fixa material att greja med och sen kliva upp tidigt på söndagen och ha pass 10-11:30 vips är hela dagen borta. Och med det all möjlighet till helgvila innan nästa stressiga jobbvecka.

Men så bestämde styrelsen + några nya medlemmar på ett möte jag inte var med på att vi skulle köra 3 st prova-på-pass och lämna ut annonser på förskolorna. Gissa vem som skulle vara knytteledare. Jag var inte alls beredd på det hela, hade fått annan info via telefon men det är en annan historia...

Plötsligt hade 22 barn anmält sig.

Idag var det så dags, jag klev upp 6:50 för att hinna göra material att ha med för ett pyssel på berget. Igår hade jag och Herman plockat en massa blad som de skulle få använda. Strax efter 9 var jag uppe i skogen på berget. Placerade ut Igge Igelkott och rensade upp lite på knytteplatsen. De första föräldrar och barn dök upp redan 09:30 och sen droppade de in allt eftersom fram till kl 10. Många barn hade 2 vuxna med sig så vi var minst 30 vuxna på de 24 barnen (det var några småsyskon oxå som jag inte räknade och 2 barn kom utan att ha anmälts av föräldrarna först). Pulsen steg rejält när denna samling människor stod i en nästancirkel. Jösses så många de var, hur sjutton får man tyst på 24 ungar och föräldrar och när man väl får det vågar inte en endaste unge säga sitt eget namn.

Jag inser att jag lider av vallhundssyndrom eller nåt för vips hade jag alla utspridda när vi väl var i skogen, några började plocka upp fika precis när vi satt oss fast fikapausen skall vara mitt i passet. Andra började fika mitt i min lilla genomgång och vår sång, andra sprang iväg med barnen ut i skogen på egna små upptäcktsfärder. "Ignorera Bea Ignorera Bea" rabblade jag som ett mantra i huvudet. "Det gör inget att din plan inte följs, alla barn kan inte sitta stilla tillsammans, vissa barn kan vara hungriga direkt när de kommer hit..." Jag lät ena delen av skallen ta hand om det där medan jag babblade på om löv, barr, bark och näver med andra halvan. Bra att kunna multitaska.

Jaja det gick rätt bra, jag överlevde och det gjorde alla barn också tror jag. Och extra varm i magen blev jag av lilla Maja som hade varit mitt knyttebarn förut, hon kom och ställde sig bredvid mig när vi skulle avsluta, tog min hand i sin lilla varma hand och kramande. Hon är så otroligt söt.

Det är så lustigt att se hur grupper kan vara så lika, hur vissa typer alltid förekommer, en som skall skrika ut alla svaren, en som skall berätta precis allt om allt ovidkommande, en som skall ha största pinnen och skjuta allt, en som vägrar lyssna på vad man än säger, som alltid skall springa iväg i skogen. 2 bästisar som bara fnissar, perfektionisten som är ledsen för att pysslet inte blev perfekt och den som hittar alla småkryp som jag måste hålla i.

Nu måste jag bara klura ut vad de kommande 2 passen skall handla om. Har färdiga pass om stenar, mossor och spår i snön. Men min förra grupp var bara 12 barn (vilket en normal knyttegrupp är som störst) och de var äldre än gruppen nu, de är 2,5 till 5 år gamla, de flesta är 3. Jag känner att jag har rätt dålig koll på 3-åringar, vad de kan greppa och hur länge de kan sitta stilla. Nästa gång måste vi röra på oss mer helt klart. Och lekar med 24 barn är jäkligt svårt.

Några tips?

37 år och gillar kurragömma

Idag var det första dagen på del 2 av Knytteledarkursen jag går och vi ägnade största delen av tiden till att öva på sånger, ramsor och lekar samt gå ihop 2 och 2 och leda ett knyttepass medan övriga fick agera barn.

Jag är löjligt förtjust i lekar fortfarande, särskilt kurragömmalekar, spänningen att inte bli sedd, att få fnittra lite när man inser att de tittar rakt på en utan att se. Undra om det inte var den biten av paintballspelandet jag njöt av mest när jag tränade och tävlade, att tyst få smyga framåt i skogen utan att bli sedd av motståndarlaget. Idag slängde jag mig i riset, kurade ihop mig bakom en gran och förbannade valet av en knallröd jacka.

Vi hade en riktigt trevlig dag ute i skogen på Kronan och jag tycker att mitt och Kristinas Knyttepass om stenar blev riktigt roligt. Sen var det ju jättekul att spela en frågvis 3-4-åring under de andras pass. Några på kursen sa att de nog hade behövt vara lite fulla för att kunna komma ner till den nivån men jag och Stina som är helnykterister hade då inga problem alls varpå Johan sa att det nog var tur att vi var nykterister. Hrmf.

Jag hoppas jag får ihop en grupp till hösten för det skulle vara så roligt att en gång i veckan få liten energiinjektion. Läs exempelvis vad Sara som går kursen skrev efter förra passet hon hade. De har haft turen att redan fått igång sina grupper med en ledare som är gammal och en ny.

Halvvägs genom min Knytteledarutbildning

Nu i helgen har jag gått del 1 i Knytteledarutbildningen. Vi höll till i Gruvbergsstugan här i Boden. Del två kommer gå i Luleå om en månad. Eftersom jag jag inte hinner gå utbildningen klar innan vårterminen börjar så blir det inga grupper för mig förren tidigast i höst.

Vad är då Knytte?

Mulle har de flesta hört talas om men Knytte verkar färre känna till. Det är en barngrupp som är innan Mulle. (2)-3-4 år är barnen och de har föräldrarna med under den 1-1,5 timmar man är i skogen. Mycket handlar om att låta barnen upptäcka, att få använda alla sina sinnen ute i naturen, se, smaka, känna, lukta, höra. Vi vuxna både som ledare och förälder har ett ansvar att vara engagerade medupptäckare som kan hjälpa barnen att nå friluftskolornas mål:

• Trivas i naturen
• Vara aktsam om naturen
• Lära känna naturen
• Vara ute året om

På Knytteträffar handlar det mycket om lekar, sånger och små återkommande rutiner. Välkomstramsa/sång, hitta till Knytteplatsen/boet, fikaramsa, fika, hejdåvisa och där emellan massor med lek och bus.

Jag gick själv aldrig i Knytte när jag var liten och inte heller mina barn eftersom det inte fanns någon grupp här i Boden när de hade åldern inne. Däremot har jag minnen från min egen Mulletid när jag var 5-6 år gammal. Det är nog glädjen över att vara i naturen som jag lärde mig då som jag vill återgälda genom att hjälpa andra små barn att få komma ut.

Det som kommer bli jobbigast för mig som knytteledare är det där med sånger, jag är verkligen urkass på att sjunga, komma ihåg melodier och hålla ton skall vi inte prata om. Det kan bli riktigt jobbigt för mig. Men jag får se det som en utmaning. Eller hoppas på en sångbegåvad förälder som kan tänka sig att var hjälpledare och ta just de bitarna.

Men först måste jag ju få ihop en grupp på 8-12 barn att leda till hösten, känner inte så många som har barn i rätt ålder så jag behöver hjälp med att sprida information om att Knytte kommer finnas. Kan väl även passa på att nämna att det kommer finnas flera grupper i Luleå redan nu i vår med härliga engagerade ledare och hjälpledare.

Vill du veta mer om Knytte eller andra barnaktiviteter hus Friluftsfämjandet så fråga eller kika in på webben.

Kanske vi ses i skogen?

Läs även andra bloggares åsikter om Knytte, Mulle, Friluftsfrämjandet, ledarutbildning