31 januari 2010

Vecka 4, #365mil

Fjärde  veckan avklarad och denna vecka var ingen bra vecka alls, dels fick jag ta en vilodag i fredags var däckad av monsterhuvudvärk och dels blev det inte alls lika mycket promenerat som jag ville i helgen. I morgon måndag kommer det säkerligen oxå bli svårt att få ihop något om jag inte efter jobbet går in och byter om till träningskläder, tar mig ut till något grönområde i Stockholm och går en runda medan väskan förvaras på centralen eller nåt. Har tappat 1,5 mil så nu ligger jag 6,5 back mot 5 när jag startade. Men det är ännu ingen fara på taket.

Summering:
v 53 0 mil
v 1 6,12 mil (promenad och skidor)
v 2 7,46 mil (promenad och skidor)
v 3 6,75 mil (promenad och skidor)
v 4 4,23 mil (promenad)
--------------
Total: 24,53 mil
Kvar: 340,47 mil

Ni kan se mer på min Funbeatsida, allt som jag räknar med här taggas med #365mil.

Här ser ni en graf som kommer fyllas på efter hand.

En promenad

Vi klädde oss varmt och gick ut en sväng.

R tog täten över åkrarna. Strax innan hade vi mött en man med två småhundar, den ena nafsade mig i benet och drog. Aj.



Sen kämpade vi oss upp för en pulkabacke som ledde fram till en parkering.



Vi såg inte så många djur men en urbrunnen SAAB kunde stråket mot Kairo erbjuda. Lite nyfiken på hur bilen hamnat mitt på cykelvägen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

30 januari 2010

Diverse bilder från dagen

Kreativ lösning för att slippa isen.



Solen lyser över ett vintrigt Pampas Marina.



Fåglarna gillade det öppna vattnet vid nödbron.




En stackars pippi som hade problem att bli torr satt utanför fönstret hela lunchen.



Lite av lunchen.




Ett vintrigt Upplands-Väsby

Titta de har snö och kallt, tur att långkallingarna är med.


- Posted using BlogPress from my iPhone

29 januari 2010

Du glömmer väl inte att räkna fåglar

Attans fågelmaten är slut i fågelbordet och jag har glömt köpa en ny påse, de äter ju som elefanter. Annars hade vi kunnat räkna lite fåglar under fredag-måndag och rapporterat in. Men du kanske inte är lika slarvig som mig när det kommer till fågelbordsmatsinköp i så fall passa på attt räkna dina gäster.

Hos SOF kan du läsa mer om fågelbordsräkningen (låter som om man skall räkna fågelbord) ”Vinterfåglar inpå knuten”.
I år har man förlängt tiden med 2 vardagar så skolor och förskolor skall kunna vara med. Hoppas de tar chansen att lära barnen lite om fåglar på detta sätt. Jag gillar mitt fågelbord och försöka lista ut vilka mina gäster är och skäms när jag glömt köpa mat.

Abisko v. 11 bokat

Så nu har jag bokat tåg och boende i Abisko (Keron 2-bäddsrum). Tågresan blev sjukt billig 292 kr ToR.

Jag åker upp 13 mars och hem igen den 19 mars. Eventuellt stannar jag kvar till 21 mars vi får se hur vädret är där uppe och tillgång på tågbiljetter. Just nu kostar återresan 95 kr så det kan jag nog offra på att få njuta några dagar till. Liliane som jag åker med kommer från Göteborg med nattåget och vi kommer åka tillsammans från Boden.

Nu börjar det snart bli dags för lite mer specifika planer för vad vi skall göra där uppe. Klurar på om jag skall ta med mina egna skidor, de har ju rätt mycket preparerade spår eller om jag bara skall hyra turskidor. Någon dag vore kul att gå med snöskor också. Liliane pratade om telemark vilket jag nog avstår, tror inte mitt knä pallar det men den dagen kan jag ju hitta på annat.

Ni som varit i Abiskoområdet och skidat omkring går gärna tipsa. På min egen önskelista står Kårsavagge och Låktatjåkka. Men kom gärna med förslag på bra dagsturer.

Någon mer som är uppe i området då?

Längtar till vecka 11!

28 januari 2010

Oj vad hon fotar

Jag får posera hej vilt och dricka te samt låtsasblogga på en gammal laptop men jag skrev även detta inlägg medan hon fotade. Kameran vill inte ta närbilder, det är ju förståeligt med tanke på vilket trams jag bloggar om. Fotografen kämpar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

På intervju nu

Är på intervju på Extra för Luleå och Boden. Om bloggning. Snart fotodags och makeup blev kvar hemma och håret är tokstatiskt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag skall inte gå till vårdcentralen de säger bara att jag är sjuk

Innan jag var på VC och tog provet kunde jag leva på hoppet att det bara var vintertrötthet eller sömnbrist (har försökt att lura mig själv förr). Men efter ett stick i fingret och 2 prover i maskinen kom resultatet Hb på 98. Får se om min läkare ringer upp mig eller inte, skulle vilja ta ett järndepåprov också men det måste vara på remiss från läkare. Hör hon inte av sig får jag ta och boka en tid.

Varje gång mina värden rasar neråt kommer hopplösheten, orkar bara inte tänka på att ta sprutor igen men vet ju att jag måste. Måste tänka positivt måste tänka positivt men är fanimig inte lätt att veta att man hela tiden blir sjuk, orkeslös, deppig och det aldrig tar slut. Acceptansen jag pratade om i somras känns just nu jäkligt långt borta.

26 januari 2010

Menar du allvar, nä tydligen inte

För ett tag sedan var det smileyfri-vecka utropad av Jardenberg och många tänkte till lite extra hur de formulerade sig. Det var en intressant vecka. Bland annat Sofia Miriamsdotter reflekterade över att smiley kan förta det roliga med ironi.

Ett företag, Sarcasm Inc, har nu gått steget längre, de har tagit fram ett speciellt tecken för ironi/sarkasm, sarcmark. Aftonbladet skriver om det. Äntligen, nu kan vi inte längre ta miste på när någon är ironisk. Skynda dig att köpa och installera så att ingen känner sig påhoppad eller korkad för att de missar att du är ironisk.
Det bästa är att de tom har exempel på sin sida om hur man använder dem (se bild till vänster), så att du inte gör bort dig. Jag menar vem vill lyckas skriva något orioniskt och slänga dit en sarcmark bakom, gud så pinsamt.

Varför behövs just ironi hela tiden behöva förtydligas i text, atingen via smileys ironiparenteser (.ironisk text.) eller taggar <>ironisk text< /ironi >. Även historiskt har man försökt, i Wikipedia kan man läsa om ironitecknet ؟ som föddes 1966, det kom aldrig till någon större användning. I vissa etiopiska språk kan man finna ¡ som tydligen skall markera ironi. undertexter används ibland [!] som markör för ironi enligt Wikipedias artikel om Sarcmark. Behövs dessa eftersom vi i tal använder exempelvis tonfall och kanske även kroppspråk för att indikera ironi? En del människor har svårt att uppfatta sarkasmer och ironi förstår de det bättre om man är övertydligt eller krävs det ett visst sinneslag/mottaglighet för att förstå det på djupet, för att se humorn i det eller den bakomliggande andemeningen?

Om detta behov av tydlighet ploppar upp med jämna mellanrum hur kommer det sig att de förslag som läggs fram inte får något fäste? Vill vi kanske egentligen inte vara övertydliga är det därför vi ibland klämmer till med en ;-), ibland en :-) och ibland inget alls? Vi vill kanske få låta mottagaren fundera lite på om man är helt allvarlig eller inte? Kan det vara så att vi försöker mildra en elakhet genom att sätta dit en smiley medan mer oskyldig sarkasm/ironi inte får något tecken? Jag kan nog själv vara sådan tror jag. Får nog analysera mitt egna ironiska/sarkastiska skrivande. Fast å andra sidan är jag inte så där jätteofta ironisk/sarkastisk.

Attans att man inte kan tanka 98

Det hade blivit väldigt billigt.



- Posted using BlogPress from my iPhone

25 januari 2010

Mötet gick bra

Då var mötet avklarat på skolan. Det var ett bra möte där vi föräldrar träffades först och kunde konstatera att våra barn är rätt lika. Inte helt inne i klassens kompisgäng medan vi nog i båda fallen trott att det andra barnet är det. Sen fick grabbarna ge sin bild av konflikten. Inte helt samstämmig alltid men rätt lika. De är i alla fall överens om att de inte drar jämt men är båda verkar villiga att försöka bryta den onda cirkel de hamnat i med retande och slagsmål/verbala bannor som pågått sen sexårs. Jag hoppas innerligt att det kan lösas och båda verkar vilja ge det en chans att leka på fritiden och lära känna varandra bättre. Herman har varit hos den andra killen en gång förra vintern och han har varit hos oss förra sommaren men de har inte ens tänkt på den andra när de ringt runt efter kompisar efter det pga konflikterna i skolan. Herman är nu inbjuden att komma och spela bandy på gatan hos den andra killen. Vi börjar där gällande deras konflikt. Gällande Hermans utbrott så skall jag fortfarande prata med skolpsykologen för att se om det går att få lite konflikthjälp annars får jag väl titta på Kometprogrammet kommunen erbjuder.

Vill också passa på att säga att min Herman definitivt inte är någon ängel även han kan retas och jävlas och det kommer säkerligen inte vara så att han slutar med det helt och hållet (inte många barn som är kompletta änglar jämt) men vi hoppas att den här infekterade konflikten löser sig till det bästa.

Jag hade kunnat bli rik

Läser att man nu kan få upp till 10000 i skadestånd om någon tafsar på en på krogen. När jag jobbade på Gransäter var det mer en regel än undantag att minst en full snubbe tog en på brösten, nöp en i rumpan eller körde upp en hand under kjolen. Tänk så rik jag hade kunnat bli om det på den tiden hade varit samma villkor som nu.På den tiden kunde man som mest få njuta av att se aset bli utkastad från stället av någon av vakterna medan de skrek dvs okvädesord om att man minsann bad om det med den korta kjolen mm.

24 januari 2010

Vecka 3, #365mil

Tredje veckan avklarad och denna vecka fick jag ta en vilodag för kroppen orkade bara inte, var helt slut och somnade kl 19 på fredagen och vaknade vid 10 på lördagen. Fortfarande ligger jag alltså lite back men men sommaren och cykling kommer snabbare än vad man kan tro :-)

Summering:
v 53 0 mil
v 1 6,12 mil (promenad och skidor)
v 2 7,46 mil (promenad och skidor)
v 3 6,75 mil (promenad och skidor)
--------------
Total: 20,29 mil
Kvar: 344,71 mil

Ni kan se mer på min Funbeatsida, allt som jag räknar med här taggas med #365mil.

Här ser ni en graf som kommer fyllas på efter hand.

En mors tankar med hopp om hjälp

I veckan som varit har Hermans klassföreståndare ringt mig 2 gånger. Herman har rykt ihop med en annan i klassen. Om jag frågar Herman vad som hänt så är det det andra barnet som retat honom (kallat honom olika namn, brutit av hans linjal som Herman kastat på det andra barnet) och Herman har tappat fattningen. Exploderat.

Herman har vräkt ur sig alla svordomar han kan och tom blivit så arg att ha ritat hakkors i den andras mattebok (oj så jag skämdes). Vet inte riktigt hur han vet att hakkors är bland det fulaste som finns, tror de haft något prat om andra världskriget i skolan eller nåt. Var i alla fall en massa snack om det innan julen. Bråken mellan Herman och det andra barnet är inget nytt, det har egentligen legat och pyrt sen sexårs men då kunde Herman hantera sin ilska bättre även om han en gång bet ett annat barn när detta retade honom för de ticks han då hade, gick och ryckte i sina armar och knöt händerna.

I morgon skall vi träffa det andra barnet och hans föräldrar tillsammans med klassföreståndaren. Båda barnen har sagt att det är jobbigt att alltid ligga i konflikt med varandra. Men något får dem ju att trigga igång varandra för jag har svårt att tro att Herman är helt oskyldig i det hela. Men den förra klassföreståndaren som nu gått i pension verkade totalt blunda för konflikten och lät den bli rejält infekterad. Är så glad att nya läraren faktiskt ringde upp och vill ta tag i det.

På något sätt har Hermans ilskekontroll totalt försvunnit de senaste veckorna, det har varit en gradvis försämring sen efter sommarlovet och han har varit likadan här hemma, gormat, skrikit och varit helt oresonlig bara man bett honom göra något medan han nästa gång kunnat svara glatt "japp jag fixar det". Det är den oförutsägbarhet som varit absolut jobbigast. Idag fick han ett totalt bryt när jag ville att han eller Vincent skulle bära upp smöret från kylen i källaren. Herman svarade nej, jag bad då Vincent som satt bredvid honom och dessutom tjatat om att han ville ha mat NU, då flippade Herman ur totalt, skrek svordomar till mig om hur jävla dum jag var som tvingade honom att göra allt här hemma. Han fick gå på sitt rum där inne satt han och skrek om hur jävla puckade korkade idioter vi andra var hur länge som helst.

Jag har noll koll på hur man hanterar honom längre. Efter mötet på skolan i dag är det jag som bokar en tid med skolpsykologen, jag behöver hjälp, vi behöver hjälp. Något har hänt efter sommarlovet, något som gör att han tror att alla attackerar honom konstant och att han måste försvara sig. Han själv säger att han vet att det är fel att svära och skrika men att han inte kan stoppa det fär att han är "så arg". Han har själv frågat skolan om han kan få en "extrafröken". Vet inte om han vill att det skall vara någon som skyddar honom eller om det är att han vill ha någon som säger åt honom när han beter sig illa.

En del kanske också beror på understimulans, han kan läsa och räkna, jag får uppfattningen här hemma att han är rätt uttråkad av skolarbetet, att det inte ger honom så mycket. Han säger själv att han skulle vilja hoppa upp en klass men just nu visar han ju inte direkt den sociala mognad som förväntas av en 2:a. Eller så är allt tvärtom kanske, han är ju faktiskt bra mycket yngre än de andra i sin klass, då han fyller i december. Borde vi ha haft kvar honom i förskolan ett år längre, är det pressen att behöva vara duktig fast han "bara" är nyss fyllda sju som ligger bakom? Ibland beror raseriutbrotten på att man försöker hjälpa honom med något då kommer det en svada och "men jag kan inte, jag är så lite jag behöver inte kunna det, fattar du inte att jag aldrig gjort detta förut...".

Ni ser, en jäkla massa tankar far omkring i huvudet. De behöver få hjälp att redas ut. För nu känns det som vi provat allt, bestraffningar, belöningar, ignorera honom, bara lyfta fram det positiva mm mm... Men Herman säger oavsett vad som lockar "men jag kan inte sluta, det är som om det är fel i huvudet på mig".

Det gör ont i ett mammahjärta. För han vet att han gör fel men vet inte hur han skall sluta, han går till sin fröken och säger nu har det andra barnet varit elakt, jag vill inte bli arg. Men så händer något mer och han exploderar.

Sen så behöver jag själv hjälp, jag känner mig själv rätt instabil för tillfället när kroppen mår mindre bra, blodvärdena känns som de är i botten och med lite PMS och annat på det så exploderar ju även jag när Herman börjar skrika. Jag måste lära mig att inte hamna på samma nivå.

Men det är tur att han även kan få oss att le ibland.

Men just för tillfället är jag i ett tillstånd där jag bara har lust att säga upp mig som mor, lämna allt och bara dra. Min ork är helt slut. Saknar min vän dit jag kunde åka och ligga på soffan en kväll, prata, skratta, se på tv, lyssna på musik och få batterierna laddade. Men han finns där inte längre, har aldrig tid, är aldrig hemma, hör aldrig av sig.

Det blev inte helt som jag tänkt mig

Jasha har ju hållit på att plaska i vattenskålen en himla massa(som i denna film) vilket gjort att det blivit sjöblött på golvet samt att vattnet tagit slut i skålen.

Köpte en vattenfontän (Catit Fresh and Clear) i hopp om att det skulle hjälpa, det skulle inte gå att plaska ut allt vatten.

Emilian inspekterade

iPhone 018

Jasha inspekterade

iPhone 017

och sen dängde han tassen i vattnet så det skvätte över halva köket. Suck! Nu kommer den få vara igång bara när vi är hemma ett tag så man har chans att säga åt honom varje gång han försöker plaska omkring så kanske han lär sig att i denna skål tvättar man inte fötterna.

Testinlägg

Testar att skriva ett inlägg med Windows Live Writer istället för via Blogger. Får se hur det funkar och blir.

En bild på en Emilian som kom lite väl nära kameran:

iPhone 019

Verkar vara en trevlig editor och drag-släpp på bilder vore guld om det funkar, dags att publicera för att se hur det blev.

22 januari 2010

Sjukkänning ger -1 mil

Känner mig alldeles urvriden. Hög puls, omväxlande varm och kall, aptrött och huvudvärk. Så idag väljer jag att gå och lägga mig istället för att gå en mil. Det tar lite emot att hoppa över men jag måste lyssna på kroppen. Men jag hoppas vara i form för en längre sträcka i morgon.


Natti natti.

18 januari 2010

Fick tips om en tävling

Lapland Ultra 2-3 juli i Adak, Lappland. 10 mil gång, jogg eller löpning. Eftersom jag tillhör de som i så fall går är maxtiden satt till 26 timmar (fast prisutdelningen är efter 24 timmar vilket är lite underligt, tycker väl att folk skall få komma i mål innan man har prisutdelning). Bansträckningen går 50/50 på grus/asfalt och verkar gå genom trevliga omgivningar, nära Skellefteåälven. Blir lite sugen helt klart. Någon som är sugen på att haka på? I så fall blir det att gå i ett sträck, men kanske någon liten vilostund och mer eller mindre utan packning, vätska och näring i form av frukt, bröd buljong, choklad mm delas ut var 5-7 km. Det vore ju inte helt fel att plocka 10 av mina 365 mil på 2 dagar :-)

Jag är inte helt överens med att starten är kl 18:00 även om det är midnattssol så tar det ett par dagar att ställa om kroppen tidsmässigt så man är på topp mitt i natten men utmaningar är ju till för att övervinnas.


Och givetvis måste man ju göra ett besök på Sagabiografen.

Läs även andra bloggares åsikter om

Testade Far East efter en hård match i bowling

Igår var jag och resten av familjen och bowlade (gjorde mitt livs sämsta serie efter att ha vrickat ena handen pga för tugnt klot, dock inte så mycket pga vrickningen var mest bara apkass).

Barnen körde med rännskydd och spöade mamma och pappa rätt hårt. Men oavsett hur dåligt det gick och hur ont jag har i vänster handled nu och höger knä (efter en unge som skulle lämna igen sitt klot när han och hans familj var klara dängde sitt klot i mitt knä) så är jag glad över att vi gick dit. Vi är lite dåliga på att hitta på saker tillsammans och bowla gillar vi allihop och kanske kan mer regelbundna besök göra att vi klår barnen tillslut.

Sen gick vi på Far East för att äta.

Restaurangen säger sig vara vietamesisk och visst hittade jag maträtter som jag inte direkt käner igen från andra ställen men ex. scezuankyckling känns inte direkt vietnamesisk men strunt samma maten som vi beställde var underbart god och ett extra stort plus för de fina uppläggningarna. Det hör inte till vanligheterna i Boden att man får blommor gjorda av morot på tallriken. Inredningen i restaurangen gillar jag, otroligt hög myskänsla och personalen är trevlig och ger bra service (tog lite tid innan vi fick menyerna men de hade fullt upp att bära ut mat). Ett extra plus för att pizza lyste med sin frånvaro på meny, inte många ställen som vågar det här i stan)

Dit kommer vi definitivt gå fler gånger, ett extra plus är ju att de ligger så nära vårt hem.

Efter middagen blev det en kardinaltårta från Opalen, alltid lika gott men aj aj för min mage men är det födelsedag så är det (sambon fyllde 34).

17 januari 2010

Vecka 2, #365mil

Andra veckan avklarad och än så länge håller det i sig med en mil om dagen sen jag satte igång. Som synes nedan i grafen knappar jag in de förlorade milen sakta men säkert. Borde ha varit 17 mil idag men är fortfarande 3,42 mil back. men det kommer nya dagar att ta igen dem på.

Summering:
v. 53 0 mil
v 1 6,12 mil (promenad och skidor)
v 2 7,46 mil (promenad och skidor)

--------------
Total: 13,58 mil
Kvar: 351,42 mil

Ni kan se mer på min Funbeatsida, allt som jag räknar med här taggas med #365mil.

Här ser ni en graf som kommer fyllas på efter hand.

16 januari 2010

Älskar mitt schampo och balsam

Slog på stort och köpte dyr-schampo och balsam hos frissan för några veckor sedan, Tigi Foxy Curls och jag är sjukt nöjd. Håret blir lockigt och håller sig lockigt utan att bli "frissigt"och det får en känsla av att vara jättetjockt. Skall köpa de övriga produkterna oxå tror jag för ibland kan man vilja ha i lite spray odl för att verkligen hålla lockarna på plats. Läste några recensioner av moussen och sprayen och de var helt lyriska över sina fjädrande men ändå mjuka lockar. Så det blir nog att fortsätta punga ut sjukt mycket för schampo och balsam mm även i fortsättningen för så här bra har aldrig håret varit förut (bortsett från med Mariott-hotells underbara schampo). Jag kan verkligen rekommendera detta till de som vill ha sulfatfria produkter.

15 januari 2010

Inte nära döden upplevelse men väl nära ren uppleelse

Idag när jag åkte min skidrunda för att plocka dagens mil hade jag för en gångs skull rätt skönt glid och hyfsat fäste. Trodde att det fuktiga vädret skulle kännas kall men inte, det var riktigt skönt ute. Nåväl jag klarade Ballongbacken utan att ramla JIPPIE! men när jag kom till nästa långa backe kunde det ha gått illa för mitt i backen stod en ren och blängde på mig. Den visade inga intentioner alls på att vilja flytta sig så några meter ifrån skrek jag åt den och då var den snäll och klev ur spåren och ställde sig i skatedelen av backen. Tack! För braka rakt in i en ren kände jag inte alls för och inte heller att kasta mig åt sidan för att slippa köra in i renen.

Hade det inte varit nedför just där hade jag kunnat stanna och fota den. Den stod kvar där och blängde på mig.

För övrigt hade jag velat fota massor idag, det är sjukt vackert ute nu me iskristaller i massor på varenda träd.

Underskrivet och klart

Idag skrev jag under mitt nya anställningsbevis, från om med 15 februari har jag en tillsvidareanställning på Exait. Har provanställning just nu. Fick höra av chefen att de är mycket nöjda med mig, sånt värmer ett litet osäkert hjärta. Om en och en halv månad åker jag till Stockholm på upphandlingskurs hos Opic. Jag anses nog lite skruvad som faktiskt gillar att arbeta med offentlig upphandling och frivilligt går kurs i det.

14 januari 2010

Läskigt i skidskogen

Min ljudbok tog slut häromdagen så jag bestämde mig för att lyssna på det jag laddade ner från LibriVox när jag åkte igår. Men det var inte det smartaste jag gjort. Vet ni hur läskigt det är att åka ensam i en mörk skog (förvisso elljusspår) och ha spökhistorier i öronen.

13 januari 2010

Skidklar

Ja ha då är det dags igen för lite rörelse. -14,1 grader ute. Får se om det är för kallt för skidor. I så fall blir det promenad.


- Posted using BlogPress from my iPhone

12 januari 2010

Skitspår istället för skidspår

Tänkte ta mig en annan sväng i skidspåren idag och styrde bilen mot Sävast men så blev jag lite osäker på var spåren börjar och försökte få fram det på en Google Map men nä det gick inte. Googlade fram Sävast Ski-team när jag stannade bilen vid vägkanten halvvägs till Sävast. Upptäckte att de hade tävlingar idag så spåren var nog inte öppna. Vände om och åkte till Gruvberget istället. Började åka, men där var det inga spår, såg ut som någon skottat spåren med grävskopa typ. Fjorde ett försök tänkte så svårt kan det väl inte vara att åka klassiskt utan fråssta spår. Men ju så svårt var det och i nedförsbackarna var det inte roligt alls. Jag var livrädd, föll, slog mig, men sken av lycka de gånger jag lyckades stå på benen en hel backe. Givetvis envisades varenda backe med att sluta i en sväng. Vägen svängde men det gjorde inte Bea.

Jag gav upp efter att ha försökt att lista ut hur ett varv såg ut, de envisas ju i Boden med att skyltning i spåren är helt onödigt varenda människa vet väl vilken väg man skall åka. Packade in mig i bilen igen och åkte till Björknäs och tog den korta 7 km-rundan. Idag hade jag lite bättre glid än igår men jag bör nog se över skidorna för inte fan glider det bra inte. Hade dock inte lika bakhalt som igår. Blev som vanligt omåkt av en massa snabbare åkare men jag brydde mig inte, passade på att studeras deras åkstilar och härma lite och jag kan förbättra min åkning betydligt om jag lär mig lite teknik. Men jag är glad att jag tuffar på i min takt, runt kommer jag och milen läggs på hög för 365mil. Idag blev det dock bara 9,5 km men jag hade 500 meter till godo från några dagar tillbaka så det stannade på 8 mil idag. Men jag ligger fortfarande 4 mil "back" så några 2 milspass behövs. Men idag fanns det varken tid för 2 mil eller ork, vi körde cirkelgympa på jobbets träning idag och varenda muskel värker redan.

Kan för övrigt meddela att min nya mössa var lagom varm i spåret idag.

Ny mössa

Fick en skidmössa från jobbet med loggan på. Vilken tur att jag inte köpte en häromdagen. En suddig bild:




Jag ser inte klok ut.

- Posted using BlogPress from my iPhone

11 januari 2010

LibriVox (gratis ljudböcker) och magiskt smink

Pratade om ljudböcker med Nogge idag och han tipsade mig om LibriVox.org, ett projekt som läser in böcker i Public Domain. Det är ju ett helt lysande initiativ, håller på att ladda ner deras samlingar av "Horror Stories och "Ghost Stories" samt Short Ghost and Horror Collection. Det finns massor med godbitar så testa gärna och hör av dig vad du tyckte och tipsa gärna om någon gammal goding som jag inte bör missa. Just nu finns det 6 st fullständigt inlästa svenska verk. Filerna finns som mp3, ogg som RSS och prenumeration i iTunes (podcast). Man kan även prenumerera på allt inom ex- short stories, allt nytt osv. Jag återkommer med egen utvärdering.

Sen tipsade @kaospatrullen om instant makeup, vad sägs om påklistrad ögonskugga, som gjort för en latmask som mig som hatar att stå och sminka mig på morgonen :-) Nästan så jag blir sugen på att testa.


10 januari 2010

Vecka 1, #356mil

Året började ju egentligen v. 53 men jag kom inte igång med att röra på mig förren vecka 1 och då först på onsdagen den 6:e så jag startade med 5 mil minus. Får jobba på att ta igen det. Plockade igen en mil idag då jag har åkt 1,7 mil skidor och sen en promenad på 3 km.

Summering:
v. 53 0 mil
v 1 6,12 mil (promenad och skidor)

--------------
Total: 6,12 mil
Kvar: 358,88 mil

Ni kan se mer på min Funbeatsida, allt som jag räknar med här taggas med #365mil.

Här ser ni en graf som kommer fyllas på efter hand.

Skidtur med barnen

Idag var det plusgrader ute och blåsigt på morgonen. Men fram emot lunch var det nästan vindstilla igen så jag och barnen for till Björknäs och körde 7 km skidor. Det gick inte fort och barnen stannade för att vila då och då. Efter 1,5 h kom vi tillbaka till bilen.



Grabbarna bestämmer väg. Vincent har rygga med deras vattenflaskor. De ville prompt ha med dem.




Herman och Vincent en bra bit före mig så att jag inte skall åka på dem i nedförsbacken.


- Posted using BlogPress from my iPhone

09 januari 2010

Trött på mig själv

Idag känns det som jag bara vill släppa efter och falla rakt ner i det stora svarta hålet. Inte behöva bry mig om något. Varför går det inte att radera ut minnen, människor odl ur huvudet, varför kan man inte få glömma sånt man vill glömma?

08 januari 2010

På Leos lekland med barnen

Så här överlever man: en soffa, en dator, em iPhone, hörselproppar och en bok samt massor med te.



- Posted using BlogPress from my iPhone

07 januari 2010

Stora Bloggpriset 2009

Då var det dags igen att utse vinnare i Stora Bloggpriset. Idag meddelade man vilka som är nominerade. Inte en endaste liten bokblogg är med bland kulturbloggarna och även matbloggar lyser med sin frånvaro. Trist då det är två kategorier som jag gärna läser. I kategorierna Mode, Sport och Design & Inredning valde jag att inte rösta alls, läser inte någon av de bloggarna. Skummade igenom bloggarna som var nominerade och slogs av att jag undrar hur Kenza kan vara nominerad i mode, såg inte ett inlägg om mode på de sidor jag bläddrade tillbaka.

I övriga kategorier röstade jag. Men jag gör det bara en gång. Jag antar att det kommer vara som förra året då man kunde rösta en gång per dag men det ids jag bara inte. Så här föll mina röster i år:

Kultur & nöje - Älskade dumburk
Vardagsliv & fritid - Heja Abbe
Politik & Samhälle - Isobels text & verkstad
Prylar & Teknik - Lilla Gumman


Läs även andra bloggares åsikter om

Mamma är nästan lika galen

Herman sprang ut till brevlådan och hämtade posten i bara t-shirt, byxor och skor tidigare idag och jag tyckte han var helt knäppt. Men nästan lika knäppt är det nog att kl 19 dra på sig ullunderställ, skidbrallor, termobrallor, fleecetröja, dunjacka, vantar, hanlduk och buff och ge sig ut och gå en mil i -30 grader. Men helt frivilligt var det inte, det var @dannegrahn som påminde mig om att jag minsann inte hade gjort någon mil idag när jag frågade om jag fick gå och sova det var ju bara att lyda och vår motionscykel i källaren är så sjukt obekväm att jag valde promenad.

Men det var faktiskt skönt att få röra på sig lite, lyssna på ljudbok och höra snön knarra under skorna. Men det är svårt att gå fort i den mängden kläder och kängorna med nya formgjutna sulorna och jag är inte riktigt överens ännu. Men det kommer väl. Det var också lite småjobbigt att gå utan glasögon, de immade igen hela tiden så jag tog av dem, då blir jag rätt så blind.

När jag kom hem hade jag lite frost i luvan, buffen och halsduken som synes på bilden till höger.

Brrr, ungen är galen

Herman gick ut för att hämta posten. Ungen tog inte på sig någon jacka. Det är -30,5 och då springer man gärna in i värmen igen.





- Posted using BlogPress from my iPhone

06 januari 2010

Kulturfyran 1, 2010

Mina svar på Kulturfyran 1.

1. Vilken är den första boken du läser i år, 2010?
Har redan hunnit avverka en ljudbok och en bok i år.
Lögnen av Jaqueline Winspear (ljudbok som ändå recenserades på Pocketblogg, den finns ju i pocket) och idag läste jag ut Analys av ett mord av Jed Rubenfeld. Recensionen av den kommer på Pocketblogg i morgon.

2. Första konserten du går på?
Det blir Depeche Mode i Stockholm 31 januari (shit jag måste boka flygbiljetter) och sen 20 dagar senare blir det Depeche Mode i London.

3. Första teaterföreställningen eller filmen du ser i år?
Ingen aning inget inplanerat, minns inte när jag var på teater senast. Film, kanske Sherlock Holmes om jag får med mig någon på bio. Annars har jag en kasse med osedda DVD/BR-skivor här hemma där My Bloody Valentine ligger överst.

4. Hur känner du personligt/privat inför 2010, vad ser du fram emot mest, eller vad fruktar du mest?
Jag har satt upp ett mål att motionera 365 mil i år, ser lite fram emot att se om jag lyckas. Sen längtar jag efter fjälläventyren som är inplanerade en skidresa och Fjällräven Classic. Jag fasar för att den nedstämdhet jag känt ett tag nu inte skall gå över och även 2010 blir ett mörkt och jobbigt år. Jag har några jobbiga beslut framför mig som jag inte ser fram emot men tror att jag måste ta tag i för att må bättre.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

365 mil på ett år klara jag det?

Tänkte gå en mil om dagen i år och hade verkligen tänkt sätta igång 1 januari men det blev inte så av flera anledningar. Men idag blev det en mil i alla fall. Får göra mitt bästa för att ta igen de 5 förlorade milen. Mitt mål är att varje dag försöka promenera, åka skidor, cykla eller paddla kajak, har även en träningscykel. Sen blir det säkerligen inget vissa dagar då får jag försöka ta igen det andra dagar. Ex. Fjällräven Classic står ju ensamt för 11 mil och i mitt fall brukar det bli på 2 dagar. Jag skall försöka ta mig en halvtimmes promenad på lunchen varje dag som det går, sen så har jag ju den obligatoriska träningen på jobbet som borde ge några km. Funderar på att återuppta mitt morgonpromenerande men min morgontrötthet kan sätta käppar i hjulen för sådant, vi får se.

Jag hoppas kunna uppnå mitt mål eller i alla fall komma i närheten av det och skulle det krisa får jag väl räkna om några pass på gymmet i mil ;-)

Jag kommer summera vecka för vecka här i bloggen med början nu på söndag kväll. Kommer även trycka ut varje dag på twitter som #365mil (råkade först skriva #356) så haka gärna på om du vill. Ser ni mig häcka framför datorn utan att ha rapporterat in en #365mil ännu så säg åt mig att gå ut.

min målsida på funbeat kan man se hur det går (om man har ett konto och loggar in).

05 januari 2010

Är självmord fegt och egoistiskt?

Ser på ett gammalt avsnitt av CSI (s1e2) och en man hittas nedanför ett högt hotell. Först tror man att han hoppat men Grissom säger att han blivit mördad. Han har nämligen glasögonen på sig. Hoppare tar alltid av sig glasögonen. Självmord är den mest egoistiska akten. Fegisar som han vågar inte se fallet mot sin egen död.

Det krävs nog en hel del mod att begå självmord, jag vet av egen erfarenhet (men jag lever). Ja man kanske skulle kunna säga att det är egoistiskt, man gör en sista sak bara för sig själv. Avslutar sitt eget lidande. Men kan det inte bli bättre för omgivningen också. Är alltid en levande miserabel person bättre än en död människa i frid?

Oj nu måste man längta efter vintern 2011


Foto Johan Marklund


Såg nyss på Fjällrävens webbplats att det blir en FC vintervariant vintern 2011. Låter helt strålande. Så nu måste jag hålla utkik efter mer info och bokningsmöjligheter. En perfekt anledning till att verkligen öva på att åka skidor. Om några månader skall jag upp till Abisko och åka turskidor så det får väl bli en försmak.

Någon som redan nu är sugen på att haka på 2011?

04 januari 2010

Det kom två kort

Nogge knäppte 2 kort på mig på bröllopet och för en gångs skull ser jag inte ut som ett miffo som jag brukar göra på kort. Hållningen på det andra är väl dock inte den bästa och jag borde nog dragit lite i klänningen och knäppt boleron. Men men man kan ju inte få allt :-)

Det går att klicka på bilderna för att se dem större om man vågar. Jag skall tydligen vara lite lagom trött, ha haft en nära-döden-upplevelse och bli fotad av en kär vän som är fotointresserad och har en bra kamera för att bli bra på kort.




Foton av Joakim Norrgård

02 januari 2010

Bröllopet på nyårsafton och en nära dödenupplevelse precis före 12

Vi var på bröllop på nyårsafton, Johan och Jeanette gifte sig på sin 10:e förlovningsdag. Det var väl på tiden :-)


Bröllopet var i Nederluleå kyrka i världsarvet Gammelstad kyrkstad. En otroligt vacker kyrka och vi satt alla framme i koret vilket var trevligt eftersom man både hörde och såg allt mycket bra.Det var en fin ceremoni och som vanligt grät jag en skvätt eller två.


När brudparet kom ut på kyrktrappan möttes de av tomtebloss som sprakade och lyste mot den svarta himlen. Det fanns ett antal sparkar vid sockenstugan och brudparet tog ledarsparken och visade vägen till Kaptensgården där vi möttes av en sprakande brasa och varm choklad spetsad med minttu eller polkagrisar. Det var skönt att få värma sig lite. Det var "bara" -10 grader ute men eftersom jag glömde mina vinterskor i bilen så frös jag om fötterna. Men snart så blev vi insläppta i den mysiga gården där middagen skulle hållas.


Det var underbart god mat, jag som normalt inte gillar renkött tyckte tom det var jättegott.Under middagen hölls det tal som fick oss att skratta och när tankeläsarhatten åkte fram skrattade vi så vi grät. Martin gjorde ett mycket bra jobb som toastmaster, höll igång den allt annat än sköna sången, hellre än bra var mottot. Ibland var vi helt enkelt tvungna att ta om en sång eftersom första försöket varit allt för katastrofalt. Ni skall vara glada att jag inte filmade det. Brudparet bör ha haft träningsvärk dagen efter, upp på stolarna och kyssar, ner under bordet och kyssas (barnens favorit och de stampade gärna i golvet lite extra) och upp igen...



Bröllopet hade norrländskt/vintertema vilket märktes i allt från bordsdekorationer, matval och ända ner till tårtgarnityret.


Efter maten blev det brudvals men aningen skralt med dansande i övrigt, alla var lite för pratglada. Det var så många man inte träffat på väldigt länge.

Kring 20 över 11 blev jag tillfrågad av ett par med trötta barn om jag kunde skjutsa dem hem då deras förbeställda taxi inte dykt upp och taxibolaget påstod att beställningen inte ens fanns. Eftersom jag var nykter så var ju inte det några problem. De bor dessutom nära. Vi tog oss till bilen och brummade mot Porsön. Jag släppte av dem och räknade med att vara tillbaka precis till 12-slaget och det skulle jag varit om inte jag mött 2 idioter på vägen.

Nästan framme i Kyrkbyn igen så mötte jag två bilar som kappkörde på den smala, slingriga vägen som dessutom var väldigt hal av snön som föll. Jag tror de hade så fullt upp att hålla reda på varandra att de inte direkt uppmärksammade att det kom möte. Jag tvärnitade och styrde så nära vägkanten jag bara vågade utan att åka ut i diket. Den bilen som låg i mitt körfält passerade min backspegel med ca 20 cm. Jag kan lova att jag hade hjärtat i halsen. En knasig tanke for genom huvudet precis innan "Dör jag 2009 eller 2010?"

Jag kom tillbaka till festen 4 minuter över 12 och fick skåla i efterhand. Efter några minuter slutade händerna att skaka och jag hade trevligt fram tills det var dags att gå. Bland annat fick jag vara fotoassistent åt brudparets yngsta son Gustav. Han ogillar att bli fotograferad men gillade att fota så vi lånade Jalles systemkamera och jag fick bära den runt halsen, dubbelvikt. Gustav gav instruktioner som "Jag vill ha dem lite längre bort, zooma åt mig" och "Jag vill fota mammas ansikte bara, fixa".

Men halv två blev det dags att åka hemåt. Det var en mycket trevlig kväll och jag är glad att Johan & Jeanette bjöd in mig till bröllopet. Och ett stort tack till Arne & Kerstin som tog hand om våra barn ändra fram till lunch på nyårsdagen. Det var mycket uppskattat.

01 januari 2010

Gott Nytt År!

Hemma efter ett helt underbart bröllop och tillhörande fest. Vill önskar er alla en god fortsättning på 2010. Återkommer med mer om bröllopet efter lite sömn,