Ytterligare bevis på att det normala är att dricka alkohol

Det kom en hälsoenkät på jobbet från ett externt bolag. 
"Genom att besvara enkäten får du ett nuläge av din livsstil med direkt feedback hur du kan behålla goda vanor eller skapa förändringar. Klicka på länken nedan för att börja besvara enkäten. Kom ihåg att du inte kan ändra dina svar när enkäten väl är avslutad och sparad.

Direkt efter att du fyllt i din enkät kommer du att få se resultatet på skärmen. Om du vid ett senare tillfälle vill titta på dina resultat, så går du till inloggningssidan och skapar ett nytt lösenord."

Varför finns det inget val att säga kategoriskt nej till alkohol? Varför måste man där tala om hur mycket man druckit senaste året? Och varför måste jag svara på 13 om jag svarat aldrig på 12? Och varför buntas de som druckit 0 glas ihop med de som druckit 2?

När jag skickat in enkäten kom svaret som sa "Du har inget eller lågt alkoholintag vilket är hälsosamt. Du rekommenderas att behålla dessa vanor", åter igen klumpas måttligt drickande ihop med absolutism. Och hur sjutton får de till måttligt drickande när man svarat aldrig? Det är som vi som inte dricker alls inte räknas. Som att det är lika bra att dricka lite som att inte dricka alls. Varför kan inte vi som avstår alkohol helt få känna att det är bra? 

Är alkohol så accepterat att man till och med i hälsoundersökningar inte vågar säga ett pip om det faktum att man dricker alkohol?  Tyvärr kunde jag ju inte testa hur mycket man fick dricka innan deras metod tyckte att det inte var bra längre. Måste fråga på min nästa hälsoundersökning.

Jag har dessutom väldigt svårt för dåligt utformade enkäter, fråga 13 har ju ingen som helst relevans om jag svarat Aldrig på fråga 12. Dåligt dåligt.

Däremot fick jag bannor för att jag svarade att jag ca 2 gånger per månad åt chips, det var ett matbeteende jag skulle se upp med. Då vet jag att det är bättre att dricka alkohol än äta lite chips.

"Dina svar indikerar att du ur ett hälsoperspektiv har någon eller några negativa kostvanor." Gav mig gult medan att dricka måttligt med alkohol ger grönt.

Alkoholkulturen #016 #blogg100

Som de flesta av er som läser här någorlunda regelbundet vet så är jag helnykterist, ja absolutist till och med. Det kan tyckas vara jättesimpelt, man bara avstår något som till och med är skadligt för kroppen, det borde inte leda till några som helst bekymmer eller frågor. Det borde rimligen vara ett naturligt tillstånd precis som att jag inte röker, inte tar droger, är mördare eller torterar söta djur.

Tänk om det ändå vore så, tänk om jag inte varje gång jag går ut tvingades försvara/förklara för åtminstone en person varför jag väljer att ha tranbärsdryck i glaset och inte något starkare. Vill jag göra det enkelt för mig så svarar jag att jag kör bil, då kan jag få en harang om att det finns taxi, nattbussar, övernattningssoffor, krisar det kan jag till och med ljuga och säga att jag äter mediciner som inte får blandas med alkohol, det är tydligen en lika godtagbar ursäkt som lögnen att jag är gravid eller har varit alkoholist.

För att säga sanningen "jag dricker inte alkohol för att jag inte anser att jag behöver inta en drog, inte gillar något och tycker om att vara klar i skallen och ha en bra dag även dagen efter utgång" det är 99 % av gångerna inte acceptabelt. Om jag då som knappt druckit alkohol alls i mitt liv (jo det finns några få tillfällen, därför vet jag att det inte är något för mig alls) får frågor kring mitt ickedrickande hur skall det då inte vara för de som druckit men bestämt sig för att avstå, för kvällen, en vecka, en månad, ett år, ett liv?

Idag satt jag bredvid en som svarade på ett SMS, jag förstod att frågan handlade om en fest, personen svarade något i stil med Jo jag tänker komma men vet inte om jag skall dricka. Varför i hela friden skall man ens behöva säga det, nästan be om ursäkt i förväg för att man vill vara nykter. Personen i fråga har goda skäl till att skippa alkoholen dessutom. Får väl kolla efter helgen hur det gick med det där, en sak vi pratar om lite då och då.

Alkoholkulturen idag är jättestark, STF som jag alltid förknippat med hälsa- och friluftsliv (kanske felaktigt då stadgarna mest pratar om turism, miljö och kultur) har idag ett tydligt alkoholfokus, fjällstationerna har utskänkningstillsånd och det man möts av i restaurangen i exempelvis Abisko är vin- och ölförslag till maten, inte ett ljud om vilket alkoholfria som skulle passa bäst till. Det är reklam för öl i bastun, öl i samkvämslokalerna efter vandring/skidåkning osv... (jo de har afternoon tea på vintern oxå och det gillar jag). Jag slog upp STS info om alpvandringar jag gick hem häromdagen, i priserna ingår välkomstdrink och avskedsdrink, man kan ta ett speciellt högtidspaket om man firar något då ingår ett glas champagne och en flaska sekt på rummet. På varje uppslag om de olika vandringarna är det minst en bild på människor där samtliga dricker öl, och en bild på en öl med texten "Belöningen efter dagens vandring". Tilläggsaktiviteter är bland annat vinprovning. Väljer man att lägga till att flyga i Business Class med SAS till resorna är de noga att påpeka att då ingår apértif och öl/vin till maten samt avec till kaffet.

De få gånger det erbjuds något alkoholfritt på dylika tillställningar så brukar det alltid vara samma sak fast avalkoholiserat eller med låg alkoholprocent. Vi som aldrig lärt oss att dricka öl/vin uppskattar sällan smaken på detta. Senast detta hände mig var för några helger sedan, svärmor var på besök och hade köpt med sig vin och faktiskt tänkt på att jag inte dricker alkohol men köpt en avalkoholiserad sort till mig. Men hon kom faktiskt på sig och lade sedan till "men du kanske inte gillar smaken av vin då är det där nog inte något för dig ändå" och så drack jag vatten till middagen.

Är man nykter alkoholist kan man åka dit på väldigt små mängder alkohol, hjärnan triggar igång direkt. En del kan det räcka med att känna igen smaken av vin för att behovet skall återkomma. För deras skull skall man definitivt undvika de avalkoholiserade alternativen medan för ex den som skall köra bil, är gravid eller tar mediciner kanske det passar bra. Fast för att veta måste man ju då fråga varför folk inte dricker så då kanske det är bättre att se till att det finns ett alternativ som inte har med alkohol att göra alls eller båda delarna.

Varför är det så här? Varför är det så att så fort man passerat 18 (kanske 20) så är det normala att dricka alkohol? Hur kommer det sig att just drogen alkohol blivit så normaliserad medan exempelvis rökning gått en rätt så hård match och blivit ansett som något fult och felaktigt? (Vilket rökallegikern Bea är extremt glad över).

Varför skall jag som inte dricker alkohol vara den som känner mig fel, som måste be om ursäkt för att jag vill ha något annat (och helst något roligare än mineralvatten eller cola)?

När skall det bli ACCEPTERAT ATT INTE DRICKA?

Varför skriver jag detta då, tja jag blev väl helt enkelt less på att den däringa vandringsbroschyren från STS mer var reklam för österikiska ölstugor än för vandring och att jag läser en massa information om att gå caminon och så många pratar om att det nästan är lättare att få tag på vin längst vägen än rent vatten. Men mest var det nog att min bekanta behövde svara i ett SMS att han inte trodde att han skulle dricka på festen.

Rekommenderad läsning - Sommar utan alkokol

Jag skriver då och då här i bloggen om hur det är att vara nykterist. Jag rekommenderar läsning av denna artikel på Ajour om 2 kvinnor som valde nykter sommar (90 dagar) 2 år på raken och det bemötande det möttes av.

Hur tänkte ni nu?

Fick upp en enkätfråga på Allt om mat när jag skulle läsa ett recept.

Tror ni jag är intresserad av ett vinpaket när jag nyss svarat att jag inte dricker vin. Hittar heller ingen info om att man skall uppge sin ålder, har ni tänkt att skicka hem vin även till underåriga?

Inte bara jag som retar folk...

...med nykterism. Även Bindefelt verkar få försvara sig varför han inte dricker alkohol som han säger, ingen frågar en icke-rökare varför denne inte röker.

Tipstack till R.

Veckans bloggtema - Alkohol, ett av mina problemområden

Bloggvärldsbloggen tycker att Alkohol skulle vara ett passande tema att blogga om som veckans tema (jag missade förra veckans Fördomar). Mitt förhållande till alkohol är aningen problematiskt. Inte så att jag dricker för mycket utan snarare så att vissa anser att jag dricker för lite. Att dricka alkohol är i dagens samhälle det naturliga om man är över 18/20 kanske till och med yngre än så.

När jag skrivit klart denna text kom jag på att jag egentligen hade jag kunnat hänvisa till detta inlägg istället för att skriva nytt men nu har jag ju skrivit texten nedan men läs gärna det gamla inlägget också.

Nästan oavsett typ av tillställning jag befinner mig på så måste jag be om något annat än den obligatoriska alkoholen och allt som oftast förvara mitt icke-drickande. Helst skall man ha en godkänd anledning till att tacka nej, sådana är graviditet, medicin, religion, bilkörning och alkoholism i släkten. Att bara ha valt bort alkoholen ur sitt liv är inte en godkänd anledning för många, då är man konstig/suspekt, man anses ha ett kontrollbehov och inte våga släppa kontrollen eller har något att dölja.

Jag vill inte dricka alkohol, jag har inget behov av att ta en drog, jag trivs rätt bra med att vara den jag är utan substanser i kroppen. Jag vågar säga vad jag tycker och tänker utan att skylla på alkoholen. Ja men det är ju så gott säger några då, jo det finns säkert något jag skulle tycka var gott (har jobbat i bar så jag har doppat fingret och smakat på det mesta) eller så kan jag säkert lära mig att tycka om ex. öl. Men varför? Ingen säger men Bea prova lite hasch här nu, du skulle säker lära dig att gilla det. Varför är alkoholen en så accepterad drog att tycka om? Varför skall jag lära mig tycka om något som är skadligt för kroppen när det faktiskt finns goda saker som är betydligt hälsosammare att ha i glaset när man minglar eller träffas över en bit god mat.

Men det är vid mingel och mattillfällen som mitt icke-drickande oftast ställer till det. Ingen har liksom tänkt på att den som inte vill ha öl/vin/champagne kanske också vill ha något festligare/gott att dricka. Oftast är det mineralvatten som erbjuds eller än värre läsk. Jag är inte någon läskdrickare, tycker inte läsk passar till mat särskilt inte när man är på lite dyrare tillställning där vinpavorna går på kring 500-lappen styck. Mineralvatten med stora bubblor eller det hemskaste av allt med artificiella smakämnen. På vissa ställen tar de för givet att man egentligen är en vindrickare men av olika skäl inte vill ha vin med alkohol just idag så då serveras avalkoholiserat vin/öl. Det är skitäckligt! Har provat. Nä tänk om restaurangpersonal kunde lägga ner lite tanke på oss som inte drogar oss, servera en god fruktdrink till minglet, en väl avvvägd must eller varför inte min favorit Amé eller ett välvalt te till maten. Det kan väl ändå inte vara så svårt?

Varje gång någon frågar mig varför jag inte dricker alkohol har jag börjat med motfrågan, varför de dricker, när började de, hur gjorde de valet att alkohol skulle bli en del av deras liv. Många fattar vinken andra inte, de senare brukar börja ursäkta sitt drickande eller säga att de dricker väldigt måttligt. Vissa är i princip nykterister. Men enligt mig är man nykterist eller så är man det inte, man kan inte vara halvnykterist. Många som säger att de nästan inte dricker alls brukar göra det på tillställningar där alkoholen är det primära valet, de vill inte verka annorlunda eller ställa till med besvär. Men hur kan det vara att ställa till med besvär att vilja slippa inta ett skadligt ämne? Jag kan ibland bli rätt rabiat när de presenterar vin för flera hundra per flaska på en middag och fler olika sorters viner till de olika rätterna och så erbjuder de mig cola, fanta eller sprite. Frågar vad sommeliern rekommendrar till de olika rätterna, passar cola bäst till förrätten eller huvudrätten. Då blir serveringspersonalen lätt obekväma och säger att jag kanske vill ha mineralvatten. Det vill jag ju egentligen inte men oftast tar jag det eller mer om tranbärsjuice (som jag aldrig få för de har alltid tranbärsdryck med tillsatt socker).

Alkohol/nykterism är ett ämne som ploppar upp här i min blogg lite då och då så det har sin egen kategori.


Läs även andra bloggares åsikter om Veckans bloggtema, alkohol

Äntligen är jag trendig... eller inte...

Läser detta i Aftonbladet:
Visste väl att jag skulle bli inne någon dag :-)

Eller så dricker de mindre av en anledning nämligen den som Aftonbladet rapporterar om på sin förstasidan några pixlar ovanför bilden här ovan:
Varför dricka när man kan andas in alkoholen.

Suck vad de hittar på.

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, nykterhet

Borde inte intelligenta veta bättre?

Om man är intelligent borde man väl fatta att alkohol inte är så jävla smart att inta? Men nej brittiska forkare säg att de hittat ett samband mellan barns IQ och deras benägenhet att få alkoholproblem som vuxna. De som hade höga poäng på intelligenstestet hade förhöjd risk för alkoholproblem rapporterar Accent.

Brittiska forskare har funnit ett samband mellan barns IQ och deras benägenhet som vuxna att få alkoholproblem. Sambandet är tydligare bland kvinnor än män, enligt Dr G. David Batty och hans kollegor i en artikel publicerad i American Journal of Public Health.

I studien följde forskarna över 8000 barn. I tioårsåldern fick de gå igenom ett slags intelligenstest och tjugo år senare kollade man hur mycket de i drack i vuxen ålder. De flesta klarade sig bra och drack inte mer än genomsnittet men studien visar ändå en tydligt förhöjd risk för alkoholproblem jämfört med normalbegåvade barn.

Dock skall man väl ta alla sådana här undersökningar med en nypa salt men man kan ju hoppas att American Journal of Public Health ha viss kvalitetskontroll av forsknigsrapporter de publicerar.

Så vad kan det bero på, känner de intelligenta större press och vill koppla av med alkohol, tenderar de att oftare hamna på middagar odl eller i kulturer där det är självklart att ta sig en drink/vin/öl när man kommer hem från jobbet?

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, intelligens, alkoholproblem, Accent

Som nykterist blir jag både glad och beklämd

Jag har skrivit ganska många gånger om hur det är att vara nykterist, hur man ofta ses som en konstig/suspekt varelse, någon som har något att dölja. Flera gånger har jag fått mail och inlägg i bloggen från unga tjejer som avstår alkohol, de tackar för att någon skriver om sin nykterhet, om att aldrig ha valt alkoholen och att de oxå upplever som att andra tycker de är konstiga. Det värmer att få höra deras berättelser men det är hemskt att de skall behöva känna så. Är glad att det finns andra som inser att alkohol kanske inte är så otroligt bra som det ibland vill påskinas.

I Ring P1 i morse pratades det om programmet "Rör inte min sup!" som visades på 2:an igår. Tyvärr missade jag stora delar av programmet men skall se resten via webben. Vill man se det på TV så har svt.se alla repristider. I Expressen skriver Maria Näslund en krönika om programmet.

I Rubars dokumentär säger tidigare socialministern Gabriel Romanus att det anses lite provocerande att inte dricka vin. Så är det. Han menar också att det är svårt att få politiker att driva alkoholfrågor eftersom ingen vill uppfattas som en torris.

Just det. Vuxna människor är livrädda att uppfattas som torrisar. Men det är tydligen inget problem att vara en mes.
Evin Rubar är tuff och har gjort ett bra och framför allt viktigt reportage. Många barn kommer att tacka henne.

Men åter till Ring P1, damen som ringde in sa att det nu för tiden sattes likamedstecken mellan fest och alkohol, så har det inte alltid varit. Hän nämnde oxå att nu för tiden kan man inte träffa ett gäng väninnor samtidigt utan att vin är ett måste. När blev det så? När blev alkohol en så central roll i umgänge med andra? Inringaren pratade mycket om hur alkohol om än så lite påverkar de barn som ser föräldrarna eller andra vuxna dricka. Det är väl inte någon fara att jag tar ett glas vin hör man ganska ofta, men för barnen verkar det inte vara så "bara". Läs mer om "Rör inte min sup!" och varför det gjordes i DN. Och på SVTs forum kan man läsa efterdebatten.

Idagarna har några av de bloggar jag läser uppmärksammat alkohol på olika vis, först läste jag med hopp om att han skojade (han brukar ju skriva roliga inlägg) Klaus-Peters text om sitt eget alkholbruk och varför han tänkter sluta med det. Det är en läsning som alla som dricker borde läsa (vilket oxå bevisas av de kommentarer han fått). Klaus-Peter har lagt in reklamfilmen som går i TV just nu som handlar om alkoholens baksidor, många som ser den brukar börja skruva på sig. Klaus-Peter jag hoppas att nykterheten blir en naturlig del av ditt liv och att de i din omgivning accepterar ditt val (kanske är lättare att få den respekten när man har gjort dumheter än när man bara aldrig börjat med alkohol).

Sen läste jag ett insiktsfullt inlägg om alkohol hos fru Tureson som fick mig att fundera mer på hur folk kan välja alkoholen. Det är inte helt enkelt för mig att förstå. Jag pratade i fikarummet häromdagen om hur det i vår personaltidning på jobbet finns en sida längst bak som är dedikerad till alkohol, senast var det whiskey det handlade om. Jag har svårt att se vad alkohol har att göra i en personaltidning, särskilt när det nyligen skickats ut info om hur man skall agera om man misstänker att någon på jobbet missbrukar. Det rimmar liksom illa. Men några tyckte att vadå det är ju ett intresse precis som att samla bilar eller frimärken. Men det är ju även ett gift, en drog som inte bara ställer till för den som intar den utan även de runt omkring, hur kan det glorifieras så? Jag prenumererar på flera mattidningar och de har ofta flera sidor om vin och till alla recept presenteras alternativ på viner att servera till maten. Har man tur har de i alla fall tänkt på oss som inte dricker alkohol och föreslår avalkoliserade viner, de gånger de föreslagit något annat är mycket lätträknat om de inte dämmer till med klassikern Ramlösa förstås.

Min gamla kompis Rosanna Dinamarca skriver ett bra inlägg i sin blogg efter att ha sett programmet. Hon är precis som jag ganska oförstående till hur alkohol kan ha en så central roll som den har särskilt kring högtider. Jag kommer göra som Rosanna och skriva under på ett Vit Jul-kontrakt (men i mitt fall gäller 0% alkohol, att sätta en gräns vid 2,25 volymprocent är bara en feg eftergift för lättölsdrickarna av IOGT-NTO) och hoppas jag kan få sambon att göra det samma. På tal om lättöl så drack sig en av Erik & Mackan sig till 0,6 promille i blodet av lättöl (10 st behövdes). Skriv på du oxå, ta ställning! Hillevi uppmanar oxå till en Vit Jul.

Börjar kanske Sverige nyktra till? Som nykterist blir jag glad över att sådana som Evin Rubar finns, som vågar ta tag i frågan, vågar vissa "vanligt" drickande. Jag blir glad över inlägg i bloggar där man börjar ifrågastätta drickandet. men samtidigt blir jag beklämd över att se vad alkohol stället till med, dess fula ansikte visar sig altt för ofta och 7-åringar skall inte säga att de tycker att dricka verkar helt fel men ändå tro att de nog kommer dricka när de själva blir vuxna. Hur går det ihop? Präglas redan våra små barn av att dricka alkohol är det naturliga?

Jag hoppas att detta program kan gå igång en vettig alkoholdebatt. Jag säger som Niklas:

Jag hoppas att väldigt många kommer att se denna lysande dokumentär. Och att de vågar fundera över och ifrågasätta sitt eget förhållande till alkohol.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Evin Rubar, Rör inte min sup, alkohol, barn, IOGT-NTO, Vit Jul

Jag klarade sminket

Det var en fin ceremoni i Luleå Domkyrkan igår när mina vänner Linda Sonnebro och Ralf Keskitalo (nu Sonnebro). Efter inmarsch i kyrkan sjöng bruden en sång för sin för sin blivande make och inte ett öga var torrt tror jag. Sen blev det psalm, lovprisning, inledningsord, lagom långa väl valda bibelcitat.



Vigselakten i sig är som vanligt det kortaste momentet under ceremonin och de sa båda två ja (önskar att man kunde utrusta präst och brudpar med små mikrofonmyggor för de längst bak hörde nog inte) men sen fick vi nog se Luleås längsta kyss (då valde min kamera att vägra fokusera). En tjej som heter Linda Bergstrand sjöng "At Last I Have Found what I'm Looking For" tillsammans med Amanda Hofman Bang som spelade cello och åter igen snyftades det i bänkraderna. Sen blev det förbön, Herrens bön/Fader Vår (jag kommer aldrig lära mig nya texten så jag valde att läsa gamla texten i mitt huvud istället för den kan jag). De blev välsignade och sen höll prästen ett fint vigseltal. Det märktes att han känt bruden sen hon var liten och fått lära känna brudgummen. Det blir så mycket finare när prästen känner brudparet. Lite mer psalmsång och sen solosång igen "För kärlekens skull".



Sen tågade vi ut ur kyrkan och kramade om brudparet och slängde små hjärtan (istället för ris) på brudparet, förutom barnen som tyckte de små vaniljsmakande sakerna var goda :-)



Vi fotade brudparet en stund på trappan och höll på att frysa ihjäl. Hemma i Boden hade det varit hyfsat varmt när vi åkte hemifrån så vi tänkte inte på att ta med några jackor.Vi fick även en repris på kyssen och denna gång så funkade kameran. Och föräldrar som busade när fotografen skulle ta en gruppbild. Det var skönt att raskt tåga ner till Stadshotellet för middag.



Vi fick en fördrink med kolsyreis i, min bubblade säkert fem minuter innan jag kunde smaka på den, och höll på att spruta ut det över mattan, det var alkoholfritt vin, jag gillar INTE vin vare sig med eller utan alkohol. Jag tvingade dock i mig en liten sipp till under brudskålen. Min lilleman Herman gjorde mig orolig, han svepte glatt sitt glas och sa att det var gott.



Som en skock får tog vi oss en trappa upp till Festivitetssalen (som får en att önska att man hade en vacker balklänning på sig). Vi lyckades hitta vår bordsplacering, alla borden var döpta efter "hemvister" i olika filmer/TV-serier. Vi satt vid "The Executor", bordet bredvid var "Deep Space 9", andra satt vid "Ponderosa" och "Central Perk" samt en massa andra fyndiga namn jag inte kommer ihåg just nu.



Middagen bestod av Västerbottensostpaj, ärtskott med en mousse på soltorkade tomater till förätt, parmalindad kycklingfilé med örtrostad potatis och en kantarellsås (men jag fick rödvinssås, antingen lyckades jag komma ihåg att anmäla att jag inte tål svamp eller så kom brudparet ihåg det själva, tacksam är jag i alla fall) till huvudrätt och bröllopstårta (Operatårta) till efterätt. Maten var god mitt enda lilla klagomål är som vanligt att som nykterist är jag jävligt less på att bli erbjuden avalkoliserat vin som alkoholfritt alternativ och vill jag inte ha det är så är det läsk eller vatten som gäller.



Men dryckesvalet får inte smolka glädjen. Under middagen hölls det många tal, mest skrattade jag nog åt Ralfs mammas tal, det var så på pricken, prästen höll ett fint tal med mycket värme. En kusin till Linda varnade Ralf för Lindas förmåga att ge danska skallar och Janne berättade om att Lindas intåg i Ralfs liv gjort att saker slutat att gå sönder. Det plingades i glas och kyssarna blev många. När Linda lämnade rummet passade jag och Kerstin på att pussa brudgummen som stod helt oförstående, brudgummen verkade dock aldrig lämna rummet så grabbarna fick aldrig sin chans.



Brudparet skulle givetvis skära upp tårtan tillsammans, den var hög och deras laktosfria del var givetvis överst. Men de lyckades tillslut att få ner var sin bit och matade varandra (vi skrattade dock när Linda tog en bit av Ralfs tårta och gav till Ralf och tvärt om, tårta är inget man delar med sig av :-)



Efter maten blev det sporadisk dans efter att brudparet dansat sin brudvals, jagande av små barn som var höga på socker och mingel för att prata med folk man inte träffar så ofta. En riktigt trevlig kväll alltså. Om jag får önska en sak hade det varit att inte haft barnen med (men vi hade ingen barnvakt, det ena paret som brukar vara barnvakter var brudparet och det andra paret var gäster på bröllopet), de var inte helt lätta att hålla tysta i kyrkan, Herman surade för att han inte fick fota och på festen så var de vrålhungriga men uppskattade inte matvalet så värst vilket ledde till överdosering av godis sen. Dessutom lyckades Herman med konstycket att tapppa min lilla digitalkamera med linsen utfälld rätt i golvet vilket pajjade kameran totalt, hela linsen är lös. Får se om det går på min försäkring eller inte. Men mest troligt är väl att självrisken är högre än värdet på kameran.



Vid 00:30 valde vi att bryta upp och fara hem, barnen däckade ganska omgående i bilen och sov länge i morse :-)



Så här såg en trollrufsig och trött Bea ut när hon kom hem. Foto taget av en jättetrött Vincent Bylund. Hmm jag borde ta tag i allt som ligger på hallgolvet direkt innanför dörren inser jag.



Andra bloggar om: Bröllop, fest

Känner igen mig

Kom och tänka på mitt gamla inlägg om att jag är nykterist när jag läste denna artikel i Aftonbladet. Deras beskrivningar på hur deras val att avstå alkohol bemöta av andra stämmer väl in på hur jag upplever det oxå.

I artikeln kan man läsa att allt fler unga väljer bort alkoholen.

Det är en tydlig trend att allt fler tonåringar väljer bort spriten. Det visar ny statistik från Centralförbundet alkohol- och narkotikaupplysning, CAN.

Förra året svarade var tredje niondeklassare att de inte dricker alkohol, till skillnad från var femte år 2000.

Det känns förhoppningsfullt, kanske är det så att vara nykterist anses normalt om sisådär 100 år och att drickandet inte är normen. Det vore ju skönt även om jag själv troligtvis inte kommer få uppleva det.

Men 2/3 av niondeklassarna i undersökningen dricker alltså alkolhol, det är alltså normen redan bland våra 15-16 åringar. Helt sjukt!

Andra bloggar om: alkohol, nykterism

Är nykterister konstiga?

Nu så här i valborgstider och sommaren och dess fester i antågande kom jag att tänka på en diskussion jag och en kollega hade när vi var på Beluga. Jag tackade nej till alkohol och efter en stund kom den obligatoriska frågan "Dricker du aldrig?" Varför måste man som nykterist (gah jag förstår inte ens varför det måste finnas en beteckning på oss) alltid få den frågan? Inte frågar jag alla som tar en öl/vin/sprit "Varför dricker du?" Borde jag kanske det? Frågade kollegan varför han drack alkohol och han började skratta och insåg nog själv hur korkad frågan egentligen är.

Men vad är det som får så gott som alla att fråga mig varför jag inte dricker alkohol? Helst bör jag svara att jag varit alkoholist, är gravid eller att jag äter medicin som inte skall kombineras med alkohol.

På IOGT-NTO kan man läsa:

Riskerar man inte att bli betraktad som lite mallig om man avstår helt?
Jo, tyvärr. Men det säger nog snarare mer om ditt sällskap än om dig själv. Att ha styrkan att säga nej är inte att fördöma den som väljer att dricka. Däremot visar du vägen för andra som inte vill eller mår bra av att dricka alkohol. Och dessutom kan du vara en förebild för ungdomar som ännu inte skaffat sig alkoholvanor.

Och precis så känns det för svarar jag med sanningen att jag aldrig sett någon anledning till att börja dricka på något sätt så blir det en obekväm situation om de själva sitter med alkohol i glaset. Ibland får jag höra försvarstal varför de dricker om hur de lärde sig att tycka om vin/öl och att drinken de dricker nu inte ens smakar alkohol. Varför tvingar man sig att lära sig tycka om något man vet är skadligt för kroppen? Varför dricker man något med alkohol i om det inte är smaken man är ute efter? Varför känner de som dricker alkohol ganska ofta att de måste ursäkta sitt drickande när man kommit ut som nykterist? Och om de inte ursäktar sig så gör de allt för att försvara sitt drickande som om jag försökte förneka dem alkoholen.

Jag är så less på att folk inte bara kan acceptera att jag säger nej tack till alkohol, varför kan det inte ses som ett naturligt val?

När jag pluggade på universitetet fick jag höra att jag gav mina klasskamrater dåligt samvete för att jag inte drack alkohol men ändå kunde ha kul, våga saker som de inte kunde göra utan att först hälla i sig ganska mycket alkohol. Jag fördömer ingen som dricker, jag brukar inte ens kommentera deras drickande (om de nu inte börjar tjafsa om att jag oxå skall dricka). Under nollningen försökte phösarna hälla i mig alkohol mer än en gång (både med och utan våld) och jag har ju varit med om att kollegor hällt alkohol i min dricka.


Andra bloggar om: alkohol, nykterism, nykterist

3 dagar kick-off med jobbet

Kick-off dag 1 eller konsten att få något alkoholfritt till maten

Tidigt på onsdagsmorgonen ringde väckarklockan, det var dags att stiga upp för att bli upplockad av BodenTaxi för avfärd till Kallax flygplats. 06:45 skulle planet gå och det var ju aningen mer humant än förra veckan då jag for 06:05.

Hela jobbgänget träffades på flygplatsen, den ena tröttare än den andra. När vi kom fram till Arlanda flygplats hoppade vi på en buss för avfärd till Nybroplan där den chartrade båten (M/S Tärnan) till Sandön och Sandhamn stod och väntade. Det första jag fick veta när jag kom fram var att dag 2 på kick-offen som handlade om sales skulle jag missa för jag förväntades vara på kundmöte inne i Stockholm.

Efter 2 timmar härlig båtresa, med lite fika, mycket fotografering och roliga samtal var vi så framme vid konferensanläggningen där långt ute i Stockholms norra skärgård.

Vädret var helt underbart 20 grader och lagom med vind. Såg lite extra festligt ut att bli mött av Operaxflaggor som vajade på flaggstänger i hamnen. Men några stänger bort vajade även Ciscos flagga (en av våra konkurrenter).

Vi fick hysta in väskorna i ett rum och sen ta oss till lunchrestaurangen där det serverades Senap- och örtbakad sejfilé med gribishsås samt färskpotatis. Maten var jättegod men tyvärr mättade den inte så där jättemycket.

Sen var det dags för konfererande i ett par timmar, det var intressant och för en gångs skull höll jag inte på att somna. Under presentationen så kom en gräshoppa instudsande i vår konferenslokal där den satt relativt stilla och såg ut som om den lyssnade på föredraget den också. Utanför konferensanläggningen hade vi en pool som såg väldigt lockande ut varje gång man kom ut på en bensträckare. Men det fanns aldrig tid att plumsa i poolen tyvärr.

Efteråt blev det rundvandring i Sandhamn med guide, jag tyckt det var intressant att lyssna på henne och det verkar mysigt att bo på en ö så där. Hon berättade om öns historia, lite om de olika byggnaderna och om folket som bor där.

Vi hade lite egen tid mellan rundvandringen och middagen och hade tänkt att bubbla bubbelpool men han inte vilket var synd då de som han med det berättade om en urmysig spa-del i hotellet där man lätt hade kunnat vara flera timmar. De 45 minuterna vi hade på oss swichade förbi och plötsligt var jag och min rumskamrat en kvart sena, där stod vi i underkläderna och försökte välja kläder. Jag drog på mig ett par mörka jeans och försökte hitta ett linne att ha på mig som var lagom påklätt (våra utländska medarbetare har lite andra klädkoder än vad vi har) fick lite hjälp med valet och till slut kunde vi knalla ner till restaurangen.

Middagen blev en stor besvikelse för mig, vid presentation av maten (Laxtartar med avokado och forellrom till förrätt och Helstekt hjortfilé med rostade svartrötter och rödvinssås med blonda russin till huvudrätt och en chokladkaka till efterrätt) så presenterades vinet men inget alkoholfritt alternativ. Sen höll jag för mitt glas när vinet serverades, jag visste att vår organisatör hade sagt till om att det fanns en nykterist med bland gästerna och att hon inte ville ha avalkoliserat vin så jag var komfortabel med att få något annat. Några minuter senare kom det en servitris och tog mitt glas, sen började alla skåla och jag hade fortfarande inte fått något nytt glas, efterlyste då något att dricka och blev erbjuden mineralvatten och tyckte att något bättre alternativ än så borde de väl ha (det räknas ju ändock som en ”fin” restaurang). 5 minuter senare kom de ut med ett nytt vinglas till mig och ytterligare 5 min kom en servitör ut med något som var väldigt likt en vinflaska och skulle börja hälla upp i glaset till mig. Frågade då var det var för något varpå han surt svarade att det var alkoholfritt, undrade om det var avalkoliserat vin och fick svaret att det är helt alkoholfritt i en mycket sur ton och sen fortsatte han rörelsen mot mitt glas. Lika surt svarade jag då att jag inte gillar vin, vare sig med eller utan alkohol och bad lite surt att få tranbärsjuice som faktiskt passar till det mesta i matväg. Jag kände mig så jävla besvärlig och blev ledsen, är så trött på att räknas som något jobbigt/besvärligt bara för att jag inte dricker alkohol och kräver något roligare än mineralvatten till maten.

Grabbarna vid bordet tjatade om att jag i alla fall borde smaka på vinet, och jag hade absolut ingen lust att göra det. När jag tittade bort hällde en av killarna vitt vin i min juice och när jag tog en klunk smakade det apa, riktigt surt och jävligt. Trodde först att det var otvättat limeskal, för limeklyftan kom mot munnen när jag drack så jag provade att smutta lite och det smakade lika jävligt, det smakade vin. Tittade då på en av grabbarna lite surt och han såg extremt skyldig ut. Blev riktigt sur och gick iväg för att gå på toa, kände mig ju redan ledsen för att ha bli dåligt behandlad av servitören och nu detta. Ville bara gå och lägga mig. Men killen som hade hällt vin i min juice hade i alla fall vett att komma ut i foajén och be om ursäkt. Han blev förlåten men jag var fortfarande lite ledsen. Medan jag var på toa beställde han in en ny juice till mig. Humorn vid vårat bord blev allmänt låg och lägre ju mer vin de hällde i sig, ett tag var de riktigt jobbiga.

Alla fick påfyllning av sitt vin under middagen men det var aldrig någon som fyllde på min juice så i slutet av maten hade jag ingen dryck kvar. Sen var det dags för nästa strul, de kom och skulle servera kaffe/te och delade ut kaffekoppar till alla som skulle ha det. Efter 5 minuter kom de ut med en telåda så jag fick välja te och efter att efterrätten hade serverats kom de ut med tevattnet. Kaffet serverades i samband med kopparna. Men jag fick i alla fall mitt te. Tycker det är jäkligt konstigt att en restaurang som ändå anses vara en "fin restaurang" inte har några bra alkoholfria alternativ, att de helt saknar logistik för servering av mat och kaffe/te samt att deras barnmeny helt saknar vettig mat (var ju tvungen att kolla på den så här i efterhand för att de hur fina de var där) mina barn ex. älskar lax så varför kan det inte finnas något sådant på menyn, vad är det som säger att alla barn vill ha pommes, köttbullar och pannkakor?

Efter middagen drog vi iväg på ”byn” till ett ställe som heter Dykarbaren, det var vi ca 30 pers, några bybor och några andra gäster på hotellet. Första timmen hade vi fri bar, bara att säga att det skulle på Operax nota (det var vår VD som stod för det). Detta erbjudande nyttjades lite väl friskt av somliga som blev mer eller mindre asplakat på väldigt kort tid, fattar inte vad som far i folk bara för att det är fri dryck. Själv fortsatte jag att dricka tranbärsjuice.

Efter Dykarbaren så var klockan kring 1 och vi drog oss mot baren på hotellet som tyvärr hade stängt men en av tjejerna lyckades få ut en back öl som vi fick förtära i lobbyn. På väg dit såg vi att någon hade hissat Ciscoflaggan på halv stång, jag har mina aningar om vilka det var. Vi satt i lobbyn och snackade skit en 45 minuter eller så och sen lyckades vi övertala nogge om att gå till hans lägenhet där det var bra utrymme (de bodde i Havsvillan). Väl där så kom vi ju på att jalle inte mått så bra så jag tog på mig att kolla med honom att det var ok att vi nyttjade ovanvåningen. Smög in och hittade en vad jag uppfattade som halvsovande jalle i sängen, satt och pratade med honom nästan 15 minuter vilket han inte hade ett endaste minne av dagen efter. Så kan det gå. Vi upptäckte att det inte alls fanns någon musik eller dricka i Havsvillan och alla såg aptrötta ut, strax innan kl 02 bestämde jag mig för att gå ner till min lägenhet och sova. Jag skulle upp tidigt och ta båten till Stockholm på ett möte. Min rumskamrat stannade kvar men kom ca 20 minuter efter mig och vi bestämde att till morgondagen skulle vi fixa så att det fanns musik i villan.

Sen somnade jag och sov jätteoroligt, drömde att bla nogge var skitförbannad på mig, minns inte för vad men på morgonen efter när jag vaknade var jag aningen förvirrad.

Kick-off dag 2 eller konsten att missa en dag på kick-offen

Vaknade av mobilens väckarlarm kl 06:40 och masade mig upp och in i duschen, försökte vara så tyst som möjligt för att inte väcka hon jag delade lägenhet med. Men när jag stod och tog på mig kläderna några minuter i sju tassade hon upp på toa men sa inget. Jag tog mig till restaurangen och där satt redan en arbetskamrat och några till droppade in fastän klockan bara var några minuter över 7 på morgonen. Min båt skulle gå 08:20 så jag tog det rätt lugnt, njöt av att få äta i lugn och ro men hotellfrukosten var inte mycket att hurra för. Bara vitt bröd och ett mörkt bröd som dock verkade sakna fiber men vara fyllt av sirap mm. Inga lättprodukter bland yoghurten och bara feta pålägg som gjort för magkramp. Gjorde mig några tunna mackor med keso och grönsaker på och tog lite philadelphiaost på några Finn Crisp (de är ju i alla fall inte så onyttiga) samt äggröra och några baconbitar som inte var allt för feta.

Tog mig till båten och strax efteråt kom de andra två som också skulle med, vi åkte lugnt och stilla in till Stavsnäs varifrån vi tog oss till kontoret. Klantig som jag var lämnade jag ifrån mig min biljett när jag klev av båten, hoppas det löser sig med utläggsrapporten ändå. Vi förberedde mötet och käkade lunch. Jag mailade jalle och nogge om att ikväll var det efterfest på deras balkong och att vi förväntade oss musik. Fick tillbaka att en kabel behövdes. Vi letade efter en sådan på kontoret men hittade ingen, men ett högtalarkit fanns i konferensdatorn så de rev jag med mig istället. Så där ja då var musiken fixad. Mötet var mitt första kundmöte på min nya position som pre-sales och jag behövde inte prata så mycket, satt mest och lyssnade med för att se och lära vilka argument mm vi brukar använda mot kund. Jag hoppas detta projekt blir av för det vore kul med något man fått vara med ifrån början.

Efter mötet var det ett bra tag kvar tills det var dags för oss att bege oss till båten igen så vi passade på att besöka Chokladfabriken och tog oss en kopp varm choklad och en bakelse. Oj vad gott det var. Väl nere vid slussen så väntade vi förgäves på vår buss som skulle gå 17:27 den gick nämligen 17:17 så det blev bråttom att få tag på en taxi för att inte missa båten. Det löste sig och vi han ta oss tillbaka så vi var framme i tid till middagen. Fick tokskynda mig med att byta om. Men när jag var nästan klar kom hon jag delar lägenhet med in, hon hade bubblat bubbelpool och var mer sen än mig. Vi stressade tillsammans och sprang ner mot restaurangen. Vi missade fördrinken men i övrigt var det nog knappt någon som märkte att vi var sena.

Middagen som serverades var till förrätt en ank- och kyckingleverpaté med lite ruccola och balsamviäger (den var inte speciellt god men ätbar om man bredde den på hårdbröd) huvudrätten laxfilé med en bulgurrisotto och lite grönsaker (bulgurrisotto var ätbart men inte så mycket mer än så och laxen var bara värmd, dvs inte genomstekt vilket jag inte uppskattar med färsk fisk om det inte är tunna tunna sushiskivor), efterätten var samma som dagen innan. Denna middag strulade inte drycken till maten men däremot gav jag upp efter 8 minuters väntan på tevattnet och gick och hämtade själv ur deras varmvattentermos.

Efter middagen var det åter igen happy hour på Dykarbaren men denna gång verkade de kunna behärska sig lite mer än dagen innan. Kvällen flöt på och när Dykarbaren stängde vid 12-tiden tog vi oss till hotellets bar som hade öppet denna kväll. Där blev det lite dans (men jäklar vad svårt det var att dansa i en aningen för hårt snörd korsett och jösses vad grabbarna på baren stirrade). När jag kom in i baren så var det en lång kille som hälsade på mig och presenterade sig som Johan, vi snackade en stund och han bjöd mig på Ginger Ale (han såg aningen förvånad ut när jag svarade vad jag ville ha :-) ) vi snackade en stund, han jobbade på /// wireless i Sudan, de var ett stort gäng från 14 länder som hade saleskonferens i Sandhamn. Killen var rätt slajmig så jag gjorde mitt bästa för att bli av med honom men misslyckades med det så i slutet av kvällen när det började spelas lugn musik fick jag be nogge agera pojkvänstandin ett tag så jag satte mig i hans knä och kramades lite. Tror killen fattade vinken *s* Testade även nogges drink (nu säger den observante, men du blev ju skitsur när du fick vin i din dricka, ja det stämmer, de sabbade min dricka med något jag tyckte var vedervärdigt illa men att smaka på en drink i mängden en droppe på tungan för att få en uppfattning av smaken gör jag då och då) en mojito och den var farlig, smakade ju ingen alkohol alls. Men å andra sidan måste det ju betyda att det går att blanda en alkoholfri sådan med ungefär samma smakupplevelse. Lite googlande hittade detta recept, får nog prova det någon gång, ginger ale gillar jag ju.

Efter det gick vi upp till Havsvillan (bara ett kort stopp för att hämta högtalarna först) och VD:n sprang ner till sin båt och hämtade öl/vin. I ca 1 timme satt vi uppe i villan och lyssnade på lite musik och snackade skit, sen började folk bli trötta och droppade av. Nykteristen Bea var sist ut :-) Några minuter över 3 var jag i säng och somnade bums.

Kick-off dag 3 eller konsten att bli av med seglarrädsla

Tredje dagen började som dag 2 med skillnaden att jag fick sova lite längre. Frukosten var lika urusel denna dag tyvärr och fikat på förmiddagen bestod av winerbröd precis som dag 1. Dock fanns det även frukt inne i lokalen så det åt jag istället för sliskfikat.

Denna dag bestod av en ”sales presentation” och sen bara workshops. Förmiddagen gick jättesnabbt och det blev snart dags för lunch som var Helstekt fläskytterfile med vitlöksrostad potatis.

Efter lunchen kom det jag fasade lite för vi skulle nämligen ut och segla. Efter en olycka när jag var 13 år så är jag aningen rädd för att hamna under vatten utan att kunna bottna. Jag visste att chansen att ramla ifrån båten skulle vara väldigt liten plus att jag skulle ha flytväst men som med andra rädslor så är de inte alltid rationella. Alla andra verkade aningen besvikna över att det inte blåste så mycket men jag tyckte det bara var skönt. När vi klev ombord på båten (Grace) berättade vår skipper Thomas Forsberg lite om båten, det var en Grand Soleil 45 som var topputrustad med allt man kan tänka sig i utrustningsväg, värdet på båten var just nu 4 miljoner och denna skulle vi alltså ratta genom Stockholms skärgård. Sen blev det lite kort om säkerhet ombord och påtagning av flytvästar, lite ”trash talk” med de i båten bredvid innan vi gick ut från marinan i Sandhamn.

Vi fick gå för motor en bra bit ut till en fjärd där det sen blev dags att hissa storseglet vilket jag gjorde. Det var lite mäktigt att känna vinden suga tag i seglet. Vi fick bra instruktioner av Thomas och lyckades rätt väl med att föra vår båt framåt. Vi låg sist rätt länge eftersom vi var sista båt ur marinan men efter ett tag swichade vi förbi några av de andra båtarna. Men så kom vi till ett område där det var helt vindstilla. Vi såg ett regnoväder en bit bort och det började droppa lite. Då blev vi anropade av den främsta båten som meddelade att för att hinna till Vaxholm i tid var vi tvungna att gå för motor ett tag i alla fall. Thomas beordrade oss att ta ner segel och sen gick vi för motor, men vi tog inte ner storseglet helt i hopp om att hitta ny vind.

Vi satt och pratade om åska till havs och undrade hur farligt det är, han svarade att en av 1000 båtar blir träffade och det kan vara farligt. En halv minut senare brakade ett åskoväder loss en bit bort och det kändes ju inte så bra. Vi tog ner resten av seglet, drog på regnkläder och sen var det bara att ta sig till Vaxholm så fort det gick. Under båtresan fikade vi lite te/kaffe/ramlösa och gudomligt goda mackor men jag fick jätteont i magen sen på kvällen så undra om det var något i dem som jag inte tål.

I Vaxholm höll en av mina arbetskamrater på att drutta i vattnet, han skulle hoppa iland med en tamp och lyckades med klassikern att få ena foten på kajen och andra på båten samtidigt som båten gled ut lite. Men han lyckades rädda situationen. Vi hoppade iland och tog oss till bussen som skulle ta oss till Arlanda. I bussen frågade en arbetskamrat hur det hade gått för mig att segla och jag blev nästan förvånad själv av mitt svar, att det hade gått bra och att det var skönt och trevligt. Jag skulle nog kunna tänka mig att segla igen om jag har en bra skipper jag litar på och vädret inte är allt för busigt.

En mycket trött Bea checkade in på Arlanda och tog sig till gaten och vidare in på planet. Jag sov nästan hela vägen på planet och blev så glad när min väska kom först på bandet, men det visade sig sen att det inte alls var min väska utan en butter arbetskamrat med likadan väska kom till min taxi och bad att få sin. Pinsamt pinsamt, hade inte en tanke på att någon mer kunde ha en sådan väska. I taxin satte sig en man bakom mig som inte tog på sig bältet, han suckade högt nr jag bad honom bälta sig. Sen somnade jag och vaknade några hundra meter från hemmet. Klev in hemma och kramade om sambon som satt och spelade, sen var mina intentioner att gå och sova direkt men jag fastnade framför datorn i flera timmar.

Det gungade hela efttermiddagen och kvällen oavsett om jag stod, satt eller låg ner, det var lite läbbigt.

Andra bloggar om: Kick-off, Sandhamn, Sandön, Dykarbaren, segling

Middag på Margaretas Värdshus

Idag var jag på en middag på Margaretas Värdshus i Gammelstad. Ett par vi känner firade 10 år som gifta vilket hans föräldrar ville uppmärksamma genom att ha en hemlig middag med bekanta. Vi var en drös som var inbjudna att komma och fira dem. Vi andra var på restaurangen före "brudparet" och Johannas min när hon insåg att alla som stod i rummet var sådana hon kände var oslagbar. Det blev en trevlig middag med god mat, ripsoppa, fläskfilé på rotfruktsgratäng och halloncheescake till efterätt. Peters mamma hade anordnat små tävlingar där man kunde vinna hennes fina tavlor.

Kyparn på Margaretas gillar jag dock inte, han var rent otrevlig mot barnen tyckte jag. Surade över att de inte åt upp och tvingande Vincent att smaka på cheesecake innan han fick glass istället fastän vi sa till innan cheesecaken kom ut att barnen hellre ville ha glass (jag känner mina barn rätt väl). Han lät sur över att jag hellre ville ha Champis än det fina avalkoliserade vinet som var alkoholfritt till fördrink. Jag gillar inte vin så varför skulle jag då vilja dricka vin utan alkohol? Sen när de skulle servera maten så var valet för oss som inte skulle ha vin, fanta, sprite och coca-cola samt lättöl. Vem fasiken vill ha dessa drycker till lite finare mat? Hur kan en restaurang som skryter med sina utmärkelser ha ett så fruktansvärt dåligt utbud för de som inte vill ha alkohol, de ligger ju dessutom ute på landet och det är väl inte ovanligt att folk kör bil dit. Det finns massa goda alkoholfria saker som inte är avalkoliserat vin. Jag valde mineralvatten (typ det teåkigaste jag vet till mat men det andra var värre) men han glömde bort att servera det till mig, fick påminna den andra servitrisen om mitt mineralvatten och då fick jag citron fastän jag beställt naturellt. Suck! Men men jag är ju van att inget går som jag vill så det var små saker jag inte ens ides bry mig om egentligen. Men benet i min soppa retade mig, för nu har jag ett sår i gommen där benbiten fastnade.

När vi gick hem fick vi alla ett tryck av en av Alexandras målningar. Jag blev jätteglad för den kommer passa jättefint i vardagsrummet när vi är klara med renoveringen där inne.

Funderar på att skicka Margaretas ett mail och skriva att de borde bättra sig på alkoholfrittfronten.

Men nu sova.