31 augusti 2015

Dag 243 - Tillbaka till jobb igen

3 jobbdagar förra veckan innan vi drog till Stockholm och  nu var det dags att gå till jobbet igen efter knappt någon helgvila. Jag hade en hel del mail att beta av på jobbet och dokumentation att ta tag i så jobbdagen gick i ett enda töcken kändes det som. Jag hade jättejobbig träningsvärk i benen.

På tal om träningsvärk så kommer jag nog ha ännu mer efter 29 september. Jag fick nämligen kontakt med Annelie vars tid jag hade slagit i jägarvilan och  skrev på skoj att jag och hon och Lovisa borde göra upp om ett år. Men sen kom jag på att jag ju skulle vara i Stockholm den 29 september så då kunde vi ju göra upp då. Och de hakade på. Jag och min stora strut.

Hade glömt plånboken hemma och några papper som jag hade behövt på jobbet. Trött++ på morgonen tydligen. Åt lunch med Mattias som gjorde sin sista dagen hos oss idag. Vi åkte till Köksverket och tyvärr visade det sig att jag inte kunde äta något av det varma där idag vilket de alltid brukar kunna ordna. Det uppdagades dock först efter att Mattias hade betalat. De hade en kycklingsallad också så jag valde motvilligt en sådan då. Men när jag väl fick in den smakade currydressingen bara margarin och kycklingen smakade bara billig grillkrydda inget annat, de måste ha injicerat krydda i kycklingen som dessutom var alldeles fettsprängd. Det slutade med att jag åt upp salladsbladen och tog lite pizzasallad. Tur att jag hade ätit rätt mycket på jobbfrukosten på förmiddagen.

Sen åkte vi förbi macken och köpte en glass till mig så jag också skulle få något fika på avtackningsfikat för Mattias. Kommer sakna honom på jobbet.

Efter jobbet åkte jag hem för att hämta min plånbok och åkte och handlade. På vägen hem kom en störtskur så jag knappt såg något.

Hade noll ork att laga middag. Båda barnen hade ätit spagetti- och köttfärssås innan träningen så de behövde inte en middag till. Köpte hem yoghurt, fil, flingor och goda pålägg istället. Gjorde själv mackor med köttbullar och rödbetssallad samt gurka från grannens växthus. Behövde gå ut och ta en dagens bild också, hade noll idéer men tog i alla fall med kameran ut. Såg ett träd som fått lite höstfärger, det kanske kunde bli dagens motiv. Passerade vinbärsbuskarna och försökte fota blöta vinbär men eftersom jag hade på mitt 18-55 så kom jag för nära. Gick till trädet och tog en bild. denna. Det duggregnade ute så jag fick vara ganska snabb.
Men när jag gick tillbaka upp mot huset såg jag ett hallon som hängde i grannens buske som jag gillade. Provade med mitt 18-55 men det fungerade inte så jag gick in och hämtade makroobjektivet och en pannlampa och gick ner och fotade igen. Pannlampans batterier tog slut så jag testade att fota med blixt istället. I det skumma ljuset funkade det rätt bra och blev en speciell stämning i bilden.

Eftersom jag nu hade en utmaning om halsen så måste jag ju träna. Det blev till att surfa fram ett 30-dagarsprogram för jägarvila. Herman hakade på och vi gjorde den första dagen, 10 sekunder. Det gick rätt bra. men mitt vänsterknä kändes väldigt instabilt.

Sen satt jag vid datorn och fixade foton och dumsurfade. Kollade lite på Office UI Fabric och läste om att Wes Cravens frånfälle, mycket tråkigt men en trevlig sak medförde det och det var att jag upptäckte att Fangoria fortfarande existerade. Fixade till blogginlägg som fastnat i mobilen under helgen och fick in bilderna. Vips var klockan mitt i natten och jag behövde verkligen sova, dumt av mig.

30 augusti 2015

Dag 242 - Ovisshet, hemresa och trötthet

Somnande som en stock och sov till 08:30, var tvungen att släpa mig upp eftersom det bara var frukost till kl 9. Det kan jag tyckte är lite snål tid på en helg faktiskt. Idag skippade jag brödet helt och hållet och satsade på det andra istället och åt mig rejält mätt. Såg en av våra kollegor väldigt väldigt ledsen förstod att något hade hänt men ville inte fråga vad. Han såg inte ut som om han ville bli störd, satte sig i ett hörn ensam. Jag frågade en annan kollega om hon visste var det var men det gjorde hon inte. Jag hade hört lite viskningar om en annan kollega men inget om vad det var. Kollegan gick och pratade med chefen och då visade det sig att en kollega tvingats lämna i ambulans precis innan vi kom till frukosten. Givetvis blev man ju orolig och funderade på hur det var med hen.

Gick på rummet och packade ihop mina saker och gick för att checka ut. Fick höra att läget var stabilt med kollegan och kunde andas ut lite.

Tog en promenad på Bosön med en av de yngre kollegorna, vi hade ett trevligt samtal och jag fotade lite. Dagens bild får vara något så tråkigt som en skärgårdsö.
Efter promenaden fick vi mer nyheter att det gått bra för kollegan och vi kunde mer lättade sätta oss på bussen till Arlanda. Jag sov halva vägen dit. På Arlanda tog vi en fika innan det var ombordstigning och jag lyckades sova nästan hela vägen hem. Väl hemma blev det till att åka och handla middagsgrejer för Henrik skulle åka iväg på pub quiz i Luleå.

Jag lagade spaggetti med köttfärssås, segade framför TV:n och datorn, redigerade bilder från kickoff, Campus och Landslagslägret och fick iväg dem till chefen som skulle ha dem. Gick ut med Herman ner till sjön och fotade lite i solnedgången. Man kan se vågorna som blev när vi lämnade bryggan som kameran stod på.
Jag stängde av TV:n mitt i upplösningen av en deckare och gick och lade mig en bra bit före 12. Låg i sängen när Henrik kom hem. Pratade med honom en stund och han testade några av quiz-frågorna på mig. Bland annat Vid vilken temperatur har vatten högst densitet. Den hade hans kompisar undrat hur sjutton han kunde. men den kunde jag också så jag sa att han kunde hälsa att just den frågan var så lätt att till och med jag kunde den. Men de andra var sjukt svåra.

29 augusti 2015

Dag 241 - Landslagsläger, nästan mästare i jägarvila och ville döda rökare

Igår somnade jag nästan direkt. Det sista jag gjorde var att RT:a en aurora alert som sa nivå 5 och det betyder att det kan synas ända nere i Stockholm. Lade ifrån mig mobilen på bordet men glömde slå av ljudet. Precis när jag kände att jag skulle somna sa mobilen PLING!!! och jag vaknade till, rafsade åt mig den och fick veta av en kollega att ett svagt norrsken syntes över Bosön. Funderade en sekund på att klä på mig och gå ut men svarade att jag lagt mig och bara inte orkade och att det nog inte skulle vara värt besväret. Han svarade att det inte var lika bra som i Boden så då somnade jag om snabbt och sov som en stock. Vaknade till när rumkompisen kom till rummet men han somna om innan hon ens fått av sig skorna. Trött.

Vakande hyfsat tidigt och gick upp och duschade, även rumskompisen var vaken så vi gick tillsammans ner till frukosten där jag hittade, ta-da, torrt bröd men kunde äta annat som äggröra, bacon och fil med frukt i så det gick ingen nöd på mig efter att jag ratat mackorna efter ett bett.

Hämtade ut min namnbricka och minglade med andra blåjackor. På campus är sektdräkten campuströja och på landslagslägret är det våra blå jackor - även kallat smurfjackorna. De är i ett material som inte andas alls så man blir dessutom sjukt varm i dem. Dagens kort är tre av mina kollegor innan vi skall gå in i Vinnarhallen. Tycker det blev en rätt bra bild på dem.


Eftersom det var en fin dag hade jag tagit på mig en kort svart kjol och ett tunt linne till. Kort kjol skulle senare visa sig vara ett dumt drag, bli varm på en plastig fuskskinnsstol är lika med smärta när man reser på sig.

Konferensdagen löpte på i maklig takt, tal av vår VD som pratade om disruptiv it och behovet av förändring i en allt mer digitaliserad värld. En stund in i talet när det var galet varmt i lokalen tog Calle av sig sin smurfjacka och alla tänkte, ja han tar av sig sin då kan vi också ta av oss våra och jackor åkte av. Men i Calles fall togs den av för ett byte av jacka där man valde att förstärka det han pratade om genom att projicera olika bilder på hans kläder, först ut var jackan han tagit av sen fick vi se lite allt möjligt. Han pratade digitalisering av vården och då projicerades insidan av en kropp och så skojade de till det lite då och då bland annat genom att projicera spindelmannenkläder på honom. Det är en sak jag gillar med vår högsta ledning de bjuder på sig själva och har humor. Måste också berätta om en lite spooky sak som hände under talet. Calle sa något i stil med att plötsligt händer det (han pratade om brottet då man står med en gammal teknik, inte hänger med längre osv...) men precis då surrar det till i min telefon har fått ett hangoutmeddelane, öppnar och kollar och det är min bekanta som jag helt gett upp hoppet om att umgås med eftersom han ALDRIG har tid, aldrig hör av sig osv som skriver att eftersom han ändå skall städa hemma för att ha folk över på sporttittande så är det väl lika bra att passa på att se film också. Det var fasiken läskig timing. Plötsligt händer det! Blev så löjligt glad att jag började fnittra. Mindre kul var att folk sprang ut och rökte så att det kom in i lokalen även idag. Nu bestämde sig vänster lungan för at det fick vara nog, kände hur jag började rossla och pipa. Fan hatar det där. Hatar rökidiotin! Hatqar mina lungor!
Efter Calle var det dags för årets huvudtalare och det var Nadja Casadei, vårt senaste tillskott i Ateafamiljen. En friidrottare som vi väljer att sponsra och följa lite närmare. Jag har bara sett henne typ på rubriknivå i tidningarna friidrottare som fick cancer och som nu gör comeback. Hon höll en fantastisk föreläsning om att vara stark, om att kämpa men också att tillåta sig vara svag. Mycket härlig humor, hon bjöd verkligen på sig själv och vi skrattade och grät om vartannat precis om under filmen igår. Inte ett öga var nog torr efter hennes föreläsning. Hon har själv skrivit ett blogginlägg om sin dag och kväll hos oss i sin blogg. Det är när Atea gör sådana saker som jag är stolt över bolaget. Att istället för att satsa på en idrottare i toppen så väljer man en som vill kämpa sig tillbaka som har en historia. På tal om roliga saker så gav vår marknadsdirektör henne en Ateasmurfjacka när hon började föreläsningen med ord i stil med här på Atea snålar vi in lite på kläderna och väljer sådana som inte andas alls. En bra bit in i föreläsningen rinner svetten om Nadja och hon pausar och säger, alltså jag måste bara få ta av denna annars smälter jag bort. Vi skrattade hejdlöst eftersom alla i rummet vid det här laget har tagit av sig sin jacka för att inte dö av värmeslag.
Atea bumpade upp Nadjas insamling till Cancerfonden så att hon nådde sitt mål och sen skänkte de 50000 till från Hjälpande Händer som är de anställdas insamling till olika hjälpändamål. Sen blev det lunch och jag fick en jättehemsk kall pasta med kyckling och grillade grönsaker. Kycklingdelarna var goda men kall glutenfri pasta visade sig vara 1000 gånger äckligare än varm glutenfri pasta, som papper. Äter det inte hemma heller. Dessutom var maten helt okryddad, nä fick heller inte någon frukt som de "normala" fick däremot var Jappen de fick utbytt mot en glutenfri energibar som var helt ok. När det visade sig att det blev några "vanliga" påsar kvar så plundrade jag en på en banan och en annan på ett päron så jag gick något i mig. Vissa dagar är det verkligen piss att vara allergiker.

När vi ätit upp gick vi ut i solen. Jag fick chansen att prata en stund med Nadja ute på gräsmattan. Vilken kvinna alltså, fantastisk. Får ni chansen att lyssna på henne gör det. Vet att hon är med på vår IT-Arena men vet inte om hon är med på alla ställen.

Efter lunch pratade vår marknadsdirektör om olika säljtyper och vikten av att våga utmana och förändra. Han gjorde även sitt bästa för att den rätta stämningen skulle infinna sig.

Vår koncernledare från Norge pratade om vikten att våga förändra sig och utmana det som nu gäller. Underbar illustration med backhoppning. Norrmännen var världsledande och sen kom kom en galen svensk och bröt mot allt och vann. Norge ägnade 10 år att motarbeta istället för att ändra sig och nu har de mycket få framgångar inom sporten. Det är viktigt med förändring och där har min enhet inom Atea massor att erbjuda och jobba med vilket känns kul. Vi var även nominerade till ett av de interna affärspriserna.


Vi avverkade lite interna angelägenheter kring Hjälpande händer, Sverigestafettten och annat varvat med ett fika där de "normala" fick en kexchoklad medan vi som inte kan äta sådan inte fick något alls. Sa jag att jag hatar att vara allergiker?

Sen var det dags för afterwork med lite snacks, mackor och jag fick en supergod glutenfri macka som inte var ett tugg torr, plötsligt händer det igen! Två överaskningar på samma dag. Jösses.

Afterworken var på gräsplanerana på Bosön och bestod i en mängd olika aktiviteter att utmana varandra i. Klättervägg, kluringar, human fussball, rockring, gå på lina, snurra tallrikar, bågskytte och jägarvila var några av dem. Jag provade på en kluring som bestod av en massa lösa spikar och en spik i en planka. Alla lösa spikar skulle balansera på spiken i plankan och inte nudda träet. Jag mindes svagt att jag gjort den där med gafflar, tror det var på vårt konfirmationsläger när jag var 15 år. Dvs väldigt väldigt längesedan. Jag gjorde några försök men kom inte på hur det var, började gå därifrån och då slog det mig, ja men så gör man ju. Tillbaka till bordet och med lite fingerhjälp från en Skellefteåkollega så lyckades jag tillslut lyfta upp konstruktionen och hänga på spiken. Grymt nöjd.
Mötte några kollegor som tyckte jag skulle gå och prova jägarvilan. Åh nej jag är urkass på sådan och dessutom i dåligt skick efter vandringen även om benen är rätt starka men statisk träning med dåliga blodvärden brukar bli dåligt. Så jag gick och rockade rockring istället. Fick lära mig tekniken med att putta med magen och oj så lätt det gick då. Fick en kollega att filma en snutt och den hade jag kunnat visa om inte appen som jag använder för instagram tyckt att filmsnuttar man vill lägga upp i efterhand jo men det kostar 17 kr extra och sen store tyckt att felmeddelande 805a01f4 är bättre att ge än att låta mig få hem appen. Något irriterande. En av mina kollegor från Stockholmskontoret kom förbi och jäklar han kunde rocka rockring like a BOSS!

Gick och tittade på de som gick på lina men kände inte för att prova barfota (hade mina sandaler på mig bara) så istället gick jag och tittade på de som körde jägarvilan. Rekordet att slå just nu var 5:24 det lät galet långt men slå några kollegor jag gått dit med borde kanske gå. Snart var det vår tur, flera av dem gav upp runt en en och en halv minut. Själv tyckte jag att när hon sa 45 sekunder att det gått galet länge och jag trodde att efter en minut då skulle jag ramla ihop men jag bet ihop. Efter 1,5 minuter skakade benen och det fortsatte de med men jag ignorerade. En efter en föll de bort och snart var vi tre tjejer och 2 killar kvar. Hon som höll i tiden sa att bästa tjejtid hittills varit 2:43 eller något sådant och räknade ner oss tre tjejer mot det och vips hade vi slagit den inofficiella tjejtiden men det var ju galet långt till 5:24. Plötsligt var det bara jag och en kille kvar. Han föll ihop efter 4 minuter och eftersom jag kände att nästan 1,5 minuter till går det bara inte att hålla ut även om jag hade finfin peppning hela heatet av mina kollegor på plats så valde jag att sätta mig ner när han rest sig upp. Då kläcker tidtagaren ur sig att "oj då vilken bra tid vi måste nog ha en tjejtid oxå på tavlan" så min tid åkte upp där som bästa tjejtid. Hade jag vetat det hade jag ju kämpat på tills benen bara vek sig av sig själva. Det var säkerligen inte många sekunder bort men jag hade kämpat mer.

Heatet efter var två av mina superstarka kollegor med, en av dem han klarade en bra bit över 5 minuter och då hade han redan kört en gång tidigare men precis som mig satt sig ner när han varit sist kvar. Den andra kollegan som dessutom hade jäkligt halkiga skor och fick kämpa med det stod i duell mot en Ronnie från Malmö jäklar vilket segt virke de var båda två men efter lite mer än 7 minuter gav vår kille upp och Ronnie kämpade på till 9 minuter efter att ha sett mer eller mindre oberörd ut fram till 7 minuter. Vi peppade honom i 2 minuter och nytt rekord slogs med råge på killsidan.

Efter ca en timme kom Lovisa Stark vår marknadsansvariga dit och var med i ett heat där hon var sista tjej kvar, vi peppade och jäklar hon stod med knäna ihop och såg helt oberörd ut, satte blicken någon helt annanstans och bara stod. Så jäkla imponerad av henne. När hon började närma sig 4 minuter såg man att det inte var helt bekvämt. En liten bit av mig hoppades ju att hon skulle rasa ihop men jag sa som de andra kom igen Lovisa, bit ihop visa vad du heter. Du klarar det. Och det gjorde hon 4:30 stod hon. Så jäkla starkt! Imponerande. En annan fick njuta av rekordet en timme ungefär.

Sen var det dags att gå upp och göra sig i ordning men jag stötte på Mattias och vi pratade jägarvila så tillbaka till planket men redan efter 30 sekunder sa mitt trasiga knä ifrån, det kände sig plågat nog. Så istället gick jag på rummet och piffade till mig och drog en klänning över huvudet medan minst tre herrar stod i dörröppningen och pratade med rumskamraterna. Tur man inte är så blyg :-)

Vi gick ner till middagen tillsammans och blev insläppta efter en stund. I år var det inte någon bordsdukning utan valfri placering, inte bra ur ett allergimatsperspektiv men gav mig lite frihet att hitta en plats utan rökare men tyvärr så hamnade jag bredvid en parfymbomb istället (hon hade bara lagt sin väska vid bordet och var någon annanstans när jag satte mig). Men det allra tråkigaste är att folk klumpar ihop sig bara med de de känner. Flera av mina kollegor som jobbat med affären som var nominerad var placerade vid ett speciellt bord och vi andra blev lite utspridda där det fanns platser kvar efter att stora sällskap från de stora kontoren fyllt upp rad efter rad på långborden. När de sitter med folk de känner pratar de gärna bara med dem. Gjorde några små försök att skjuta in en kommentar här och där till skånesällskapet till vänster om mig där jag faktiskt kände en person efter ett besök på deras kontor men det var inte så lyckat, kanske förstod vi inte varandra :-) Nå ja jag hade bra folk på andra sidan och mitt emot mig. Dock gick det inte att prata speciellt bra, förrätten han inte ens ätas upp innan jag kände att rösten inte skulle vara den bästa under morgondagen. Och på tal om förrätt så stod den redan på bordet och var grissini och något crispbröd med olika röror. Det var gluten i brödet så det kunde jag ju inte äta. En servitör kom och ställde fram en flaska cava och försvann innan jag han reagera. Efter 25 minuter var jag jäkligt less och gick och letade upp en servitör och frågade vad det var tänkt att vi som inte kan äta gluten skulle äta till förrätt. Efter 10 minuter fick jag in glutenfritt knäckebröd och ett grövre bröd som var gott. Fanns lite röra kvar att lägga på brödet också och den med soltorkad tomat var supergod. Vara allergiker känns ibland som man bara är gnällig.

Sen började en aplång väntan i den oerhört varma lokalen. Svetten samlades i nacken och jag ville gå ut så som många andra gjorde men jag kom bara nära dörren och kände röken välla in och fick vända. Insåg att ut var ingen idé att gå just nu det skulle sluta illa så jag fick gå tillbaka till bordet.

Efter en väldigt lång tid kom det en servitör med ett block och frågade om det fanns några allergiker vid bordet (hälften av sällskapet satt ju inte ens vid bordet just då) och jag fick uppge mina allergier, svamp, laktos och gluten. Efter 10 minuter kom personen tillbaka och sa att det var lugnt jag kunde äta matens som den serverades för den innehöll bara mjölkprotein ingen laktos och den var glutenfri. Jag påminde då om att kantareller som stod på menyn i högsta grad är en svamp och fick svaret "oj då" och så tog hen min tallrik och gick iväg. Ger inte bästa förtroendet när de inte lyckas koppla ihop kantareller och svamp. Efter en stund kom en servitör in med rödvin och då började tjatet, Bea kan inte du ta ett glas och ge det till oss, vi har vatten här som du kan få. Tillslut blev jag bara sur och sa ifrån på skarpen att jag också vill ha något att dricka till min mat som inte är ljummet vatten. Blir så jävla less. Bara för att jag är nykterist betyder det tydligen att jag har en skyldighet att förse de andra med alkohol.

Jag tackade nej men ville ha något alkoholfritt men något vettigt sådant hade de inte det var alkoholfri öl eller alkoholfritt vin eller läsk som föreslogs. Fy fan vad less jag är på att de bara tar fram ett vettigt dryckesalternativ som förutsätter att man dricker alkohol alt är en människa som i normala fall dricker alkohol men just idag inte vill ha själva alkoholen men ändå smak av drycker som brukar innehålla det. Hur jäkla svårt kan det vara att presentera ett alkoholfritt igenomtänkt val till maten?

Min mat kom in 5 minuter före de andras så jag fick välja mellan att börja äta eller sitta och vänta och få kall mat så jag tog små tuggor av maten. Den var riktigt bra! Däremot blev jag aningen less på ena personen bredvid mig som skulle hålla på att skämta om mina allergier hela tiden. Det är fanemig nog jobbigt att inte kunna äta samma mat som alla andra men att behöva höra "skall du inte ha lite svamp från oss ändå, mmm vad gott det är med svamp" och "vad mycket kött du fick då, kan du inte dela med dig" osv... Snälla kan jag inte bara få äta min mat i fred. Jag hade nu en parfymbomb på ena sidan och en lustigkurre på andra och mitt emot mig tre pers som tyckte att min alkohol var deras. Tjoho! Ville faktiskt mest bara resa på mig och gå därifrån ett tag. Men ut kom jag ju ändå inte pga rökväggen. Så jag åt snällt maten och lyssande på Wallmans salonger som underhöll och var riktigt riktigt duktiga. Drack min Loka naturell till maten. Den fick jag gömma på golvet eftersom lustigkurren tyckte att han behövde vatten i sitt vattenglas och just då hade vi slut på vatten på flaska.

När huvudrätten var uppäten så försvann typ alla vid bordet ut så där satt jag aningen ensam och övergiven. Gick och pratade med arbetskamraterna vid specialbordet. De hade inte vunnit priset men var glada ändå. Efterrätten kom in och jag fick gå tillbaka till mitt bord. Nu hade någon annan tagit plats där och pratade med de som kommit tillbaka. Lyckades roffa åt mig min efterrätt (som faktiskt var samma som de andras, alla åt en urtorr glutenfri brownie som bara smakade sött). Hade tydligen missat när teservitören var förbi, kaffet stod på bordet men te gick de runt och serverade så jag fick ge mig ut på tejakt. Fick tillslut en kopp. Varmt te i värmen kanske inte var så smart men te är ju te och dricker man varmt så vill kroppen sätta gång att kyla ner sig.

Sen var det avdukning och bort med borden. Jag tog ett djupt andetag så långt från dörren jag kunde komma och sen knuffade jag mig igenom folk ut och förbi rökaridioterna. Luften rökte precis så jag slapp dra ett djupt andetag mitt i röken. Kunde äntligen gå på toa. Fick en tokhostattack och trodde inte jag skulle kunna gå in igen. Det var tur att vi var så få tjejer på plats så jag kunde sitta i lugn och ro utan att någon bankade på dörren. Hostade upp äckligt slem och fick ordning på andningen tillslut. Tog ett nytt andetag och rusade in. Kom inte förbi de sista på det andetaget och fick ren panik, andades ut långsamt och lyckades tränga mig så långt in i lokalen som möjligt innan jag tog ett nytt andetag. Folk fattar verkligen inte hur jobbigt det kan vara med rök. Nu hade de fått undan hälften av borden och lagt ut ett provisoriskt dansgolv. Duo jag spelade men de flesta stod framför scenen och tittade på hellre än dansade i början men sen kom det lite mer dansvänlig musik och jag blev glad över både DM och Yazoo. Vid midnatt slutade de att spela efter ett inrop och DJ Qute som hade spelat lite på morgonen och sen även mellan olika talare återvände men tyvärr imponerade hon inte alls. Jag vet inte om jag börjar bli väldigt gammal och old school och bara inte förstår det nya men spelar man två låtar med latinorytmer i sig som ligger väldigt nära varandra i både takt och typ av låt mixar man inte ihop dem då, varför tyst emellan? Det var flera gånger som dansgolvet bara  stannade upp och liksom väntade på nästa låt. Och dagens hits många av dem går ju inte att dansa till alls. Jag är inte så förtjust i att bara stå och hoppa på dansgolvet. Många låtar har dessutom partier där det nästan stannar av helt, vad förväntas man göra då? Dansa tryckare med närmsta person? Stå och blunda och vänta på att den drar upp igen? En av de yngre kollegorna hojtade åt mig "du är bara gammal som inte förstår" men mer ledtrådar till "rätt beteende" fick jag inte. Jag var i alla fall på dansgolvet i typ 3 timmar och trivdes nästan hela tiden. Smet ifrån när det var någon riktigt dålig låt och gick och drack vatten och torkade av svetten som nu rann överallt.

Sista halvtimmen så började det märkas vilka som druckit för mycket. Som vilken utekväll som helst så tror då män att det är helt ok att ta på en, hänga över en, att man plötsligt bara älskar att dansa tätt och nära med en människa som är dygnsur i svett och knappt kan stå rakt. En sådan personblev jag tillsut irriterad på och sa "Du! Jag är spik nykter vilket gör att jag kommer komma ihåg detta i morgon så snälla låt bli mig". Det bet.

Kl 2 tändes det i taket och alla vällde ut. I år fick vi ingen varmkorv när vi gick, det hade faktiskt varit väldigt gott för jag var hungrig efter all dans. Fick åter igen önska att jag ägde en gasmask. Trängde mig ut och några svor åt mig men de skall vara glada att jag inte stämpla dem med klacken på foten. Lyckades ta mig igenom muren av rökare i flera led och gå upp mot husen vi sov i tillsammans med några kollegor.

En av mina favoritkollegor satt utanför huset och jag slog mig ner med honom och pratade. Trevligt tills en kille slog sig ner bakom mig vid bordet och tände en cigg. Jag vände mig om och försökte få kontakt med honom och lyckades efter ett tag, då var redan ögonen påverkade och jag ville bara nita honom men istället förklarade jag att jag är hyperallergisk mot cigarettrök och ville att han skulle gå någon annanstans. Han tittade på mig som om jag var ett ufo och sa vi är är ju ute. Varje gång jag hör den kommentaren önskar jag att jag ägde en giftig gas och en gasmask och kunde spruta lite och säga "vad då vi är ju ute". Hans kompisar hörde vad jag sa och förstod och sa åt honom men då började han bara säga förlåt förlåt förlåt både jag och hans kompisar sa det räcker ju inte med ett förlåt du måste flytta på dig. Han reste på sig men gick inte iväg. Då tog min panik över, kände hur vänsterlungan bara skrek att jag behövde komma därifrån. Den mådde inget bra alls. Den hade ju precis börjat fungera bra efter resan.

Så då skrek jag "men då får väl jag gå iväg som vanligt då eftersom rökare inte har något som helst jävla hyfs". Skrek nog ett godnatt till kollegan också. Gick upp på rummet där de andra låg och sov, tvättade av mig sminket, borstade tänderna och drog på en t-shirt och kröp ner i sängen. Då kom ett meddelande från kollegan som tyckte att jag inte behövde rusa iväg så där fort. Försökte förklara att min lunga är paj och att jag inte orkar med att få en ny period av problem. Började tokhosta på rummet och de andra sov, tassade ut i badrummet och försökte dricka, få bort hostan. Skrev till kollegan att jag kunde ta på mig och komma ut igen så det gjorde jag. Kunde ju inte hålla på att hosta i rummet. Vi möttes utanför och gick bort en bit till restaurangens uteservering satte oss och pratade jobbgrejer nästan en timme. Sen behövde vi båda sova inför hemresan.

Hostade upp lite skit i lungan innan jag smög ner i sängen igen. Sa jag att jag hatar att vara allegiker?


28 augusti 2015

Dag 240 - Scamförsök, campus och trevligt folk

Sov rätt bra i den låga sängen på Yasuragi men oj vad mjuk den var, jag höll på att inte komma upp på morgonen för ryggen var stel. Dessutom hade vaderna krampat på natten och sendrag under foten. Mest troligt pga vätskebrist. Sitta i de varma poolerna så länge kanske inte var så smart. Hade huvudvärk också. Att vakna med sendrag under foten och kramp i vaden i en säng som är 2 decimeter hög var inte så roligt. Går ju inte att ställa sig upp. Led verkligen.

Åt en rätt ok frukost även om det glutenfria bröd som fanns var så torrt att det var bara att ge upp och välja något annat istället. 

Sen satte vi oss i bussen och åkte till Stockholms universitet för Atea Campus. I bussen satt jag och 2 kollegor och pratade om drömmen om att ha ett hus i värmen, att slippa behöva boka boende, kunna ta en billig flygresa neråt. Busschauffören lyssnade på oss oss och tyckte att han hade ett tips att komma med gällande att tjäna stora pengar snabbt. Han hade gått in och investerat i OneCoin och när jag lyssnade på honom när han sa att det var enkelt att registrera sig på siten men att de skulle ringa honom för man behövde "hjälp" för att förstå hur ma skulle gå till väga så drog jag öronen åt mig direkt. Scam, MLM, pyramid skrek det riktigt om hans allt mer evangelerande samtal till tjejerna som fortsatte lyssna och lät intresserade. Han lämnade ut sitt mobilnummer för att kunna "hjälpa till". Jo tjena det jag snabbt kunde surfa mig till där i bussen var att det finns en rekryteringsbonus på 10 % fast han sa "jag får inget för att hjälpa andra". Blev lätt illamående där i bussen när han pratade om hur lätt tjejerna kunde investera en liten slant och att det gick att få utdelning snabbt och plocka hem sin investering och sen låta resten växa. Han skulle tydligen bli multimiljonär på detta rätt snabbt och all skit som stod på nätet var falsk, det var de traditionella bankerna som spred lögner för de inte gillar kryptovalutor. Vad är det för bussbolag som låter sina chaufförer sitta och MLM-rekrytera på jobbet?

Nå jag tillslut var vi framme vid universitetet fick oss våra namnbrickor, ett nyckelband och en tröja samt ett antecknings-/infoblock. Nu såg vi likadana ut allihop, lite sektvarning på oss när vi kommer 1500 pers i likadana kläder. Många tycker säkert det ger samhörighet och känner en vi-känsla av det osv men jag kan inte låta bli att rysa lite. Jag har aldrig varit en sådan där som är som alla andra, har aldrig klätt mig i "tonårsuniform" dvs det som var hetast och coolast och mest inne när jag var ung. Dessutom är det skitsvårt att hitta någon man tappat bort när alla ser likadana ut. Men tröjan är otroligt skön.
Gick ut till tälten för att hitta min frukost och allra längst bort hade de ställt specialkosten, smart för då riskerar man inte att någon "vanlig" grabbar åt sig en macka i farten. Fick en dubbelmacka med skinka och ost samt en kopp te. Bet i mackan, brödet var så torrt att det typ pulveriserades i min hand. Vad är det för fel på de som fixar glutenfritt, det finns massor med produkter som är fullt ätbara och så finns det bröd som måste rostar för att överhuvudtaget hålla ihop, sådant väljer det alltid till mackor på sådana här tillställningar. Totalt vidriga att äta. Åt upp pålägget och slängde brödet.

Sen var det storsamling i Aula Magna för oss som rymdes där, resten fick sitta i en hörsal bredvid och se sändningen på video. Trist men vi är ju rätt många. Jag satt tydligen precis under kameran så de i andra salen skickade mig meddelanden om att resa mig upp och vända mig om. Men det såg jag först efteråt. Däremot hade en skickat meddelande till mig om detta och jag därpå reste mig upp precis men istället för att vända mig om gick jag ner till scenen. Jag hade nämligen upptäckt ett fel i en av de programvaror vi skulle använda under dagen och som den testare jag är gick jag och letade upp en ansvarig och buggrapporterade. Då fick de ca 2 timmar på sig att fixa felet vilket de också gjorde. Såvida det inte bara var jag och de andra på min rad som loggat in för tidigt och teamet bakom systemet satt och fixade grejer i sista sekund. Det vet man ju aldrig.
Invigningen var intressant vi fick veta hur magnetisk resonanstomografi fungerar (läs under fysikalisk bakgrund) och att man absolut inte skall säga magnetröngten. Då kan man ju undra vad det har med IT att göra. Vår föreläsare berättade om hur han som kemistudent på SU på 80-talet hade använt den tekniken för att ta reda på innehållet i ett provrör, de fick då ut en pappersremsa med staplar men idag med hjälp av kraftfulla datorer kan istället svaret av vad magneterna anger ge en bild av objektet istället för tråkiga staplar. Det är rätt häftigt, det är ju inte så längesedan han stod där med sin pappersremsa.

Sen var det dags för pass blandat med lunch och fika. Jag gick mest på pass som handlade om Windows 10 som i alla fall tangerar det jag jobbar med dagligdags och som jag behövde veta vilket budskap vi har utåt kring. Nu kan även du läsa om det på Ateas Windows10-sida. Lyssnade även på 2 intressanta kundcase och följde vår VD:s uppmaning att utmana föreläsarna med frågor. Ni som känner mig vet ju att jag kan vara lite besvärlig ibland ;-) Nyfiken och inte håller jag käften heller.

Lunchen serverades i ett stort tält och för en gångs skull var det inget speciellt till mig, jag kunde äta laxen med potatissalladen. Den var riktigt god. Men tyvärr serverades ett aptorrt bröd till så jag var inte helt mätt. Gick sedan till tältet där jag hade fått mitt te förra gången. nu var det nästan 10 minuters kö. Väntade snällt för att sen få veta att nä här finns inte te denna paus. Men suck! Fick leta upp ett annat kaffe/tetält, köpa på nytt och tillslut fick jag ta-da kallt tevatten. Eller ja det var kanske kan klassas som kroppstemererat i alla fall. Tepåsen ville inte släppa ifrån sig mycket i vattnet direkt. Efter nästa passomgång så var det fika nu var det lite klurigare att hitta fikat då alla andra kunde gå till vilket kaffe/tetält som helst för att hitta sitt fika, jag gick dit där mackorna varit på morgonen men inget allergivänligt fika där inte. Inne i stora mattältet där hittade jag dock fikat. Det gluten/laktosfria var någon halvseg marängkaka, supertorr och dessutom pudrad med 3 mm florsocker. Superäckligt! Så gör bagerier ofta med glutenfri grejer, dränker dem i florsocker, vad är grejen med det? Som om det inte var torrt nog i munnen ändå. Gav upp att försöka hitta te men fick en jättegod passionsfruktssmoothie med lite mangojuice i tror jag det var.

Efter alla pass var jag rätt hungrig och framför allt väldigt väldigt törstig eftersom det var varmt ute och varmt i lokalerna. Borde tagit med mig en flaska att fylla på i men i fjol fick vi en flaska vatten när vi kom så jag trodde det skulle vara så nu också.

Vi tog bussen ut till Bosön där vi hämtade ut rumsnycklar och fick middag som bestod av en jättegod hamnburgare, torrare än torrt bröd (även brödet för de som inte fick glutenfritt föll i atomer), jättesmarrig karamelliserad lök och kalla, mjöliga och mjuka potatisklyftor som var ätbara men deras coleslaw var god. Så min middag blev en burgare med lök och coleslaw inte så där jättemättande.

Efter maten var jag upp på rummet en kort sväng innan det var dags för föreläsning och filmvisning. När vi kom in fick vi en flaska mineralvatten och det hade tydligen funnits chips men nä jag kom var det bara kexchoklad och banan kvar. Tog dricka och en banan. Var gelt hungrig nu, en kollega skänkte mig sin lilla chipspåse så jag i alla fall kunde knapra i mig något mer än bara bananen. Tack!

Föreläsare var Patrik Andersson som drog igång  Somalia bandy som ett integrationsprojekt. Han hade även med sig en av spelarna (tyvärr uppfattade jag aldrig hans namn). Efter Patrik pratade Fredrik Wikingsson om varför han och Filip Hammar ville göra en dokumentärfilm om projektet och hur det gick till. Det var ett intressant föredrag. Jag hade förutfattade meningar om filmen, hade trott att den skulle vara rätt kass så jag blev positivt överraskad, full av värme, humor och en prestation. Men jag blev också rätt bestört över några intervjuades attityd mot invandrare, vad är det för fel på folk? Hade varit intressant att få höra deras röster efter integrationsprojeket men tyvärr fick man inte det. Men grabbarna i laget kände sig i alla fall mer hemma i Sverige nu än innan och det värmde.

Dagens bild får bli från samlingen efter Campus när vi lyssnade på Patrik Andersson när han berättade om hur han startade, alla sitter i sina likadana tröjor och en visas till och med på storbilden längst fram.
Medan vi såg filmen gick folk ut och rökte, jag satt rätt nära dörrarna och fick panik, kunde ju heller inte gå ut för då hade jag varit tvungen att passera dem så tyvärr kände jag av hur jag svullnade igen lite. Efter filmen gick jag till rummet och skrev detta och sen är det natti natti.

27 augusti 2015

Dag 239 - Tidig morgon och inte så sen kväll

Sov galet oroligt trots väldigt många satta larm. Klev upp 04:00 och gjorde mig i ordning och packade det sista. 04:30 kom taxin som tog mig till flygplatsen. En lite pratglad taxichaufför fram till Sävast där en bekant, sonens före detta friidrottstränare, klev på. Vi var alla trötta och försökte sova. Lyckades nästan somna men vips var vi framme.

Mötte upp mina kollegor och vi checkade in. Gick upp till restaurangen men där fanns inget för mig, vi slog oss ner och väntade på avgång. Jag höll koll på folket i utgången, men de satt stilla. Men plötsligt säger mig chef att vi nog måste skynda oss. Han såg lamporna vid utgången blinka "boarding". Vi rafsade ihop våra saker och gick ombord.

Flygresan ner till Stockholm gick bra, det var en så mjuk landning att jag inte märkte av den alls. Lyckades sova största delen av resan. Skönt. När vi hade fått bagaget blev det Arlanda express in till stan där vi gick på Smørrebrød (vet inte om stället heter det men det var det enda jag såg skrivet stort någonstas på stället) för frukost. De hade glutenfritt. Gjorde mig en riktigt god ägg och kaviarmacka och dessutom hade de bra te. Sen gick jag ut i det lite grå vädret till vår samlingsplats för bussen och träffade några av kollegorna från Göteborg och Skellefteå. Bussen kom och vi åkte mot vårt hemliga mål. Satt bredvid kollega som bott i Stockholm så han trodde vi var på väg ut mot kusten. Vi passerade ormhuvudena i Orminge i en rondell, häftiga.

Sen svängde vi upp mot Hasseludden och Yasuragi. Där skulle vi vara till i morgon. Kickoff (eller kickstart som anordnaren kallade det) med vår enhet på jobbet. Vi avverkade vad som hänt sen i januari och lite om vad som skall hända framåt. Åt en lunch som hade varit god om det inte varit koriander i den. Grupparbeten och tävlingslekar väntade efter maten. Jag har så svårt för de där lekarna, alltid löjligt mycket fusk och trams, inte min grej alls.

Sen var det fri tid. En del valde att stanna i baren andra ville bada. Jag kollade om det fanns några behandlingar att få men det var rät fullt. Hade vi vetat innan att vi skulle dig hade vi hunnit boka. Så jag valde att gå att bada med en av mina kollegor som jag delad rum med. Jag är inte mycket för bad med kollegor rent allmänt, tycker det är en konstig form av umgänge och dessutom är jag ju ganska känslig mot klor. Jag och kollegan gick igenom tvagningsprocessen, satte oss i ett av de varma badet i tvagningsrummet innan vi tog oss ut till poolerna utomhus. Där träffade vi på de andra och satt och pratade ett par timmar i värmen. Ute började det regna. Kände att jag svettades en hel del och borde nog ha druckit mer. När det var en timme kvar till middag så tog jag och kollegan ett fish spa på vägen tillbaka till rummet. Vi betalade för 10 minuter men fick nog sitta närmare 20 minuter. Jösses vad det kittlade när jag stoppade ner fötterna och en fisk bet sig fast mellan stortån och den bredvid direkt. Men efter ett tag kändes det mer som när benen/fötterna är på väg att somna, liksom bubblade i foten. Jag kunde inte titta på mina fötter med fiskarna men titta på kollegans gick bra. Fiskarna åt även upp död och torr hud på mina vadet. Jättebra. Fötterna blev lenare.

Sen gick vi till rummet och fixade till oss. Jag tog på mig min randiga neoprenklänning den fick duga för business casual. Sen fick vi en fantastisk middag. Magisk sushi och sen en fantastiskt, perfekt tillagad medium-rare entrecôte.

Till efterrätt åt de andra någon form av mousse medan jag fick en magiskt god glutenfri brownie och mangosorbet som var så otroligt god. Måste säga att maten på Yasuragi är väl värt ett besök. Fotade lite under middagen och ett porträtt på min kollega Linnea som satt mitt emot mig med sin bästa vän Jerry får bli dagens bild. Linnea doftar på vinet för att berätta för Jerry vad hon känner. Önskar att jag fått med mer av hennes andra axel och mindre av bordsgrannens men satt lite dumt till. Borde jag ha beskurit den så han försvann tillsammans med lite av flaskorna på bordet? Jag vet ju att hon tittar på Jerry men en annan betraktare kan få fundera på vem hon har ögonkontakten med.
Efter middagen hade jag uppdraget att ta ett gruppfoto. Det var svårt att hitta en plats som var ljus nog och jag hade ju bara kamera och stativ med mig, äger ju inga lampor och annat sådant sådant där. Bilen blev inte toppenbra men den får duga. Fick inte alla att tränga ihop sig så mycket som jag ville tyvärr så lite av sidan om väggen vi stod mot kom med. Jag ser helt hoptryckt ut (och helt galen) och jag kunde inte åtgärda att 2 kollegor fick haröron av en tredje och en fjärde eftersom jag inte var bakom kameran.
Efter bilden pratade jag lite med mina kollegor innan jag gick i säng före klockan 12.

26 augusti 2015

Dag 238 - Lite nya kläder och böcker

Såg norrsken innan jag gick och lade mig igår så kameran åkte ut. Dagens bild behövde jag därmed inte anstränga mig för att ta, Mycket praktiskt en dag som denna då jag är stressad. Gillar när dimman rullar in över byn på andra sidan sjön och väller ut över sjön.

Skittråkig dag idag, den sniglade sig fram på jobbet. Skrattade åt en av de yngre grabbarna som tränar mycket styrketräning, han stirrade på mina ben som stack fram under sommarklänningen. Mina vader för att vara mer bestämd. Sen kom det skit vilka vältränade vader du har, snygga! En mycket trevlig komplimang för jag gillar mina vältränade vader. Det är väl typ det enda som faktiskt har lite muskler på min kropp och jo de är snygga :-) Tackade för komplimangen. Vandring är tydligen bra för just den kroppsdelen, tåhäv på gymmet känns inte alls lika lockande.

Efter jobbet åkte jag in på stan och köpte mig 2 kjolar och ett par nya stretchjeans då de gamla har gått sönder i bakfickorna. Måste sluta stå och hänga med händerna i bakfickorna. Såg 2 fina klänningar på H&M men han inte prova då de snart skulle stänga. Sprang upp på bokhandeln och slet åt mig 4 böcker, 3 Kate Morton och Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker som jag blivit tipsad om på twitter, den har jag även nerladdad som ljudbok i storytel, bra då har jag en att varva mellan läs och lyssna.

Kände att min shoppingrunda på 1,5 timmar inte var så smart när jag har ont om tid idag så jag ringde hem till barnen och frågade om pizza funkade till middag. Det gjorde det tydligen. Åkte och köpte pizza på vägen hem. En glutenfri till mig, tyvärr bakad med Sempers bottnar som innehåller tapioka så nu kliar det i hela munnen. Men det går ju över på en stund.

Kl 04:30 kommer taxin i morgon för att hämta mig till kickoff mm i Stockholm så jag måste skynda mig att packa och komma i säng. En massa jobbiga klädkoder att knäcka först bara. Middagen i morgon är business casual, på lördag party casual. Vad är skillnaden och på dagen skall vi ha ledig klädsel? Vad fasiken betyder det för mig som tjej? Jag verkligen ogillar klädkoder, kan inte bara sunt förnuft råda? Googlar jag business casual så verkar det vara pennkjol och högklackade pumps alternativt kostymbyxor och blus. Jag äger inte något av det. Googlar jag party casual är det lite kortare klänningar men ändå lite "finare" typ gå på bröllopsfestklänningar och gärna en ärtig väska i handen, jag som är Fjällräven Kånkentypen. Äger inga sådana kläder heller för min paljettklänning från i julas är nog "för mycket". Så jag får väl stanna på hotellrummet då. Hmm när jag tänker efter har jag kanske en pennkjol i garderoben men vet inte om jag äger något att ha till den. Brukar ha långärmad polo till den på hösten/vintern men det är det för varmt för nu. Vill gärna slippa strumpbyxor också. Har en gammal klänning som jag gillar, den har gått sönder dock så frågan är om jag orkar sätta mig och laga nu.

Blev ingen promenad idag heller så 7 mil denna vecka är bara att glömma nu när jag är borta torsdag- lördag. Men men jag ligger typ 50 mil plus :-)

Fyllde i ledighetsansökan för barnen för en resa vi skall göra lite längre gram, men så hade sambon inte registrerat sig på mina sidor på kommunens e-tjänster så han kan inte godkänna digitalt. Suck! Får ta tag i det när jag kommer hem igen.

Nu måste jag lämna datorn för benen måste skrubbas för att inte vara torra som Sahara, väskan packar inte sig själv och jag måste ju som sagt hinna sova lite. Men jag skulle bara vilja krypa upp i sängen och läsa.

25 augusti 2015

Dag 237 - Varför så hemligt?

Ferinject på morgonen plus en antihistamintablett för att förhindra biverkningarna. Får se när jag skall lägga mig hur lungorna låter denna gång. Biverkningen ledont slapp jag då inte.

Skitdag på jobbet, läste en artikel i tidningen som fick mig att fundera lite.

Min son blev uttagen att som målvakt vara med på en zonträning, ett första uttagssteg till länslaget och från det kan man gå vidare till Halmstad och landslag. Vi fick ett mail hem några dagar innan lägret (som var en dag i våras) som berättade att han var uttagen. Ingen info om hur det funkar och vad som gäller för fortsättningen. Ingen pratade heller i laget om att några var uttagna utan 5 stycken åkte iväg lite i smyg. Som förälder blev jag nyfiken på hur själva urvalet fungerar, till första steget är det tränare som nominerar fick jag veta. Men efter det, sker all gallring på hur de presterar den enda dag eller är man på matcher och kollar, pratar med tränare? Hänger ens framtid i länslaget på hur man presterar en enda dag? Om jag läser info från andra förbund så har de fler än en dags träning ihop innan gallring sker.

I helgen var det steg 2 (eller var det till och med 3), då hade minst en gallring skett. Ingen info innan om att sonen inte kommit med. Ingen förklaring till varför. Varför det, vad är det som gör att de inte kan i alla fall skicka någon info till tränarna och berätta vad det barn som är bortsorterat föll på så tränaren kan vidarebefordra. Eller har våra tränare fått den infon men inte valt att dela med sig direkt utan väver in i träningen?

Nu hade min son 2 kompisar i laget som var på träningen i helgen så han visste att han gallrats bort och är rätt obrydd av av att inte ha gått vidare. Men andra barn kanske inte mår lika bra av att slå upp tidningen efter helgen och läsa "Länets bästa spelare samlade" och ett reportage om att nu har gallring skett ner till 40 spelare. En målvakt i ett annat lag uttalar sig och säger något i stil med att han var rätt säker på att gå vidare, konkurrensen är ju inte så stor det finns ju bara en målvakt i varje lag. Men det finns ju knappast så jättemånga på de andra positionerna heller. Kan tycka att det var lite taktlöst av tidningen att ta med ett sådant citat. Dessutom är det 2 målvakter i min sons lag så killen har lite kass koll.

Norrbottens Fotbollsförbunds webb är så gott som alla rubriker som rör zonverksamhet och länslag tomma (lägret Vincent var på finns inte ens med). Som om de inte vill att man skall veta något. Under Distriktslag P-01 hittar jag dock ett dokument som beskriver lite, det är riktat till tränarna i lagen inför det zonläger han var på.

Där kan man läsa "Under första året av Länslagsresan kommer vi ha zonläger, förberedande elitläger samt elitläger i Alvik*. Efter detta kommer vi ta ut en första länslagstrupp troligtvis i slutet på september/oktober 2015." Men inget om antal spelare och fördelning mellan ute- och målvakter och framför allt ingen info om vad de tittar efter. I fjol kunde man läsa info från de som ansvarade för urvalet av flickor i NFF där man listar uttagningskriterierna. Det tycker jag var bra info. Skall bli intressant att se hur det fungerar i handbollen, gissar att även där börjar uttagningarna nu vid 14- års ålder.

* Det var det som var i helgen.

Att jämföra med den info exempelvis Vätergötalands Fortbollsförbund gav ut 2014. Där man tydligt visar att de som inte plockades ut får fortsatt träning vid sidan om för att senare kanske inkluderas. Förhoppningsvis får man då träna på det man "missade på". Får en känsla av inkluderande och satsning på en bredd medan Norrbottens Fotbollsförbund känns väldigt exkluderande i sin informationsbrist även om de i sin info skriver "Som spelare är man ALDRIG ”bofast” eller inte aktuell från ett länslag i Norrbotten. Vi håller alltid dörren öppen för de som utvecklas.". Tänk så olika saker kan uppfattas beroende på hur man informerar.

Jag har verklingen noll koll på hur duktig min son är som målvakt särskilt i jämförelse med andra så jag uttalar mig absolut inte i saken om huruvida han skulle gått vidare eller inte utan bara förvånad över hur hemligt allt är, hur lite information som barnen får om det hela och vi föräldrar får typ ingen info alls. Om jag tittar tillbaka på mig själv när jag var 14 år så hade jag själv blivit helt knäckt av att gallras bort helt utan förklaring och möjlighet till att få veta vad jag skulle förbättra mig på och föräldrarna hade ju fattat nada och inte kunnat stötta. Sådana barn måste finnas fortfarande och jag är glad att min son inte är en av dem. Han rycker bara på axlarna.

Eller är det inte hemligt men NFF är bara sjukt underbemannade och urusla på info? Kanske har de under flera års tid kommit fram till att barnen mår bäst av att inget veta, bara tänka på zonlägret som en kul grej och fortsätta spela fotboll som förr precis som Vincent gör.

Som sagt tidningsartikeln fick mig bara att fundera lite eftersom jag frågade Vincent bara häromdagen om han hört något om uttagningarna om han gått vidare eller inte (vilket han alltså inte gjort). Och jo jag skall fråga tränarna om det där med hur man resonerar kring hur barnen får återkoppling på vad de måste bli bättre på, om de får det, bara för att jag är nyfiken på hur man resonerar kring återkoppling.

Dagens bild blev helt menlös för när jag kom hem så tog jag en fin bild på en klematis i solens gyllene sken för att sen komma in och upptäcka att jag inte stoppat i kortet i kameran så ingen lagrad bild. Ont i lederna som fasiken idag och jätteont i magen. Bara att glömma promenad och trots att jag lovat mig själv att #365mil/7 mil per vecka inte skall bli ett tvång så känner jag lätt ångest de dagar som jag inte går ut. Blir oerhört rastlös men jag måste lyssna på kroppen, måste lära mig det. Får försöka mig på en dubbel i morgon kanske. Fick gå ut och ta den menlösa bilden på ett nypon (som jag dessutom råkade beskära nertill men detta var enda bilden där fruktkroppen också var i fokus) i hansarosenbusken. Visst ser det lite ut som en bläckfisk?

24 augusti 2015

Dag 236 - Tillbaka till jobbet

När larmet ringde vid 06:50 så ville jag verkligen verkligen inte kliva upp. Fanns inte den minsta längtan att gå till jobbet. Snoozade 10 minuter innan jag släpade mig upp och såg till så att båda barnen var vakna. Det var de.

Duschade löjligt länge för att väcka de ömma lederna och kläde på mig. Nu är det höst så det blev lång svart klänning och en nästan lika lång svart kofta samt scarf. Dolde all solbränna :-)

Fastän jag visste att järnvägsöverfarten är avstängd en vecka svängde jag åt det hållet, fick vända. Suck. Trött och vimsig.

Dagen började med att beta av 6 veckors oläst mail och få 2 mindre hjärnblödningar över mail som gjorde mig heligt förbannad. Ville bara stänga locket på datorn och gå hem igen. Suck!

Betade av ett kort säljmöte där jag blev ännu mer förvirrad och så fortsatte sedan dagen. Mailade och frågade om saker som jag inte fått återkoppling på fastän de var upp till diskussion innan semestrarna. Kändes som att springa rakt in i ekorrhjulet och kastas runt där inne utan att förstå hur man får stopp på det eller styr farten. Blä!!!

Och jag som i bilen till jobbet intalade mig att idag skall jag vara positiv, skall se på allt med rosa glasögon. Jo tjena vad bra det gick. Måste nog hitta de där rosa glasögonen tror ni de finns hos optikern? Får hoppas morgondagen känns bättre för idag var verkligen en urusel jobbstart.

På lunchen gick vi på Liverestaurangen där de inte hade buffé längre utan man fick välja mellan två dagens rätter och en sallad. Deras stora fantastiska salladsbuffé var också borta. Maten var bra men bara grönsallad, majs, tomat, oliver och gurka samt en vitdressing som de inte hade någon info om vad den innehöll var en besvikelse.

Efter jobbet tog jag mig en promenad i Luleå och fotade lite. Först lite underligt disigt ljus från Norra hamn.
Sen gick jag förbi fåglarna i fågeldammen. de låg alla och tryckte på var sin sten i det sista solljuset.
Gültzauudden var nu öppnad igen efter att de gjort nya gångvägar. Skönt hårt grus att gå på. Synd att de inte fixat sådant runt hela udden. Under Bergnäsbron hade det målats om (denna skall jag ta om som dagens bild när höstmörkret kommer, gärna en blöt och regnig dag så jag får reflektioner i en vattenpöl).
Gick förbi vid Södra hamn och hittade några små blommor som växte mellan plattorna. Fick bli en bild i markhöjd med kranen i bakgrunden. Denna är dagens bild.
Slutade med en bild på en lupin, som inte verkar ha fattat att det är långt utanför säsong, nere vid Cementa.
Kroppen protesterade över att jag gick så långt, lederna mår verkligen inte bra, fötterna är dessutom svullna. När jag kom in till stan funderade jag på att gå och äta. Mötte sambon på stan så vi gick tillsammans till Kebabhuset och tog var sin kebabsallad. Gott. Såg att de nu har glutenfria pizzadegar där så jag måste få med mig arbetskamraterna dit på lunch någon dag. 10,16 km blev promenaden totalt med ett stopp på kebabhuset efter 9 km. och sen på OKQ8 för ett glassköp.






23 augusti 2015

Dag 235 - En sorglig syn, långsam promenad och lässummering

Vaknade med en sådan fruktansvärd värk i kroppen strax innan 9, ville bara somna om. Sambon var snäll och masserade lite men det hjälper inte så mycket när varenda led skriker i kroppen. Han ville kramas, gör för ont.

Idag var det som de värsta dagarna förr och jag tänkte tillbaka på hur det var för lite mer än 2 år sedan när jag var värk varenda dag. När varenda dag började med kampen för att få händerna att fungera på morgonen. Att inte kunna plock ut frukostgrejerna ur kylen själv, inte våga lyfta ut porslinet ur skåpet. Jag hatar den här värken. Men kan det verkligen bli så här illa av gluten? Vädret gör väl sitt också rått och fuktigt på kvällarna och morgonen och vi har haft fönstren öppna. Kollar biverkningslistanför medicinen jag fick i tisdags:"muskelvärk, ledvärk och/eller ryggvärk" kan det vara orsaken till denna vidriga smärta kanske. Kommer jag få ett skov till av detta efter andra infusionen på tisdag?

Av min förra medicin venofer var den enda biverkningen lite trötthet och att det smakade lakrits i munnen någon timme (inte mig emot). Däremot skulle den ges 10 veckor så jag gick till vårdcentralen en gång i veckan i över 2 månader. Blev sönderstucken i armvecken. Mina blodådror är rätt ärrade där. Det finns inget annat som hjälper heller. Så jag hoppas på att värken beror på glutenet jag åt av misstag i flera dagar. Då är det här djävulskapet över om 1-2 veckor och jag kan fungera normalt igen.

Jag ville åka till Kyrkbyn och vara med i söket men kroppen skrek, kan inte. Behövdes inget folk i administrationen idag heller. Hade på mig varma kläder och satt stilla vid datorn, lät kroppen bli varm, rörde försiktigt på händer och fötter som ömmade. Strax innan 12 lättade dimman och den råa luften gav vika för sol och värme. Bestämde mig för att gå ut, tog på mig shorts och linne och min lilla ryggsäck med en bok och kameran. Lånade kontanter av sambon och styrde långsamma steg mot Café Ruter Retro som alltid har laktos- och glutenfritt fika. ligger på lagom avstånd hemifrån, knappt tre kilometer. Jag passerade huset som fortfarande brinner. Ett hus som jag alltid gillat när jag gått över Dammbron. Så här såg det ut i vintras när jag gillade ljuset på det gula huset och stannade för att ta ett kort. Man kunde nu se hur så gott som hela huset var utbänt, en lägenhet längst ner verkade se hel ut och några fönsterrutor på en gavellägenhet i andra änden var fortfarande hela. Men ingen kommer någonsin kunna flytta in där igen.
Gick till caféet och köpte en chokladboll och en syltgrotta, satte mig med min bok i solen och njöt. Det var helt vindstilla. Ingen brandrök kändes heller. De hade tydligen haft rätt besvärligt här några dagar eftersom röken lade sig under dimman på morgonen och kvällen. Efter jag hade fikat och kroppen faktiskt mjuknat lite av värmen så bestämde jag mig för att ta en liten omväg hem över hängbron där jag stannade och tog en bild.
Men när jag kom över den så märkte jag att bara jag inte gick allt för fort så klarade lederna av att jag rörde på mig, höften protesterade som vanligt över de kortare och långsammare stegen dock. Jag valde att svänga av till vänster istället för höger.

Gick genom skogen förbi sommarhusen, bort till en vändplats fylld med sprättbalsamin.

och sen via älvstranden tillbaka mot Dammbron. Många stod nere vid älven och fiskade. En del grillade. När jag kom över Dammbron kunde jag inte låta bli att ta en bild på huset. Skulle vara en ganska idyllisk bild om det inte var för att taket fattades och rök steg ur byggnaden. Så sorgligt. Denna får bli dagens bild.
Knäppte även en liggande bild på huset. En man stod på dammkanten och tittade på huset. När jag själv gick där en stund senare stod ett par där och kramades, fotade och såg så ledsna ut, kanske var de boende.

Gick via dammkanten och sen svängde jag av hemåt, gick till ICA och köpte middagsmat. Hamburgare och pommes fick det bli idag. Men klockan var bara kring 16 när jag kom hem efter 14,68 km (jag som bara skulle gå max 9 km) så jag tog min bok och några islådor och gick ut i solen igen, läste och slappade och när solen försvann bakom några träd gick jag ner till bryggan och läste sista kapitlet där, sen lade jag mig på filten och slappade tills det var dags att köra Vincent till målvaktsträningen i Sävast kl 17:30.
Nu sitter jag här och väntar på att han skall hämtas hem igen, sen skall jag ta min ostbågepåse som ligger på luftning, koka en kopp te och sätta mig framför TV:n för nu värker lederna rejält igen, var nog inte så smart att gå så mycket. I morgon börjar jobbet igen och jag vill verkligen inte. Vill ha mer sommar och ligga ute och läsa. Denna sommaren blev en rejäl lässommar.

Den bestod av dessa böcker (se bild nedan) samt ljudböckerna De blå damerna, Den gränslösa, Falleri, fallera, falleralla, Märkta för livet, Vita spår, Rediscovered Railway Mysteries. Samt boken Herr Isakowitz skatt som jag fick lämna på ett hotell i Lissabon. En rätt bra lässommar på 6 semesterveckor varav 18 dagar var vandring och dagar i Santiago de Compostela där jag varken läste eller lyssnade på något alls.
Nu gäller det att hålla igång läsandet under hösten och vintern. Måste skaffa lite fler böcker. Vill bland annat läsa mer av Kate Morton.

Vad har ni läst i sommar?


22 augusti 2015

Dag 234 - En orädd skarv

Låg på sängen och försökte läsa igår kväll, ögonen gick i kors hela tiden. Då plinagade mobilen till, ett SMS. Fick frågan om jag kan komma och hjälpa till i administrativa ledningen för Missing People kl 18-> natten. Akut brist på folk i Luleå idag, det kan vara som ett inskolningspass/pryo. Jupps det kunde jag, är ju kvällsmänniska och har rätt bra koll. Dessutom skulle det ju finnas folk med koll. Så hela dagen idag har mer eller mindre gått i väntan på att det skall bli kväll. För tyvärr vaknade jag med fruktansvärd värk i varenda led, fötterna värst. Det gjorde att det inte blev någon promenad idag och inte heller något sök för min del. Ville bara ligga på sängen och gråta så ont hade jag.

Men Vincent ville ha skjuts och hämtning i Sävast för match så jag fick ju släpa mig upp och äta frukost och medan jag väntade på att han skulle vara klar med med matchen så målade jag naglarna och läste ut min bok.

Sen var min plan att gå en liten kort promenad (2,5 km) till Ruter Retro för att fika lite men ingen var sugen på att följa med. Då såg jag skarven kravla sig upp ur vattnet upp på grannens brygga. Jag slet åt mig kameran och stativet och smög ut, smög sakta ner till bryggan och lyckades krypa ut på bryggan med kameran och fota lite. Den blev skrämd efter en stund och hoppade i vattnet. Jag gick ifrån bryggan och väntade och efter en stund hoppade den upp igen, satte sig och torkade vingarna och satt där sen och njöt i solen. Denna gång kom jag ännu närmare. Tackade fågeln för att den ställt upp och gick upp till huset. Fixade bilderna valde denna första som dagens bild.
Om jag låter vinden blåsa genom vingarna kanske ingen känner svettdoften?
Här är några andra bilder på fågeln.
Alltså vad vill du?
Ingen snygging där!
Ingen snygging där!
Men alltså vad är det som är där borta?
Fick med mig Henrik och Herman till att åka på Café Rävasten och vi satte oss i en varm bil och åkte dit. Men de hade stängt för säsongen :-( Slutade med att vi åkte på café Tingshuset och inte mig emot, bra veranda i solen och gott gluten- och laktosfritt fika. Men dit hade vi kunnat gå.

Åkte hem via ICA och köpte mat som de andra kan laga när jag åkt till Gammelstad. Själv tog jag några mackor med salami och potatissallad samt smörgåsgurka. När klockan var nästan 17 hade fortfarande ingen info om kvällsök kommit. Funderade på att ta en promenad i och med att värsta akuta värken lagt sig av att faktiskt vara ute i solen och värmen men insåg att jag ju måste åka senast 17:40 och måste hinna äta innan det. Satte mig på trappan med Pappersstäder i bokform istället. Herman hade den så den får väl bli sista sommarboken. Kan både läsa och lyssna. Måste bara lyckas spola fram till där jag är. Önskar ibland att ljudboksappar kunde spola till ett visst kapitel. I Storytel funkar det om boken även finns som e-bok, då synkar det. Men tänk om i alla fall kapitlen kunde ha ex en QR-kod i boken, det vore smutt. 

Sen åt jag några mackor och gjorde några att ta med till Kyrkbyn innan jag kollade mobilen och hade fått ett SMS om att söket skulle fortsätta så länge det fanns folk. Dags att åka på inskolning med andra ord. När jag kom dit så varv en tapper skara på några sökare ute och jag hade tid att bekanta mig med de andra i administrativa ledningen. Trevligt folk från Kalix. Vi skickade ut gruppen på nytt och tog emot parcopterkillarna. Eftersom bara en ny sökare dök upp så blev det en väldigt lugn inskolning för mig. Hoppas få vara med någon mer halvlugn dag, sen är det utbildning som gäller. Vi kunde fara hem redan kl 22 idag och det är ju både skönt och sorgligt. Skönt för då kan man komma i säng tidigt men sorgligt för att det är så få som ställer upp och söker, varför, är det för att lokaltidningarna plockat bort nyheten om att hon är försvunnen från sina förstasidor på webben och att de skrev att hon kanske var i Västerbotten? Idag kom hemmer inget påminnnelse-SMS om kvällssök vilket jag tror var synd. Sen så drog väl Musikens Makt en del folk i Luleå också.

Hoppas på mer folk i morgon, då pågår söket 9-18 minst. Jag hoppas innerligt att vi kan hitta den försvunna damen. Om någon som bor i närheten av Kyrkbyn (typ inom 10-mils radie) läser bloggen så snälla ta er till Kyrkbyn och hjälp till för både hennes och de anhörigas skull.

21 augusti 2015

Dag 233 - Dimmig start på dagen

Idag värker det i kroppen, händerna var helt stela när jag vaknade, fick tvinga upp fingrarna. Vad sjuttsingen beror det på tro, allt gluten jag fick i mig under resan? Visst har jag haft småont under resan och när jag kom hem men så här, det är ju precis som om jag skulle ätit en portion pasta eller något sådant.

Vaknade med ett ryck dessutom, en känsla av att ha gömt något och så kom jag på det. De hade ju ringt från tandläkaren och flyttat Hermans tid från måndag till fredag igår. Kan skulle ju vara hos tandläkaren om en timme. Väckte ungen så han skulle hinna äta frukost. Satte mig vid datorn och kollade några grejer, rostade bröd till mig för att gå ut och äta frukost när dimman försvunnit. Dimman var vacker när solen började bryta igenom så jag sprang ut med kameran. En bild på andra sidan sjön och dagens bild på grannens brygga. Men nu när jag ser dem tillsammans är jag nästan mer förtjust i den övre bilden. Men jag gillar att man ser hur blött det var av dagg i bryggbilden (om man tittar på den i full storlek)
Sen kom Herman in till mig och sa, skall vi åka snart? Han trodde alltså vi skulle åka bil till tandläkaren medan jag tagit för självklart att han skulle cykla. Nu var det bara 9 minuter kvar tills han skulle vara där så det fick ju bli att lämna frukostmackorna i rosten och ge sig iväg. Han slita med mig min bok så medan han var hos tandläkaren läste jag. Vi åkte hem efteråt och jag gick ut i solen med frukosten. Satt där i värmen och brottades med mitt eget samvete, ego och hjärtat styrde åt lite olika håll, egot ville sitta kvar i solen och bara ta det lugnt medan hjärtat sa att jag borde ansluta till söket i Kyrkbyn. Det hade börjat kl 8 men jag hade inte hunnit till det. Tillslut packade jag mina grejer och åkte dit. Spanade i dikena längst vägen. Kom fram strax innan 11 och då var en liten patrull ute och inget nytt område tilldelat. Satte mig ner och pratade med ledningen och läste min bok i solen. Efter 1,5 timmar kom de tillbaka och inget nytt område var tilldelat. De var helt slut i värmen så det bestämdes att blåsas av sök fram till kvällen.

Lite snopet fick jag alltså åka hem igen istället. Blev tillfrågad om jag kan tänka mig att ingå i ledningsgruppen och svarade att jag skall tänka på det och att de gärna får höra av sig. Jag tror det kan vara rätt slitigt men väldigt meningsfullt. De behöver bli fler för att hinna med söken och inte slita ut sig. Är man fler kan man dela på det bättre.

Åkte hem efter att ha tankat och köpt en glass. Stannade till vid ICA och handlade mat. Fick barnens storlekar på kläder av tiggerskan. Hon satt med ett reklamblad över huvudet som skydd för solen. Gav henne ett av paraplyerna jag hade i bilen. Tror det var ett av Exaitparaplyerna som det står Exait Bryr sig på.  Passande i så fall.

När jag kom hem gjorde jag och Herman lunch, hade köpt kallrökt lax så vi fixade laxmackor och iste. Satte oss på altanen och njöt. Sen läste jag och han sparkade boll.

Bytte om och gick ut på en promenad. Denna gång blev det runt sjön. En lite kort runda på 8,27 km men mer orkade jag inte med idag, det är små uppförsbackar på vägen och jag kände hur orken rann ur mig. Kanske tur att det inte blev något sök i värmen. Men denna vecka skall gå att stänga på 7 mil ändå, har bara 9 km kvar att göra i helgen. Skall försöka att hålla mina 7 mil per vecka men jag har ett rejält överskott från min vandring så jag behöver i alla fall inte känna någon stress. Exempelvis nästa vecka har vi kickoff i tre dagar då kanske det blir svårt att hinna med en mil om dagen även om jag kommer att försöka ta några promenader i alla fall. När jag var på väg hem gick jag förbi ICA Supermarket, kom på att all fil/yoghurt och granola/flingor var slut hemma. Plockade åt mig det jag skulle ha, började läsa på innehåsslförteckningen på Paulúns ena granola som vi haft hemma och som jag ätit av en vecka till varje frukost. Ser då att det innehåller dinkelflingor och då kommer jag på att dinkel är ju en glutenkälla vilket jag i min morgontrötthet för några dagar sedan helt förträngt, blandat ihop med bovete. Inte undra på att jag nu har sjukt ont i lederna och att fingrarna stelnat ihop så fruktansvärt. Nu kommer jag ha ont i ca 2 veckor. Så jävla onödigt.
(Nä Google där ligger inte Svartbjörnsbyn och ja jag har felrapporterat men man kan inte klicka på ett områdesnamn och rapportera, bara på gator och företag odl. verkar det som, fick klicka på Svartbyleden och skriva min felrapport där)

Lyssnade på ljudbok på rundan först avslutade jag The Rediscovered Railway Mysteries, nyskrivna Sherlock Holmesnoveller av John Taylor upplästa av Benedict Cumberbatch. Novellerna var väl sisådär, lite förutsägbara tyvärr men åh snälla Benedict Cumberbatch läs in mer, fantastisk ljudboksröst. Sen började jag lyssna på Pappersstäder av John Green uppläst av Viktor Åkerblom och han gillar jag också, hans uppläsning påminner om en av mina favoriter John Ajvide Lindqvist så det var en positiv överraskning. Herman gillade Pappersstäder och eftersom den inte är en fantasybok eller en barn-tvingas-att-döda-varandra-bok så lyssnade jag på hans rekommendation.

Vilade en stund på trappan med min fysiska bok och sen blev det till att laga middag, lax och potatis innan Henrik kom hem. Tog mig en lång dusch och smorde in mig. Då tyckte översta hudlagret att det var dags att krulla ihop sig och ramla av. Så nu har jag torr hud över hela kroppen. Nå ja jag får väl ta en dusch till i morgon med en skrubbhandske.

Nu när jag är klar med fotona och text så borde jag ta tag i bloggen från vandringen men idag finns bara ingen ork så jag tar en kopp te och går till sängs med Mrs Sinclairs resväska, sista sommarboken om jag inte läser ut den idag då borde jag hinna en till i helgen.

Åh skulle vilja åka till England och titta på Dismaland. På tal om resor så funderar vi på att åka till någon av Kanarieöarna vid nyår, barnen vill bada, Henrik cykla och jag vandra så har ni något bra tips på ställe får ni gärna tipsa oss.