Gillar fortfarande inte hur min röda kurva ser ut.
v 4 4,23 mil (promenad)
v 6 6,04 mil (promenad och skidor)
v 7 2,16 mil (promenad och skidor)
Ibland bubblar det över från huvudet hit
Vår PSP har varit försvunnen sen en Abiskoresa i september 2008 (inköpt bara några månader innan) vi misstänkte att den legat kvar i barnens väska som åkt med till skolan och att någon snott den eftersom den var helt puts väck. För några veckor sedan när vi städade här hemma var jag på vippen att slänga bort laddaren och tänkte ge bort spelen vi hade men la allt i en låda “att sortera senare”.
I fredags förra veckan när jag skulle åka till London letade jag efter en väska i en garderob. Råkade riva ner en jacka från en galge. Jackan landade på min fot som fick svinont i en tå, det låg något hårt i innerfickan. Jag tittade efter och tada där var PSP:n. Sambon hade aldrig tagit den ur fickan och jackan hängdes in i garderoben där den hängt sen dess.
Vilken tur att jag sparade laddaren mm.
Gissa om barnen blev glada.
Jag klarade nästan att ta mig från England utan böcker eller ja jag klarade mig faktiskt därifrån men väl på Luleå Airport så kunde jag inte låta bli att köpa en beggad bok för 20 kr som stöd till Haiti. Så min avhållsamhet från böcker gick inte riktigt hela vägen. Vi var på ett antal bokaffärer inne i London bland annat min favorit Foyles, där kan man gå i timmar nu blev det bara en snabbvisit. Men mer om Londonbesöket i ett kommande inlägg.
Idag när jag kom hem från jobbet låg ett paket i brevlådan, det var Pocketförlaget som överraskade mig med ett bokpaket. 6 böcker kom det,Udda hade jag redan läst i danskt band den rekommenderar jag varmt. 2 av dessa böcker (Casanovas kvinna och Osynliga händer) får följa med mig till Stockholm i morgon, förhoppningsvis hinner jag läsa lite om kvällarna. Min plan är att ta mig till lägenheten från kursen så fort det bara går. Har ont i halsen och känner mig rätt hängig så efter kurs mellan 9-16 kan det nog vara skönt att ta det lugnt.
Kom hem efter att ha hämtat Herman på skolan. Skulle börja laga mat men blev tokyr, tror jag svimmade alt bara fick något tryckfall. Det blev i alla fall svart och jag satt plötsligt på golvet i köket med ett paket fryst fisk i famnen. Fick lägga mig och vila en stund.
Lagade middag och vi åt och då slog det mig fan jag har ju inte hämtat ut medicinen, vilostunden hade ju gjort att maten blev senare än vad jag hade tänkt. Denna tanke slår mig 18:58, 19:00 stänger apoteket som ligger 600 meter bort med bil. Kastade på mig kläderna och ut i bilen. Hade det varit asfalt hade jag säkerligen åkt iväg med tjutande däck men nu var gatan snöklädd och jag slirade iväg. Tror jag knäppte loss bältet, stängde av bilen parkerade och öppnade dörren i en enda rörelse. En sista kund lämnade apoteket och de stod beredda att stänga, jag kastade mig in genom dörren och de var snälla att expediera mig.
När jag skulle betala upptäckte jag att mitt högkostnadsskydd inte alls gått ut som jag trodde så istället för 1975 kr fick jag betala 437kr, betydligt bättre.
Däremot var doseringen helt galen enligt apoteket, det motsvarade en som väger 35 kg, måste kolla upp det i morgon innan dosering. Tanken med ferinject är att jag bara skall behöva en dos istället för 10 doser så då måste det ju bli rätt med en gång så jag slipper köpa en förpackning till. Det vore så skönt att snabbt få upp värdena för nu är jag så snurrig att jag inte orkar något alls. Värdet var 87 på provtagningen idag.
Hemma med osjukt barn o magsjukekarantän från skolan. Då kan man passa på att fika mitt på dagen hemma vid köksbordet.
Idag är det alla hjärtans dag en dag man förväntas ge presenter, äta lite speciell kärleksmat osv... Sambon överraskade mig med att kliva upp och göra frukost och låta mig ligga kvar i sängen och vila ut. Han fick en ask choklad av mig. Herman hade gjort fina kort till oss.
Själv tänkte jag här tillägna männen i mitt liv lite extra kärlek och samtidigt posta till Mymlans veckans bloggtema som är just kärlek. Man skulle kunna tro att det bara är min sambo och mina två barn men nej det finns fler. Här kommer de i bokstavsordning.
Anders aka Torger, för långa samtal med mig nästan varje dag om allt mellan himmel och jord. ICQ är vårt forum där avhandlas ensamhet, konsten att hitta en partner, kaffes pH-värde, skräddarsydda skjortor, musik, stress, skidåkning, träning, skador mm mm mm . Tror egentligen inte det finns ett enda ämne vi inte skulle kunna prata om. Emellanåt ses vi för en fika och jag brukar reta Anders med att ta på mig något urringat eller en kort kjol ;-) Anders är oftast brutalt ärlig och bra på att ge komplimanger.
Emilian, min stora goa röda kisse som är väldens bästa på att trösta, bara mysa och enormt uppmärksamhetskrävande. Vill gärna gå ut eller passa på att sova i dubbelsängen fast han inte får. Väldigt rutinberoende och skall exempelvis sitta i mitt knä varje gång jag går på toa.
Henrik, min sambo. Står ut med mig, det är en bedrift måste jag säga. Vi har våra duster ibland och egenheter den andre retar sig på men har en vardagslunk som funkar. Han är varm och omtänksam (förutom när han snor mitt täcke om natten). Vi skulle behöva lite mer tid för oss själva men det är svårt med 2 barn och inga släktingar här uppe som kan ta barnen. Älskar honom för att han låter mig ha “ett eget liv” dvs göra sånt som jag gillar så som fjällturer och konsertresor. Utan knot tar han barnen när jag far iväg. Han skulle nog behöva göra lite sådana saker själv också.
Herman, yngsta sonen otroligt känslig för andras sinnesstämningar. Har ärvt mitt humör vilket inte är av godo men det går som tur är i vågor och just nu är det lugnt. Gillar att mysa och få pyssla om. Älskar att pyssla och få ge bort presenter.
Jasha, lillkissen inte bara yngst utan även väldigt liten rent fysiskt. Har varit hos oss ett år nu och gödslar med sin kärlek. Busig som attan, älskar vatten och driver oss till vansinne ibland. Oftast ursöt men inte när han duschat.
Joakim aka Nogge, min motivator, den som håller mig vid sans oavsett om han vill eller inte och är bra på att tjata ut mig för motion. Hur pissigt jag än mår så tar han sig tid att lyssna. Hur hopplöst negativ jag än kan låta fortsätter han att försöka peppa. Han vet så gott som allt om mig. Delar mitt intresse för skräckfilm och ger "filmaudiens" emellanåt. Saknar våra regelbundna filmkvällar men det är svårt att få ihop med jobb mm. Är rolig att umgås med och bra på att få folk att känna sig omtyckta.
Jonas aka Jalle, vi ses på tok för sällan nu för tiden men när vi väl ses är det långa stunder. När vi väl kan ses upplåter han timmar åt mig att ligga i soffan och softa, lyssna på musik, plöja lite tv-serier och prata om livet i allmänhet. Stunderna i hans soffa är som balsam för själen och jag saknar honom när vi inte setts på länge. Jonas är nu för tiden aldrig online i någon IM så det blir inget vardagspratande vilket nog än anledningen till 5-6 timmarssnack i soffan. Han är en person som har snabbt till skratt och mycket lätt att tycka om.
Jorma aka Pappa, min älskade pappsen som jag träffar på tok för sällan men han ringer titt som tätt. Mest för att han behöver teknisk hjälp men ibland bara för att höra hur det är. Charmigt glömsk när det gäller födelsedagar, brukar träffa rätt ibland. Tar bilen norrut och över till Finland och stannar hos oss 1-2 nätter.
Rolf, flyttade till Stockholm för en massa år sedan och lämnade ett hål. Vi lagade mat ihop, såg på film och förde långa samtal. Jag försöker hälsa på hos Rolf med fru i Upplands-Väsby så ofta det går. Rolf är oerhört bra på att få mig att må bra, varm och omtänksam. Duktig på att laga god mat och pyssla om mig när jag hälsar på. Brukar utan knot följa med på stan och kolla på kläder mm. Varför måste han bo så långt bort? Mån om hur andra mår och bra på att höra av sig.
Vincent, min äldsta son. Är just nu inne i en egoperiod, som om hela världen kretsade kring honom. Har inte många sekunder över för att vara med mamma, vill inte kramas och inte mysa speciellt ofta och är inte personen som kommer på att fixa små överraskningspresenter som sin bror. Men kan vara en myspelle även han när lusten kommer på så då är det bäst att ställa upp. Duktig och har ett behov av att bli bekräftad just som det. Älskar att bygga lego och sparar alla sina pengar för att kunna köpa nya legosatser.
En stor kram till er allihop! Ni betyder massor för mig, älskar er!
Hej och tack för att du hör av dig.
I rapporterna som svaren genererar är det, för oss, intressant att se skillnader på åsikter mellan kvinnor och män. Därav frågan om kön.
Tack för ditt engagemang!
Vänliga hälsningar
Tina Svensson för villapanelen
Jag samlar på tekoppar/muggar och samlingen är en brokig skara. Har några olika favoritmuggar. Stora skall det vara och den jag gillar mest köpte jag när jag var sisådär 13 år gammal, oerfaren samt inte så bra på sexuella undertoner. Jag älskar katter så flera av mina muggar avbildar just detta djur, så också min favoritkopp. Men det är inte bara en katt på den det står något också. Jag fattade aldrig då vad den egentligen sa utan tyckte det var en söt, stor och bra mugg.
Kan meddela att min mugg har lett till många fniss och skratt och dessutom lite konstiga diskussioner. En del killar som följt med “hem på te" efter krogen har frågat om jag är lesbisk/bisexuell när de sett min mugg och faktiskt bara fått te.
Jag älskar min kopp och använder den ofta, som ikväll. Jag ler varje gång jag ser på den.
Trodde inte det skulle gå att promenera idag pga värk men det blev i alla fall 6,6 km på en timme tillsammans med Peter. Höften kändes, stramade men gjorde inte ont som igår, kan ju bero på att jag smorde in med Voltarengel strax innan.
Det var trevlig att gå med sällskap, händer ju inte så ofta.
Rundan gick runt Bodträsket, en lagom runda när Vincent är i dojon. Vi stannade och fotade lite. Eller rättare sagt jag tog en bild Peter fotade mer.
Jag passade även på att testa en ny App till iPhonen, RunKeeper som loggar sträcka, karta mm. Verkar rätt trevlig men helst av allt vill jag ha en Funbeat app.
På tal om vill ha, så vill jag ha en våg från Withings men det får vänta har inte råd just nu.
Barnen ville att jag skulle se Melodifestivalen med dem ikväll och vad gör man inte för sina barn. Men det var ingen större musikalisk positiv upplevelse. Det var ingen av låtarna som föll mig i smaken direkt. Några av dem kanske kan växa tillräckligt för lite mednynnande i bilen så småningom så som Jenny Silver om man bara slipper se armviftningarna och Salem El Fakir.
Däremot var Twitters hashtag #mel2010 underhållande så tack till alla er som skrev och gjorde timmarna framför TV:n uthärdlig. Vi ses väl nästa lördag gissar jag.
Men det som slår mig är att den här bloggen skulle bli viktig för mig om jag visste att jag hade en begränsad tid kvar att leva. Jag skulle vilja se till att betala webbhotellet så den kan få ligga kvar som en påminnelse om mig och den jag är. Jag skulle vilja formulera ett sista meddelande till de som varit så viktiga för mig i mitt vardagliga liv – nämligen ni, mina nätvänner.Men det som slår mig är att den här bloggen skulle bli viktig för mig om jag visste att jag hade en begränsad tid kvar att leva. Jag skulle vilja se till att betala webbhotellet så den kan få ligga kvar som en påminnelse om mig och den jag är. Jag skulle vilja formulera ett sista meddelande till de som varit så viktiga för mig i mitt vardagliga liv – nämligen ni, mina nätvänner.Jag vet inte hur jag vill ha det gällande bloggen, ett sista brev ja men sen? Vill jag att mina texter skall finnas kvar för barnen? Ja kanske, kanske inte. När jag inte finns kvar för att förklara hur jag kände, vad jag menade kanske de inte är lämpliga?
Det låg ett brev från Filmpool Nord i min brevlåda när jag kom hem. En inbjudan till förhandsvisning av en film. "Hur kunde hon" av Ingela Lekfalk. Jag blev glad och lite nyfiken på varför jag fick den. Det var inget följebrev eller nåt.
Tror det är en rätt smal film och nog inget jag själv skulle sett i bioprogrammet och valt ut men jag blev nyfiken på den och tänkte den skall jag gå på och funderade på om det fanns någon som skulle kunna tänkas gå med mig. Men så föll mina ögon på datumet 24 februari. Det var då självaste f-n just då är jag ju på Upphandlingskurs i Stockholm. Så det blir inget förhandsvisning för mig. Men jag skall ändå maila dem och tacka för inbjudan. Kanske får jag fler chanser.
Häromdagen vrickade jag min fot, skulle sätta motorvärmarkabeln i bilen och stoppade inte i fötterna i skorna ordentligt. 3 steg ut på gången och snedtrampningen var ett faktum. På min promenad igår så värkte foten som attan. Där den var svullen klämde kängan och sista 2 km var olidliga. Till promenaden idag valde jag att dra på mig mina speedcross2 istället, lite kallare om fötterna men klämde inte på vristen. Kommer nog ta dem fler gånger när det är varmare än –15. Det är så mycket lättare att gå i dem, även med vrickad fot.
Idag var det bråk med sambon och längtan efter att få lyssna på slutet på min bok som drog mig ut trots blåst och underkylt regn som gjorde att det kändes som någon kastade vasst glas på mig i ansiktet. Var extremt trött ville egentligen bara gå och sova. Försökte få lite pepp från den personliga motivatorn men han svarade inte. Men så tänkte jag han går en halvmil varje morgon till jobbet och en halvmil hem, kan han kan jag och jag får ju lyssna klart på boken. Så jag tog mig ut.
Log när jag nere vid vattnet möttes av denna hängandes i ett träd:
Plötsligt kändes det inte lika kallt längre, fotade och tackade den som tagit sig tiden att sätta upp lappen.
Väl hemma full i snö i kläderna. Då räckte det inte med att tänka på den söta lappen för att bli varm. Krävdes en lång varm dusch.