I tisdags skulle en kollega till mig intervjuas om mobiler/appar för Tidningen Extra Boden/Luleå. Journalisten kom till oss på jobbet. Nu var han oturligt nog sjuk och hänvisade i telefon journalisten till mig. Just denna dag hade jag min stora säckiga kulturtantsklänning, håret uppsatt i en slarvig knut och totalt osminkad för första gången på 3 månader. Jag skulle ju bara sitta instängd i mitt rum och testa ett intranät åt kund.
Så jag blev verkligen inkastad i en intervju och fototagning. Jag har inte en aning om vad som skrevs och jag lyckades nästan glömma bort det hela tills jag vaknade i morse av ett SMS från en vän "Grattis till artikeln i Extra" Nörd!" och my god! Sen kom ett meddelande från gammal kollega via LinkedIn och ett mail från en kollega.
Vågade inte slå upp tidningen men surfade in på webben och kikade, såg bilden och som vanligt är mina ögon helt döda, vad är det med mina ögon och foto? Men jag ser i alla fall glad ut där jag poserar framför mina fina posters jag fick av Webbdagarna senast :-) Men jag har inte vågat lästa texten fick ju aldrig korrläsa innan det gick i tryck. Så jag hoppas jag sa något bra/matnyttigt jag pratade ju trots allt om något jag är rätt hemma i. Mobilnörderi är ju en av mina paradgrenar numer. Men läsa text från en intervju är ju lika hemskt som att se sig själv på video/höra sig själv i radio.
Men all publicitet är ju bra publicitet sägs det ju och det är ju aldrig fel att förekomma i lokala tidningen inom sitt arbetsområde, kunder läser ju oxå och kan behöva bli påminda vilka de skall vända sig till ;-)
Några reflektioner ...
15 timmar sedan