Att drabbas av tom hjärna och inse att man har en autopilot

I torsdags skulle jag hålla föredrag på ett event på jobbet. Natten till torsdag satt jag och jobbade till kl 3 och sov sen ca 2,5-3 timmar innan jag klev upp och fortsatte jobba (upphandlingar är roliga att jobba med när de har en hård deadline men det är tungt men roligt). Jag var inte speciellt orolig för framträdandet, hade kört det 2 gånger redan och kunde det mesta utantill. Var mer orolig för trötthet. I vanliga fall när jag skall prata så har jag inte fjärilar i magen utan elefanter som klampar runt, brukar vara extremt nervös och nu bara det är coolt jag kan... Självpeppen visste inga gränser.

När klockan närmade sig mitt framträdande var jag rätt trött. Höll på att somna på första raden medan jag lyssnade på min kollega vars grejer jag skulle haka in i. Plötsligt började han låta som han pratade i slow motion.  Insåg att jag inte kunde sitta där och somna (hur skulle det se ut) så jag lyfte upp min iPad i vilken jag hade mina bilder till presentationen.

Tittade på första bilden (min presentation bestod enbart av bilder och en rubrik men i paddan hade jag även lite stödanteckningar. Men jag kände inte ens igen bilden. Tänkte, men vad har jag öppnat för presentation tro. Hade inte en susning om vad jag skulle säga. Bläddrade igenom mitt material och hela presentationen var helt obegriplig.

Ni kan ju förstå paniken, man skall upp och tala om 5-6 minuter och har inte en jäkla aning om ens vad ämnet är mer än mobilitet. Men jag kunde ju gärna inte vägra kliva upp när det var min tur, tänkte, ja ja får väl mer eller mindre läsa mina stolpar utantill och försöka få det att låta vettigt. Ställde mig framför 40-50 pers och började med att presentera mig halvägs in i mitt förnamn kom jag att tänka på att jag nog inte bara kan säga Bea (som påannonsören sa) och presenterade mig med mitt hela namn och berättade vad jag gör på jobbet. Medan jag står och berättar detta snurrar det i huvudet "Jag vet inte vad jag skall prata om, jag vet verkligen inte".

Men så visades första bilden och på något sätt kickade en autopilot in och efter en liten stund inser jag själv att det bara flyter på av sig själv, jag står och pratar om för- och nackdelar med native vs webbapp och hybrider och tänker samtidigt på att jag nyss inte vetat vad jag skulle prata om. Det var lite läskigt att inse att man kan gå på autopilot. Ibland när jag kör hem från jobbet kan jag liksom vakna till och undra hur fan hamnade jag här i Sävastnäs, inget minne av vägen från Luleå dit. Lite sådan känsla var det nu oxå, jag hade liksom inte registrerat vad jag sagt tidigare alls. Hade någon ställt en fråga om "det du sa innan" hade det kunnat bli knivigt :-)

Men det kan uppenbarligen inte ha märkts eftersom jag fick beröm av flera personer efteråt. Och nu någon dag senare när jag kan reflektera över det så vet jag nog vad jag pratade om :-)

Måste säga att det kändes som ett lyckat event, mycket folk, vaken och intresserad publik, roliga diskussioner och tror det ramlar ut några riktigt spännande fortsatta möten och på dem lovar jag vara skärpt.

Har ni gått på autopilot någon gång?