Idag när jag åkte min skidrunda för att plocka dagens mil hade jag för en gångs skull rätt skönt glid och hyfsat fäste. Trodde att det fuktiga vädret skulle kännas kall men inte, det var riktigt skönt ute. Nåväl jag klarade Ballongbacken utan att ramla JIPPIE! men när jag kom till nästa långa backe kunde det ha gått illa för mitt i backen stod en ren och blängde på mig. Den visade inga intentioner alls på att vilja flytta sig så några meter ifrån skrek jag åt den och då var den snäll och klev ur spåren och ställde sig i skatedelen av backen. Tack! För braka rakt in i en ren kände jag inte alls för och inte heller att kasta mig åt sidan för att slippa köra in i renen.
Hade det inte varit nedför just där hade jag kunnat stanna och fota den. Den stod kvar där och blängde på mig.
För övrigt hade jag velat fota massor idag, det är sjukt vackert ute nu me iskristaller i massor på varenda träd.
Inlägg
Vi har förärats ...
16 minuter sedan
2 kommentarer:
Jag ser det framför mig! Att sätta sig in i situationen att be en ren flytta på sig.
Och att den gör det!
Humor i vintermörkret.
Renar flyttar sig aldrig. I alla fall inte ur vägen. Hellre lunkar de på framför en i sakta mak, från sida till sida. Ibland undrar jag, hur tänker de nu?
Skicka en kommentar