Knyttepass 2 avklarat

Idag hade jag omgång 2 av prova-på-knytte. Det var betydligt kallare idag är förra veckan men 23 barn dök upp. Vi började som vanligt med en kort presentation om vad Knytte är, namnrunda och skaka loss kroppen i välkomstvisan.

Vi traskade in i skogen till "Kom alla mina små knyttebarn" och de fick vara älgar, grodor, ugglor, myror och myggor. Som vanligt låste vi upp dörren till skogen och klev in. Alla fick lägga sina grejer på knytteplatsen och sen gick vi bort till stenhögarna och jag försökte prata om stenar och mossor. Men 23 barn och minst lika många vuxna är för många. Det går bara inte att göra något vettigt. Alla pratar i munnen på varandra, föräldrarna pratar med varandra osv... och jag känner att jag inte får någon som helst kontakt med barnen. 12 är verkligen max. Men vi kommer oss ut i alla fall under 1,5 timmar och bra är ju det. Och det är mysigt att vara med barnen i skogen. Men som sagt i mindre grupp är det bättre.

Hade tänkt att guida dem tillbaka via en stig, prata lite om stigen och en stor sten som fanns där men alla bara drog iväg åt var sitt håll ner mot knytteplatsen för fika. Inser att jag varit på tok för otydlig med att vi fikar i skogen. Dvs inte på grillplatsens bänkar utanför den osynliga skogsdörren. 99 % av föräldrarna valde att knö ihop sig på bänkarna och då gör ju barnen likadant. Men vitsen med knytte är ju att lära barnen att det inte skall vara tipptoppbekvämt och att man får vänja sig att slå ner rumpan på sittunderlag i mossan. Nästa pass skall jag nog flytta knytteplatsen en bra bit in i skogen. Kanske tar vi en långpromenad till vindskyddet, lite äventyr i skogen. Får åka upp och reka på lördagen.

Nackdelen med att ha en stor del av gruppen vid grillplatsen är att gruppen blir splittrad, man kan inte småprata med alla, fylla på med lite info, fråga barnen hur de upplever saker och ting.

Efter fikat lyckades jag samla ihop gruppen någorlunda för att kika på den spruckna stora stenen, 2 barn vägrade följa med, de valde att stanna och klättra på en stor sten istället. Vi bäddade ner Igge i riset och sa hejdå.

Sen var det dags att börja gå tillbaka men först låste vi givetvis skogsdörren, vi lekte Kaninungarna och barnen verkligen älskar att få gömma sig. En del gillar att bli upptäckta andra älskar att få känna att de gömt sig så jag inte ser.

Efteråt blev det en stund i stugan som var öppen för fika. Tyvärr hade vår skylt nere vid vägen blåst sönder så det fanns ingen reklam för att vi hade öppet men en hel del folk kom ändå.

Varannan söndag till och med 4/12 har vi öppet i fiket 11-14 uppe på Gruvberget så kom gärna och fika då. Den 20:e november är det jag som ansvarar för serveringen.