Det blev över en mils promenad idag också. Solen visade sig en liten stund om än bakom tunna moln. Jag kom ut sent så solen han börja gå neråt och färgade himlen gul åt ena hållet och rosa åt andra. Jag gick ganska planlöst omkring på vägar och skoterspår i början och ramlade över detta böjda träd och kände att här kan jag få till en bild med det fina ljuset som silade in bakifrån. Till vänster hade jag ett träd som stod lite längre fram än de andra och till höger var inte riset lika tätt som mitt fram så kompositionsmässigt fick jag bråka en massa. Hade velat ha lite mer luft på höger sida så bågen inte hamnade så mycket i mitten. Skulle även funkat med lite mer luft till vänster kanske. Jag flyttade mig fram och tillbaka, provade olika vinklar mm och väl hemma testade jag säkert 20 beskärningar, bollade även med min vän Anders och vi båda landade nog i att detta blev bäst, en rätt tight beskärning. Inte optimal men vad platsen erbjöd helt enkelt.
Jag jobbade en hel del med bearbetningen av bilden också. Bakgrunden hade en härlig guldig ton men i förgrunden var träden kalla. Ibland kan en kontrast mellan varmt och kallt fungera men här blev det snarare det man fastnade i en motivet i sig vilket jag inte ville. Jag vill att man ser böjen och hur den flätar sig in mellan träden. Jag valde därför att ge hela bilden en lite varmare ton (vilket i och för sig är mindre varm än vad som blev om jag körde Lightrooms dropper för vitbalansen i snön, då blev allt typ orange).
Jag valde också medvetet att inte gå all in på kontrast som jag rätt ofta gör. Jag ville behålla lite av den drömska känslan jag hade där i skogen. Som om det var en portal in till något annat, en trollskog. Jag kände mig i alla fall väldigt nöjd efter jag var klar och laddade glatt upp bilden på Instagram, där typ ingen gillade den. Så är det ibland.
 |
| Portal |
För några dagar sedan fotade jag ett väldigt frostigt träd och idag var samma träd vackert upplyst av solens sista strålar. En trädgubbe som vill kramas. Önskar att jag tagit en med mindre bländare för skärpa genom hela grenverket. De rosafärgade grenarna är nu oskarpa. Men lätt att vara efterklok.
 |
| Give me a big hug |
Jag övergav skoterspåren när jag kom upp till Gammelängsberget där jag pulsade genom uppemot en halvmeter snö över det livsfarliga stenfälten. Fastnade med foten och föll och när jag fotade fastnade kameran i ett staket. Fick gräva loss benet. Testade lite olika saker på utsikten men valde tillut en bild där bara träden i förgrunden är skarpa och bakgrunden mer suddig. Solnedgångsfärger is the shit för likes på Instagram tydligen för både denna, trädet och nästa bild trumfade den jag tyckte så mycket om med massor.
När jag kom till Mjösjöfortet var himlen orange och jag valde att ta en bild inne från gången in till vallgraven. Ett träd på bergsidan har blåst ner och hänger upp och ner. Här valde jag en "filmisk" redigering som är så populär just nu. En där man jobbar med "color toning" och svart aldrig är svart utan mörkgrått och det liksom ligger ett tunt färgfilter över hela bilden. På instagram kan man nå lite av detta med filtret "Gingham" som lägger ett grå/beige filter över bilden. Men jag har jobbat med tome curve, dual tone (färger i highlights och shadows) och med hue, saturation och illumination mm. Laborerade mig fram tills jag hade en bild som kändes rätt utan att allt för mycket avvika från "sanningen". Men filmisk ton är ju aldrig "sanning". Tittade bland annat på det här
blogginlägget för att kolla vilka steg man skall tänka på. Har även tidigare tittat på
den här filmen på YouTube som också går igenom grunderna på ett bra sätt. Använde för övrigt samma teknik på ett av
porträtten för någon vecka sedan.
Inlägg
