Min P1-bana började med att jag fastnade för programmet Boktornet, ett program jag nästan hört varenda avsnitt av sen dess. Jag insåg med sorg att det programmet sände sitt sista avsnitt i slutet av januari. Hur skall jag nu få upp ögonen för författare jag inte visste fanns, hur skall jag nu lockas att få läsa hur det gick i resten av berättelsen? Var hittar jag nu motsvarande program? SR borde ge ut en "hitta-motsvarande-program-tabell" för många av mina favoriter kanske bara har bytt namn eller sugits upp i något annat program? Så om någon vet var innehållet från Boktornet tagit vägen så säg gärna till. Samma sak gäller Gender. Jag började lyssna när programmet hette freja! och där väcktes många av de genusfrågor som rör sig i mitt huvud.
Jag har lite halvt om halvt följt med i debatten om P1s förändring som skett nu under hösten/vintern men inte riktigt haft tid att sätta mig in i vad det innebär. Dessutom har jag varit ute och rest en hel del de senaste månaderna så radiolyssnandet har inte varit lika frekvent som tidigare. Men lite då och då har jag märkt av förändringarna. Flera av mina favoritprogram har bytt namn och delvis innehåll och dessutom har de flyttat Annika Lantz till P1.
Lantz var en av orsakerna till att jag övergav P3 som var kanalen jag jämt hade på förr. Jag står helt enkelt inte ut med människan. Jag skiter i om hon anser att hon lyfter fram otänkta tankar kring aktualiteter i en cirkulär form istället för en trist linjär och faktaspäckad form. För mig är hon bara tramsig och flamsig och får mig att direkt byta kanal. Har verkligen försökt att ge Lantz i både P3 och P1 en chans men det går bara inte. Gjorde även försök med TV varianten, tänkte om jag ser på henne samtidigt så kanske kan jag få ihop hennes pladder men det hjälpte inte.
Ett annat program som får mig att byta kanal är Jonas Leksells Jonas val. Det skall vara ett relationsprogram men jag får mycket svårt att ta det på allvar dels för att det har en tramsig ton men också för att allt speglas genom Jonas egna erfarenheter och det ger ingen bredd i programmet. Dessutom har jag svårt att tro att han står inför alla de val som tas upp så som skiljas eller hålla ihop, få eller många barn osv... Den sistnämnda frågan var det senast jag lyssnade och då hade han den otroligt menlösa slutsatsen "Jag väljer jag vill inte ha några fler barn just nu men jag får känna efter sen". Han verkar ju knappt tro själv på programidén om man får tro Björn Elmbrandt.
Varför måste man locka en yngre publik genom trams och flams, kan inte vi som är yngre (känner mig dock inte så där purung direkt) också få tycka om program som Kaliber, Tendens, Konflikt, Vår Grundade Mening, P1 Konsument, Pengar, Gender? Jag blir förolämpad av att höra att det måste till nya program i P1 för att den unga publiken skall vilja lyssna. Man verkar tro att om man stoppar in ett trams och flamsprogram före ex. Studio Ett så lyssnar de unga på det och sen glömmer att byta kanal och fastnar i Studio Ett och därmed räknas som en övervunnen lyssnare. Men vi gamla då, som slår av radion när flamset och tramset kommer och glömmer att slå på den igen när det vi egentligen vill lyssna på kommer. Räknas inte vi? Är det bara de nya lyssnarna man vill åt?
Det är ju som Björn Elmbrandt skriver:
Men man kan befara att de gamla P1-lyssnarna i stället stänger av och att de unga P1-lyssnarna också gör det, eftersom de ju kommit till P1 för att de vill bli tagna på allvar.
Om man vill nå de unga lyssnarna som nu håller till i P3 vore det då inte bättre att stoppa in några seriösa program där istället? Dvs smygintelligentisera P3 istället för att fördumma P1?
Nä det blir till att lägga en bunt med CD-skivor med bra musik på eller skaffa sig en bra talbok i bilen framöver att ta till när jag inte står ut med programmen i radio.
Inser att de två radioprogram som jag ibland lyssnade på i P3 då och då Front och Frank försvinner så nu har man inget kvar att lyssna på där heller.
Uppdatering: Läs gärna detta inlägg om Boktornet. Tycker att Styrelsen i Sveriges författarförbund formulerar det så bra (de borde väl skämmas om de inte kunde författa sig *fniss*) och svaret som kom vara bara så menlöst. Tacka Anna för att du publicerade brevet och svaret så att alla kan få se vilket förakt SR numer verkar hysa för sina gamla lyssnare. Jag skiter väl i om man kan ladda ner saker från webben och lyssna på när man vill det är inte det jag saknar. Jag saknar att få slå på radion i bilen (för ni vill väl inte att jag skall surfa när jag kör?) och mötas av en litterär text jag troligtvis aldrig annars skulle ens ha funderat över. Jag har lånat massor med böcker på biblioteket och beställt en hel del efter att fått höra en snutt i boktornet det kommer aldrig mer inträffa. Ni har gjort mitt litterära liv fattigare.
Andra bloggar om: P1, förändringar, Kaliber, Elmbrandt, Tendens, Konflikt, Vår Grundade Mening, P1 Konsument, Pengar, Gender, Boktornet
Inlägg
3 kommentarer:
Tack Béa, för att du satte ord på mina tankar. Vi är helt överens.
Att "lura över" s.k. ungdomar till P1 genom att tramsa till kanalen är helt fel väg att gå. "Ungdomarna" kommer att hitta dit ändå. Jag tror inte de vill komma till P1 och finna att det är samma karaktär som P3. Då är det ju s.a.s. ingen idé att byta.
Den princip som radioledingen förfäktar är för mig helt oförståelig.
Sorry, jag förstår inte vad du menar.
Du kan väl inte på allvar mena att "Pengar" var bättre än de 30 år modernare programet Plånboken som det ersattes av? Du kan väl inte på allvar mena att "Gender" någonsin var intressant?
Nä, du har inte lyssnat. Du har bara hängt på den allmänna trenden och låtsas att du hänger med kulturmaffian genom att dissa moderniseringen av P1. Tyvärr, fröken. Du är ute och cyklar! P1 är bättre än det någonsin varit. Nu önskar jag bara att dom kunde slänga ut gudstjänsterna, dessa eviga väderprogrnoser och korta Studio 1, sedan kanske P1 kunde bli riktigt bra!
Anonym: Jag gillade Gender och jag saknar mitt boktorn. Alla måste faktiskt inte ha samma smak.
I övrigt har jag ännu inte bestämt mig vilket som var bättre vad gäller ex. Plånboken/Pengar och jag skriver heller ingenstans att jag tyckte att de gamla var bättre. Jag förundrades bara över att så många program som funnits länge helt plötsligt anses omoderna.
Vad gäller atttillhöra kulturmaffian eller inte så skulle jag nog säga att jag knappast tillhör dem är inte speciellt insatt i kultur och föröker inte framstå som det heller. Däremot älskar jag böcker och att upptäcka nya författare. Jag lyssnar på P1 flera timmar varje dag och skulle gladeligen klara mig utan gudstjänster och väder och korta Studio 1.
Men jag saknar verkligen de program som fick mig att ha P1 som favoritkanal.
Du säger att jag inte lyssnat, men det är ju du som inte läst vad jag skriver.
Skicka en kommentar