Glädjen är puts väck!

Känner ingen glädje över något alls just nu. Julen skulle jag helst bara skippa. Bara tanken på att behöva ge mig ut och hitta på julklappar till en massa människor känns hemskt. Har ingen ork eller lust. Helst skulle jag bara vilja packa min väska och dra iväg någonstans ett tag. Men barnen längtar efter julen och framför allt efter paket. Fast Vincent vägrar fylla i något mer på sin önskelista eftersom han tycker att tomten borde veta vad han önskar sig :-)

Trodde att resan till Abisko skulle stilla min inre orolighet och få mig att se jobbet på annat sätt och visst funkade det ett tag (jag vet vad jag vill men inte vägen dit) men nu är det värre än någonsin. Idag fick jag ett mail på jobbet som totalsänkte mig. Samtidigt fick jag ett väldigt uppmuntrande brev från en annan kollega som berömde mitt arbete och påpekade hur kompetent jag är inom det jag gör. Snacka om total förvirring.

Idag har jag varit på "slänga mig framför tåget humör" men inte fan kan jag förflytta mitt lidande till någon annan (tågföraren). Nä jag måste hitta någon mer kreativ lösning på detta men just nu står det helt still. Kan man få gå i ide?