The Happening

Jag är glömsk. Har ju helt glömt bort att skriva något om senaste filmen jag var och såg för några veckor sedan.

Jag var och såg The Happening, hade inga förväntningar på filmen, inte läst något om den bara sett trailern som verkade lovande, den avslöjade dock väldigt lite. Och det är nästan ett måste gällande denna film, man skall inte veta för mycket. Filmen är 75 minuter lång och länge hade definitivt inte passat för det blir aningen enformigt ett tag. Det är definitivt inget mästerverk som Sjätte sinnet, det kommer nog vara svårt att toppa den även om många hyllar Signs och Lady in the Water (som jag fortfarande har osedda).

Det jag tyckte var mest trist i filmen var att skådespelarna inte verkade göra sitt yttersta, det fanns ingen kemi och ibland spelade de över rejält. Och lite bakgrund till den tilltrasslade kärslekshistorien hade inte heller skadat eller så hade man kunnat utelämna denna sidoberättelse helt. Men jag gillade fotot i filmen,Hynek Pallas skrev i sin recension (läs den inte innan du sett filmen om du vill se den):

Det brukar sägas att de läskigaste filmmonstren är de som vi inte får se: i The Happening har Shyamalan fotat vardagsnaturen – vinden som böjer gräset och rasslar löven i träden – så att vi skall tänka om när vi ser den. Man måste nog vara en svår pollenallergiker för att finna det skrämmande, oavsett budskapets vikt.

och jag håller inte med, jag tyckte att de verkligen fått till just de bitarna som skrämmande, tänk om....

En kommentator till kritikern Helenas på Bloggywood recension skrev

När självmorden är det roligaste i en film, då har det gått för långt..

Och självmorden var ofta roliga, knäppa och tillskruvade men ofta lite för mycket. Jag satt ofta och funderade på hur/vad hinner man tänka om man gör det på det sättet, vad får en människa att göra så och det kunde vara lite kusligt. G som jag såg filmen med tyckte oftast att de var trista och inte alls skrämmande men vi var överens om att vissa oväntade kroppsansamlingar fick en att hoppa till.

Musiken i filmen var diskret och hjälpte till att bygga upp stämningen, precis som den skall men ibland var den för uppenbar och för tidigt. Musiken skall inte avslöja vad som kommer att hända då missar man ju hela överaskningsmomentet. Detta hände tyvärr flera gånger i filmen.

Jag tror man har störst behållning av filmen om man är intresserad av psykologi/sociologi och funderar på hur människor beter sig i grupp, funkar i kriser mm. skadar inte heller.

Bäst i hela filmen är Ms. Jones, hon är riktigt läbbig där i sin stuga.

Filmen får tre Hot Dogs (kanske en är halväten för jag saknar en twist i filmen, nu är den för slätstruken och uppenbar men twisten är väl att det inte finns någon twist :-).

Varmkorvar är underskattade - dom har en ball form och innehåller massor med protein.

Andra bloggar om: The Happening, recension, film