19 april 2020

#beas365project2020 & Skrivövning, Kathrines val


Tog dagens bild på skrivövningslitteraturen för att pusha mig själv till att ta tag i det där igen. Har sökt till en kurs i Kreativt skrivande och man ansöker med ett inträdesprov så det är väl bäst att komma igång och använda hjärnan igen. Funderar på att ansöka med Kafé Elsa.

Dagens övning blev denna från min lista på övningsförslag tagen från Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson, s.114 - Tänk på något du är riktigt rädd för. Använd den känslan, men skriv om något annat. Det skall verka trovärdigt och inte löjligt.

Min rädsla: Jag är rädd för att var under vatten. En av mina mardrömmar och något om kan få mig att kallsvettas även dagtid är att sitta i bilen och hamna under vatten. När barnen var små vaknade jag ofta i ren panik av mardrömmen att vi kört ner i vatten och jag kunde bara knäppa loss och få med mig ett barn upp. Bara att att skriva om det så känner jag ångesten i magen och pulsen går upp. Så hur omvandlar man den skräcken till någon annans i ett helt annat område?

Det känns som jag inte riktigt följt vad som var meningen med uppgiften nu såhär i efterhand, tror jag skulle använt känslan och inte haft en rädsla. så jag får väl gör om den någon dag. Men samtidigt har jag nog svårt att komma på en situation där min förlamande skräck kan infinna sig utan att det är något man är rädd för. Men skall klura.

Kathrines val

Nästan alla tror att Kathrine är ett träningsfreak som väljer att gå i trappan upp till kontoret men sanningen är att hon är livrädd för trånga utrymmen. Bara tanken på en hiss med 4 väggar utan utgång mellan våningsplanen får svetten att komma. Svetten av att springa upp är inget mot den svetten som är skarp, sur och luktar ren ångest. När Kathrine tackade ja till jobbet som filosofikonsult på Athena Awareness satt de i ett luftigt konferensrum på 1:a våningen. Ingen sa då att kontoret låg 16 våningar upp.

De fem år hon varit här har hon gått från lite småmullig till vältränad. Första månaderna kom hon extra tidigt till jobbet och hade alltid med sig lunch på så sätt såg ingen att hon tog trapporna och han han blaska av sig och byta topp samt att hon slapp gå ut på lunchen. Långsamt blev konditionen allt bättre och nu skuttar hon upp i trapporna utan att lämna en droppe svett i blusen. När konditionen väl fanns där vågade sig Kathrine till ett gym och, ja numer är hon lite av ett träningsfreak men tre av hennes kollegor vet sanningen efter att efter en oundviklig lunch ute mer eller mindre ofrivilligt föst med sig Kathrine in i en hiss. Hon hade fått ren och skär panik när hissdörren börjat gå igen och lyckats pressa sig ut gråtande och med snoret rinnande.

Ångesten hade varit så stor att hon helt enkelt inte kunnat gå upp till jobbet igen. Istället gick hon ner till tunnelbanan och åkte de 12 stationerna hem och försökte spela normal på tåget men folk stirrade. Hemma i lägenheten med öppen planlösning ringde hon sin mormor som var den som hade hittat Kathrine inlåst i ett skolskåp sent på kvällen efter att halva stan letat efter henne när hon inte kommit hem efter sista skoldagen i trean. Det är bara mormor Almas röst som kan få demonerna att fly när skräcken kommit över henne. Kathrine funderade på att säga upp sig för att slippa förklara. Hon antog att ryktet över vad som hänt skulle vara ute på hela Athena nu. Hon tog mod till sig och ringde Annie, den av kollegorna hon kände bäst och som varit med i hissen. Hon sa “Annie, lyssna utan att säga något”. Sen berättade hon om den fasansfulla upplevelsen den fredagen i skolan.

Hur några pojkar efter skolans slut hade försökt tvingat henne att döda en spindel annars skulle de döda hennes kattunge. Kathrine som var en stor djurvän vägrade, hon Hon började ifrågasätta vad hennes katt hade med spindeln att göra, hur de ens skulle våga döda Missy om de inte vågade döda spindel själva.Varför de behövde döda spindeln och inte bara lyfta ut den i det fria. Då hade pojkarna gaddat ihop sig och kallat henne uppkäftig och motat in henne i ett skåp och låst innan de gått därifrån., det sista hon hade sett var Perrys blick, Perry som varit hennes vän sendan de lärt sig att gå. Vaktmästaren hade en stund senare släckt alla lamporna och låst skolan. Ingen hade hört henne skrika sig hes.

Det var helt tyst och Kathrine kunde bara tänka på Missy, hon kom nu ihåg att Jake som bodde på en bondgård utanför stan hade berättat om hur han dränkt kattungar som fötts i ladugården. Hon försökte hålla sig lugn men paniken växte allt mer i bröstet, tänk om Missy kommer dö bara för att hon inte ville döda spindeln. Älskade söta vita och mjuka Missy. Det gjorde så ont i hennes bröst att hon trodde att hjärtat skulle gå sönder eller stanna. Varenda andetag skar genom halsen och lungorna. Benen domnade bort och hon försökte byta ställning utan att lyckas så bra. Kathrine försökte andas långsamt för att det inte skulle göra så ont.

Någon måste sakna mig snart, Missy måste sakna mig. Men tanken på Missy satte åter igen en gråtattack och panik. Hon hamrade besinningslöst på skåpet och i hennes öron lät det som bomber men ingen hörde. Utmattad sjönk hon ihop. Ur skolväskan letade hon fram papper och penna. Utan att kunna se något skrev hon avskedsbrev med “Jag älskar dig, glöm mig aldrig” till mamma, pappa, mormor och Missy samt lite motvilligt till lillebror Fred. Fred som påstod att Missy var lika mycket hans, skulle han få hela Missy om hon inte blev dödad? Nä det var inte rättvist. Hon knölade ihop brevet till Fred och slängde det på skåpgolvet. De andra breven tryckte hon hårt mot hjärtat men hon rabblade “Jag vill inte dö, jag vill inte dö, jag vill inte dö” och vaggade fram och tillbaka. Det var så hennes mormor hade hittat henne flera timmar senare. Det tog hela den sommaren att ens få Kathrine att vistas i ett rum med en stängd dörr eller åka bil. Hon hade burit omkring på Missy hela dagarna. På nätterna drömde hon mardrömmar och skrek ofta att hon ville inte välja.

Annie hade förstått och lovade prata med de andra. Efter 4 dagar vågade sig Kathrine tillbaka till jobbet och allt var nästan som vanligt. De kan nu till och med skoja om att Kathrine alltid går till gymmet i träningskläderna och åker hem och duschar för att hon inte klarar av att se skåpen man låser in sina saker i. Ljud av hänglås som stängs kan få henne att vända om och åka hem. Men alla vet inte om vad som hände och speciellt inte chefen.

Nu är Kathrine kallad till chefen för att få ett nytt uppdrag. Oftast hjälper hon till med etikprövningar av olika studier eller bollplank åt någon höjdare som skall ta beslut om något svårt. Denna gång är det Svantevit Corp. som vill ha hjälp av en filosof. Svantevit är ett relativt nystartat bolag som rönt stora framgångar inom AI. De har specifikt frågat efter Kathrine som de visste hade studerat filosofi och etik samt framgångsrikt studerat människors inställning till svåra val. De höll på att ta fram algoritmer till självkörande bilar och en etikprövning närmade sig. De litade inte helt på sina utvecklades moral sa de. Chefen berättar om bolaget och som om det vore nästintill en arbetsförmån sa han “Svantevit sitter på 100:e våningen i Willis Tower du kommer ha utsikt över hela Chicago och nere på källarplan finns ett fantastiskt gym, du kommer älska det." Kathrine gillar verkligen sitt jobb, uppdraget låter fantastiskt spännande men finns det ens trappor hela vägen upp.



Inga kommentarer: