4 resor och en begravning

Slutet av veckan innebar ett mycket kort stopp i Stockholm för att jobba, en snabbvisit till London för ett möte och sen en kort visit i Oulu Finland för att vara med på min farmors begravning. Att fara till England vekar inte vara något större bekymmer men när man skall därifrån är det bängligt värre, tror jag fick visa passet 4 ggr inne på Heathrow Airport innan jag väl var ombord på planet. Jag hade ett uppdrag i London förutom att vara på möet, jag skulle köpa Salt&Vinägerchips till en arbetskamrat (även till mig själv så klart) och te till mig själv. Hade inte tid att göra det inne i centrum så det fick bli på flygplatsen. Sprang runt i varenda affär som fanns där för att hitta chipsen och tillslut såg jag att ena fiket hade sådana så jag köpte 6 påsar, gissa om hon i kassan tittade lite konstigt på mig.

När jag kom till Oulu mitt i natten plockade pappa upp mig och vi for hem till hans brorsas hus, det hus där min farmor bodde förut, det är fullt av barndomsminnen. Jag stupade i säng och sov som en stock. Alla andra hade redan ätit frukost när jag klev upp så jag fick sitta och äta själv. Gick och bytte om och så for vi iväg till kyrkan. Snacka om att känna sig som en utböling, folk kom fram och skakade hand men jag hade knappt en susning om vilka de var och förstod inte ett ord av vad de sa. Sen satte sig pappas kusins fru bredvid mig i foajén och hon pratade engelska, och var hur trevlig som helst. Hon kände sig ungefär lika främmande på begravningen som mig då hon bara träffat min farmor 1,5 timmar för 4 år sedan.

Under själva begravningsakten förstod jag inte ett dyft, försökte sjunga med i den psalm som sjöngs men hade ju inte direkt någon koll på vad jag sjöng. Pappa som är äldsta barnet var den som skulle gå fram och lägga blommor och ta farväl först och jag skulle följa med, eftersom jag inte kan ett ord finska valde jag att bara tyst viska ett farväl till farmor och pappa han sa inget högt han heller. Vi satte oss och pappas bror med familj gick fram och läste högt vad som stod på kortet på blommorna, det gjorde alla andra också och jag såg hur ledsen pappa blev på sig själv för att han inte tänkte på det. Han grubblade över det resten av eftermiddagen.

När prästen pratade om farmor började alla gråta, men inte jag. Däremot började tårarna trilla när jag satt och tittade på kistan en stund senare och minnen av farmor ploppade upp i huvudet, hur hon brukade sitta i trädgården och skala potatis för ett helt kompani, hur vi åkte till kyrkan på söndagar och jag fick några mynt att lägga i kollekten men förmaning att lägga alla mynten där :-)

Mitt i min egen lilla minnesstund så blev det dags att bära ut kistan, pappa hade berättat att de hade haft svårt att få ihop nog med folk att bära kistan, han är ju nyligt hjärtopererad och hans bror har ett hjärtfel men de bar ändå kistan tillsammans med 4 andra.

Sakta sänktes kistan ner i jorden och man lade på ett lock och blommorna lades på, så nu är farmor i vigd jord, det känns skönt. Lite tråkigt att det dröjde så med begravningen, det bor så mycket gammalt folk i Oulu att det är svårt att få tid för en begravning. De skulle haft öppen kista men nu gick det inte sa pappa.

Efter begravningen var det mat och kaffe i ett litet församlingshus. De 3 timmar vi var där sa jag nog 10 ord totalt (somliga som känner mig skulle nog säga att det måste vara ett rekord att få Bea att vara tyst så länge :-) ). Pappa simultantolkade lite när hans kusin berättade om sina somrar hos farmor men i övrigt var det ingen som pratade något med mig. Hörde att 3 av mina kusiner pratade om mig (de tror väl att jag absolut inte förstår ett ord finska) men de sa inte ens hej till mig.

Vi fick finsk laxsoppa som är så gott men ack så onyttigt och ett jättegott bröd med gravad lax. Efteråt blev det hjortrontårta (det är den godaste tårta jag vet) och te/kaffe. Till kaffet berättade pappa att de övriga vid bordet (dvs hans syster och hennes barn) redan börjat tjafsa om att få ut arvet snabbt och pappa hade fått ryta till om att farmor i alla fall kunde få komma i jorden först. Efter begravningen ville de fylla i de bankpapper som krävdes för att kunna få ta del av farmors pengar. Jag fattar inte hur man kan bete sig så. Fick veta att farmor hade testamenterat en summa pengar till mig också, det trodde jag aldrig men det är inget jag kommer tjata om att få ut. Det kommer väl när det kommer och är på det belopp farmor ansågs passa så jag förstår inte varför de andra håller på att tjafsa. Det var samma sak när farfar dog, då var det somliga i familjen som ville plocka på sig en massa grejer fastän farmor fanns kvar.

Efter begravningen for vi tillbaka till huset och jag packade ihop mina saker, pappas bror och pappa gav mig skjuts till Haparanda så jag kunde ta bussen till Luleå. När vi kom till Sverige skulle Risto in på Konsum, jag fattade inget alls men han gjorde precis som mig i England bunkrade sådant som inte går at få tag på hemma. I Ristos fall var det potatissallad, skagenröra, räksallad och Fun Light :-)

Precis när pappa och Risto åkt iväg insåg jag att min mobiltelefon nog var kvar i Ristos bil. Attans också, jag som tjatat på jobbet om att jag behöver en ny mobil och skojat om att råka glömma den/tappa den i havet mm har nu slarvat bort den på riktigt, pinsamt. Får försöka få tag på pappa så att han kan skicka mig mobilen. Klarar mig inte utan den många dagar. Glömde även att jag skulle få med mig några av de tavlor farmor målat.

På bussen sov jag som en stock nästan hela vägen, ”roade” mig en stund med att läsa på om DSP:er (Service Delivery Platform) men det gjorde mig bara tröttare än jag var innan så jag gav upp.

Nu sitter jag på bussen hem till Boden, det skall bli skönt att träffa Henrik och barnen igen. Har inte sett dem sen jag pussade på dem när de som på torsdagsmorgonen och taxin kom 04:50. Nu får jag vara hemma till måndag morgon 05:15 då taxin kommer för att jag skall fara till Stockholm. Skall ha ett möte i Kista.

Andra bloggar om: Resor, begravning