Nätidentitet vs verklig identitet

Idag blev jag intervjuad via MSN av 2 studenter som skriver en C-uppsats i socialt arbete om identitet och bloggande. Deras syfte med uppsatsen är

att undersöka hur svenska bloggförfattare förhåller sig till och upplever sitt bloggande i relation till föreställningen om identitet.

I infon jag fick via mail från dem stod det

För att genomföra detta har vi sökt ett antal bloggförfattare i olika åldrar under samlingskategorin ”vardagsbetraktelser” på bloggportalen.se, för intervju.

På något sätt fick jag ändå intrycket av att de läst de bloggar vars skribenter de intervjuar men så verkar inte vara fallet. Kändes lite underligt att prata om bloggen med någon som inte verkar ha läst något av det jag skrivit särskilt när det handlade om min bloggindetitet vs. min verkliga identitet (om de nu går att skilja åt). Kommer de göra någon bedömning om hur de uppfattar mig och min text? Dessutom har jag ju bloggat en del om det som de frågade om, mina funderingar på vad jag vill med bloggen, vem jag skriver för, hur jag ser på läsare mm. Ibland klippte jag saker direkt från bloggen som svar till dem.

Eftersom intervjun skedde via MSN hur vet de att de talade med min "riktiga identitet" och inte min "nätidentitet"? Att göra en intervju är ju inte bara att ställa fråga och få respons utan mycket handlar ju om att läsa av tonfall och kroppsspråk. De flesta frågorna handlade om hur mycket "jag" som finns i bloggen, hur mycker vågar jag skriva, hur mycket undanhåller jag, finns det saker som jag tar upp i bloggen men inte i mitt "vanliga liv".

Jag har så svårt att skilja på mitt "vanliga liv" och mitt "nätliv" jag är liksom jag oavsett om jag pratar direkt med någon eller via en IM-klient. Det är ingen skillnad på vad jag skulle säga på fikarasten på jobbet och skriver i bloggen. Är det någon som frågar en som skriver insändare i tidningen om hur mycket av deras egna identitet som syns i texten och hur mycket är en putsad yta?

Det kanske är en annan sak om man skriver under pseudonym och håller sig helt anonym. Diskuterade just detta ämne över en fika igår (shit jag har ju glömt att blogga om biobesöket, måste åtgärdas efter detta inlägg). Jag undrar hur man klarar av att skriva helt anonym blogg där man antingen måste hålla ordning på vad man kallar vem och inte ger iväg så många detaljer att någon kan identifiera en. Om man kör med slumpade namn varje gång så kanske man skriver intressanta inlägg var och ett men man får som läsare ingen sammanhang och kan inte "läsa mellan raderna" och få en uppfattning av individen bakom inläggen.

Nä jag är väl helt enkelt för ego och virrig för att klara av att ha en nätidentitet som skiljer sig från den vanliga Béatrice Karjalainen (det räcker att ha Béatrice, Bea och Beata att hålla reda på ;-) ) och jag vill ju ha cred de gånger jag gjort något bra eller för en gångs skull skrivit något som någon gillar. Men som jag skrev till uppsatsskrivarna när de frågade "Du har inte någon gång medvetet framställt dig själv på ett sätt som du skulle anse inte stämmer överens med hur du är offline?":

Nja inte direkt däremot kan ju utelämnade av skrivande ha den effekten kanske. Jag väljer att inte kommentera något som alla varit bergsäkra på att jag skall skriva om. Ibland kan detaljer utelämnas och de som inte känner mig kanske då inte fyller i med "Beas virrighet" eller liknande där det är tomt.

Sambon skulle väl säga att min version av våra gräl inte alltid framställer mig som den elaka jag var just då även om jag tycker att jag skrivit så sanningsenligt jag kunnat från min synvinkel sett. Det finns ju alltid 2 sidor.

Skall bli spännande att se hur slutresultatet blir, de kommer skicka mig uppsatsen när den är klar.

Hur är ni andra, har ni en "verklig identitet" och en "online identitet"?

Andra bloggar om: bloggar, identitet, nätidentiet