Jag klarade sminket

Det var en fin ceremoni i Luleå Domkyrkan igår när mina vänner Linda Sonnebro och Ralf Keskitalo (nu Sonnebro). Efter inmarsch i kyrkan sjöng bruden en sång för sin för sin blivande make och inte ett öga var torrt tror jag. Sen blev det psalm, lovprisning, inledningsord, lagom långa väl valda bibelcitat.



Vigselakten i sig är som vanligt det kortaste momentet under ceremonin och de sa båda två ja (önskar att man kunde utrusta präst och brudpar med små mikrofonmyggor för de längst bak hörde nog inte) men sen fick vi nog se Luleås längsta kyss (då valde min kamera att vägra fokusera). En tjej som heter Linda Bergstrand sjöng "At Last I Have Found what I'm Looking For" tillsammans med Amanda Hofman Bang som spelade cello och åter igen snyftades det i bänkraderna. Sen blev det förbön, Herrens bön/Fader Vår (jag kommer aldrig lära mig nya texten så jag valde att läsa gamla texten i mitt huvud istället för den kan jag). De blev välsignade och sen höll prästen ett fint vigseltal. Det märktes att han känt bruden sen hon var liten och fått lära känna brudgummen. Det blir så mycket finare när prästen känner brudparet. Lite mer psalmsång och sen solosång igen "För kärlekens skull".



Sen tågade vi ut ur kyrkan och kramade om brudparet och slängde små hjärtan (istället för ris) på brudparet, förutom barnen som tyckte de små vaniljsmakande sakerna var goda :-)



Vi fotade brudparet en stund på trappan och höll på att frysa ihjäl. Hemma i Boden hade det varit hyfsat varmt när vi åkte hemifrån så vi tänkte inte på att ta med några jackor.Vi fick även en repris på kyssen och denna gång så funkade kameran. Och föräldrar som busade när fotografen skulle ta en gruppbild. Det var skönt att raskt tåga ner till Stadshotellet för middag.



Vi fick en fördrink med kolsyreis i, min bubblade säkert fem minuter innan jag kunde smaka på den, och höll på att spruta ut det över mattan, det var alkoholfritt vin, jag gillar INTE vin vare sig med eller utan alkohol. Jag tvingade dock i mig en liten sipp till under brudskålen. Min lilleman Herman gjorde mig orolig, han svepte glatt sitt glas och sa att det var gott.



Som en skock får tog vi oss en trappa upp till Festivitetssalen (som får en att önska att man hade en vacker balklänning på sig). Vi lyckades hitta vår bordsplacering, alla borden var döpta efter "hemvister" i olika filmer/TV-serier. Vi satt vid "The Executor", bordet bredvid var "Deep Space 9", andra satt vid "Ponderosa" och "Central Perk" samt en massa andra fyndiga namn jag inte kommer ihåg just nu.



Middagen bestod av Västerbottensostpaj, ärtskott med en mousse på soltorkade tomater till förätt, parmalindad kycklingfilé med örtrostad potatis och en kantarellsås (men jag fick rödvinssås, antingen lyckades jag komma ihåg att anmäla att jag inte tål svamp eller så kom brudparet ihåg det själva, tacksam är jag i alla fall) till huvudrätt och bröllopstårta (Operatårta) till efterätt. Maten var god mitt enda lilla klagomål är som vanligt att som nykterist är jag jävligt less på att bli erbjuden avalkoliserat vin som alkoholfritt alternativ och vill jag inte ha det är så är det läsk eller vatten som gäller.



Men dryckesvalet får inte smolka glädjen. Under middagen hölls det många tal, mest skrattade jag nog åt Ralfs mammas tal, det var så på pricken, prästen höll ett fint tal med mycket värme. En kusin till Linda varnade Ralf för Lindas förmåga att ge danska skallar och Janne berättade om att Lindas intåg i Ralfs liv gjort att saker slutat att gå sönder. Det plingades i glas och kyssarna blev många. När Linda lämnade rummet passade jag och Kerstin på att pussa brudgummen som stod helt oförstående, brudgummen verkade dock aldrig lämna rummet så grabbarna fick aldrig sin chans.



Brudparet skulle givetvis skära upp tårtan tillsammans, den var hög och deras laktosfria del var givetvis överst. Men de lyckades tillslut att få ner var sin bit och matade varandra (vi skrattade dock när Linda tog en bit av Ralfs tårta och gav till Ralf och tvärt om, tårta är inget man delar med sig av :-)



Efter maten blev det sporadisk dans efter att brudparet dansat sin brudvals, jagande av små barn som var höga på socker och mingel för att prata med folk man inte träffar så ofta. En riktigt trevlig kväll alltså. Om jag får önska en sak hade det varit att inte haft barnen med (men vi hade ingen barnvakt, det ena paret som brukar vara barnvakter var brudparet och det andra paret var gäster på bröllopet), de var inte helt lätta att hålla tysta i kyrkan, Herman surade för att han inte fick fota och på festen så var de vrålhungriga men uppskattade inte matvalet så värst vilket ledde till överdosering av godis sen. Dessutom lyckades Herman med konstycket att tapppa min lilla digitalkamera med linsen utfälld rätt i golvet vilket pajjade kameran totalt, hela linsen är lös. Får se om det går på min försäkring eller inte. Men mest troligt är väl att självrisken är högre än värdet på kameran.



Vid 00:30 valde vi att bryta upp och fara hem, barnen däckade ganska omgående i bilen och sov länge i morse :-)



Så här såg en trollrufsig och trött Bea ut när hon kom hem. Foto taget av en jättetrött Vincent Bylund. Hmm jag borde ta tag i allt som ligger på hallgolvet direkt innanför dörren inser jag.



Andra bloggar om: Bröllop, fest