Han var fantastiskt nog klar efter 31 minuter och vi kom oss iväg. Det var varmt som attan ute men det gick fort att köra till Selets bruk som var mitt uttänkta mål för dagen. Vi var där strax efter kl 12. Ingen av oss hade varit där förut och jag blev förvånad över hur stort det var. Och fint. En av grillplatserna var ledig så vi slog oss ner där. Vi tog oss en kort sväng för att bekanta oss med omgivningarna och kikade på vattnet, dammluckorna och laxtrappan.Herman hämtade ved i vedboden och så skulle sambon få igång elden. Då inser jag att tändstickorna blev kvar hemma. Gick upp till raststugorna och i den tredje jag kikade i hittade jag en ask. Nu slapp jag fråga de som redan satt och grillade om de hade något att tända med.
Herman hade hämtat tunna hela bitar fast jag jag visat honom att det var bättre med de som var kluvna. Det slutade med ett mindre bråk. Herman envisas alltid med att säga "Jag hörde inte" även om man vet att han hört eftersom man diskuterat en sak. Jag surnade till på honom och sa att det är ok att säga att man inte minns eller att man glömde bort vad instruktionen var men att hela tiden hävda att man inte hört gör mig galen. Efter lite surande från Herman så lugnade det tillslut ner sig och medan elden tog sig så passade vi på att kika lite till på vattnet vid bron. Vincent lyckades tvärnita efter att ha gått igenom en grind så den slog igen med full kraft över min vänstra hälsena.Jag fick skitont och sa att han inte kan tvärstanna när det är en självstängande grind med fjäder som gör att den far igen hårt och fort. Jag är aningen rädd om mina hälsenor, livrädd att få nya skador på dem nu innan FC.
Jag tog mig en tur ner på andra sidan bron, där var det massa kor, de låg och slappade inne bland träden och blev inte helt nöjda över att ha mig omkringklampandes i deras hage. De reste på sig och stirrade på mig allihop. En kossa började skrapa med ena bakbenet och en tjur ställde sig upp och kissade så det skvätte en halvmeter upp i luften. Jag backade.
Sen åt vi korv som grillades till perfekthet för en gångs skull, inte råa och inte brända. Efter maten var tanken att vi skulle ta en liten promenad, jag ville gå stövstigen som är 2,5 km lång men det vägrade barnen så vi tog den som var 0,4 km istället. Jag ville ha ett kort på barnen vid skylten men av någon jävla anledning började de slåss och Herman sprang iväg. Det blev inget kort. Efter lite dividerande med Herman kom han tillbaka och vi gick in i skogen. Det var en rätt menlös stig som dessutom hade flera hinder i form av omkullvälta träd och täta granbuskage att ta sig igenom. Stigen gick en bra bit från vattnet också men här och var skymtade det fram eller gick små stigar ner mot det en bit. Herman hittade ett träd som såg ut som en stol och fick hjälp upp. Plötsligt tog stigen slut vid en grind, hade vi verkligen gått ens 400 meter, det gick väldigt fort.Vi vände om och Vincent valde en liten annan stig tillbaka ner mot vattnet men den slutade mitt i ett slyområde. Vi fick vända om igenom ett granbuskage och ta oss tillbaka till huvudstigen, Vincents sprang för att han inte gillade myggen. Sen hittade han en annan stig upp mot raststugorna där vi svängde av. sambon och Herman var bakom oss men plötsligt var de borta. Jag ropade på sambon och frågade var de tog vägen. Han hade tappat bort Herman. Sa att Herman nog missat att vi svängt av oss därmed fortsatt rakt fram mot eldplatsen. Vincent började spring igen för att komma till eldplatsen medan jag tog det lite lugnare ifall Herman skulle komma denna väg. Men när jag kom ut till eldplatsen så småningom stod alla där. Sambon stod dock framåtböjd och såg mycket besvärad ut, frågade vad det var med honom och det visade sig att han snubblat på något när han letade Herman och stukat högerfoten. Han krossade fotleden i den när han gick i 8:an och sen dess är den lättstukad. Jag blötte en handduk som låg i väskan nere i vattnet och lindade om så gott jag kunde, sen fick han ligga på en av bänkarna och vila lite.
Vi fikade och sen ville Vincent gå lite till så vi tog oss bort mot strövstigen som var utmärkt med 0,2 km. Dvs några minuters promenad bara. Vi gick över bron och bort mot där stigen skulle börja. Det var bara det att nu stod alla kossorna där och några spärrade vägen. Jag gick sakta med Vincent bakom mig och se kossorna flyttade på sig, tom de som stod på stigen valde att flytta på sig som om de visste var vi skulle. Vi gled förbi kossorna men då började de gå efter oss med tjuren i spetsen, han lunkade på tätt bakom oss och vi ökade på stegen. Han råmade och alla korna vände sig åt vårt håll. Det var läskigt. Vi ökade på stegen och kom allt närmare vattnet men där svängde stigen av och vände upp mot bron igen. Korna stod kvar mitt på stigen och lät oss ta oss till bron utan problem. Vincent gick igenom grinden före mig, jag tog ett steg fram och då gör ungen precis som förra gången, han tvärstannar och grinden kommer farande över min vänstra hälsena och hälen är nu fint uppskapad. Jag blev så förbannad, hur svårt kan det vara att ta ett steg till så att alla kommer på bron innan grinden stängs.Jag haltade bort till eldplatsen där en haltande sambo höll på att plocka ihop våra saker för avfärd hemåt. Det blev i alla fall nästan 3 timmar i Selets bruk. Tyvärr han jag knappt se något där, hade velat hinna gå runt och titta mer på de hus och lämningar som finns där men skall jag göra sånt får det nog vara utan min familj.
Det blev några fler foton under dagen:
Oj när jag läser igenom låter det som vi bara bråkade och surade men så var det inte, vi njöt av solen en stund där emellan också men det var nog inte världens mest lyckade utflykt. Mitt behov av att vara i naturen kommer inte riktigt lika naturligt för sambon och barnen.
Läs även andra bloggares åsikter om familjeutflykt, Selets bruk, Luleå
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar