22 juli 2009

Men lilla vännen man får inte stressa i fjällen...

Försök till reseberättelse så här några dagar efter avslutad vandring. Totalt gick jag 7,9 mil från kl 16:40 på fredagen till 16:17 på söndagen (47 timmar och 37 minuter). Effektiv gåtid blev 19 timmar och 19 minuter.

Dag 1, fredagen den 17 juli 2009
(13 km, 16:40-20:15, effektiv gåtid 3h 25m)

Hemma och resa
Klev upp klockan 05:55 på morgonen för att packa det sista och göra några mackor att ha på bussen. Lyckades trots den tidiga morgonen få i mig lite frukost. Kom iväg jättesent hemifrån och fick småjoggga med ryggsäcken till busshållsplatsen några hundra meter bort, tur jag inte skall springa fjällopp för det är verkligen tungt att springa.

Bussen skulle gå 06:55 och jag var på busshållsplatsen 1 minut före det. Men fick en underlig känsla av att bussen redan hade gått, frågade en dam med hund om hon hade sett bussen (det har hänt förut att den passerat vår busshållsplats före utsatt tid) men nej det hade den inte gjort. En man kom till busshållsplatsen och satte sig precis när bussen kom in, han frågade om jag skulle med 28:an och nickade mot bussen, jo det skulle jag ju så jag skyndade mig upp. Klev ombord på bussen och pustade ut. Tog fram min lapp för att kolla vilken tid jag skulle åka från Luleå mot Skellefteå för bussbyte. Shit jag skulle ju vara på buss 21 inte buss 28 nu, 21:an körde precis om oss. Hmm undra om 28:an är söligare så att jag helt enkelt inte kommer hinna med bussen i Luleå nu då. Skyndade mig att fråga föraren och han lugnade mig, vi hinner. Puh.

Slumrade lite, läst lite i Inger Frimanssons Handdockan, recension kommer senare på pocketblogg.se. Det var bussbyten i Skellefteå, Arvidsjaur och Sorsele. i Arvidsjaur var jag i 2 timmar och han få i mig lite mat, var för trött för att ät mina mackor i bussen. Åt dock en av dem i bussen sen mellan Sorsele och Ammarnäs för att få lite ork för första etappens vandring. Luleå-Skellefteå och Skellefteå-Arvidsjaur delade jag med Markus Fagervall men det fattade jag först när han och hans kompis som satt snett framför mig på andra bussen började egogoogla honom på Macbooken som åkte fram men jag tyckte jag kände igen de där ögonen som skymtade fram när solbrillorna åkte av några sekunder. Sen såg de O Brother, Where Art Thou? och skrattade högt så jag inte kunde sova.

Sorsele-Ammarnäs var en intressant upplevelse då bussen även dubblade som postgång. Vi stannade vi brevlåda efter brevlåda och lämnade post. Jag frågade föraren om hon kunde släppa mig vid starten av Kungsleden istället för att jag skulle behöva gå från hållplatsen i byn och visst det gick bra. Jag och en man steg av, han tackade för att jag varit så smart att fråga om vi fick kliva av tidigare. En stor fördel med landsortsbussar, de stannar lite här och var på begäran.

Ammarnäs-Aigertstugan
16:40 var jag av bussen, hade krängt på mig ryggsäcken, startat GPS-klockan och gick från landsvängen mot där Kungsleden börjar i Ammarnäs mot Hemavan. Det började uppför uppför och lite mer uppför. Mannen som klivit av samtidigt som mig skulle till Aigertstugan så vi turades om att dra uppför berget, vi höll ett riktigt bra tempo trots lutningen så redan efter 1 timme och 53 minuter hade vi avverkat de 7,2 kilometerna. Vi hade ett trevligt samtal om vandring och utrustning. Han skulle gå stugtur så jag vinkade adjö till honom och den trevliga stugvärdinnan på Aigert innan jag gav mig iväg över hedlandet bort mot en utpekad tältplats 5,8 km bort. Precis när jag skulle gå kom en kille gående från andra hållet, visade sig vara en polack som skulle gå Hemavan-Abisko, men han hade missat den lilla detaljen att det finns en stor sträckning där det inte finns stugor att sova i. Undra hur han tänker lösa det lilla problemet, köpa tält i Ammarnäs kanske.

Aigertstugan-Renvaktarstugan vid Tjålmure (tältplats)

Nu hade vinden tilltagit rejält så det var bara att ta på regnjackan för att hålla vinden borta från kroppen men byxorna är hyfsat vindtäta så jag slapp att dra på regnbrallorna också. Jag stretade mig fram ännu mer uppför, det ramlade in några SMS från Göran medan jag gick där men jag trodde min telefon pep varannan minut för att den hade tappat täckning. Blev så jävla less på pipandet att jag tillslut stannade för att stänga av den. Blev aningen förvånad när jag en bra bit upp på fjället fortfarande hade täckning så jag roade mig med att SMS:a lite medan jag gick.

Det tog mig 1,5 timmar att gå till tältplatsen och det var uppför uppför och mer uppför, kanske inte så konstigt med tanke på att jag slog läger bara 1,8 km från den plats som är Kungsledens näst högsta punkt efter Tjäktapasset. När jag slog läger för natten bakom en renvaktarstuga för att inte blåsa bort i den hårda vinden hade jag gått 13 km och stigit 600 meter. Klockan var kvart över 8 på kvällen och jag var nu rätt hungrig. Men jag var så förbannat trött att jag orkade bara inte sitta och vänta på att vatten skulle koka upp och att en matpåse skulle stå och dra så jag tog vattnet jag hade i termosen och gjorde mig en varmakoppen citronkycklig och åt min andra macka som låg i ryggan sen resan istället. Det pissljumna vattnet räckte även till en kopp te för att värma mina frusna fingrar. Att sätta upp tältet i den hårda vinden var en utmaning även om det var hyfsat i lä så nära väggen som jag var, men minsta lilla steg åt sidan gjorde att jag höll på att blåsa bort. Det är tur man har stormlinor till tältet. På sjön Tjålmure gick stora vågor.

Mina händer var iskalla och jag kände att jag nog skulle frysa om jag klädde av mig så jag tog endast av mig strumporna, vantarna och fleecejackan och kröp ner med resten på mig. Jag hade toksvårt att sova, vinden rev och slet i tältet som trots att det var rejält uppspänt stod och slog. Alla dragkedjors flärpar plingade mot varandra. Jag stoppade i hörlurarna till MP3-spelaren i öronen för att det skulle bli lite tystare. Men den jävla fjällpipan kan tränga igenom allt verkar det som, hade en som hovrade över stugan/tältet hela natten *piiiip* peeeep* lät den.

Låg nog och snurra runt i sovsäcken i 4 timmar innan jag somnade till ordentligt kring halv 2 på natten men sov sen hyfsat i ett par timmar men vaknade kring 5 av att vinden hade vänt. Mitt tält skakade rejält och det lät hur mycket som helst från sjön. Borrade ner mig i dunsovsäcken och tryckte in propparna än längre men först trasslade jag mig loss från sladden som jag lyckats snurra två varv runt halsen. Kan se rubrikerna i tidningen: "Kvinna hittad strypt på fjället"

Dag 2, lördagen den 18 juli 2009
(43 km, 08:01-21:10, effektiv gåtid 10h 8m)

Renvaktarstugan vid Tjålmure (tältplats) - Servestugan
Efter hyfsad sömn var det dags att stiga upp kring kvart över 7 på morgonen. Nu hade vinden mojnat lite men det rev fortfarande rätt friskt i tältet men eftersom jag hade absiden mot väggen på renvaktarstugan gjorde inte det så mycket. men ut och kissa var jag ju tvungen att göra, hittade en stor sten att sätta mig bakom för att inte bli nedkyld av vinden. Passade på att ta mig ner till sjön som fortfarande var rätt vågig och fyllde på vattenflaskorna.

Jag plockade fram mitt kök och kokade vatten till gröt och te. Bredde ett par mackor med ädelost och njöt av min frukost inne i det varma tältet. Kollade lite på kartan och i min Kungsledenguidebok som jag släpade med mig. Målet för dagen var att i alla fall ta mig till Tärnasjöstugan och kanske till och med till de ställen som boken nämnde som bra tältplatser vid de 7 broarna över Tärnasjön.

Medan jag packade ihop tältet och mina grejer tornade sig mörka moln upp på himlen jag var helt beredd på att behöva gå i regn. 08:01 var allt ihoppackat och jag knäppte en bild på mig själv redo att gå. Väl påpälsad i väntan på regnet. Nu hade jag faktiskt medvind upp de sista två kilometerna till den högsta punkten. Ryggsäcken kändes inte speciellt tung och jag hade dragit igång en ljudbok i lurarna. Igelkottens elegans och en separat hyllning till den boken kommer i annat inlägg, här nöjer jag mig att säga att den är fantastisk, vilken berättelse. Jag sträcklyssnade hela boken 9 timmar 37 minuter med 2 pauser för några samtal.

Jag började gå, det var ganska stenigt men det blev allt mer gräs och rätt skönt att gå på efter ca en timmes promenerande. Mötte till och med lite renar som gick och betade. Jag var nog inte den mest koncentrerade fjällvandraren bort mot Servestugan, boken förtrollade mig men ibland föll det sig så att stämningen i boken passade så bra med naturen runt omkring mig. Exempelvis handlade en liten passage om bonsaiträd, just du passerade jag ett stycke lövskog med små knotiga fjällbjörkar. Mycket av denna dags vandring är upphängd i berättelsen jag lyssnade till. Jag kommer kunna återkalla bilderna genom att åter igen lyssna på boken. Jag gillar verkligen de kuperade frodiga fjällbjörkskogarna, lite väl myggigt kanske men ack så vackert. Lite sagostämning bland de knotiga gamla träden, höga gräset och fågelsången (jo jag lyssnade på den med ena örat ibland).

Jag var framme vid Servestugan strax före 12, efter 3 timmar och 21 minuters vandring, lagom till lunch. Kom visst mitt i stugvärdens egen lunchtillagning. Han skulle äta palt. Jag lånade en bänk framför stugan, halade fram termosen som fyllts med varmvatten på morgonen och gjorde mig en varmakoppen tomat-chili, smulade ner en av mina brödbitar i den (eller ja det var mest för att en skiva i påsen hade smulats sönder) och gjorde mig 2 mackor med ädelost och salami. Nu hade solen brutit fram ordentligt och jag satt mot en vägg där det blev stekhett. Klädde av mig lite men då kom direkt en massa mygg och broms och tyckte att jag var deras lunch. Så det var bara att buga för naturen och sitta med långärmat och byxbenen på. Maten gjorde gott och jag avslutade med att göra mig en kopp te och ta några Ballerinakex. Samtalade lite med stugvärden innan hörlurarna åter åkte in efter en timmes uppehåll i lyssnandet under pausen. Och så gav jag mig iväg igen.

Servestugan - Tärnasjöstugan
Åter igen började det uppför uppför uppför, denna gång för Servvetjåhkka, men den klättringen var mödan värd vilken utsikt. Man ser Norra Sytertoppen trona upp sig och nere i dalen syns Servvejavrie med en massa små öar i sig. Här kan man stå länge och titta. Sen återkommer hedbjörkskog och marken börjar bli fuktigare, det kommer även lite myrar så det är balansera på spänner som gäller.

Efter 3 timmar och 14 minuters effektiv vandringstid nådde jag Tärnasjöstugorna kring halv 5, lite tid hade gått åt till att beundra utsikten på vägen. Tärnasjöstugan bara dyker upp ur intet helt plötsligt är man bara där. Jag damp ner bredvid en dam som satt och läste en bok på en bänk utanför. Det kändes som lagom tid för en energigivande fikapaus. Jag blandade iste i min vattenflaska och tog fram min påse med nötter och torkad frukt samt ett äpple och några Ballerinakex. Vi satt och samtalade i nästan en timme om vandring och vägen till Tärnasjöstugorna, vi kom från var sitt håll. Hon sa att det var ganska trist vandring mellan Syterstugan och Tärnasjöstugan mest myrar och tråkig skog. Mycket broms var det oxå.

Tärnasjöstugan - Syterstugan
Jag kom iväg kring halv 6 och än hade jag gott om energi i benen, det är ca 1 mil till broarna där det går bra att tälta och 14 km bort till Syterstugorna. Innan jag gick iväg passade jag på att lämna min bok Handdockan till stugans bibliotek. Kanske skulle jag orka hela vägen. Vandringen går här inne i skogen en bit i från sjön, lite synd för det hade varit mycket trevligare att gå nära sjön. Det växer höga blommor bredvid mig och jag går över rätt stenig mark. På ett ställe ligger stenarna lite knäppt och jag måste ta det försiktigt för att inte trampa snett ännu en gång, har tappat räkningen på hur många gånger jag trampat snett med min stukade vänsterfot. Jag kliver försiktigt över med högerfoten och lyfter lite för snabbt mitt vänsterben för att kliva över stenen. Det jag inte ser är att bakom de frodiga växterna sticker en sten rakt ut över stigen så jag smackar mitt knä rak i stenen. Alla djur i skogen fick lära sig några nya svordomar på både svenska och finska. Knät svullnade genast upp, inte så mycket men det ömmade som attan om jag petade på det. Gick dock bra att gå.

Efter ca 5 km vandring kom jag fram till Tärnasjöstranden, det såg så otroligt lockande ut att ta ett bad men klockan var mycket, det var fullt i insekter i luften, jag har en handduk som är 20x20 cm. Nä jag får bada någon annan gång. Gick i alla fall ut på stranden och njöt av att titta på vattnet en stund.

Boken började nu närma sig sitt slut, jag gick och nästan höll andan när jag passerade de många myrarna innan broarna, jag ville inte att den skulle sluta. Myrarna var fulla i hjortronkart, jag förbannade mig själv för att jag var där nu och inte om några veckor. Jag älskar hjortron och det var en plåga att gå och se alla de röda bären, de skall vara gula. Men tur var väl det annars hade jag väl blivit kvar där i timmar och proppat i mig hjortron.

Framme vid renstängslet såg jag att stängslet ramlat omkull och gick att kliva över om man ville men jag tog ändå trappan över, passade på att sätta mig på ett trappsteg och luta ryggsäcken mot det ovanför. En välbehövlig paus. För nu var boken slut och min energi började rinna ur mig lite. Orkade inte fiska fram några nötter utan nöjde mig med att dricka vatten. Jösses vad vatten det gick åt, tyckte jag inte gjorde annat än att fylla på min flaska och jag måste svettas hur mycket som helst med tanke på hur sällan jag stannat och kissat.

Från renstängslet är det inte många hundra meter till broarna och där det skulle finnas bra tältplats, jag dividerade fram och tillbaka med mig själv om huruvida jag skulle stanna här och ta resten i morgon eller om jag skulle traska vidare och tält bredvid Syterstugan istället. Klockan var halv 8 det var nog 1,5-2 timmar kvar att gå till stugan. Jag bestämde mig för att gå bro för bro och kika på var det skulle passa att tälta och känna efter i kroppen om jag orkade mer. Ryggsäcken började nu kännas tung på axlarna, där min idiotiska sport-bh har sömmar precis där ryggan ligger an. Höfterna värkte också, jga är för benig helt enkelt.

Det var mysigt att gå mellan öarna i Tärnasjön, solen värmde fortfarande och en lätt bris gjorde det lätt att andas. Måsarna på broräckena stack skriande iväg när jag närmade mig. Broarna var lite läbbiga att gå över, de gungade, gnisslade och knakade. Jag nästan sprang över. Vips hade jag avverkat alla hängbroarna och nu kvarstod de 2 träbroarna och jag var över sjön. Jag hade inte sett någon tältplats med stort T, mest för att jag gått i mina egna tankar och funderat på paddling :-)

Nu var det ca 4 km kvar till stugorna, det skulle visa sig 4 mycket dryga kilometer. Det började rätt brant uppför Stokkeklippen och det var myggigt som attan, så fort jag stannade för att pusta ut hade jag mygg överallt. Och stanna för att pusta fick jag göra ofta i branten, med lite järn i blodet är man absolut inte gjord för att behöva mycket syre. Jag flämtade och och ojade mig efter bara ett 50-tal meter. Och då ringer min mobil. Täckning igen. Men hade jag inte slagit av mobilen igår? Tydligen inte. Stannade mitt i backen, av med ryggan, 1000 mygg attackerade direkt. Svarar. "Mamma vad gör du" säger en röst i andra änden. det är Vincent. Jag svarar "Jag går" och försökte tala om att jag stod väldigt dåligt till, jag höll på att bli uppäten av myggorna. Han ville veta vad jag ätit till lunch och middag dagen innan och idag, berätta om vad han hade gjort. Sen lämnades mobilen över till Herman som frågade exakt samma sak, kan inte mina barn prata med varandra istället for genom mitt huvud medan jag kände hur ryggen förvandlades till en puckelpist av bett. När ryggsäcken ändå var av passade jag på att plocka fram nötpåsen och mula i mig lite energi. Sa hejdå till barnen och satte fart uppåt igen, eller ja fart är nog fel ord. Då ringer mobilen igen. Hade i min iver över att komma ifrån myggen glömt att slå av den. Av med ryggan igen, svarade med hela munnen full i torkad ananas. Det var sambon, han ville prata om kattens medicinering, var så korthuggen jag bara kunde ville inte ha fler bett på kroppen, det kliade precis överallt nu. Stängde av mobilen och stoppade undan den igen.

Kom på att jag hade en Kelloggs energy i byxfickan, tryckte i mig den och drack en massa vatten. En liten knix kvar på stigningen sen såg det ut att bli platt en stund enligt kartan. Jag tog tillfälle i akt och vända mig om och titta ut över sjön några gånger. Det började skymma och var otroligt vackert. Men mygghelvetena gjorde det omöjligt att stå stilla några längre stunder.

Nu var vandrandet jobbigt fast det var hyfsat platt, min ork var slut och kilometerna var megalånga. Tankarna gick till Fjällräven Classic, hur skall det kännas där dag 2 mot slutet när klockan är sent och jag är trött. Jag måste se till att ha energi lättillgänglig eftersom jag är för lat för att stanna och plocka fram något ur ryggsäcken. Men sakta sakta tog jag mig fram och när landskapet öppnade upp sig lite var det åter igen ganska trivsamt och än bättre blev det när jag fick syn på SFT-flaggan och taket på stugan då pinnade jag på rätt bra. Inte långt kvar. Men för att nå stugan måste man ner i en djup ravin och upp på andra sidan. Som tur var har de byggt en trätrappa upp, så det var inte så olidligt att kliva de sista 100 meterna fram. Jag var vid stugan 21:15, det tog mig 3 timmar och 45 minuter (3,5 effektiv vandringstid) att ta mig till stugan.

Jag kastade av mig ryggsäck och skor på bron till stugan och gick in. Fick tag på stugvärden som var en trevlig kvinna som pekade ut var det passade bra att tälta. En platt gräsmatta nere vid en forsande bäck. Jag var trött och hungrig och nu började jag dessutom frysa lite. Tänkte först sätta upp tältet bredvid en eldstad som var på gräsmattan, tänkte det kunde vara skönt att sitta i absiden och ha en varm eld i närheten och se ut över forsen men så kom jag på att flygande eldflagor nog inte var så smart att få på tältet så jag skippade den idén. Lade tältet där det var som planast istället. Tyvärr fick jag därmed absidens öppning ut mot en buske istället. Jag kröp in i tältet och tog fram mat. Idag skulle jag äta en av de medhavda matpåsarna. Kokade upp vatten och hällde i påsen och fixade en kopp te. Medan maten stod och blev klar passade jag på att gå och tvätta av mig.

Jag glufsade i mig maten rätt fort, kyckling med ris, currysås och mandel. Inte toppengod men inte äcklig heller. Lyckades få i mig hela. Drack upp mitt te och ögonen gick nu i kors. Klädde av mig och kröp ner i sovsäcken i endast trosor denna gång. För det var varmt i tältet. Jag hade svårt att ligga på mage för mina höfter varså ömma efter höftbältet på ryggan, höger höftled värkte så jag kunde inte ligga på den sidan heller. Låg åter igen och snurrade runt för att hitta ett sätt att ligga på. Hörlurarna var instoppade i öronen, medsladden iphovirad denna gång, för att slippa dånet från forsen. Vet inte vad klockan var när jag somnade men jag vaknade hyfsat utvilad kring 4 på morgonen att solen sken rakt in i tältet och det var varmt++. Ålade mig ur sovsäcken och lade mig på den istället. Somnade om en timme till, vaknade av att det prasslade ute, kikade ut och en kvinna gick förbi. Fick höra senare att det var en japanska som studsat upp 04:15 och gett sig iväg klockan 5 på morgonen.

Dag 3, söndagen den 19 juli 2009
(23 km, 08:25-16:15, effektiv gåtid 5h 46m)

Syterstugan-Viterskalstugan
Somnade om igen men vaknade åter igen av ljud strax där efter, denna gång mot tältduken, trodde först det var en myggsvärm som försökte tränga sig på men det var ett mycket lätt duggregn som kom från en klarblå himmel. Helskumt. Jäkla regn blöta ner mitt tält. Somnade åter om och som till klockan 06:50 då jag klev upp. Ingen annan var ute, solen sken och det var redan riktigt varmt ute. Jag gick ner till bäcken i ravinen och tvättade av mig ordentligt. Vattnet inte så iskallt som jag trodde det skulle vara och det var skönt att få vaska av hela kroppen. Gårdagens vandring och den varma natten hade lämnat saltkristaller på hela mig.

Det var riktigt myggigt nere vid tältet nu så jag bestämde mig för att frukosten skulle jag äta inne i stugan. Jag torkade tältet torrt så gott det gick, regnvatten på utsidan och rejält med kondens mellan ytter och innertält. Packade ihop mina grejer och gick upp till stugan med mina matpåsar. Jag lyxade till mig och nyttjade porslin, från att ha ätit min gröt direkt i en plastpåse kändes det nästan konstigt att äta den ur tallrik. Småpratade med övriga vid frukostbordet, bland annat en kille som heter Magnus och var från Lund. Han hade lämnat familjen i Klippen och tagit sig till stugan via Solberg och skulle idag gå tillbaka. Dvs han kom den väg jag hade fundert på att ta tillbaka mot Ammarnäs men sen avfärdat den idén eftersom alla båtar som gick över sjöarna hade minimum på 2 personer.

Efter maten kom jag på varför det är så mycket mer praktiskt att äta direkt ur påsen, man har bara sin spork att rengöra. Nu var jag tvungen att diska. Jag hade inte en susning om hur disksystemet med en massa baljor och hinkar funkade och såg nog rätt vilsen ut, tänkte först att jag väntar väl och ser hur de andra gör men de segade på så med sin frukost så tillsut så frågade jag en man som hade hjälpt mig med gasolspisen innan. Han skrattade lite och jag sa att det nog var vanligare att man fick hjälpa folk med obekvämligheter än med bekvämligheter och han bjöd på uppvärmt diskvatten. Jag diskade och plockade i ordning mina saker. Betalade camping/dagsavgiften på 60 kr och slängde upp säcken på ryggen igen. Dags för den sista dagsetappen, en nätt promenad på 23 km, dvs en helt vanlig promenad för mig där hemma men här skulle det ju garanterat ta lite mer tid än hemma i Bodenskogarna.

Som vanligt började turen uppför, stugvärden sa att jag skulle ha ca 1 timmes uppförsbacke, ganska så brant men lättgånget. Hon hade rätt det tog mig ca 50 minuter att ta mig upp och jag stannade flera gånger för att begrunda utsikten bakåt mot Ammarfjället och sjöarna samt björkskogen nedanför var en vacker syn. Med tanke på hur mycket jag stannat och tittat bakåt istället för att beundra utsikten framåt så kanske det hade varit bättre att påbörja vandringen i Hemavan istället för i Ammarnäs :-)

Uppe vid Sjul-Olsaxeln blev det platt igen och jag kunde nu skymta Syterskalet, den U-formade dalen som skulle vara mitt sällskap en bra bit på vägen. Det var strax innan lite lockande att ta av till höger och knata upp för Norra Sytertoppen men min guidebok skrev att det kunde vara tungt med ryggsäck och farligt med mjuka kängor, jag hade ju ett par Speedcross 2 terränglöpskor på mig vilket kanske kan jämställas med mjuka kängor så jag skippade det äventyret. Dessutom är branta uppförsbackar extremt jobbiga för mig, får bli någon gång jag känner mig frisk.

Nere vid dalen ingång ligger en renvaktarstuga och en raststuga, jag stannade till där för att justera ryggsäcken och pusta ut lite innan jag klev in i dalen. Passade även på att kissa, då kom 2 stora broms och satte sig en på vardera skinka, jag tänkte bit inte bit inte bit inte och de verkade lyssna. Vill inte ens tänka på hur mycket det skulle klia med 2 bromsbett på rumpan. Jag hade nu gått halvvägs mellan Syterstugan och Viterskalsstugorna. Det hade gått rätt fort kändes det som. Någon kilometer in i dalen där allt var så otroligt grönt och böljande att "Sound of Music" dök upp i skallen på mig fick jag syn på en person framför mig på stigen. Blev aningen förvånad för jag borde ha sett personen tidigare men icke. Vi verkade hålla ungefär samma fart för jag kom aldrig närmare, jag vet inte varför men jag gillar inte att gå bakom någon så jag ville om. Då stannade personen och lade sig ner i gräset vid sidan om leden. Kom snart i fatt och det visade sig vara Magnus från stugan som tog en knäckepaus. Han hade genat ner i dalen vid Sjul-Olsaxeln och därmed genskjutit mig. Vi pratade om ditten och datten en 20 minuter, bland annat visade det sig att firman han jobbade på i Lund har huvudkontoret i Umeå och deras IT-konsulter kommer från Exait där jag skall börja. Så vem vet vi kanske ses i tjänsten så småningom.

Magnus låg kvar i gräset medan jag gick vidare, vad jag trodde skulle vara 1-1,5 km, hade sett helt fel på GPS:en det var 3,4 km kvar. Jag gick och jag gick och det blev varmare och varmare. Var glad att jag hade startat dagen i shorts men förbannande mig själv för att jag inte tagit med något linne eller kortärmat. Hade på mig min ulltröja med ärmarna uppdragna så gott det gick. Men den går så högt i halsen att det blir varmt. Funderade på att ta av mig tröjan och gå i bara BH:n men ryggsäcken skaver då på ett ställe på ryggen och tejpa där går bara inte själv. Stannade så ofta jag kunde vid jokkarna och drack vatten eller blaskade av mig lite. Kände hur huden stramade i pannan. Jag var nog tokröd.

Syterskalet gör en kraftig sväng och när man kommer ur den svängen ligger stugan framför en. Precis innan stugan kommer vägen från Norra Sytertoppen ner, en kvinna kom ut på leden precis frfamför mig, i gummistövlar, en rygga på sned och en påse hängande och dinglande. Det var japanskan som knatat iväg i morse, hon hade alltså tagit vägen om toppen. Hon var precis framför mig bort till stugan, trodde hon skulle stanna där och vila lite men icke hon gick med raska steg vidare. Hon liksom flöt fram på leden.

Jag kom fram till stugan strax efter kl 12 (3 timmar och 15 min effektiv gåtid), som vanligt höll stugvärden på att äta lunch :-) Han kom i alla fall ut och sa hej medan jag passade på att slita av mig tröjan och hänga den på tork och låta solen ge mig lite färg på överkroppen. Jag återupprepade lunchen från dagen innan. När jag hade ätit upp så kom stugvärden ut och pratade lite och Magnus dök upp strax där efter. Vi blev sittande och prata med stugvärdsparet som visade sig bo där en månad tillsammans med sin lilla dotter. Men de skulle lämna över dagen efter till ett annat par. Jag blev kvar betydligt längre än vad jag hade tänkt kom inte därifrån förrän en bra bit efter kl 13.

Viterskalstugan-Hemavan
Magnus släppte iväg mig före och jag styrde bestämda steg mot Hemavan. För en gångs skull startade vandringen på platten. Visst det gick lite upp och ner över åsarna i dalen men inget jobbigt alls. Rätt gemytligt faktiskt. Leden delar sig om och om igen här, alla verkar ha velat gå sin egen lilla väg här. Jag trodde i min enfalt att snart bär det utför men visst begav det sig utför men bara för att genast ersättas av en sista stigning som var jättebrant och skitjobbig. Solen brände och det fanns inte endaste liten vindpust ens att tacka för svalka. Gick där och önskade mig lite vind och då kom det hårda vindpustar som motvind, uppförsbacken blev inte lättare. Men det gick snabbt över.

Jag fick spara på vattnet för jag visste inte riktigt när jag skulle passera en jokk men så gav jag upp och slurpade i mig de sista dropparna, gick rätt törstig en stund innan en jokk dök upp och jag kunde dricka och bli svalkad ordentligt, då kom jag på, jag bar ju omkring en liter vatten i ryggsäcken *suck*.

På den här sträckan mötte man folk nästan hela tiden, många unga par och familjer med barn. Säkerligen är det en hel del som tar en dagstur till närsta stuga och går tillbaka dagen efter. Man tjänar ju ett par kilometers vandring på att ta liften upp/ner. Träffade bland anant på en familj som hade två rejält törstiga barn i skavande gummistövlar, tyckte lite synd om barnen men de blav glada över att få höra att det kom en jokk att fylla vattenflaskorna i om ca 800 meter. Pappan: "Det är kortare än till ICA" ena barnet "Men längre än till dagis".

Men ser ner mot Umeälven och Artfjället tornar upp sig på andra sidan medan vägen slingrar sig ner mot Hemavan. De sista kilometerna var rätt dryga, det känns som man går världens omväng ner för en grusväg man ser ex. flygplatsen och andra hus lång före man är nere men så plötsligt ramlar man ut i civilisationen och välkomnas till Hemavan. Kl 16:17 klev jag genom porten som markerar start/slut på Kungsleden. Det hade tagit mig 3 timmar att gå från stugan hit (2 timmar och 34 minuters effektiv promenadtid, dvs det blev många små stopp för att pusta ut, beundra utsikten, småprata med möten och dricka vatten samt prata med barnen i telefon och SMS:a med Anders som var på väg upp för Daalåejvie i närheten).

Under dagens vandring hade jag haft SMS-kontakt med toppbestigarna och fått veta att jag kunde vänta på dem i Hemavan så kunde jag åka med dem till Storuman och ta bussen därifrån under morgondagen. Så jag tog mig till STFs vandrarhem och löste en duschbiljett, lånade duschen där jag stod länge och njöt. Så skönt. Men så kom jag på den stora nackdelen med att packa lätt, handduken mäter 20x20 cm, det tar tid att torka sig kan jag lova. Eftersom jag inte hade haft någon lust att släpa omkring på vanliga kläder i ryggan så fick jag byta om till mina extrakläder dvs löpartights och en Craft underställströja. Såg ut som jag skulle ut och kuta. Lämnade min ryggsäck i dagrummet på vandrarhemmet och gick bort till Wärdshuset och beställde mat, tog med mig en bok jag hittade på vandrarhemmet.

Beställde vitlöksbröd med chevré som serverades på en salladsbädd och lite baslamicovinäger. Till huvudrätt tog jag en biff som serverades med helstekt färskpotatis och grillade grönsaker med rödvinsrödlökskompott eller nåt sånt. Det var jättegott. Jag drack en kanna lingondricka till maten. Till efterrätt tog jag en cheesecake och en kopp te. Tyvärr var cheesecaken totalt smaklös, den var extremt luftig dessutom som om någon hade lagt på någon uppvispad mousse istället. Boken jag hade lånat på vandrarhemmet var riktigt urusel. Tyvärr minns jag inte namnet på den men handlingen var helt absurd och kan inte ens ha varit bra när den kom ut 1953.

Efter maten gick jag tillbaka till vandrarhemmet och "lånade" deras dagrum en stund till. Jag ringde Göran som snällt ställde upp och kollade transportmöjligheter från Storuman under morgondagen och jag kollade av var toppbestigarna befann sig. Det var ca 1,5 timmar kvar tills de skulle vara framme och hämta upp mig så jag fortsatte läsa den dåliga boken. men så kom de tillslut och boken återlämnades och jag for till Storuman. En snabb sväng till ett kontor för lite värmande te och sen åkte jag med Fredrik hem itll honom där folk lånade duschen innan de drog vidare. Jag somnade rätt fort på ett liggunderlag på Fredriks vardagsrumsgolv efter att ha dubbelkollat lite busstider.

Dag 4, måndagen den 20 juli 2009
Storuman och hemresa

Jag vaknade kring 9 och masade mig upp. Fredrik steg upp strax där efter och begav sig till jobbet. Jag packade ihop mina grejer och gav mig ut på stan i jakt efter frukost men först leta upp en livsmedelsbutik och inhandla bindor och tamponger, min mens kom överraskande ett bra tag för tidigt. hamnade sen på ett café där de hade en massa goda mackor på ljud bröd och 2 olika mörka bröd som båda var ost och skinka, hur tänker man då? Vi som inte äter ljust bröd kan inte tänka oss salami/brie, köttbullar, lac eller räkor heller?

Satt ute i solen och drack mitt te och åt min macka, läste en ny bok och SMS:ade lite med Anders som dök upp och höll mig sällskap en stund. Jag hade bestämt mig för att ta inlandsbanetåget istället för bussen till Arvidsjaur. Som liten drömde jag alltid om att få åka hela inlandsbanan nu skulle jag i alla fall få åka en liten bit. Gick och tittade i lite affärer, köpte glass och snart så var klockan tio i 1 då tåget skulle gå. Klev ombord och hamnade i sällskap med 2 från Dala-Järna som hade vunnit sin resa i lokalradion på midsommarafton. De skulle hela vägen upp till Gällivare och tillbaka. Vi småpratade hela vägen så min nyköpta bok blev inte ens upplockad. På Inlandsbanetågen stannar de och visar sevärdigheter längst vägen och berättar om det man åker förbi. Bland annat stannade vi vid Vindelälven för att fotografera lite. Fick berättat för oss om att det än en av de 4 oreglerade älvarna i Sverige. Det var riktigt trevligt. Så min dröm om att åka hela Inlandsbanan kvarstår.

I Arvidsjaur hade jag ett byte på nästan 2 timmar så jag han gå på grillen och äta och satt sen på busshållsplatsen och läste tills bussen kom. Hade tur för bussen gick direkt till Boden så jag kunde utaqn problem slumra till utan att riskera att missa ett byte eller så. Sov nästan hela vägen hem. Hoppade av vid ICA här hemma och var hemma kring 19:25. Hur seg som helst. Barnen blev glada över att ha mamma hemma igen och gjorde sitt bästa för att tjôta hôl i hôvvet på mig. Vi myste en stund innan de skulle sova och jag var vrålhungrig men det enda jag hittade att äta var en halv påse med tortillachips och lite dipp. Inte världens bästa middag.

Men det där med att stressa i fjällen då som rubriken handlar om. Jo jag mötte två damer som när de hörde om min andra dag skällde ut mig, man går inte 4,3 mil på en dag så gör man bara inte. Då hinner man ju inte se något, man hinner inte njuta av att vara i fjällen osv... osv... Jag blir så less jag knatar i över 13 timmar, jag lovar jag hinner se, jag hinner uppleva men kanske inte på samma sätt som ni. För mig är njutningen att sätta den ena foten framför den andra och gå, jag älskar att gå. Jag gillar att stanna, titta ut över vidderna och känna mig liten men det är när jag rör på mig jag trivs som bäst. Jag har inget behov av att sätta mig och fika i varenda uppförsbacke, pusta ut på varenda stor lämplig sten. Ingen större lust att sitta i en stuga 5-6 timmar varje kväll, det är säkert trevligt när man går i grupp men som ensam vill jag faktiskt mest gå där med mina tanker eller njuta av en god bok de där kvällstimmarna. Se solen gömma sig bakom ett berg, se färgskiftningarna när skymningen kommer. Så det så, så är det jag njuter av att vara i fjällen ensam.

Samma damer tycker å andra sidan att jag absolut inte skulle gå själv, jag var ju tjej. Skrattade och påpekade att jag är 36 år och klarar mig faktiskt rätt bra själv och vad kan hända. Varför skäller de inte på killen där borta som är ett år yngre än mig och också går ensam. Då tystnade de men muttrade något om dagens ungdom. :-)

Många tycker säkert att jag är helt knäpp som går så fort i fjällen men det är min njutning, tillsammans med någon annan hade jag säkerligen kunnat gå en långsam tur och haft någon att dela en omväg runt en klippa eller kuta ner för en backe för att se på ett fint fall eller upp för en backe för att se på en utsikt som ligger en bit från leden. Men ensam är det gåendet i sig som är min terapi, det jag mår bra av.

Jag vill tillbaka hit någon höst, kan tänka mig det färgfyverkeri som är här då.

Så här såg vandringens väg ut:

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Alla mina bilder i ett galleri. Här nedan visas dem som små i ett bildspel. Tror några bilder blev rätt bra i alla fall.

8 kommentarer:

Örjan Bernt Lundberg sa...

Himlars bra! Blir sugen

Béatrice Karjalainen sa...

Du får följa med på FC, han jag skulle gå med ha ju hoppat av och vill sälja sin biljett.

Bert sa...

Och jag ger mig iväg om tre veckor. Men i helt andra trakter. Det ska bli skönt.

Tack för trevlig läsning.

Béatrice Karjalainen sa...

@Bert jag litade ju på att du skulle ge mig namnet på den gula blomman som jag inte listat ut vad det är.

Erica sa...

Imponerad! Blir väldigt sugen jag också. Jag gillar att gå mycket och länge. Har dock aldrig fjällvandrat. Kanske jag skulle gör någon gång.

Béatrice Karjalainen sa...

@Erica Det är mysigt att gå i fjällen men annars får du väl gå på någon led i din närhet.

Bert sa...

Aha - Du menar Gullbräckan. Den är fin och finns i två varianter, med gul mitt, eller med rödbrunaktig.

Växer ofta vid små rännilar/bäckar och kan täcka stora områden.

Béatrice Karjalainen sa...

@Bert Tack tack, dig kan man lita på. Båda sorterna växte i var sitt stånd men den med rödbrun mitt gjorde sig bäst på kort.