Minnen tar över hånandet

Jag surfade lite på aftonbladet och fick syn på en annons för OnePiece och blev alldeles full i skratt. Overaller i mjukistyg med häng i skrevet. Vem fan vill ha det idag? De ser ju inte kloka ut. Faktiskt helt fruktansvärda och jag tänkte skriva ett riktigt hånande inlägg om denna vedervärdiga skapelse men så anföll minnena mig.

En gång på slutet av 80-talet köpte min mamma en aprikosrosa mjukisoverall med knappar. Den var från Ellos minns jag. Horribel. Men den var för kort för min mor så jag fick den av någon anledning. Den låg i garderoben läääänge men en dag var jag hemma från skolan, sjuk och jag frös som en tok och slet fram overallen. Den blev sedan favoritmysplagget. Ful som stryk. Min styvfar brukade säga att det är ju ingen risk för incest i den här familjen när jag hade på mig den. Min pojkvän hatade min urcellen-Ellendräkt.

Och trots att den var så horribelt ful och alla pojkvänner fann den avtändande hängde den med i väldigt många år. Med åren blev den full med fläckar från hårfärgning och uttänjd i tyget. När jag och nuvarande sambon flyttade till huset år 2000 kom den med i flytten (fast sambon hade försökt försnilla den) men snart så rymdes inte gravidmagen i den längre och då tog jag beslutet att hiva den i soporna, men kanske mest för att den sprack i grenen.

Men än idag kan jag på kalla dagar saknar jag min otroligt fula overall som ni kan se på bild här till vänster, lyckades hitta ett gammalt foto jag kunde fota av.

Så kanske dags att offra en tusing på en OnePiece, de har ju tom luva de saknar mina gamla och med inbyggd skämskudde man drar helt enkelt upp dragkedjan när filmen man ser på är för pinsam.

Läs även andra bloggares åsikter om OnePiece, kläder, minnen