Lyckades ta mig till vårdcentralen idag. Väl där i väntrummet kom tankarna, tänk om värdena är bra och jag mår så här kasst av något annat. Eller ännu värre värdena är riktigt dåliga och det egentligen beror på något skitknas i kroppen som man inte hittat och inte kommer hitta för att jag anses vara färdigutredd. Det är ju min största skräck att ex få tarmcancer som ofta upptäcks via anemi men att man inte hittar det eftersom jag ändå har anemi jämt och ständigt. Men men jag får ha lite förtroende för både mig själv och vården.
Tog i alla fall ett blodprov, fick en bra sköterska som valde att ta det i armen istället för fingret för att få ett så riktigt värde som möjligt. Hon vände sig sakta om från apparaten och sa aj aj det var illa, 70 du har Hb 70.
Whoops inte undra på att jag är helt slut och att en milpromenad igår tog 2 timmar.
Jag fick sätta mig ner och vänta, blev uppropad för att träffa en sköterska som tyckte det var onödigt att ag träffade henne först eftersom det ändå behövs en läkare som beslutar om behandling. På henne lät det dock som "du skall till sjukhuset för blodtransfusion". Så jag ställde in mig på det medan jag väntade på läkaren.
Hade otrolig tur att få träffa samma läkare som Herman fick träffa för astman, han är superbra. Lyssnar och tar en för att vara en intelligent varelse.
Han konstaterade att det är dags för ny Ferinjectspruta och sen ordentlig uppföljning. En uppföljning som alltid legat på mig annars.
Men jag fick inte tag på min distriktssköterska och ingen annan kunde tydligen boka i hennes kalender, så otroligt osmidigt. Så istället för spruta på måndag morgon blir det ett samtal måndag morgon med bokning.
Men som läkaren sa, "Svimmar du i helgen åker du in till akuten där har de medicinen på plats". Man skall ju kunna leva också.
Men trots ett bra bemötande och planerad vård så gnager känslan i mig, tänk om det är något allvarligt fel på mig som de inte hittat. Men å andra sidan har jag ju haft det så här sen jag var 12 år, jag borde ju ha hunnit dö vid det här laget i så fall.
11 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar