Liten summering av förra året

2005 blev året då jag:

• startade bloggen med hopp om att kunna skriva roliga och vitsiga kåserier men de formular sig bäst i bilen på väg till/från jobbet och sen är de helt borta framför datorn så det går väl fortsätta vara mitt ställe att skriva av mig på istället.
• började läsa andras bloggar.
• skickade mitt första MMS, det var nog en engångsföreteelse, förstår fortfarande inte vitsen med dem :-)
• Lärde mig förstå T9 funktionen vis SMS:ande och inse att SMS är rätt behändig form av kommunikation.
• åter igen fick en tillsvidareanställning (jippie, fast inkomst som faktiskt går att leva på).
• förlorade min älskade morfar som gick bort hastigt på sin 73-årsdag.
• insåg att jag inte har speciellt mycket gemensamt med min egen familj, sörjer inte direkt att vi aldrig ses för när vi väl ses är det bara skitjobbigt. Saknar dock mormor men hon verkar helt tapapt livsgnistan sen morfar dog.
• insåg hur mycket jag saknar att vara ute och dansa, när rökförbudet på uteställen infördes slog det mig med all kraft att jag inte hade någon att släpa med ut. Innan hade jag ju kunnat förtränga de känslarna genom att tänka på hur dåligt jag mått av all cigarettrök.
• insåg att studierna på HiG inte var värda mödan jag lade ner på dem, eftersom vad som helst fick godkänt bland annat en rapport som bara var rent plagiat. Så jag hoppade av, hade ingen lust att lägga ner energi på en utbildning som inte kändes värd något alls.
• tog tag i min egen hälsa och gick ner några trivselkilo i vilkt och kom igång med motion.
• fick dåliga blodvärden igen för första gången på 14 år. Vet fortfarande inte varför.
• fick mitt livs första blodtransfusion.
• hamnade i ett svart hål som var apjobbigt att ta sig upp ur, halkar neråt ibland fortfarande och så kommer det nog vara ett tag framöver, brukar ta några månader för mig att känna att det är helt bakom mig.
• inte halkade så långt ner i det svarta som jag kunde ha gjort och det tack vare att jag hittade någon som hjälpte mig att hålla humöret uppe, någon som orkade lyssna när det var deppigt, någon som umgicks med mig när det bara blev för mycket hemma. Tack Joakim (aka nogge) för att du finns och har stått ut med mig. Jag hoppas att jag på något sätt någon gång kommer kunna åtgälda (finns det ordet?) det.