#camino2014 - Dag 0, Resan dit

31 juli, 2014
Sov rätt bra när jag väl kom i säng. Hade tänkt mig att komma i säng senast 22 men klockan var närmare 1 när jag somnade.

Klockan ringde, eller skall jag säga mobilerna ringde eftersom jag satte båda på samma tid (och en drös larm till var 5:e minut ett tag framåt).

Studsade upp direkt och klädde på mig, fixade det sista med packningen. Pussade den sovande sambon på pannan och gick ut i den underbara sommarmorgonen där solen kastade ett orange sken över sjön.

Taxin skulle komma klockan 5 men kom 5 minuter tidigt. En trevlig ickerökande taxichaffis och en annan kund. Det visade sig att han i baksätet var amerikan från Catepillar, varit och lämnat verktyg på PON. Vi pratade om hur stor skillnad det är att resa i Europa mot USA. Han var förvånad över att inte ens få en stämpel i sitt pass när han kom till Sverige. Vi kom in på terrrorism via terrorhotet mot Norge och därifrån till Utöya. Han hade inte hört talas om händelsen där. Blev nog lite chockad.

Väl på Luleå Airport checkade jag in och tog mig genom säkerhetskontrollen utan problem. Ville äta något men hittade inget. Träffade på Thomas som jobbar på bolaget som äger jobbets lokaler och bytte några ord med honom. Han och barnen skulle på bröllop i Stockholm och såg lite lagom småtrötta ut.

Jag satte mig i gaten och väntade, var för kort tid kvar för att ens fundera på att slumra till. Fick en gångplats så jag satt obekvämt men lyckades ändå slumra till lite. Stel i nacken när jag vaknade till precis innan landning.

På Arlanda var det bara att börja gå mot terminal 5 så det gjorde jag. Nu kurrade det ordenligt i magen (magen som inte verkar må tipptopp tyvärr). Kom mig igen säkerhetskontrollen mem denna gång med en taktilmassage (kroppsavsökning) efter pip i bågen.

Hittade vilken pir jag skulle till och konstaterade att jag skulle hinna äta frukost på samma ställe som när vi for till San Francisco där de hade glutenfritt bröd. Tjoho. Frukost!

På planet och tjoho en fönsterplats plus en ledig plats mellan mig och nästa person. Soooova. Lyckades sova nästan hela vägen till Frankfurt lutad mot rutan och fötterna i sätet brevid. Skönt. Inte direkt djupsömn men tillräckligt för att i alla fall bli av med värsta grushögarna i ögonen.

I Frankfurt var infon urusel om var jag skulle men jag fick chansa lite och hittade en infoskärm men den slutade kl 13. Jag skulle åka 13:15. Men bredvid stod en man och hjälpte en kvinna med att hitta terminal på en sökskärm. Ställde mig i den lilla kön som var där. Mannen blev klar med kvinnan då kol det fram 2 andra damer snett från sidan och trängde sig före och ville oxå ha hjälp. Han tog deras bordingkort och sa detta är en infoterminal och visade upp boardingkortet för avläsaren. Och detta är en kö kunde jag inte låta bli att säga. Fick arga blickar av tanterna.

Tillslut blev det i alla fall min tur efter att personen framför mig inte fått fram någon info. Det fick inte jag heller. Tydligen funkade det inte när man hade flera resor på samma kort. Jag lyckades förstå tillräckligt med tyska för att knappa mig fram till att visa en lista i alla fall. Vi hittade våra gater. Jag hade en bra bit att gå. Lika bra att sätta igång. Skönt med gångband ibland.

Väl framme satte jag mig på en plats med strömuttag. De hade till och med USB-uttag direkt. Kopplade i mobilen och tog fram min bok. Men den var helt hopplös att läsa. Så dålig. Är därmed fördömd.

Det står på baksidan av boken:
"Den som inte läser Cortázar är fördömd. Att inte läsa honom är en allvarlig, osynlig sjukdom som med tiden kan få fruktansvärda följder. Något i stil med en man som aldrig har smakat persikor. I tysthet skulle han bli allt sorgsnare och antagligen skulle han så småningom tappa håret."

Men jag stod ut bara ett fåtal sidor, men jag har ju läst om än lite, klarar jag mig då? Det är inte litteratur för mig. Den kommer jag lämna på hotellet utan sorg. Currywursten boken jag lämnade i fjol var mycket svårare att skiljas från.

En kvinna sätter sig bredvid mig och frågar om min telefon laddar. Nå men sjuttsingen. Det gör den ju inte. Vi letar upp andra platser med fungerande uttag.

Klockan tickade och det var aldrig tyst i högtalarna. Varenda flight ropas ut på 2-3 språk, folk efterlystes. Men vår flight var det tyst om. Tiden då boarding borde skett var det fortfarande tyst men strax efter kom infon om att personalen nyss landat och precis nått flygplanet. Men snart skulle vi få gå ombord. Det dröjde, sen var det buss ut till planet och slutligen blev det kö på startbanan då vi missat vår slot.

Jag som redan hade en tight anslutning i Madrid. Hade redan köpt bussbiljetten till León för €29 och ville gärna komma med den för då skulle jag vara i León hyfsat tidigt. Men jag hade kollat upp att det skulle gå ett tåg oxå men betydligt senare. Flygresan var jobbig, åter igen en ytterplats. Dessutom på sista raden och massor med turbulens. Killen bredvid mig var livrädd. Vi fick mat vilket var bra. Kunde äta riset och kyckligen. Helt OK.

När vi kom till Madrid fanns en yttepyttechans att jag skulle hinna om jag snabbt kom av planet vilket inte är så lätt när man sitter längst bak. Stressade mig genom flygplatsen. Virrade lite när jag skulle hitta bussen till T4. Såg en precis gå. Trodde det var kört men det kom snabbt en till. Hoppet levde. Satt och tittade på klockan och försökte bedöma hur lång tid det var kvar. Hela resan skulle ta 8 minuter. Det skulle kunna gå. Men så stannar vi på T1 och chaffisen kliver ur. Ställer sig och pratar med en kollega. Vill bara sticka ut huvudet och skrika "vad fan gör du, jag skall med en buss". 4 minuter stod vi där. Med ett gigantiskt mirakel fanns fortfarande en minimal chans. När bussen stannade frågade jag om vägen. Fick veta att jag skulle åka ner. Klev in i en hiss som segat sig upp. En man tryckte på -1 enda valet som fanns. Men bredvid det stod inget om bussar bara metro och tåg. Fuck. Fick syn på några poliser och frågade om vägen. Upp för en rulltrappa skulle jag. Tror jag tog den i typ 4 kliv. Sköt upp ur underjorden som en projektil bara för att se min buss precis backa ut från hållplatsen och åka iväg. Fan fan fan.

Dubbelkollade med bussarnas infocenter men nästa skulle gå 1930 och vara framme halv två på natten. Nä.

Ner till järnvägen. Bad hon i infodisken att hjälpa mig att köpa en biljett till León vilket hon gjorde. €60,90 fattigare pgs förstaklassbiljett blev jag hänvisad ner till spår 1. Där hade ett tåg till Chamartin inne i Madrid precis gått. Nästa skulle gå om 25 minuter. Satte mig på en bänk och väntade. En man med IBM-kompendium under armen kom fram och frågade om vilket tåg som skulle gå mot Madrid. Jag svarade spår 1 och att det skulle gå 28 över. Vi började prata. Han jobbade oxå i IT-branschen och nyss varit i ett jobbigt projekt som slutat idag. Nu skulle han ha semester. Han frågade om caminon (såg ju mina märken på ryggan) och han blev sugen på att cykla exempelvis Inglés. Han fick ett av mina Moo-cards (kul han kände igen dem som just Moo-cards) och så bad jag honom skriva ett mail om caminon blev av.

Tåget 28 över kom aldrig. Skumt. Nästa skulle gå 17:58 och jag frågade några engelsmän bredvid om de visste något. Nå de var lite oroliga att hinna de skulle oxå med ett tåg 18:35 från Chamartin som mig. Men vi visste inte om det var samma tåg eller inte.

17:58-tåget kom i alla fall och vi kom med det. På Chamartin fanns det två tåg som avgick 18:35. De hade ingen aning om vilket de skulle på då de bara aviserades med en ort. Jag såg att det ena skulle till León och det borde ju vara det jag skulle med. Det visade sig vid utgången till spåret att deras ort var med där oxå. Jag hade en liten gnagande känsla att jag inte sett det ortnamnet i listan över orter mitt tåg skulle passera. Försökte kolla på webben men hade inget nät. Försökte hitta någon personal att fråga men icke. Nå ja det stod ju León på tåget i alla fall. Klev ombord och upptäckte att min plats inte fanns. Plats 8C i vagn 3. Det fanns bara en plats 8 i vagn 1. Fick hjälp av en man som sa jodå du skall ha plats 8 skit i vagn och C (han hade noll koll kan jag säga).

Kollade ut i jakt på personal igen. Nä inte en enda en. Det andra tåget på perrongen bredvid var skyltat Oviedo. Dit jag skall gå. Något i mig sa att det kunde vara det. Men det fanns ingen info på tåget om att det passerade León så jag satte mig på tåget bredvid engelsmännen.

Vid 4-grupperna 2 rader fram satt 8 personer i en familj, 4 ungar som åt en massa godis (var helt speedade), skrek istället för att prata och dessutom lyssnade på musik tillsammans utan lurar. Föräldrarna sa inget. De satt med lurar i. Jag höll på att bli bananas redan innan vi lämnat stationen.

Tåget rullade iväg och jag och ena engelsmannen diskuterade avsaknaden av odlingar utanför Madrid, varför ser det ut så?

När vi kom till första stationen kände jsg definitivt inte igen namnet på listan på stationer mitt tåg skulle passera. Hade tillräckligt med nät för att surfa in på tågbolagets webb och kolla.

Jag var på fel tåg!

Istället för att vara i León kl 21:28 skulle jag nu vara där 23:07. Vilken jäkla dundertabbe.

Konduktören kom och jag förklarade mitt misstag. Var rädd att behöva lösa en biljett till. Men han bara skrattade åt mig och sa att jag i alla fall får mycket tågåkande för pengarna. Sunkigt tåg i 1,5 timme mer istället för första klass. Efter 2 timmar klev störiga familjen av. Men på klev istället en  tjej som pratsde med STORA BOKSTÄVER med någon hon var arg på. Hon upprepade samma sak om och om igen. Men som tur var klev hon av en station senare. Sen blev det tyst ett bra tag tills hemåkande järnvägsarbetare hade träff i min vagn. Men de var i alla fall inte så högljudda. Skrattade mest.

Nå ja fram till det blev mörkt kl 22 så fick jag i alla fall se en massa torr landsbygd, kyrkoruiner och en gammal borg. Sen blev allt svart utanför fönstret. Varje plats på tåget har i alla fall strömuttag men mobilen satt i hela resan och var i flightmode nästan hela tiden men ändå laddade den bara från 20 % till 55 %. Ingen vidare kräm i uttaget.

Jag hade meddelat hotellet att jag eventuellt skulle bli sen pga tåg istället för buss när jag bokade och de svarade att det inte skulle vara något problem. Så nu hoppas jag typ 23:30 istället för 22 inte heller är det. Annars får jag väl sova på en parkbänk. Tänker jag när jag har en timme kvar av tågresan. Är nästan ensam på tåget.

22:34 är vi i Sahagún som jag sov i på förra caminon men tyvärr kan jag inte se ett dyft av stan den här gången.

Vi kom till León några minuter sent. Mitt svenska simkort som jag fortfarande har i, byter i morgon fick slut på datatrafik i utlandet för dagen ca 2 minuter innan  när jag försökte kolla upp vägen mellan stationen och hotellet så jag tog en taxi. 5 minuter €7,40. Tjoho. Men skönt att slippa leta mig fram i stan så sent.

Väl framme på hotellet fick jag checka in, en man visade mig till rummet. När han förstod att jag är pilgrim visade han bilder och berättade om lederna. Trevligt.

Rummet är gigantiskt och väldigt fint. Synd bara att jag bara skall slockna och sen kliva upp och lämna. Frukosten är först kl 0730. Så jag skall kolla upp vilken tid härbärget här öppnar om det är före för då kan jag gå och hämta ut pilgrimspasset före och spara lite tid.

Natti natti.

PS bilderna får vänta. Har haft strul att blogginlägg med bilder fastnar i telefonen. Kommer göra ett testinlägg och se om det funkar först. Men det blir i morgon. Bilderna finns på instagram.