Det känns i mammahjärtat när ens barn gråter när man lämnar dem. Man skulle ju kunna tro att Herman skulle tycka det var lite jobbigt att bli lämnat utan inskolning på en ny förskola, han är ju min minsting. Men han vinkar glatt iväg mig och springer in för att äta frukost (jag fick be honom om en kram). Men Vincent min stora långa (numer snaggade) storkille gråter som en litet småbarn som blir lämnad på förskolan för första gången under inskolningen. Tårarna bara sprutar och han klänger sig fast vid min kropp, skakar och är helt förstörd.
Igår gick lämningen bra, han såg lite osäker ut, ingen av de fröknar han träffat förut var där ännu och han kände inte igen någon klasskamrat/fritidskamrat men in gick han. Spänd av förväntan vad som skulle ske.
Jag lämnade Herman men kom på att jag hade glömt att lämna in ett papper som Vincents fröken skulle ha så jag gick in igen med det, smög förbi köket för att han inte skulle se mig och in i klassrummet men där satt han ensam i en soffa och bläddrade i en bok. När han fick syn på mig började tårarna att spruta, ni vet sådana där tecknad-serietårar. "Det är tråååååkigt här" utbrast han och snyftade hej vilt samtidigt som han blev en bebbe i min famn.
Jag: -Vad har du ätit eftersom du redan är klar?
V: -En macka bara.
Jag: -Men lilla gubben inte kan du äta bara en macka till frukost?
V: -Men mamma det fanns inget annat.
Mamma Bea börjar bli lite grinig för att de inte serverat ordentlig frukost. Pratar med en fröken som säger att nu finns det fil där ute. Efter lite övertalning går V med på att följa med ut i köket igen om jag sitter med honom. Så vi går ut och väl där ser mamma Bea rött. De har fil (ingen yoghurt, kul för de barn som inte gillar fil), sockrade flingor och havrefras (oxå socker), sylt och socker!!! Här kommer man från en förskola (tack Eva för att du lyssnade)där de varit vettiga och plockat bort det onödiga sockret till frukost/mellanmål men här serverar de bara sockeralternativ till frukosten om barnen inte vill äta sin fil helt naturell.
Satt med V medan han åt och han lugnade ner sig lite. Sen var det dags att gå ut så jag följde honom ut samtidigt som en fröken gick ut så då var han lugn.
När jag hämtade på eftermiddagen blev han åter igen superklänging och talade om att han hade varit ledsen flera gången under dagen och längtat efter mig. Det var när han hade tråkigt. Ingen att leka med och det finns inga byggrejer på fritids så han tyckte inte det fanns något kul att göra.
Idag ville han inte dit och när jag skulle lämna i köket blev han tokledsen igen och började gråta han följde med mig ut i hallen för att säga hej då till Herman och så bröt han ihop igen men jag kunde inte stanna, Herman behövde ju få komma till förskolan för sin frukost oxå. En fröken kom och hämtade V och tog med honom in i köket igen. JAg hoppas han åt ordentligt idag (filen stod då framme idag i alla fall och en av de andra barnens föräldrar bad att de skulle plocka fram müsli som i alla fall såg osötad ut vilket de lyckades hitta i skåpet och förhoppningsvis beställer hem i fortsättningen oxå).
Hoppas oxå han hittar några fler kompisar att leka med och grejer att leka med så han inte känner sig så ensam/ledsen. För då kommer det bli jobbiga morgnar fram över med att få honom ur säng och övertala honom om att han skall till fritids.
Usch vad jobbigt det var att lämna en storgråtande kille. Jag som aldrig haft gråtandes barn under inskolningarna ens. Det skulle behövts en inskolning på Vincent tror jag.
Andra bloggar om: fritids, 6-års, inskolning, gråt
21 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Men har de inte haft nån inskolning alls?!
Här började inskolningen så smått i mars tror jag. En fröken från dagis följde dom dit några ggr, först fm, sen vid lunch då de fick äta på fritids med fröken. Sen började fröken gå ifrån nån liten stund och tills slut följde hon dom bara dit och vi föräldrar fick hämta ordinarie hämttid. Imorgon är första skoldagen för Ellen, ska bli spännande men jag tror hon längtar litegrann iaf. =0)
Vi har ju bytt rektorsområde (till det vi egentligen tillhör) så det var ju inga fröknar som kunde gå med V till skolan. Vi var inbjudna några gånger dit första gången visade de lokalerna och så presenterades de för varandra, andra gången missade vi då vi var sjuka men även då var det bara någon timme sen var det två stycken "hela skolan sjunger" mitt på dagen då alla på skolan samlas i gympasalen och sjunger tillsammans 50 minuter. Jag kunde omöjligt ta ledig 3 timmar (1 timme för att åka hem och hämta V på förskolan och köra till skolan, 45 min där och sen lämna och åka tillbaka till jobbet) mitt på dagen för det så vi gick aldrig. Så han har träffat sina klasskamrater och fröknar 1 gång tror det var i mars eller april.
Vi fick väldigt dåligt med info, de skickade inte ut något brev eller så med datumen utan de ringde några dagar innan första träffen och sa att vi var välkomna och hälsa på.
Jobbigt att börja på nytt ställe med nya människor och nya barn. Man behöver ju inte vara särskilt liten för att tycka det. Här har vi varit "bortskämda" med att få en bra inskolning från "dagis". När yngsta gick flyttade till och med upp 5-åringarna i skolbyggnaden, samma grupp och samma personal. De åt i skolans matsal tillsammans och gjorde saker med 6-års. Det upplägget kan jag inte klaga på alls.
Hoppas det går bra för honom, är ju jobbigt som förälder också att man MÅSTE lämna och MÅSTE gå och det stannar gärna kvar under dagen.
Skicka en kommentar