En paus från verkligheten och en resa till lugnet – Dag 6, 18 mars 2010

Jag hade hoppats på att få sovmorgon men nog fasiken vaknade jag knastidigt ändå. Ja ja lika bra det då kunde jag ju få frukosten fixad :-)

Jag åt frukost och insåg att jag skulle kunna hinna med första tåget till Narvik om jag skyndade mig. Problemet var bara att jag inte visste om jag kunde betala med kort på tåget. Frågade Liliane hur hon betalade när hon åkte från Björkliden och hon hade beställt på webben, de hade en terminal i Björkliden. Jag kom på att jag kunde ju köpa biljett med iPhonen så jag surfade in på sj.se och försökte febrilt hitta rätt tåg och betala. Men det tjorvade som attans och sidorna laddade skitsakta. Sprang ner till Fjällboden och hörde om jag kunde ta ut pengar där men icke, de hade inte fått in några kontanter så tidigt på morgonen. Sprang till stationen och kom samtidigt som tåget. SJ-sidan hade äntligen laddat klart men då berättade konduktören att jag kunde betala med kort.

Pustade ut i mitt säte och tänkte göra det bästa av åkturen. När några skidåkare hade klivit av i Björkliden så var jag helt ensam med en ung kille i vagnen. Han skulle till Riksgränsen där han jobbade i butiken. Konduktören kom för att ta betalt då funkade inte mitt kort, lätt panik men det visade sig att det var hans avläsare som strulade, den bootade om och efter det gick det bra. Tänkte ta mig en kopp te men insåg att jo tepåsarna var med och termosen men jag hade inte hunnit fylla den, klantbea nu skulle jag alltså gå omkring och bära på min stora termos utan att ha någon nytta av den. Efter Riksgränsen blev jag helt ensam i vagnen.

Jag ägnade en stor del av den dryga ett och halvtimmeslånga resan att titta ut genom fönstret och förundras över hur landskapet förändrades när vi kom in i Norge.

Väl framme i Narvik visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på. Inne på stationen fanns det inte så mycket mer info än den om Hurtigruten (funderade på om jag inte bara skulle ta mig rygga och rymma ett tag, synd bara att det var så dyrt). Jag fotade kartan och infon som fanns om bussar med telefonen och sen klev jag ut genom dörrarna igen. Jaha var går man nu tänkte jag och slet fram telefonen igen och knappade in “Narvik” i GPS:en. Den ploppade upp en punkt ute på en udde och jag tänkte tja varför inte. Jag visste nu var busstationen fanns om jag ville dit så det var dags att upptäcka lite Narvik.

Så jag styrde mina steg mot udden såg framför mig vidunderliga utsikter och på vägen dit passerade jag Narviks kyrka men med tanke på hur mycket snö som låg på kyrktrappan antog jag att det inte var öppet så jag pulsade aldrig genom snön för att känna på dörren. Jag fortsatte längst gatan och tittade på massor med fina hus. Det verkar nästan bara vara trähus i den staden. På något sätt påminner staden om Sundsvall, kanske beror det på berg på båda sidor stan och slingriga smågator uppför.

Jag tog en sväng genom ett bostadsområde och wow hur de bor. Titta på bilderna här nedan. Åt ena hålet har de första bilden som utsikt och åt andra hållet det på andra fotot.

Jag gick runt i kvarteret och njöt en stund sedan vände jag om och gick mot det som borde var stadskärnan. Jag insåg att jag nog skulle behöva lite kontanter så när jag gick förbi en bank med en uttagsapparat så gjorde jag ett försök men på den banken var det lägsta man fick ta ut NOK 1000 och det var ju lite saftigt för några timmar i Narvik. Jag gick vidare och förundrades över att nästan alla män bar svarta slokhattar och varför det var så otroligt mycket barn ute på gatorna. Jag passerade ett litet torg men såg ingen turistinfo så jag fortsatte längst med gatan ner mot vattnet. Gick förbi Svenska sjömanskyrkan och de hade lunchkonsert som snart skulle börja. Jag gick in för att fråga om vägen till turistinfon och där inne stod lite folk i kö, männen höll svarta hattar i händerna och alla kvinnor bar gammeldags klänningar med stora broscher mitt på bröstet. Har den här stan fastat i början på 1900-talet?

En dam i en mycket vacker blå klänning satt och tog emot pengarna för konserten hjälpte mig och berättade att jag skulle gå samma väg tillbaka och förbi torget igen och en liten bit till. Jag tackade för mig och gav henne beröm för klänningen innan jag gick ut igen.

Tillbaka samma väg jag kommit. Såg en banderoll för Vinterfestuka och såg att den pågick och började koppla ihop hattarna och klänningarna till detta. Inne på turistbyrån fick jag en karta över Narvik och lite tips på vad man kunde titta på (det var inte så där jättemycket). Hon rekommenderade att jag skulle äta i kåtorna på torget och sen kanske ta en tur upp med linbanan. Jag gick tillbaka mot torget, passerade en Nordea på vägen där det var ok att ta ut bara NOK 400, på torget såg kåtorna väldigt stängda ut så jag valde i stället att ställa siktet mot radiomasten på fjälltoppen där skidåkningen sker. Jag trixade mig fram på små branta gator och tillslut var jag framme vid dalstationen.

Tyvärr hade gondolliften ännu inte öppnat när jag kom, det var 30 minuter kvar så jag gick omkring lite och ställde mig sen mot en vägg och solade en stund. Vädret var helt kanon, vindstilla och knallblå himmel med en stor sol. Det var hur många ungdomar som helst som väntade på liften, måste ha varit minst en skola där alternativt väldigt många på lov.

Plötsligt märkte jag att folk började trycka sig mot öppningen, de hade tydligen öppnat. Jag ställde mig i kön och lyckades ta mig in i huset så småningom, läste lite info om fjället medan jag väntade på min tur. Jag fick vänta rätt längre innan jag kom med i en gondol, många trängde sig. Men tillslut lyckades jag klämma mig in i en Gondol med 5 ungdomar som stirrade på mig och skrattade när jag fotade men en av killarna tog fram sin mobil och började fota han också.

Jag lyckades skutta ur gondolen utan några missöden. Jag kände plötsligt hur jag var vrålhungrig och insåg att det fick bli mat på restaurangen här uppe i backen. Restaurangen ligger precis bredvid liftstationen så det var inte många meter att gå men under de stegen han jag ta några foton och bli helt ställd över hur otroligt vackert det var. Kritvita fjäll, mörkblått hav. Fotona är inte helt rättvisa.

Restaurangen var dock en besvikelse, eller ja vad hade jag väntat mig. Det fanns några olika sorters hamburgare, ena dyrare än den andra. Tillslut blev det en Linkenburger och en kopp te för NOK 165 dva 200 kr. Den var helt ok som snabbmat men inte värd det priset direkt. Snackade lite med killen som jobbade i restaurangen, han var från Sverige och hade nyss börjat. Hittat en annons där de akut sökte folk, dagen efter satt han på tåget. Ibland kan jag avundas de som kan göra sådana saker.

Jag åt min burgare, tittade på skidåkare och läste lite i min bok. Jag slappnade av lite och laddade för att gå lite i backarna.

Efter maten så var det dags att ge sig ut i backarna men till fots. Jag vandrade lite kors och tvärs innan jag bestämde mig för att ta en av pistningarna rakt upp till toppstationen. Det var väldigt hårt pistat så jag fick gå på sidan emellanåt för att få fäste. Stannade till då och då för att fotografera och njuta av utsikten. Då jag hade stått stilla var det riktigt svårt att börja gå igen, då kändes det väldigt brant. Men det var inget mot vad det blev längre upp. Plötsligt fick jag gå ut i djupsnön och försöka gå på tå genom att borra in fötterna i snön och bygga mig en trappa.

När jag nästan var uppe gick det ut ett litet häng och det fanns en kul skylt på en av topparna. Jag undrar vad de har alla de där kontakterna till som sitter på stolpen.

Efter lite foton så var det dags att ta några djupa andetag, kolla på klockan att jag verkligen skulle hinna dit upp och ner igen innan tåget skulle gå. Jag bedömde att det skulle gå men jag kände mig ändå lite stressad visste ju inte exakt hur brant det var och hur jobbigt det skulle vara. Jag borrade in fötterna i snön och började röra mig uppåt, nu var det så brant att jag ibland var tvungen att hålla mig i med händerna, kändes som jag klättrade uppför.

Väl uppe var det en otrolig utsikt och de helt frusna elstolparna var så vackra mot den blå himlen. Jag gick omkring där uppe lite innan jag tog mig fram till stolliften och frågade om det var ok att jag åkte med den neråt istället för att försöka gå ner igen. De sa att det var ok och jag hoppade på. Utsikten var helt otrolig men liften var väldigt brant så det var rätt läskigt. Kände mig väldigt uttittad av de som åkte upp med skidor på fötterna. De log, vinkade och skrattade och någon hojtade och frågade om jag glömt skidorna.

Väl nere så skulle jag få med mig ryggan av från liften som inte alls saktade ner, jag lyfte bygeln och gjorde mig beredd att hoppa av. De som stod och väntade hade så bråttom på att jag inte hade en chans att samla ihop mina grejer så en rem på ryggan fastnade. Jag han precis slita loss den innan de satte sig i liftstolen men jag hade inte en chans att flytta på mig. Fick kasta mig på backen så liften fick passera ovanför mig.

Eftersom jag hade tagit liften ner så var jag nere långt tidigare än vad jag hade räknat med så jag tittade lite på norska mästerskapen i utförsåkning som pågick i en backe. Jäklar vilken fart de hade, dårar. Fick gå en omväg för att komma runt tävlingsområdet. Bakom startbåset stod en massa killar med snygga rumpor och väntade på sin tur att starta :-) Jag gick ner till restaurangen och köpte mig en glass. Satte mig på en bänk i solen och läste. Lyssnade på folk runtomkring mig, det var många svenskar där men även fransmän. Lite lustigt att fransmän åker till Narvik för att åka skidor istället för till sina egna berg.

Efter glassen var det dags att åka ner med gondolen igen. Den här gången hamnade jag ensam med en man som bodde i Bergen men som var född i Narvik. Han berättade om vinterfestuka, lite om staden och dess historia och om den speciella dialekt som är färgad av alla svenskar som var rallare. Vi diskuterade även den fastsättningsmekanism som är på gondolerna. Den ser så klen ut, och jag vågade knappt titta för då skulle jag bli nojjig. Väl nere kikade jag lite på målgången i norska mästerskapen i utförsåkning. Jäklar vilken fart de kom in med men vad snabba de är i inbromsningen.

Nu började klockan bli mycket så jag tog mig ner mot tågstationen men via en shoppingcenter där jag konsterade allt allt är sjukt dyrt i Norge, NOK 145 för en pocket.

Köpte mig en dricka på Rimi som låg på vägen nära stationen. När jag kom ut från butiken kom det en kille åkandes på slalomskidor ner för vägen och sladdade sedan in på en uppfart en bit bort. Väl nere så höll de på att städa tåget så jag kom på att jag skulle kolla hur lång tid det tar att gå från tåget till dalstationen så jag gick tillbaka igen och skickade infon till @peterparnes som var den som frågade. På vägen tillbaka stod denna staty. Jag vet inte om det är speciellt för vinterfestuken eller om de alltid har kransar och band på sina statyer. Såg minst 2 st som såg ut så här.

Fick SMS från Liliane som sa att hon skulle laga sig middag. Så jag visste att jag fick laga mat själv när jag kom hem. Tågresan hem satt jag och var hungrig hela vägen. Jag fotade lite och läste några kapitel i min bok. Väl framme i Abisko hämtade jag nyckeln av Liliane i brasrummet och gick sedan och lagade middag. Jag tog salladen från middagen 2 dagar innan och stekte upp 2 bratwurst. Blev proppmätt.

Efteråt gick jag till brasrummet och slappade en stund. Pratade lite med växjöparet som berättade att de tagit en tur bort mot Abisko östra, lite i hopp om att se en älg. Berättade om Narvik och visade lite bilder i kameran.

Jag ångrar definitivt inte att jag kastade mig på ett tåg till Narvik för det var en upplevelse att vara där. Dit åker jag gärna fler gånger och jag drömmer fortfarande om att gå hela Rallarleden.

Gick och lade mig rätt så tidigt, dagen efter var sista dagen och vi skulle städa ur rummet så sovmorgon var inte ett val.

Totalt blev det 15,11 km denna dag.

Länkar till alla dagar och galleriet: [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [Galleri]