Abisko är mitt lilla paradis. Dit åker/flyr jag när själen behöver lite balsam. Den här gången var det dock lite längre planering inför resan och jag skulle inte åka själv heller. Det hela började med en förfrågan från en medlem på Utsidan, hon ville ha sällskap upp till Abisko för lite turskidåkning. Jag svarade i september och vi mailväxlade och planerade under hösten/vintern för att slutligen mötas på ett tåg på Bodens station 13 mars.
Vi bekantade oss med varandra på tåget, sådant som inte hade avverkats i mailen som gått fram och tillbaka. Sen blev det lite egentid, jag läste en bok, Casanovas kvinna av Åsa Hellberg som jag kommer recensera på Pocketblogg snart. Liliane var lite mer old-school hon lyssnade på musik i en bärbar CD-spelare. Vi avverkade också lite turförslag och kikade på kartan i jakt på olika turer.
I Kiruna passade vi på att lufta oss lite, 4 timmars tågresa för mig och väldigt många fler för Liliane som kom ändra från Göteborg gjorde att man kände sig aningen seg. I Kiruna är det bara en dryg timme kvar till Abisko. Vädret var helt strålande kändes nästan plågsamt att sitta på ett tåg när himlen var knallblå och solen stod högt. Det var bara att passa på att njuta av utsikten istället och den värme som solen gav genom fönstren.
När tåget stannade till i Abisko Östra pirrade det till i kroppen, nu var vi snart framme vid Abisko Turist, jag var lite nyfiken på hur det skulle se ut om vintern. Har faktiskt aldrig varit där förut i full vinter. Kände mig aningen mosig när vi klev av tåget men så fort jag andats lite fjälluft kändes det som livsandarna var med mig.
Vi skyndade oss att hämta ut nyckel till rummet och dumpa av alla grejer, vi passade även på att boka in oss för middag i restaurangen. Jag var väl inte så där toknöjd med att det var renkött på menyn men det går ju ner. Vi gick till rummet och tömde våra ryggsäckar och satte av tillbaka mot Abisko för att proviantera. Klockan var snart 4 och det började skymma ute.
Med ryggsäckarna fulla av mat och godsaker gick vi de 2 kilometrarna tillbaka till Turisten och Keron där vi skulle tillbringa de kommande dagarna när vi inte var ute och for omkring i spåren eller gick. Efter urlastning av inhandlade saker och en snabbdusch gick vi upp till huvudbyggnaden igen för en liten rundtur och sen vidare till tidiga sittningen kl 18 för middag.
Som vanligt när jag är på restaurang blir mitt dryckesval ett problem eftersom kvällens rekommenderade dryck bara var ett öl och ett vin. Tänk att man inte ens på en friluftsanläggning kan tänka sig att nykterister existerar och kanske vill dricka annat än vatten. Beställde tranbärsjuice eller lingondricka, det jag fick kändes som någon Jokksort som var aningen för söt och på tok för utspädd, smakade mest sockrat vatten. I dryckeslistan som presenterades som “vinlistan” stod ett antal vin, öl och drinkar uppraddade på det alkoholfria stod det läsk, mineralvatten, juice och fjällvatten. Inget specificerat vad som fanns. Tänk om vinlistan skulle bestå av “vin” och öllistan av “öl”.
Förrätten var en svampsoppa som för mig blev utbytt mot en delikat tomatsoppa, salladsmix, svarta och gröna oliver samt en dressing och bröd. Jag som normalt inte gillar oliver tog ändå några stycken och de svarta var supergoda. Likaså brödet, supergott. Huvudrätten var renfilé, rentunga och en potatisbakelse. Rentunga kommer jag aldrig äta igen, det var definitivt inte min grej, potatisbakelsen var rätt kall och renfilén var väl ok men ack så lite. Var fortfarande hungrig efter att jag ätit upp och den lilla hjortronparfaiten som i mitt fall saknade biscotti eftersom köket plötsligt fått för sig att jag var nötallergiker mättade inte direkt. Lite trist start på vår vecka i Abisko. Jag som brukar älska maten där och tycka att portionerna är helt ok i storlek. Priset 330 kr var det inte värt den här gången.
Vi tog våra tekoppar och gick ut till brasrummet och slog oss ner i var sin fåtölj framför brasan. Ett annat gäng satt i sofforna och det pratades barn, barnuppfostran och ungdomars språk. Jag lyssnade lite halvslött medan jag läste i min bok. De kom in på ämnen som jag så väl kände igen och tillslut kunde jag inte hålla tyst utan kastade mig in i diskussionen. Vi språkade nog ca en timme. Nämnde att jag varit universitetslärare när vi pratade kunskap och faktakontroll och en av killarna såg fundersamt på mig och undrade hur sjutton jag hade hunnit med att undervisa för ca 10 år sedan. Han trodde jag var 10 år yngre än vad jag är, det får man ju ta som en komplimang.
Tröttheten började komma smygande och vi gick till sängs strax innan 22, då kunde jag knappt hålla ögonen öppna så det var bara att krypa ner, läsa det sista kapitlet i boken och sen sova sött. Jag ställde klockan på 07:30. Tänka sig semester, söndag och klockan på så tidigt, jösses det måste var fjälluften som gjort något med mig, alternativt det faktum att skidorna skulle hämtas ut på morgonen och att fjällguidernas lilla lucka bara är öppen kl 8-9.
Min förhoppning innan jag for var att mina #365mil skulle få sig en rejäl skjuts uppåt men denna första dag blev det bara en promenad fram och tillbaka till Abisko Östra, dvs 4 km.
Länkar till alla dagar och galleriet: [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [Galleri]
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar