Efter flera timmars gnäll kom han igång med att faktiskt göra något. Hans gnällande om att allt var så tråkigt höll på att gå mig på nerverna för inget jag föreslog dög.
Hjärngympa, först patiens och sen sudoku där emellan ställde han i ordning i vår kaosartade hall. Men nu måste jag hitta mute-knappen på honom för hans “etta går inte, tvåa går inte, trea går inte, fyra går, femma går inte, sexa går attans det är 2 som går…” gör mig nästan lika tokig som gnället.
Inlägg
1 kommentar:
Ja, det kan vara tufft att sysselsätta små sjuklingar (ja, även stora ibland). Patienser är ju något som kan roa en i timmar. Själv minns jag att jag läste hästböcker och serietidningar i den åldern när jag var sjuk.
Hoppas att han kryar på sig och snart kan vara ute och "härja" i snödrivorna istället. :)
Skicka en kommentar