Om man tycker ett blogginlägg är integritetskränkande länkar man då till det så att ännu fler skall läsa (och förfasas)?
Det har i en annan blogg (Storken flyger i skymningen) uppstått en diskussion kring mitt blogginlägg om ilska och rop på hjälp. Just nu är det blogginlägget mitt mest lästa på hela bloggen. Först var det en kommentatör Maja Gräddnos som lyfte upp mitt inlägg och beskrev det med orden “Ett skräckexempel på gränslöshet och bekräftelsebehov tycker jag finns här. Sure, fläk ut hela ditt liv på nätet om du vill, men låt barnen välja själva” sen så valde bloggens ägare att lyfta upp mitt svar till Maja Gräddnos och åter igen länka till blogginlägget.
Igår var jag rätt nere hela eftermiddagen pga den där kommentaren, jag hittade den bara för att jag hade några min över och kollade lite statistik på lästa sidor i bloggen och kunde inte förstå vad som plötsligt fått mitt gamla inlägg att ploppa upp i statistiken över flest lästa. Just det inlägget var genomtänkt, diskuterat med Herman och otroligt jobbigt att skriva eftersom ämnet i sig är så tabulagt, alla barn skall vara gulliga och snälla och vi föräldrar skall veta precis hur man hanterar dem hela tiden. Vi får inte känna oss uppgivna och förtvivlade. Det inlägget var så långt ifrån ‘bekräftelsebehov’ man kan komma, tvärtom.
Om dessa två nu tyckte att mitt inlägg nu var så integritetskränkande varför vill de då att fler läser det? Det går inte ihop i mitt huvud. För det handlar väl inte om “skvallerpressstilen” där man vill att andra skall förfasas över hur otroligt fel någon annan gör?
Om jag inte skrivit inlägget på det sätt jag gjorde hur skulle jag gjort för att anonymisera barnet i fråga? Startat en anonym blogg? Ljugit och sagt att det handlat om en bekants barn, något jag hört, inte namngivit honom (men alla hade ju ändå vetat att det varit något av mina två barn då)? Visst jag hade kunnat strunta i att skriva inlägget också men det skrevs efter mycket noggrant övervägande och prat med barnet i fråga vi behövde verkligen hjälp.
Min bedömning att mina barn är mogna nog att läsa blogginläggen som handlar om dem och ta diskussionen om vad som är ok att skriva och inte är den helt uppåt väggarna? Är de för små (7 och 8,5 år gamla) för att veta när något egentligen kränker deras integritet?
Inlägg
6 kommentarer:
Sånt där handlar inte om dig, och framför allt INTE om Herman och hans integritet. Det handlar om folk som nappar på chansen att få slå sig själv för bröstet genom att racka ner på någon annan.
Jag tänker mig in i situationen att jag är någon i din närhet och läser ditt inlägg, kanske en förälder till ett annat barn på Hermans skola. Kanske föräldern till det andra barnet, som har en helt annat bild av vad som hänt i skolan. Då skulle jag känna en trygghet i dina ord. Se att här är en fullt normalt funtad mamma som tar situationen på allvar, försöker lösa den men samtidigt (precis som alla andra) inte är mer än människa, och inte HAR några färdiga lösningar att trolla fram.
För mig är den värld som dina kommentatörer förespråkar, med ett slutet föräldraskap innanför lykta dörrar långt mer skrämmande än en värld där föräldrar öppet vågar prata om det som är svårt i föräldrarollen. För det är lögn och förbannad dikt att föräldraskap, familjeliv och barndom inte skulle rymma alla nyanser, från rosenrött till svart.
Ingenting är mer tabubelagt än osäkerhet i föräldrarollen - men den osäkerheten är normal och naturlig. Vi känner den alla - och jag tror att vi skulle göra våra barn en tjänst om vi tordes dela den - istället för att gömma den.
@Jenny Tack för din kommentar. Lika välformulerad som alltid. Den värmde.
Jag är trött och sliten i kropp och själ efter en hård kväll på arbetet men jag vill ändå skriva en rad, jag tänker dock göra det oändligt lätt för mig genom att skriva under på varje ord som Jenny skrev ovan för det är exakt vad jag tänker och anser i frågan. Och idag får du en kram av mig, du behöver den!
/Veronica
"Om dessa två nu tyckte att mitt inlägg nu var så integritetskränkande varför vill de då att fler läser det? Det går inte ihop i mitt huvud."
Missriktad välvilja, antar jag. Det är rätt intressant, samma fenomen som med den uppmärksammade tingsrättsdomen som offentliggjordes av åklagaren och spreds via Piratebay. Från början visste knappt någon om att domstollsprotokollet var offentligt, men efter blogginlägg, TV4-inslag och mailkedjor med protester mot offentliggörandet var det plötsligt hundratusentals fler som tagit del av det... så kan det gå när man inte tänker sig för.
Jag håller med Jenny här ovan.
Jag tycker det var starkt att skriva som du gjorde. Och ingen annan än din egen familj kan ju veta vad som är fel för er eller inte.
Dessutom, spelar det egentligen så stor roll om du skriver under ditt eget namn eller inte? För om man inte bor i samma stad eller känner till dig personligen - vad spelar då ditt namn för roll?
Och även om du skriver under ditt eget namn så tror jag aldrig att jag har läst din sambos namn, och vem vet vilket efternamn dina söner har? Inte jag iallafall :-)
Nä. Skit i Maja Gräddnos och Storken. De verkar söka någon att slå ner på. Denna gång hade du oturen att bli den som drabbades.
Och nu tänker jag ger dig den absolut bästa anledningen till att du skrev det där blogginlägget då, som jag precis läste nu: därför att någon annan, som jag, skulle läsa den. Därför att jag har varit och är delvis fortfarande i EXAKT samma situation med Storebror här hemma. Jag och D var så uppgivna och slutkörda i höstas att KOMET kom som en skänk från ovan! Saker har definitivt blivit bättre sedan vi gick den, även om vi kände att vi behövde ännu mer stöd. Vi tog kontakt med BUP i december och fick komma efter ett par veckor bara! Nu går jag och D dit till en superbra psykolog en gång i månaden och får jättebra stöd och hjälp i hur vi skall jobba som föräldrar och hjälpa Storebror att hantera livet både här hemma och i skolan. Ring BUP! ta kontakt med kommunen och gå KOMET. Det har varit otroligt givande tycker jag. Framförallt också att få träffa andra föräldrar i ungefär samma situation och få möjlighet att diskutera det med andra som verkligen förstår! Ring, ring, ring!
Kram, kram! Det kommer att bli bättre. Det finns jättebra hjälp att få.
Skicka en kommentar