Jag sov relativt gott, klubbad oxe, men vaknade sjukt tidigt, redan kring 6 men lyckades somna om tills Liliane vaknade i slafen under kring 7 då var det lika bra att kliva upp.
Vi hade dagen innan köpt havregryn för att kunna göra gröt om mornarna. Jag är van att göra gröt i micron men Liliane var spisgrötkokerska så det föll sig så att hon satte igång med gröten medan jag dukade fram resten och plundrade “bortskänkeslådorna” efter godsaker. Jag var sjukt hungrig efter gårdagens pyttemiddagsportion så det blev både gröt och mackor till frukost, jag som normalt inte kan få i mig något före 9:30.
När frukosten var uppäten och jag hade diskat (schhh säg inget till min sambo att jag diskat) så tog vi oss till butiken och hämtade ut skidor och pjäxor. Vi stannade till i Fjällsport-luckan och frågade om lite turer. Han tyckte vi skulle t det lugnt första dagen och skida på Kungsleden en bit. Han sa att milsspåret krävde en hel del eftersom det var 200 höjdmeter att ta på 3 km. Vi tackade för tipsen och gick till rummet för att bylta på oss lämpliga skidkläder och packa lite mat, extrakläder och snacks. Efter en snabb visit till termospåfyllningskranen (som för övrigt är något jag gladeligen skulle ha hemma, tevatten på sekunder).
Vi diskuterade lite fram och tillbaka vad vi skulle ta för tur men fastnade tillslut för milspåret eller kanske Kungsleden vi fick se när vi kom ut. Vi tänkte att det kan vara bra att börja med spårad terräng för att vänja sig med skidorna. Vädret var ca –9 grader och halvmulet. Rätt så perfekt skidväder. Vi kikade där Kungsleden startar men det såg ganska söndertrampat ut och spårat kändes mer lockande i alla fall för mig.
Milspåret hade en profil som såg lite utmanande ut (se nedan) men vi hade gott om tid att ta oss uppför och sen få njuta nedför. Spåren var fina, hårda men inte så djupa och vi hade båda vallningsfria skidor så det kändes bakhalt så klättringen uppför var rätt ansträngande. Men jag kände mig oförskämt pigg, verkar som mina järninfusioner har funkat. Trodde aldrig jag skulle ha klarat av backarna utan de 2 infusionerna. Men visst det var bitvis jobbigt att klättra uppför. Spåret började dock med en nedförsbacke som vi båda lyckades falla i, så var det gjort.
Det blev många meter saxning. Liliane hade antingen bättre fäste än mig eller bättre teknik för hon klev på i spåren bra mycket längre än mig, eller så gav jag helt enkelt upp för tidigt. Min stukade vänsterhandled tog mycket stryk när jag behövde lägga mycket tyngd på den. Ben efter en stund hade vi passerat halva klättringen utan att vara annat än varma och svettiga och lyckliga.
Efter ytterligare 2 km började vi känna av klättringen och var törstiga. Det var dags att ta en paus. Vi kikade efter ett bra ställe att stanna på och efter en jobbig backe och en liten sväng dök det upp en stor sten som såg perfekt ut. Vi stannade och klev av skidorna och vips sjönk vi ner i snön till ovanför knäna. Det var lite besvärligt att ta sig fram till stenen men tillslut så lyckades jag rulla ut liggunderlaget och få ett litet hål att sätta ner fötterna i, Liliane valde att stå upp.
Vi passade på att äta våra medhavda mackor och dricka lite varmt te. Soppan fick ligga kvar tills senare. Solen ville inte komma fram så vi blev lite frusna, 
fikat blev därmed inte så långvarigt. Så det var bara att försöka ta sig ur djupsnön till skidorna igen. När jag var på väg att sticka iväg ner för första backen såg jag att Liliane inte fick på sin ena skida, den strulade så det var bara att backa tillbaka. Efter lite tjorvande fick hon på den och vi kunde ge oss av utför den här gången.
Och utför gick det jösses vilka backar. På 3 km tog vi oss ner de meter vi tidigare klättrat uppför och backarna var långa och mycket brantare än vad jag var van vid hemifrån Paglaspåret. Jag fick nyttja rumpbromsen titt som tätt när skidorna inte gjorde som jag ville. De grunda spåren gjorde att man inte hade hjälp av spåren för att hålla skidorna raka. Det var inte heller brett nog vid sidan av för att kunna ploga och försökte man hände det att ena skidan for ner i spåret och då var det kört. När jag inte satte mig med flit hände det att skidorna gled ihop, gled isär eller bara jävlades rent allmänt. Oj oj vad jag föll. Men vad gjorde det, jag var i Abisko, hade underbara vyer och fick uppleva vinddraget när det väl gick bra utför. 
Liliane klarade sig mycket bättre än mig, hon såg ut som en gammal samegumma med stavarna pekande rakt ut, benen brett isär och lätt böjda knän. Hon svischade ifrån mig ner för backarna och fick stå och vänta på att jag skulle komma nerramlandes. Jag lyckades tappa bort linsskyddet till kameran i ett av fallen, det var mindre kul. Vid en backe svek modet mig, jag blev omåkt av ett finskt par och deras hund (som förövrigt hade en skiddräktsliknande sak på sig) och de bara gled ner för backen med små nätta svängar medan jag kände det som jag stod inför ett stup. Jag ville verkligen inte åka ner för backen men såg Liliane försvinna bortåt och visste att hon inte skulle höra mig om jag ropade så det var ju bara att kasta sig utför. Jag klarade backen men i svängen stack det ut en rot som fångade min stav och pang så låg jag och kravlade omkring. När jag väl hade kravlat mig upp igen kom ett isigt parti med lätt nedför. Givetvis gled skidorna åt var sitt håll och jag ramlade där det var isigt och blött. Kände mig som Bambi när jag försökte ta mig upp igen. Min värdelösa vänsterhand hade jag ju ingen hjälp av så det var bara att hasa sig ut i snön för att försöka hitta lite fäste.
Tillslut var vi nere vid jokken igen och det var bara platt mark kvar tills vi skulle vara uppe vid vägen igen och kunde ta oss upp till turiststationen. Det kändes lite snopet att det var så kort, jag hade mer i benen att ge.
Vi var ute i ca 3 timmar 11:20 till 13:15 så vi hade hela dagen på oss att göra annat. Nu hade vi testat skidorna och överlevt så skidorna fick vara resten av dagen. Nyfiken på var vi åkte kika på kartan på Funbeat eller Abiskos fina karta.
Vi ställde skidorna och tog oss en promenad ner till bastun vid träsket. Det är en kilometer ner, en lagom promenad för att gå ur benen och sen få äta lite. På en bänk utanför bastun satt vi och tittade ut över Torneträsk och åt vår soppa. Tänk att mat är så gott utomhus.
Efter maten kikade vi på vaken som de sågat upp för dårarna som betalar nästan 1000 kr för att basta i 90 minuter i vedeldad bastu och doppa sig i en vak. Sen blev det en promenad tillbaka upp till Keron och vi hämtade våra böcker för en stunds slappande i brasrummet. Det var så skön att få vila benen en stund och få upp värmen igen.
Det var lugnt och skönt i brasrummet så vi låg och lästa i ca 2 timmar och jag han nästan läsa ut Brev till en bokhandel. Men efter 2 timmars läsning började det kurra i magen så vi tog oss upp till Keron för lite mat och dusch. Vi gjorde pasta med köttfärssås med lite mögelost till. Det smakade riktigt gott.
Efter maten kröp det i benen på mig så jag föreslog en promenad och vi gick upp till dalstationen och kikade lite, det är en liten kortis på 1 km enkel väg. Där uppe kikade vi på konstverket som skall föreställa ett norrsken. Praktiskt att ha de gånger som himlen inte ställer upp med ett. Promenaden gick sedan tillbaka ner till Turisten men jag kände att jag behövde röra på mig lite till så jag gick bort till forskningsstationen och tillbaka, ytterligare 4 km blev det.
Summan för dagen blev 1 mil skidåkning och 8 km promenad. En massa fjälluft, några blåmärken, många skratt och fina vyer. Somnade efter att jag läst ut Brev till en bokhandel.
Länkar till alla dagar och galleriet: [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [Galleri]
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar