Valborg då brasorna inte brann

Igår var det valborgsmässoafton, brasornas högtid. Vi var uppe på Gruvberget, i år var jag dock en av arrangörerna av det hela så jag var mer bakom disken i stugan än ute vpå planen där brasan skulle vara.

Jag hade bakat hela dagen, kladdkakemuffins, äppelkaka, vinbärskaka, chokladbollar och äppelmuffins till försäljningen i stugan som komplement till varmkorven och våfflorna. Men man kan lugnt säga att jag hade överilat en del när det kom till bakningen med tanke på hur många som trotsade vädret och kom upp till stugan. Men nu har jag hela frysen full med fikabröd.

Det småduggade hela dagen och det fortsatte så hela kvällen så vi hade ingen direkt anstormning av folk som ville se  på när brasan tändes. Det tog ett bra tag innan det brann för vår brashög bestod nog av 50% snö i mitten och de extremt låga molnen aka dimma gjorde allt fuktigt. Men trägen vinner och tillslut brann det i alla fall men mest på ena sidan så vi har nu en halv hög kvar att bränna upp. Tyvärr var det nog en hel del skit som man inte skall bränna i högen. Hoppas så innerligt att Bodensarna till nästa år kan ge fan i att lägga sitt skräp i vår majbrasa.

En fördel med det dåliga vädret var att nästan alla som var upp kom in i stugan och värmde sig en stund och många passade på att handla något i alla fall, lotter, korv, fika eller våffla.

 

De som handlade kom i klump så från att inte ha haft något att göra kunde vi plötsligt ha 10 våfflor att göra på en gång. Eva och Sally hade fullt upp med våffelsmeten.

Själv smet jag ut från stugjobbet en stund och grillade med familjen. Sambon var snäll och högg upp lite ved att ha till en grillbrasa och när vi hade fått fin glöd var det några andra familjer som anslöt och trängdes om glöden.

Läs även andra bloggares åsikter om Valborg , brasa , eld

Fick åter igen ett smakprov på hur många ser rosa som endast en tjejfärg. Herman hade lagt sina rosa handskar på en bänk och efter ett tag var det ett par småtjejer som kom och grillade samtidigt som två äldre damer var där. När tjejerna gick iväg ropade den ena damen “flickor ni glömde vantarna” varpå de svarade att de hade alla sina vantar. Damen såg mycket förbryllad ut och Herman säger “Det är mina vantar” då tittade hon ännu konstigare men sa “Oj tanken slog mig inte ens att det kunde vara en killes vantar”. Herman skrattade och tog emot sina vantar.

 

  Vi åt på tok för mycket korv där ute i duggregnet men lyckades ändå trycka i oss en massa fika inomhus sen.

Det var inte bara tappra familjer som kom upp på Gruvberget denna inte så våriga kväll, även Mulle kom på besök och pratade med barnen en stund.

  

När vi hade städat i stugan var det dags för hemfärd och firande nummer två, det med grannarna. Det har blivit tradition att gå ner på granntomten och snacka en stund medan brasan brinner. Men i år när vi kom så hade inte brasan tagit fyr ännu. Det kämpades men nä den ville sig inte alls. Mina barn försvann någonstans och jag gick in en stund. Insåg sen att de hade gått in till grannen och blivit kvar där. Knatade över för att be dem komma hem men nä se det fick de inte. De kom sen hemsläntandes strax innan 12 helt saliga. De hade haft det jättetrevligt.

Så här ser en misslyckas brasa ut:

Vi får ta och elda upp den någon annan dag. Jag kanske tom hinner klippa ner mina egna buskar innan dess.