Jag har alltid sagt att löpning inte är min grej och mitt knä med för långa ledband brukar hålla med. Det låser sig, värker och jäklas. Men mitt rehabprogram har jobbat med att stärka upp runt knät och läkaren sa att värken jag känner inte är farlig så länge jag inte känner av låsningarna. Idag testade jag att springa (läs jogga i vääääldigt långsamt tempo) uppe på Ormberget på morgonträningen. De första 2 kilometrarna gick hyfsat sen började det mola lite i knät, vid 3 km sprang jag om några arbetskamrater som gick och fick höra "Men Bea du säger ju att du aldrig springer nu springer du ju". Fick förklara att jag fått ok på att springa och att jag testar. vid 5 km gjorde det ont och första låsningarna kom och jag var dessutom sjukt uttråkad så sista km gick jag istället. Jag tror jag fortsätter bojkotta det där med löpning.
Jogg är verkligen aptrist så mycket jobbigare än gång och jag tappar avståndsbedömningen. Nu måste jag ha sprungit megalångt, koll på klockan nä bara 750 meter. Lunkar på lite till men nu måste jag väl minst ha sprungit 2 km, koll på klockan 1 km osv... Dödens.
Nu ligger jag på sängen med ont i vänsterknät och vet inte om jag lyckats sabba något eller om det bara är muskelvärk men det känns som mer inne i knät. Skippade att fylla upp mina kvarvarande 4 km idag får ta igen det någon annan dag.
På tal om träning så är det så tråkigt när Funbeat ligger nere (skall komma upp i morgon igen) och jag inte kan föra över det jag gjort.
1 kommentar:
Håller med dig! Jag tar hellre långa promenader!
Skicka en kommentar