Monsterpromenad

Fick ett ryck, dags att träna på långpromenad. Drog på mig dojorna och träningskläder, en liten väska med regnkläder och energikakor samt vattenflaska fick också följa med och sen bar det av utan någon egentlig plan mer än att nöta mil till #365mil. Men en bit upp på Moråsleden bestämde jag mig för att gå samma runda jag cyklat dagen innan. Den rundan var 3,61 mil. Vojne vojne. Jag höll ett rätt bra tempo i början och första milen gick snabbt att avklara. Jag hade innan avfärd hemifrån köpt mig en ny ljudbok –Blot- som jag tänkte lyssna på så fort som pågående bok var slut. Efter ca 11 km var det så dags att byta bok och allt funkade som det skulle i 35 min och 6 sekunder sen fick boken spunk, den skippade resten av den första filen och hoppade plötsligt till fil 2 och därmed ca 30 kapitel fram i handlingen. Panik, jag har mer än halva promenaden kvar och ljudboken funkar inte. Fippel fippen nä den funkar verkligen inte. Scrolla scrolla vad har jag som jag inte lyssnat på? Ha LasseMajas detektivvbyrå, 2 böcker, de får de bli. Så där går jag nu plötsligt och lyssnar på Diamantmysteriet.

Vädret var lätt duggregn, helt perfekt för då är det syrerikt. Men efter ungefär 16 km öppnade sig himlen och regnet började vräka ner, jag som precis innan hade varit inne på dasset vid fågeltornet i Vibbyn funderade på att jogga tillbaka de ca 500 meterna för att komma in under vindskyddet där men istället raskade jag på stegen lite till och lyckades ta mig in under ett par träd vid vägkanten för att dra på mig regnkläderna. I lurarna går Diamantmysteriet mot sitt slut och Hotellmysteriet tar över. Barnböcker är så rackarns korta. Jag traskar på medan regnet vräker ner allt mer, när jag kommer till Skogså överväger jag att ringa efter taxi. Ena foten ömmar (rejäl blåsa på sidan av hälen) och jag är less på regnet och att inte ha något vettigt att lyssna på. Men jag bet ihop och knatade vidare. Glad att jag valt att ta kepa på huvudet, det gjorde att jag slapp en massa vatten i ansiktet.

Det gick rätt bra, bytte till att slumpa låtar bland alla mina Kentalbum och sjöng med högt där jag gick på ensliga vägar i regnet. Men sista milen hem var tråååååkig och lååååång. Men när jag kom till Svartbjönsbyn tittade i alla fall solen fram och när jag skyndade mig in på ICA Björnen för att köpa en dricka passade jag på att skala av mig mina regnkläder. Gick med stela höfter de sista kilometerna hem och tänkte hur fan skall jag klara av 10 mil i Adak?

Men väl hemma kollade jag på klockan, jag hade avverkat 36,59 km i tempot 09:17 min/km dvs 6,46 km/h i snitt (stoppen borträknade). Rundan tog med stopp för fippel med iPhone, på/av med regnkläder, handla dricka samt små stopp för att stretcha ut kroppsdelar, toabesök och sånt 6 timmar och 1 minut (effektiv gångtid var 5 timmar och 29 minuter). Så fort skall jag inte gå i Adak. Jag kommer få ställa klockan så den piper om jag går för fort och om jag går för långsamt. Mitt mål är ju 21 timmar och med lite matstopp, toabesök mm så kanske jag måste öka på det till 22 timmar vi får se. Skall jag sikta på 21 är det ett snitt på 4,76 km/h och ett tempo på 12,5 min/km. Knappt styrfart ;-)

Hoppas bara mina 2 elaka blåsor på fötterna hinner försvinna.

Läs även andra bloggares åsikter om Promenad, träning