14 september 2018

Dag 1, Almería till Santa Cruz de Marchena 38,55 km 9 h 36 min

Jag kom i säng alldeles för sent så när klockan ringde 0530 var jag allt annat än pigg. Klev upp ändå. Det halsonda var borta  Var seg när jag packade i ordning, åt en frukost bestående av 2 grekiska yoghurt och en avokado som var perfekt. Hade tänkt koka en kopp te att ta med på vägen också men skippade det.

Fick en startstämpel av mannen i receptionen och stod utanför klassrummet 0703. Ville köpa en Aquarius att ha med men maskinen hade något strul, min euro trillade inte hela vägen ner. Provade att med kraft skjuta in ett 20 centmynt oxå men inget hände, hände heller inte något när jag tryckte på ångraknappen.


Gick genom relativt tysta gator ner till katedralen. Där ligger ett hotell precis bredvid och en man som stod utanför fick agera fotograf. Klockan han bli 0730 innan jag kom mig iväg därigenom. 

Jag visste var första skylten var så jag fick ditåt och följde sen markeringarna genom staden upp mot där jag hade sovit igen men nu några parallellgator bort. Gatlyktorna släcktes och gatsoparna kom fram när jag gick i en lång trädkantad "park" mellan 2 stora vägar. Många hundrastare ute. Efter 1,5 km från katedralen dök första pilen upp.  Det var relativt lätt att hitta ut ur stan men på ett ställe tappade jag bort markeringen och fick sen vända om. Om jag hade läst i min guide ordentligt hade jag nog inte missat.  Men glömde bort att den beskriver ganska detaljerat. 


08:19 hade jag gått de dryga 7 km till Huercal de Almería och köpt en halvliter Aquarius på en liten kiosk precis innan. Trodde först den kostade €2,25 men fick en euro tillbaka. Försökte få ett kvitto för att slippa minnas siffran men nej se det gick inte.  Huercal de Almería är en liten förort där bergen i dis började synas i fjärran. Nu tittade även solen fram. I slutet på staden var det så dags att kliva ner i Río Andarax som är helt uttorkad och det går små bilvägar på gruset. På ett annat ställe korsar en asfalterad väg till tvärs över. Undra var allt vatten är, uppdämt?

Såg lite roligt ut när en hög bro gick över flodbädden. Guideboken sa att det skulle bli jobbigt att gå här men jag tycker det gick rätt bra bara man hittade hyfsat fast mark. Det gick så bra att jag helt missade att man en bra bit före Pechina skulle svänga upp och gå in till staden. När jag inte sett pilar på en stund kollade jag GPS-loggen i mobilen och såg att jag gått förlångt men att caminon skulle komma ner i floden snart igen. Verkade fram och tillbaka lite men men såg att det gick en väg upp till staden precis här så jag gick in, hittade en liten park med trasig fontän, synd för jag hade velat byta ut vattnet jag hade i vattenpåsen, det smakade så mycket klorin att jag fick kväljningar. Satte mig i alla fall i parken en stund och vilade fötterna. Svarade på några meddelanden jag fått. Sen trasslade jag mig tillbaka några gator och hittade markeringarna. Men det kändes ganska menlöst alla sevärdheter i staden var tydligen redan passerade så nu blev det bara en onödig loop upp från flodbädden.


Plötsligt befann jag mig i Rioja 15,1 km från katedralen. Hit går många första dagen. Jag köpte en slush för €1. Gott med något kallt. Satte mig på en mur och drack upp den. Sen bar det av till Gador, via några gator där cykel var prioriterad och cyklar ser man många av här. I Gador börjar lantbruk synas och jag gick förbi apelsin- eller om det var clementinodlingar. Här växte även granatäpplen. Hällde ut vattnet i vattenpåsen och fyllde på med nytt från en fontän, smakade mycket bättre. Nu började det bli rejält varmt, klockan var bara 10:55 ännu. Hade gått på bra med andra ord. Dock började benen krampa i värmen trots att jag druckit upp min Aquarius så det blev till att trycka i sig vätskeersättningen i flaskan också. Sen släppte det.  Frågade en man som klippte ner kvistar på en odling om det fanns någon bar i närheten han sa också om 3 km.

Det blev 3 långa kilometer med rejält mental svacka och inte hittade jag någon bar däremot spelade kyrktornet en välbekant melodi när klockan slog 12. Höll på att lämna byn Santa Fe de Mondujar fel väg, gick förbi flera kvinnor och undrar varför de inte sa något. Nå ja jag kom på att jag hade sett några parkbänkar i skuggan och bestämde mig för att äta något från ryggsäcken i brist på bar. Men först skalade jag av mig sandaler och ytterstrumpor och bara lade mig för att vila i 15 minuter. Åh så vansinnigt skönt. Sen åt jag en flapjack och ett glutenfritt chokladkex. Det fick bli min lunch. Vilade lite till och fyllde på min vattenflaska.


Sen gick det uppför och uppför. Först på asfalt och sen på grus. Kom att alternera. Nu var det galet varmt. Min mentala svacka kom tillbaka. Undrade varför jag gör detta. Funderade på att ta fram mitt solparaply för att komma undan den obarmhärtiga solen men insåg också att solparaply skulle skydda mot vinden också vilket jag inte ville. Vinden som hade tilltagit senaste timmen var så skönt. Och plötsligt uppenbarade sig en plats i skuggan av några träd på en olivodling. Jag slängde ryggan på marken och lade mig ner. Försökte lista ut hur mycket mer uppåt det var, blev bara nedstämd, massor. En hund kom och skällde på mig och jag fick bråttom iväg. Blev kissenödig, första gången idag. Bra då hade jag fått i mig vätska nog för det i alla fall.


När det var som jobbigast med värmen kom en ny skuggig plats vid en klippa fram. Jag slängde mig ner och bestämde mig för att vila 15 minuter. Låg och tittade på molnen och insåg att solen skulle gå i moln. Väntade ut det och sen var det behagligt att gå även om allt uppåt tog på krafterna. Märks på kroppen att jag knappt rört på mig sen min senaste Camino för 2 år sedan.

Men snart så (efter ytterligare ett stopp i ryggläge) kom så nedfarten till Alhabia som oxå skulle ha en bar. På lätta fötter studsade jag ner för de branta steniga vägarna, förbannande när det gick uppåt igen men tillslut så kom sista backen ner till stan. Jag hittade en bar och beställde en cola och en Aquarius. Den första drack jag upp den andra åkte i ryggan. Satt mycket längre än jag hade tänkt men 32 km kändes i benen och huvudet. Nu var det 4 km kvar till Santa Cruz de Matchens och solen tittade fram igen. Vägen gick längst med en ny uttorkad flodbädd med en betongmur längst floden. Det gav mig skugga från midjan och neråt. En vind i ryggen bar mig framåt. Ofta när jag hade stannat i en jobbig uppförsbacke i bergen kom en extra stark vind och liksom puffade på mig.


I Alsodux halvvägs förväntades jag ringa hospitalieron, pratade ju med honom igår och visste att han inte kunde engelska så jag förberedde det jag ville säga med Google translate. Han svarade inte så jag talade in ett meddelande men sen ringde han upp, lät helt nyvaken. Vi kom överens om att sen i Santa Cruz 30 minuter senare så jag matade på stegen, nu hördes åska i fjärran. I Santa Cruz insåg jag dock att jag ju inte hade någon adress till härbärget. Irrade runt en bra stund och försökte lista ut det men gav upp när regnet kom. Gick tillbaka till ett litet torg jag varit på där 2 personer rastade en hund. Jag bad dem om vägen till härbärget men de hade inte en aning. Frågade om de kunde hjälpa mig att ringa hospitalieron men nä. Jag körde högtalartelefon när jag ringde själv, tänkte att om de hör beskrivningen så kan de viss. Men inget svar, då pekade de på bilen och sa där kommer Felipe han vet. Skrattade för Felipe var ju personen jag väntade på. Han ledde mig upp i trånga gränder till ett omärkt  hus. Jag var ensam så han sa ta det lilla rummet på nedervåningen det är svalst och så lämnade han mig.

Jag har tassar omkring naken efter att ha slängt alla kläder i tvättmaskinen och bråkat med hur man fick igång den och den hur luckan öppnades. Medan maskinen körde så duschade jag och sen blev det matlagning. Eftersom min plan var att gå 2 km till från början men rekommenderad av administratörer av leden att stanna här så var jag nu i en by utan affär eller bar/restaurang istället för en med flera. Som tur är hade jag Real köttsoppa i ryggan. Så den och knäckebröd och en kopp te fick bli middag.

Efteråt försökte jag få tag på de som tar emot bokningar för nästa ställe men utan att lyckas. Messade en administratör för leden och bad om råd, hon gav mig instruktioner om hur jag skulle få nyckeln ur ett nyckelsåp på härbärget 8 km före mitt tänkta mål och sa att jag fick försöka ringa det privata stället i morgon bitti.
Sen lade jag mig på den nybäddade sängen och sov 1,5 medan mobilen laddade fullt då jag kunde skriva detta men nu är klockan 22:25, dags att sova. Får se om detta går iväg idag. Finns typ inget nät alls här. I morgon är en ny dag som kommer börja med en flapjack till frukost. Enda jag har.

Nu är det halsonda tillbaka. Mer ColdZym.


Inga kommentarer: