04 oktober 2018

Dag 12, Córdoba till Villaharta, 38,67 km, 8 h 14 min

Sov uruselt och var upp och kissade flera gånger på natten. Fick sänka hastigheten på fläkten för att den lät så mycket men då blev det istället galet varmt i det lilla rummet med 3 personer. Tillslut vid 05:10 gav jag upp och klev upp. Väskan var packad och kläderna låg redo att hoppa i så jag klädde på mig så tyst det bara gick och gled ut ur rummet. Gick till köket och fixade mig frukost. 2 mackor med philadelphiaost och tomat samt en yoghurt och Aquarius.

05:50 sade jag adjö till detta vandrarhem och gav mig av genom nästa öde gator. Vid en bar satt en man och höll på att fixa något. Insåg att min pannlampa låg i nätfickan och kom inte åt den. Stannade och bad honom om hjälp. Han såg den inte först men när jag knäppt upp hela ryggan och skulle dra av mig den fick han syn på den och fiskade upp den. Knäppte och tackade. Så där förberedd för eventuellt mörkergående. Men i stan behövdes den ju inte. Mötte människor i typiska vårdkläder samt en kvinna som skulle öppna på ett  apotek men i övrigt inget folk i 4 km. Passeras en kyrka fint upplyst  på Plaza de San Lorenzo så jag stannade och tog en bild. Det var lätt att hitta ut, bra markeringar. Slutligen stod jag vid en sten som sa 998 km kvar, de för mindre än 100 mil kvar, snart framme då. Var bara tvungen att Twittra just det :-)


Lite mer stad och lite felgående innan jag såg var det vek av till en stig. Fick hoppa ut i det höga gräset och kissa innan jag gick vidare. Bälga i sig en halvliter dricka till frukost kanske inte var det smartaste.

Första anhalten idag var Cerro Muriano 18 km bort. Hade bestämt att där skall jag ha en kopp te. Det började lite läskigt med stigar som gick kors och tvärs över ett stort fält. Hade lite svårt att veta vilken av alla jag skulle gå på och pilarna var få. Men med hjälp av GPS-rutten tog jag mig tillslut ner mot en väg som ledde mig genom en sömnig förort och sen ut i naturen igen. Härliga stigar som vindlade fram, kändes nästan som i fjällen. En kyrka syntes på andra sidan en ravin. Fint upplyst. Klättrade en bit uppåt och nu gick jag igenom ett helt fantastiskt landskap. Stenigt och bergigt, fick nästan klättra ibland men så vansinnigt vackert. Gick omkring och log hela morgonen


Fick syn på ett ihåligt träd, där inne bodde tydligen 2 ödlor som stirrade tillbaka på mig.

Passerade fält med gräs och stora träd, perfekta picknickträd ni vet sådana där man vill lägga ut en rutig filt under, plocka upp godsaker ur en korg och ta av av hatten och breda ut kjolarna runt sig och bara njuta.

Strax innan Cerro Muriano stötte jag på ett litet hus med järnvägsräls (en sektion) utanför. Lustigt. Men så kom jag ihåg att det har gått järnvägslinje här en gång i tiden och att delar av spåret är kvar och är en populär vandringsled, kommer se mer av den senare. På tal om järnväg så  heter det Ferrocaril på spanska vilket fick mig att inse att jag nog tänker järnväg som i fraktar järn, inte som i gjord av järn. Vilket fick mig att garva snacka om påverkad av att bo vid Malmbanan :-)

När jag senare insåg att jag skulle ner på en väg kom jag att tänka på att jag inte en ends gång sett varningsskyltar för pilgrimer på vägarna och inte heller uppmaning till oss att ta det försiktigt när vi skall gå längst med vägen eller korsa den. Men så han jag inte mer än svänga runt en kurva så kom just sådana skyltar. Lustigt.


Vandra in i Serro Muriano bjöd på hästar, bortglömda kläder (pilgrim som lastat ur för lättare säck?) samt 2 sovande ambulansmän. I första baren stannade jag och tog av ryggsäcken och tog en kopp te. Fick sällskap av en söt hund.


Lämna Cerro Muriano var enkelt bara rakt fram och in i en liten sovförort som var helt död på dagtid. Läskigt, inget liv alls. Sen var det cykelbana med militärområde på sidan om leden i flera kilometer. Kändes som hemma i Boden :-)

Sen en trevlig stig inne bland mossbevuxna träd innan det blev mer öppet och stigen gick längst med det nedlagda järnvägsspåret en stund. Skön jordig stig. Mina händer som värkte redan på morgonen och var grymt stela och svullna (det var nog gluten i det där brödet igår) svullnaden ännu mer i värmen. Borde tagit av ringarna. Det började dessutom bli väldigt väldigt varmt så bäst att trampa på och dricka mycket.


Från Cerro Muriano till Villaharta är det 21,18 km och jag ville gärna komma fram innan det blev apvarmt.

Trampade på och tyckte det var så skönt med den mjuka stigen så jag blev grymt besviken när leden pekade upp på en övergiven vägstump även om den var täckt med lite jord och grus.  Nu löpte den där sköna stigen parallellt med där jag gick men eftersom det var typ 5 pilar som pekat upp på vägen antog jag att stigen skulle vika av. Det gjorde den inte utan när vägstumpen tog slut var jag på stigen igen. Sen samma sak en gång till men denna gång var inte vägen täckt av något. Flera kilometer asfalt, nå ja det gick snabbt i alla fall. Men man hade kunnat gå på stigen hela vägen till El Vacar som låg mitt emellan Cerro Muriano och Villaharta. Jag blev glatt överraskad när jag kom dit för det fanns flera barer. Trodde inte det skulle finnas något alls. Gick in i första och beställde en cola och en aquarius. Fick även ett fat med jordnötter i skal. Gissa hur lättknäckta de är med fingrar som chorizo. Men lyckades tillslut få upp alla och få i mig lite energi. Det där stoppet var trevligt. Jag hade varit i Cerro Muriano redan halv 10 så den delen hade gått fort. Nu var klockan 11:49 och det skulle inte bli svalare ute.  Dessutom skulle stora delar av vägen vara asfalt nu. Bet ihop och gick ut igen. Så se så bara att gå. Tog fram paraplyet och fäste det, så skönt när man får ner temperaturen lite.

Gick på en övergiven väg/serviceväg till stora vägen och det låg övergivna restauranger mm längst med den.


Det går flera andra leder här och fanns gott om skyltar som pekade till Villaharta men alls hade olika distanser men verkade gå samma väg. Något irriterande. Nå ja tillslut lämnade jag asfalten och det gick först brant neråt men sen fick jag snällt klättra uppåt igen. Upp upp upp till byn. Fotade en stor svart insekt som såg läskig ut, hittade en blomma som blommade så den fick oxå fastna på bild. Hittade björnbär, mums. 2 km  innan byn stod ett kors och där fanns även ett motell lite off-camino om man ville slippa stigningen på stigen sista biten upp till byn. Äh lika bra att få det gjort och så klättrade jag mig upp. In i stan och som tur låg pensionatet som ett av de första husen.

Ramlade in i baren och bad om en cola och ett rum. Ägaren sa att jag var galen som gått från Còrdoba i denna värmen.

Fick mitt rum och duschade samt tvättade. Vilade lite och fixade Instagram innan jag gick ner i baren och fick wifilösenordet so n dock bara funkade på deras terass. Betalde även cola och rummet. Gick ut på stan och förundrades  över gatunamnen, tortyrens offer hette en.


Hittadeen butik och köpte vatten, yoghurt, en glass och passerade tomater. Lagade lunch i micron. Sen satt jag med fötterna i ett ljummet fotbad en stund, så skönt. Vilade en stund på sängen innan jag kunde få middag kl 20:30. Köttet bra och pommesen ok, tänk att man kan bli så glad över ketchup. Drack te och tittade på solnedgången innan jag och en fryst vattenflaska gick till sängs.


1 kommentar:

BloggingGuru sa...

ohh...Thanks for sharing this amazing and informative article.