Jätteont i halsen och vaknade flera gånger i natt och ögat var igenkläggat. När det väl var dags att gå upp strax efter 5 så var det som en geleklump i ögat. Fattade först inte att det var hornhinnan. Efter att haft problem med hornhinnan för många år sedan blev jag lite orolig och ringde Sjukvårdsupplysningen. Sköterskan sa att om jag varit förkyld var det nog bara en inflammation. Skulle gå över av sig själv. Skönt att höra.
Hade ingen frukost att äta så lika bra att gå iväg 07:07. Fick ta mig tillbaka till leden och välkomnades av en portal. Det var ganska bra markeringar genom stan men sen upphörde de bara. Det finns 2 vägar härifrån till nästa by en som går en del på väg och kräver ett vad och är 2 km kortare och en som går enbart genom olivodlingar. Jag hade skrivit på caminoforumet och frågat om båda var markerade och om någon hade gps-rutt för olivträdsrutten men ingen han svara innan jag gick. Plötsligt var pilarna övermålade i stan, min GPS-rutt pekade helt annan väg. Åh vad jag hatar sådant. Blir så jäkla nervös och rädd. Funderade på att vända om och gå efter GPS-rutten men gillar inte att inte ha pilar oxå. Då ropade en man från en balkong och pekade in i en gränd och där satt faktiskt en skylt. Jag valde att följa pilarna och kom ut på en väg. Efter ca 1 km så anslöt GPS-loggen också till vägen det kändes bra. Det är nackdelen med att gå ensam och utan en guide att förlita sig på jag känner mig väldigt ensam och utlämnad men samtidigt lite modig när jag trotsar rädslan som kommer och bara går.
Efter några kilometer så kom jag fram till en Bucór som är mer eller mindre öde by sen man drog om vägen till Córdoba så den inte passerar här längre. Såg en person som var ute och fixade något i en hage.
Hade ingen frukost att äta så lika bra att gå iväg 07:07. Fick ta mig tillbaka till leden och välkomnades av en portal. Det var ganska bra markeringar genom stan men sen upphörde de bara. Det finns 2 vägar härifrån till nästa by en som går en del på väg och kräver ett vad och är 2 km kortare och en som går enbart genom olivodlingar. Jag hade skrivit på caminoforumet och frågat om båda var markerade och om någon hade gps-rutt för olivträdsrutten men ingen han svara innan jag gick. Plötsligt var pilarna övermålade i stan, min GPS-rutt pekade helt annan väg. Åh vad jag hatar sådant. Blir så jäkla nervös och rädd. Funderade på att vända om och gå efter GPS-rutten men gillar inte att inte ha pilar oxå. Då ropade en man från en balkong och pekade in i en gränd och där satt faktiskt en skylt. Jag valde att följa pilarna och kom ut på en väg. Efter ca 1 km så anslöt GPS-loggen också till vägen det kändes bra. Det är nackdelen med att gå ensam och utan en guide att förlita sig på jag känner mig väldigt ensam och utlämnad men samtidigt lite modig när jag trotsar rädslan som kommer och bara går.
Efter några kilometer så kom jag fram till en Bucór som är mer eller mindre öde by sen man drog om vägen till Córdoba så den inte passerar här längre. Såg en person som var ute och fixade något i en hage.
Nu blev det ingen mer väg, skönt och vadet behövde jag inte heller oroa mig för. Fanns inte en droppe vatten. Det var rätt svalt och jag växlade mellan att gå på fin stig uppe på kullarna och mellan olivträden. Skön vandring. Vandringen till första byn Olivares gick riktigt snabbt, solen han inte ens börja värma ordentligt. Strax innan byn mötte jag morgonflanörer och kom i kapp en äldre man med en sköterska, försökte göra lite ljud så de skulle höra mig men misslyckade visst för när jag kom upp bakom dem skrämde jag sköterskan. De önskade mig en fin vandring. Oliviares som ligger 9,7 km efter Pinos Puente var perfekt ställe för en kopp te och lite chips kl 09:33, bra frukost va.
Nu var det 4 km kvar till Moclín som är det vanliga stoppet efter Pinos Puente men en total på 13,61 är ju e morgonpromenad så jag kommer nog gå vidare om inte den 3 km långa uppförsbacke på 350 m rakt upp tar slut på mig. Inne i stan tappade jag bort pilarna och frågade först en cyklist som såg helt väck ut när jag frågade om caminon men sen fick jag jag hjälp av en tysk som tyckte det var synd att jag var svensk och inte kunde tyska. Gissar att han inte får prata så mycket tyska i en så här liten by. Då hade jag förvisso redan hittat pilarna men han var pratglad. Mötte en äldre dam som sa ja du nu har du 3 jobbiga km kvar sen är du framme. En bil stannade och föraren berättade hur brant det var. Jaja jag vet.
Nu var det 4 km kvar till Moclín som är det vanliga stoppet efter Pinos Puente men en total på 13,61 är ju e morgonpromenad så jag kommer nog gå vidare om inte den 3 km långa uppförsbacke på 350 m rakt upp tar slut på mig. Inne i stan tappade jag bort pilarna och frågade först en cyklist som såg helt väck ut när jag frågade om caminon men sen fick jag jag hjälp av en tysk som tyckte det var synd att jag var svensk och inte kunde tyska. Gissar att han inte får prata så mycket tyska i en så här liten by. Då hade jag förvisso redan hittat pilarna men han var pratglad. Mötte en äldre dam som sa ja du nu har du 3 jobbiga km kvar sen är du framme. En bil stannade och föraren berättade hur brant det var. Jaja jag vet.
Nu hade solen börjat titta fram ordentligt men förhoppningsvis finns skugga. Jag började den branta uppstigningen. Räknade steg, 500 steg paus, 500 steg paus osv drack mycket vatten, då blir ju ryggan lättare :-) sakta sakta strävade jag mig upp på underlaget som var cement, sten, grus och sand. Mötte en familj på väg neråt de hälsade glatt. Efter en stund kom en liten överraskning ett litet kapell som var öppet. Smet in i skuggan en stund. Så skönt.
Det var inte alls så farligt som alla sagt,med bestämda steg tog jag mig upp utan att ens vara halvdöd. Stannade vid fontänen också blaskade av mig. Fick syn på en bar på torget och tog sikte på den för varmt var det. 11:18 slog jag mig ner med en Cola och en Aquarius och fiskade fram flapjack ur väskan. Orkade halva. Hade sällskap av söta katter. Klockan var ju så lite att här kunde jag ju inte stanna. Dags att gå vidare.
Det var inte alls så farligt som alla sagt,med bestämda steg tog jag mig upp utan att ens vara halvdöd. Stannade vid fontänen också blaskade av mig. Fick syn på en bar på torget och tog sikte på den för varmt var det. 11:18 slog jag mig ner med en Cola och en Aquarius och fiskade fram flapjack ur väskan. Orkade halva. Hade sällskap av söta katter. Klockan var ju så lite att här kunde jag ju inte stanna. Dags att gå vidare.
Dock är nästa etapp 21,75 km med stora höjdskillnader och utmanande men halvvägs vid 12,33 km finns en by, där är det bäst jag stannar och äter, tar sikte mot det. Så jag fyllde på min vattenpåse i byns fontän med så gott iskallt vatten. Blötte även ner min keps och hår helt. Det kommer bli en varm dag.
Men först skulle jag ner från Moclín och det var 275 meter på 3 km så rätt så brant. Det började fint med att jag fick passa mig för stora maskiner som fixade vägen. Det var en del olivlundar nu också. Fick syn på en massa fjärilar. Försökte fånga med mobilen.
Efter ett tag kom jag ut på en väg och såg bergsklättrare på en via ferrata, de vinkade åt mig. Det fanns en del häftiga stenformationer att titta på. Sen svängde det av in på en grusväg igen med en jättefontän som jag åter igen doppade keps och huvud i. Så skönt. Nu gick jag där och tänkte fasiken vilken fin dag alltså. Och bam plötsligt låg jag raklång i gruset, snubblat på något och skrapat upp ena knät rejält och lite på smalbenet samt andra knät och vänster handflata. Blödde en del men det är ju bra då förssvinner gruset. Hade ingen lust att slösa en massa vatten från vattenpåsen och inte heller gå tillbaka till fontänen så jag gjorde så rent det gick utan och gick vidare, hörde rinnande vatten och runt en sväng kom en liten bäck som såg ren ut. Skatten mig ner och sköljde rent såren. Blodflödet slutade och jag lät det få lufttorka snarare än att börja sätta på plåster i värmen. Nu får jag väl ett stort minne på knät från denna resan. Hade inte ont vilket var bra.
Men först skulle jag ner från Moclín och det var 275 meter på 3 km så rätt så brant. Det började fint med att jag fick passa mig för stora maskiner som fixade vägen. Det var en del olivlundar nu också. Fick syn på en massa fjärilar. Försökte fånga med mobilen.
Efter ett tag kom jag ut på en väg och såg bergsklättrare på en via ferrata, de vinkade åt mig. Det fanns en del häftiga stenformationer att titta på. Sen svängde det av in på en grusväg igen med en jättefontän som jag åter igen doppade keps och huvud i. Så skönt. Nu gick jag där och tänkte fasiken vilken fin dag alltså. Och bam plötsligt låg jag raklång i gruset, snubblat på något och skrapat upp ena knät rejält och lite på smalbenet samt andra knät och vänster handflata. Blödde en del men det är ju bra då förssvinner gruset. Hade ingen lust att slösa en massa vatten från vattenpåsen och inte heller gå tillbaka till fontänen så jag gjorde så rent det gick utan och gick vidare, hörde rinnande vatten och runt en sväng kom en liten bäck som såg ren ut. Skatten mig ner och sköljde rent såren. Blodflödet slutade och jag lät det få lufttorka snarare än att börja sätta på plåster i värmen. Nu får jag väl ett stort minne på knät från denna resan. Hade inte ont vilket var bra.
Those 12,33 km to Eremita Nueva kändes som hur långa som helst. Jag gick och gick och inget var speciellt att titta på. Men helt ok stig/grusväg. Varmt som attan. Skrattade åt kreativa pilar på elstolpar.
Det var en klättring upp till byn och jag var ni väldigt hungriga. Såg en barskylt direkt när jag kom upp för sista krönet. Men åh perfekt. Stapplade fram till dörren, som var låst! Stängt. Men vad fan. Slog mig ner på en bänk vid stadens fontän och grubblade. Vad har jag i väskan. Måste äta något. Fick fram en glutenfri kaka från en fack och tryckte i mig den i alla fall. Lade mig på bänken och vilade några minuter och messade med kompisar. Men men bäst att ta tag i resten. Jag började gå ner från byn och möttes direkt av en skylt för en ny by, en tvillingby och tror ni inte det låg 2 öppna barer där. Gick in i första och beställde en iskall dricka. Hade tänkt beställa mat men ägarinnan satt och åt när jag kom in och beklagade sig högt inför en annan gäst att hon aldrig fick äta sin mat varm. Jag tappade lusten att be om mat och drack snabbt drickan och gick igen. Ringde till ett Casa Rural jag hört gott om och sa att jag är där om 2-3 timmar. Det fick finfint. Sen började jag ner huvudet och bara trampade på. Fanns inte så mycket att se. När jag bara hade några kilometer kvar så började det lukta brandrök och när jag kom närmare några bondgårdar så höll de på att bränna av ett fält. Fick gå genom eldröken vilket inte bättrade på statusen på mina bihålor direkt. Sen upp på vägen och förbi ett stort vägbygge. Hade lovat ägaren till Casa Rural Mirador Tierra de la Frontera att jag skulle ringa när jag hade en halvtimme kvar så det gjorde jag. Han blev förvånad men är du redan i stan. Jo jag är vid vägbygget. Han sa att jag skulle vänta vid porten då skulle han komma inom 10 minuter. Så jag traskade på, skulle ju först in till själva stan och genom stora delar av den, då öppnade sig himlen. Slet fram paraplyet och plaskade fram. Jösses vad det regnade. Hittade tillslut stället och satte mig på en trappa som skyddades av ett litet tak så det var torrt och kurade under paraplyet. Slutade regna efter 10 minuter, ingen ägare.
Såg över mina sår och laddade mobilen med powerbanken. Skickade ett MMS med bild på porten och frågade om jag satt på rätt ställe. Drack upp min vätskeersättning och messade med Henrik lite. Men tillslut efter 45 minuter kom han. Stället är fantastiskt och för €22 hade jag det helt för mig själv. Kostar annars tio gånger så mycket.
Jag duschade och tvättade mina kläder sen ut på stan i regnet på jakt efter mat. Hittade inte det närmsta supermarket jag fått utmärkt på kartan men längre bort låg ett stort Día. Man skall inte handla hungrig. Köpte på tok för mycket. Tillbaka uppe i huset kokade jag potatis och stekte någon form av kassler och gul lök. I med lite vitlöksmjukost och sparris. Mums. Stekte de tre kvarvarande köttbitarna till frukost.
Kommer somna ovaggad idag. Men kan inte ligga på mage pga knät. En Ipren och en Strepsils samt en Eomeprazol för den begynnande magkatarren.
Det var en klättring upp till byn och jag var ni väldigt hungriga. Såg en barskylt direkt när jag kom upp för sista krönet. Men åh perfekt. Stapplade fram till dörren, som var låst! Stängt. Men vad fan. Slog mig ner på en bänk vid stadens fontän och grubblade. Vad har jag i väskan. Måste äta något. Fick fram en glutenfri kaka från en fack och tryckte i mig den i alla fall. Lade mig på bänken och vilade några minuter och messade med kompisar. Men men bäst att ta tag i resten. Jag började gå ner från byn och möttes direkt av en skylt för en ny by, en tvillingby och tror ni inte det låg 2 öppna barer där. Gick in i första och beställde en iskall dricka. Hade tänkt beställa mat men ägarinnan satt och åt när jag kom in och beklagade sig högt inför en annan gäst att hon aldrig fick äta sin mat varm. Jag tappade lusten att be om mat och drack snabbt drickan och gick igen. Ringde till ett Casa Rural jag hört gott om och sa att jag är där om 2-3 timmar. Det fick finfint. Sen började jag ner huvudet och bara trampade på. Fanns inte så mycket att se. När jag bara hade några kilometer kvar så började det lukta brandrök och när jag kom närmare några bondgårdar så höll de på att bränna av ett fält. Fick gå genom eldröken vilket inte bättrade på statusen på mina bihålor direkt. Sen upp på vägen och förbi ett stort vägbygge. Hade lovat ägaren till Casa Rural Mirador Tierra de la Frontera att jag skulle ringa när jag hade en halvtimme kvar så det gjorde jag. Han blev förvånad men är du redan i stan. Jo jag är vid vägbygget. Han sa att jag skulle vänta vid porten då skulle han komma inom 10 minuter. Så jag traskade på, skulle ju först in till själva stan och genom stora delar av den, då öppnade sig himlen. Slet fram paraplyet och plaskade fram. Jösses vad det regnade. Hittade tillslut stället och satte mig på en trappa som skyddades av ett litet tak så det var torrt och kurade under paraplyet. Slutade regna efter 10 minuter, ingen ägare.
Såg över mina sår och laddade mobilen med powerbanken. Skickade ett MMS med bild på porten och frågade om jag satt på rätt ställe. Drack upp min vätskeersättning och messade med Henrik lite. Men tillslut efter 45 minuter kom han. Stället är fantastiskt och för €22 hade jag det helt för mig själv. Kostar annars tio gånger så mycket.
Jag duschade och tvättade mina kläder sen ut på stan i regnet på jakt efter mat. Hittade inte det närmsta supermarket jag fått utmärkt på kartan men längre bort låg ett stort Día. Man skall inte handla hungrig. Köpte på tok för mycket. Tillbaka uppe i huset kokade jag potatis och stekte någon form av kassler och gul lök. I med lite vitlöksmjukost och sparris. Mums. Stekte de tre kvarvarande köttbitarna till frukost.
Kommer somna ovaggad idag. Men kan inte ligga på mage pga knät. En Ipren och en Strepsils samt en Eomeprazol för den begynnande magkatarren.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar