Idag hade jag tänkt gå kort, dvs dela upp en etapp i två delar eftersom vädret såg ut att bli riktigt dåligt. Var både regn och stormvarning.
Så jag tog det riktigt lugnt på morgonen. Låt fransmännen göra sig klara innan jag ens satte mig vid frukostbordet. De bjöd mig på apelsinjuice och i övrigt blev det te, 2 knäckebröd med ost samt yoghurt. Jag är ingen storätare så här tidigt på morgonen. Men redan 0651 stod jag utanför härbärget beredd att ge mig av, men först slänga alls soporna. Trodde först jag skulle behöva släpa med mig dem hela vägen ner men visade sig stå två sopkärl precis utanför. Perfekt.
Vägen slingrade sig ner genom stan och under stora vägen och en bit asfalt med en 90-gradessväng vid något som såg ut att vara infarten till ett hus, så först gick jag förbi i mörkret. Men såg inga pilar och dubbelkollade i mobilen, blev till att gå tillbaka. Nu blev vägen en jordig stig och plötsligt började det regna men inte några stora mängder. Jag gick in under ett träd och drog på regnskyddet på väskan, Sealskinz på fötterna och tänkte jag testat det här med paraply när det regnar. Satte fast det med kardborreband och det satt riktigt bra. Händerna fria till annat som att fotografera trots regn. Plötsligt skulle en liten bäck med vatten längst med en korsande stig passeras, den var bredare än vad jag kunde kliva så då var det skönt med Sealskinz på.
Regnet upphörde rätt snabbt men när jag tittade tillbaka mot Abla såg jag tunga regnmoln hängandes i luften. Vägen ut från Abla och de 8 km mot Fiñana var först en asfalterad väg som sen övergick i en sand-/jordväg. Såg spåren från fransmännen. Mötte en man i tjock fleecetröja, själv hade jag tröjärmarna uppkavlade och tyckte vädret var så skönt. Här låg en del övergivna hus utslängda på åkrarna och som bakgrund hade de ofta vindsnurror - gammalt möter nytt.
Efter några km blev vägen plötsligt en flodbädd, åh nej var vi inte förbi dem än? Varför hade jag fått för mig att de bara var 2 dagar med flodbädd?
Nå ja den var ganska lättgådd men regnet hade gjort det lerigt. Nu började det regna igen så fram med paraplyet och bara mars på och plötsligt var jag in Fiñana och funderade på varför det var så tyst. Precis som det hade varit när jag lämnade Abla. Sen slog det mig, det är ju lördag.
Gick förbi en bar som hade öppet redan och gick in, vilken ljudnivå. Där inne satt det franska paret och hade precis beställt in din frukost. Jag nöjde mig med en te (fick ett grönt som dock gick ner med massor av socker) och en cola.
Så jag tog det riktigt lugnt på morgonen. Låt fransmännen göra sig klara innan jag ens satte mig vid frukostbordet. De bjöd mig på apelsinjuice och i övrigt blev det te, 2 knäckebröd med ost samt yoghurt. Jag är ingen storätare så här tidigt på morgonen. Men redan 0651 stod jag utanför härbärget beredd att ge mig av, men först slänga alls soporna. Trodde först jag skulle behöva släpa med mig dem hela vägen ner men visade sig stå två sopkärl precis utanför. Perfekt.
Vägen slingrade sig ner genom stan och under stora vägen och en bit asfalt med en 90-gradessväng vid något som såg ut att vara infarten till ett hus, så först gick jag förbi i mörkret. Men såg inga pilar och dubbelkollade i mobilen, blev till att gå tillbaka. Nu blev vägen en jordig stig och plötsligt började det regna men inte några stora mängder. Jag gick in under ett träd och drog på regnskyddet på väskan, Sealskinz på fötterna och tänkte jag testat det här med paraply när det regnar. Satte fast det med kardborreband och det satt riktigt bra. Händerna fria till annat som att fotografera trots regn. Plötsligt skulle en liten bäck med vatten längst med en korsande stig passeras, den var bredare än vad jag kunde kliva så då var det skönt med Sealskinz på.
Regnet upphörde rätt snabbt men när jag tittade tillbaka mot Abla såg jag tunga regnmoln hängandes i luften. Vägen ut från Abla och de 8 km mot Fiñana var först en asfalterad väg som sen övergick i en sand-/jordväg. Såg spåren från fransmännen. Mötte en man i tjock fleecetröja, själv hade jag tröjärmarna uppkavlade och tyckte vädret var så skönt. Här låg en del övergivna hus utslängda på åkrarna och som bakgrund hade de ofta vindsnurror - gammalt möter nytt.
Efter några km blev vägen plötsligt en flodbädd, åh nej var vi inte förbi dem än? Varför hade jag fått för mig att de bara var 2 dagar med flodbädd?
Nå ja den var ganska lättgådd men regnet hade gjort det lerigt. Nu började det regna igen så fram med paraplyet och bara mars på och plötsligt var jag in Fiñana och funderade på varför det var så tyst. Precis som det hade varit när jag lämnade Abla. Sen slog det mig, det är ju lördag.
Gick förbi en bar som hade öppet redan och gick in, vilken ljudnivå. Där inne satt det franska paret och hade precis beställt in din frukost. Jag nöjde mig med en te (fick ett grönt som dock gick ner med massor av socker) och en cola.
Satt ner en bra stund och försökte vänta ut regnet men det verkade inte vara så suget på att ge upp så jag gick ut. Men efter bara någon minut slutade det att regna. Fick ett sådant där lyckorus genom kroppen och det bra humöret försvann inte ens av att jag i slutet på en nedförsbacken slutade i en flodbädd. För här var den väldigt platt och nedkörd. Nu kunde man börja se de röda bergen ordentligt, inga grottor här dock som det fanns i Alboloduy, fatta att folk bor i grottor. Började sjunga på Kentlåten Utan dina andetag när jag gick här, bra lät det inte. Men plötsligt började tårarna rinna. Kom att tänka på Linnéa som dog 2 dagar före sin 7-årsdag och som begravdes igår. Fick sluta sjunga och torkade tårarna. Men tanken på att förlora ett barn satt i länge. Efter 4 km var det dags att kliva upp ur flodbädden och 8 km svagt uppför påbörjades. Vägen var väldigt blandad. Men en sak såg jag och det var att det växte mandel överallt. Och lite vilda fikonträd då jag plockade några. Stötte på vackert utformade vägvisare och stängde kyrkor/kapell. Efter känslan för några timmar sedan hade det varit skönt med en paus och få tända ett ljus. Det kom inget mer regn och var mycket behagligt tills vägen på nytt svängde ner i en flodbädd eller rättare sagt en bäckbädd. Jösses så stenigt och värre och värre blev det. Stannade och tog av mina Sealskinz som hade suttit på för här var det inte blött alls. Blev omkörd av en man på fyrhjuling som uppenbarligrn bara åkt ut till ingenstans för att kontrollera att en grind var låst och sen tillbaka igen.
Efter ytterligare någon kilometer. Fick jag syn på 2 vilandes pilgrimer. Kanske hade de sovit i Fiñana och gått sent. Men när jag kom närmare såg jag att det var det franska paret. De skrattade när de såg min förvånade min för jag hade ju lämnat dem i baren. Frågade var sjutton de gått om mig och de skrattade lite till. Sen visade det sig att de fått skjuts i flodbädden 3 km (den fina bra delen) och åkt förbi mig. Den bilturen hade tydligen varit en upplevelse då det var en vanlig bil, inga bälten och det hade skumpat rejält. Jag drack lite vätskeersättning innan jag balanserade mig vidare på stenarna. Det blev smalare och smalare och här och där hängde det ner grenar. Men sen kom jag ut på en väg som omgärdades av träd jag inte vet vad det är, någon av er som vet? Kom in i en skog på en jordväg, blev snart en skön gräsväg även om gräs efter regn är blött. Leden smet förbi utanför ett hus med en stor buddahstaty och jag tackade dem tyst för att de upplåter sin trädgård till passerade pilgrimer. In i skogen igen nu på stenskrovlet dvs gammal bäck igen. Men när jag kom upp för ett litet före detta fall dök det upp ett stort buskage med björnbär. Åt massor. Snart kom jag ut på en väg och för 3:e gången denna vandring fick jag se en större bilväg att passera över denna gång. Det är sjukt lite biltrafik på leden vilket uppskattas väldigt mycket.
Följde vägen några kilometer och strax innan 12 var jag framme i Húeneja. Hade koden till härbärget så jag gick dit och lagade lite tomatsoppa i micron. Precis när jag gick in började det ösregna ute. Men efter en timme och en stunds uppehåll igen var jag sjukt rastlös och ringde ett härbärge i nästa by med ett sådant för att se om det gick att få en plats för kvällen och det gick finfint. Precis när jag packat ihop mina saker hörde jag någon ropa utanför. Det var fransmännen som kom, de hittade inte entrén. Visade dem vägen från balkongen och släppte in dem. Hade lite cola kvar i min burk så jag slog mig ner på en stol medan de damp ner i en soffa, utschasade. Manne fick syn på min cola och undrade om jag sett en öppen affär på vägen hit men nä jag hade hittat den kvarlämnad från en annan pilgrim men upplyste honom att det även stod en 1,5 l öppnad flaska i kylen. Hans fru kollade mängden kolsyra och kom fram till att den inte var så gammal (föregående pilgrimer hade varit här den 12:e). Han slukade den iskalla drycken.
Vi småpratade en stund till, de tyckte det var roligt att jag har ett franskt namn, ett grekiskt namn och sen ett finskt efternamn. Jag tackade för mig och drog på mig ryggsäcken. Började gå ner för trapporna men insåg att mitt paraply låg kvar på balkongen. Så upp igen. Glömde ta med och slänga min colaburk, blev kvar på bordet. Skämdes när jag kom på det .
Efter ytterligare någon kilometer. Fick jag syn på 2 vilandes pilgrimer. Kanske hade de sovit i Fiñana och gått sent. Men när jag kom närmare såg jag att det var det franska paret. De skrattade när de såg min förvånade min för jag hade ju lämnat dem i baren. Frågade var sjutton de gått om mig och de skrattade lite till. Sen visade det sig att de fått skjuts i flodbädden 3 km (den fina bra delen) och åkt förbi mig. Den bilturen hade tydligen varit en upplevelse då det var en vanlig bil, inga bälten och det hade skumpat rejält. Jag drack lite vätskeersättning innan jag balanserade mig vidare på stenarna. Det blev smalare och smalare och här och där hängde det ner grenar. Men sen kom jag ut på en väg som omgärdades av träd jag inte vet vad det är, någon av er som vet? Kom in i en skog på en jordväg, blev snart en skön gräsväg även om gräs efter regn är blött. Leden smet förbi utanför ett hus med en stor buddahstaty och jag tackade dem tyst för att de upplåter sin trädgård till passerade pilgrimer. In i skogen igen nu på stenskrovlet dvs gammal bäck igen. Men när jag kom upp för ett litet före detta fall dök det upp ett stort buskage med björnbär. Åt massor. Snart kom jag ut på en väg och för 3:e gången denna vandring fick jag se en större bilväg att passera över denna gång. Det är sjukt lite biltrafik på leden vilket uppskattas väldigt mycket.
Följde vägen några kilometer och strax innan 12 var jag framme i Húeneja. Hade koden till härbärget så jag gick dit och lagade lite tomatsoppa i micron. Precis när jag gick in började det ösregna ute. Men efter en timme och en stunds uppehåll igen var jag sjukt rastlös och ringde ett härbärge i nästa by med ett sådant för att se om det gick att få en plats för kvällen och det gick finfint. Precis när jag packat ihop mina saker hörde jag någon ropa utanför. Det var fransmännen som kom, de hittade inte entrén. Visade dem vägen från balkongen och släppte in dem. Hade lite cola kvar i min burk så jag slog mig ner på en stol medan de damp ner i en soffa, utschasade. Manne fick syn på min cola och undrade om jag sett en öppen affär på vägen hit men nä jag hade hittat den kvarlämnad från en annan pilgrim men upplyste honom att det även stod en 1,5 l öppnad flaska i kylen. Hans fru kollade mängden kolsyra och kom fram till att den inte var så gammal (föregående pilgrimer hade varit här den 12:e). Han slukade den iskalla drycken.
Vi småpratade en stund till, de tyckte det var roligt att jag har ett franskt namn, ett grekiskt namn och sen ett finskt efternamn. Jag tackade för mig och drog på mig ryggsäcken. Började gå ner för trapporna men insåg att mitt paraply låg kvar på balkongen. Så upp igen. Glömde ta med och slänga min colaburk, blev kvar på bordet. Skämdes när jag kom på det .
Så jag gick iväg och upp till Dolár 3,8 km bort gick det snabbt men uppför. Leden skulle nu gå en bergsväg och snart blev det en sjukt fin stig och jag blev åter igen så där löjligt glad. Det gick en del uppåt men inte apmycket så jag gick på. Sen förstås neråt och det började regna, mindre kul. Fram med paraplyet (regnskyddet var redan på) men nu komplicerades det lite av att det blåste lite och regnade från sidan men lyckades fästa paraplyet på ett bra sätt. Men jag ides inte stoppa på mina Sealskinz igen. Det var ju bara 18,1 km totalt och så mycket regnade det inte. Big misstake!
För även om vägen till Ferreira bara var 5,1 km så var den rätt så blöt. Orkade inte bry mig. Klafsade på. Här gick jag rätt envis och då poppade ett minne upp i mitt huvud, för många år sedan några dagar innan jag skulle springa Lappland Ultra 10 mil så hade jag inte i en fot, ville dubbelkolla att det inte var något allvarligt som en spricka i ett ben eller så så jag nyttjade jobbets sjukförsäkring och fick komma till en specialist direkt. Jag var stressad och uppe i varv när jag träffade honom och mitt i vårt samtal om jobbstress och ont i foten säger läkaren "har du ADHD eller annan diagnos?". Jag blev helt ställd men svarade till slut något om att nä nä
jag har ingen sådan diagnos och vad har det att göra med att jag har ont i foten och vill veta om jag kan springa/gå 10 mil på den eller inte . Han menade att jag var så "hyper" och att springa/gå 10 mil var inte normalt. Detta var alltså innan ultra blev "var mans sport". Nu gick jag här och blev arg på läkaren. Bara för att jag pratar fort, var stressad pga en jobbgrej, skulle göra en sak som kräver pannben och jäklar anamma så ville han sätta en diagnos på mig. Ja vem vet kanske det är en "funktionsavvikelse" som gör att jag kan vara bestämd och genomförs saker, har en sjukt snabb hjärna och därmed pratar på tok för fort osv.... Men jag jag noll problem med det och behöver ingen etikett. Har andra problem med hur jag är får de väl fundera på varför. Jag klafsade på ännu mer i ren ilska.
Långt innan jag var framme kunde jag se kyrktornet i Ferreira Här hade jag även ett mindre hjärnsläpp faktiskt på vägen mot Ferreira hade jag glömma bort att den byn skulle komma före La Calahorra 8,4 km från Dolár så jag trodde inne i Ferreira att jag på något sätt var i La Calahorra redan och bara 5,9 km kvar. Så fel jag hade insåg jag ju när jag såg vägskylt som pekade mot La Calahorra. Nå ja vad gör dubbla distansen i detta väder klafsandes i lera ;-)
Gick mellan fantastiska mandelträdodlingar och regnet kom och gick då och då. Vägen slingrade sig fram och snart kunde jag faktist se det stora slottet ovanför La Calahorra, det var rätt mäktigt. När jag väl var framme i stan så möttes jag av 10-milsskylten. Och när jag skulle lämna stan möttes jag av hela stans regnvatten som forsade fram precis där jag skulle gå. Blötare än i flodbäddarna. Men jag var ju typ genomsur redan så bara att klampa på.
För även om vägen till Ferreira bara var 5,1 km så var den rätt så blöt. Orkade inte bry mig. Klafsade på. Här gick jag rätt envis och då poppade ett minne upp i mitt huvud, för många år sedan några dagar innan jag skulle springa Lappland Ultra 10 mil så hade jag inte i en fot, ville dubbelkolla att det inte var något allvarligt som en spricka i ett ben eller så så jag nyttjade jobbets sjukförsäkring och fick komma till en specialist direkt. Jag var stressad och uppe i varv när jag träffade honom och mitt i vårt samtal om jobbstress och ont i foten säger läkaren "har du ADHD eller annan diagnos?". Jag blev helt ställd men svarade till slut något om att nä nä
jag har ingen sådan diagnos och vad har det att göra med att jag har ont i foten och vill veta om jag kan springa/gå 10 mil på den eller inte . Han menade att jag var så "hyper" och att springa/gå 10 mil var inte normalt. Detta var alltså innan ultra blev "var mans sport". Nu gick jag här och blev arg på läkaren. Bara för att jag pratar fort, var stressad pga en jobbgrej, skulle göra en sak som kräver pannben och jäklar anamma så ville han sätta en diagnos på mig. Ja vem vet kanske det är en "funktionsavvikelse" som gör att jag kan vara bestämd och genomförs saker, har en sjukt snabb hjärna och därmed pratar på tok för fort osv.... Men jag jag noll problem med det och behöver ingen etikett. Har andra problem med hur jag är får de väl fundera på varför. Jag klafsade på ännu mer i ren ilska.
Långt innan jag var framme kunde jag se kyrktornet i Ferreira Här hade jag även ett mindre hjärnsläpp faktiskt på vägen mot Ferreira hade jag glömma bort att den byn skulle komma före La Calahorra 8,4 km från Dolár så jag trodde inne i Ferreira att jag på något sätt var i La Calahorra redan och bara 5,9 km kvar. Så fel jag hade insåg jag ju när jag såg vägskylt som pekade mot La Calahorra. Nå ja vad gör dubbla distansen i detta väder klafsandes i lera ;-)
Gick mellan fantastiska mandelträdodlingar och regnet kom och gick då och då. Vägen slingrade sig fram och snart kunde jag faktist se det stora slottet ovanför La Calahorra, det var rätt mäktigt. När jag väl var framme i stan så möttes jag av 10-milsskylten. Och när jag skulle lämna stan möttes jag av hela stans regnvatten som forsade fram precis där jag skulle gå. Blötare än i flodbäddarna. Men jag var ju typ genomsur redan så bara att klampa på.
Det regnade rätt rejält emellanåt mellan La Calahorra och Alquife, 6 km. Vågade inte riktigt ta upp kameran även om den är skyddad under paraplyet och mobilen började få dåligt med ström. Den verkar nu tycka att 48 % är lika med stänga av sig. Så bara en bild mellan dessa byar. Ganska snart började man se resterna av järngruvorna som varit här, kändes lite som i Kiruna med berg av krossat berg. Det sägs att dessa gruvor en gång i tiden producerade 40 % av Spaniens järn. Marken var röd och det fanns övergivna maskiner, hus och vad jag tror var väldigt gamla masugnar. Gillade industrikänslan och knäppte en bild i alla fall.
Vägen från gruvorna till Alquife gick via en annan liten by som sitter ihop med Alquife. Mötte en äldre man och frågade om vägen till härbärget (Lacho) men först skakade han på huvudet men sen ropade han åt mig och gav mig en förklaring på smattrande spanska. Gå långt, rakt sen höger och uppför tyckte jag det lät som. Tackade och fortsatte framåt. På torget i byn fanns en skylt som pekade åt vilket håll härbärget låg åt så jag gick ditåt men när inget finns i flera korsningar blir man ju fundersam. Frågade en yngre man som stod och packade i en bil. Han pekade fortsätt rakt fram och sen höger, uppåt. Så jag följde hans riktning. Och uppåt uppåt och uppåt. I denna delen av Spanien verkar de ogilla namnskyltar på vägarna så man får chansa. Men visste att jag skulle till nummer 14. Men 14 var helt nedsläckt och plåtjslusiner nere, grinden stängd. Hmmm. Fick syn på en kvinna några hus ner som slängde soporna. Ropade till henne och hon sa bara mer upp mer upp så jag gick mer upp och där låg ett hus med en skylt utanför. Puh. Ringde hospitalieron Manolo som kom och öppnade, visade mig runt samt gav mig en gigantisk klase med druvor från trädgården. Perfekt energi.
Nu började det störtregna ute, plastiskt utanför mitt fönster dånade. Jag lade mig raklång på sängen och pustade ut innan jag släpade mig till duschen. En bra sak med ej varmt väder, kläderna var inte svettiga. Bara tvätta trosor och strumpor men tröja och kjol hängdes bara på vädring.
Messade Manolo och frågade om det fanns en affär i stan och deras öppettider. Han svarade jodå men det regnar så skall jag inte köra dig ner? Jag tackade ja till erbjudandet och fick skjuts trots att regnet upphörde typ när vi stod vid bilen. Köpte potatis, tonfisk och tomatsås samt e avokado och yoghurt till frukost. Vitlök till middagen fanns i köket. Fick ett stort problem Manolo rökte i bilen med rutan nere när vi for upp igen. Under de 2-3 minuterna han jag svullna igen helt och näsa och ögon rann. Behövde snabbt in och snyta mig samt skölja ögonen. Minns inte om jag ens sa tack för skjuten men jag tror det. Gjorde min "camino signature dish" massor med salt och peppar i. Mums. Men var lite läskigt att tända gasspisen med en miniatyrtändare så när jag råkade stänga av gasen istället för att vrida upp hämtade jag tändstickor i min ryggsäck.
Åt 2 stora portioner, tryckte i mig andra halvan av andra. Skrev lite dagbok och fixade en dag på Instagram innan telefonen dog. Måste fixa en kabel som är längre än 20 cm. För nu kan jag inte ladda och skriva samtidigt. Tänkte köpa en i Abla men Vodaphonebutiken där stängde igen porten när jag var ca 100 meter bort. Ett extrabatteri skulle oxå behövas. Får se om jag kan fixa i Granada. Nu är jag i alla fall ikapp med min initialplan för caminon. Får se om den håller. Tror att 46 km-dagen får delas i 2 om det är för varmt eller för regnigt. I morgon säger väderprognosen regn.
Vägen från gruvorna till Alquife gick via en annan liten by som sitter ihop med Alquife. Mötte en äldre man och frågade om vägen till härbärget (Lacho) men först skakade han på huvudet men sen ropade han åt mig och gav mig en förklaring på smattrande spanska. Gå långt, rakt sen höger och uppför tyckte jag det lät som. Tackade och fortsatte framåt. På torget i byn fanns en skylt som pekade åt vilket håll härbärget låg åt så jag gick ditåt men när inget finns i flera korsningar blir man ju fundersam. Frågade en yngre man som stod och packade i en bil. Han pekade fortsätt rakt fram och sen höger, uppåt. Så jag följde hans riktning. Och uppåt uppåt och uppåt. I denna delen av Spanien verkar de ogilla namnskyltar på vägarna så man får chansa. Men visste att jag skulle till nummer 14. Men 14 var helt nedsläckt och plåtjslusiner nere, grinden stängd. Hmmm. Fick syn på en kvinna några hus ner som slängde soporna. Ropade till henne och hon sa bara mer upp mer upp så jag gick mer upp och där låg ett hus med en skylt utanför. Puh. Ringde hospitalieron Manolo som kom och öppnade, visade mig runt samt gav mig en gigantisk klase med druvor från trädgården. Perfekt energi.
Nu började det störtregna ute, plastiskt utanför mitt fönster dånade. Jag lade mig raklång på sängen och pustade ut innan jag släpade mig till duschen. En bra sak med ej varmt väder, kläderna var inte svettiga. Bara tvätta trosor och strumpor men tröja och kjol hängdes bara på vädring.
Messade Manolo och frågade om det fanns en affär i stan och deras öppettider. Han svarade jodå men det regnar så skall jag inte köra dig ner? Jag tackade ja till erbjudandet och fick skjuts trots att regnet upphörde typ när vi stod vid bilen. Köpte potatis, tonfisk och tomatsås samt e avokado och yoghurt till frukost. Vitlök till middagen fanns i köket. Fick ett stort problem Manolo rökte i bilen med rutan nere när vi for upp igen. Under de 2-3 minuterna han jag svullna igen helt och näsa och ögon rann. Behövde snabbt in och snyta mig samt skölja ögonen. Minns inte om jag ens sa tack för skjuten men jag tror det. Gjorde min "camino signature dish" massor med salt och peppar i. Mums. Men var lite läskigt att tända gasspisen med en miniatyrtändare så när jag råkade stänga av gasen istället för att vrida upp hämtade jag tändstickor i min ryggsäck.
Åt 2 stora portioner, tryckte i mig andra halvan av andra. Skrev lite dagbok och fixade en dag på Instagram innan telefonen dog. Måste fixa en kabel som är längre än 20 cm. För nu kan jag inte ladda och skriva samtidigt. Tänkte köpa en i Abla men Vodaphonebutiken där stängde igen porten när jag var ca 100 meter bort. Ett extrabatteri skulle oxå behövas. Får se om jag kan fixa i Granada. Nu är jag i alla fall ikapp med min initialplan för caminon. Får se om den håller. Tror att 46 km-dagen får delas i 2 om det är för varmt eller för regnigt. I morgon säger väderprognosen regn.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar