Startar supertidigt idag eftersom det skall bli galet varmt. Idag var planen att gå till Castro el Rio 44,6 km men I denna värmen så är det inte säker att gå så långt, går halvvägs till Baena och känner efter där. Klev upp fem och åt mina 2 yoghurt och några riskakor med mjukost.
05:52 stod jag utanför pensionatet och tog en bild. Sen bar det av ut genom staden. Kom upp till en kyrka innan det bar av neråt vilket det skulle göra i 7,5 km. Skönt.
Lugn vandring utan några problem att hitta vägen. Var ju dock rätt mörkt så inga foton förrän 07:46 då det ljusnat nog. Men därinnan var det olivodling, olivodling och lite mer olivodling. Vid 3,5 km gick jag förbi en solpanelsfarm och ljudet när en hel sådan vaknar till liv och börjar finjustera sig i början på morgonen var lite kusligt. Som i någon sci-fi-film där robotarna bootar upp.
När ljuset började komma så var det fina stigar och benen gick av sig själv. Det fick lite uppåt och jag kunde höra ett vattendrag nedanför mig. Sen dirigerades jag ut på en ganska så vältrafikerad väg och eftersom det inte var helt ljust ännu behöll jag pannlampan på och slog även igång en blinkande gul lampa jag fäster i höftbältet. Me rätt så snart blev det en grusväg igen utan trafik. Skönt. Studerade olika tekniker för olivträdsodling, en del lämnar avklippta kvistar under trädet, andra har någon form av cirklar under, en hade fyrkanter, andra verkar bespruta träden med något brunt klet.
Här var pilarna lite otydliga på sina ställen eller så var jag inte helt vaken men med min GPS-logg kom jag rätt.
08:16 tittade solen fram och började värma upp luften. Går ganska så snabbt tyvärr.
05:52 stod jag utanför pensionatet och tog en bild. Sen bar det av ut genom staden. Kom upp till en kyrka innan det bar av neråt vilket det skulle göra i 7,5 km. Skönt.
Lugn vandring utan några problem att hitta vägen. Var ju dock rätt mörkt så inga foton förrän 07:46 då det ljusnat nog. Men därinnan var det olivodling, olivodling och lite mer olivodling. Vid 3,5 km gick jag förbi en solpanelsfarm och ljudet när en hel sådan vaknar till liv och börjar finjustera sig i början på morgonen var lite kusligt. Som i någon sci-fi-film där robotarna bootar upp.
När ljuset började komma så var det fina stigar och benen gick av sig själv. Det fick lite uppåt och jag kunde höra ett vattendrag nedanför mig. Sen dirigerades jag ut på en ganska så vältrafikerad väg och eftersom det inte var helt ljust ännu behöll jag pannlampan på och slog även igång en blinkande gul lampa jag fäster i höftbältet. Me rätt så snart blev det en grusväg igen utan trafik. Skönt. Studerade olika tekniker för olivträdsodling, en del lämnar avklippta kvistar under trädet, andra har någon form av cirklar under, en hade fyrkanter, andra verkar bespruta träden med något brunt klet.
Här var pilarna lite otydliga på sina ställen eller så var jag inte helt vaken men med min GPS-logg kom jag rätt.
08:16 tittade solen fram och började värma upp luften. Går ganska så snabbt tyvärr.
Efter 12 km, kl 08:32 var jag framme vid ett ställe som beskrivits som en stor sjö med flamingos i. Det lät ju som ett trevligt ställe att ta en paus på halvvägs på vandringen. Men till min stora besvikelse var sjön inte ens en gyttjepöl nu och inte en fågel i sikte. Men jag slog mig ändå ner på en sten och tog av ryggan och stoppade i mig en frukt. Bytte till solglasögon.
Satt inte så länge utan gick ner för den lilla backen och hurvade till för där nere var temperaturen flera grader lägre. Brr. Nu såg jag inte en endaste pil och stod i en t-korsning och kliande mig i huvudet, backade bak lite för att se om jag missat någon pil. Skulle just till att ta upp telefonen när en bil kom skumpandes på den lilla stigen och en man pekade åt höger. Så jag gick åt höger. Och där kom snart pilar. Gick förbi en tall som var helt död, sett flera sådana på andra vandringar. Vad får en tall att liksom plötsligt dö så där?
Satt inte så länge utan gick ner för den lilla backen och hurvade till för där nere var temperaturen flera grader lägre. Brr. Nu såg jag inte en endaste pil och stod i en t-korsning och kliande mig i huvudet, backade bak lite för att se om jag missat någon pil. Skulle just till att ta upp telefonen när en bil kom skumpandes på den lilla stigen och en man pekade åt höger. Så jag gick åt höger. Och där kom snart pilar. Gick förbi en tall som var helt död, sett flera sådana på andra vandringar. Vad får en tall att liksom plötsligt dö så där?
Nu blev vägen lite vidare och naturen ändrades inte bara olivträd utan lite annat oxå. En och annan gård passerades bla en med påfåglar och åsnor.
Åter tillbaka till olivträden igen och jag vet inte hur men jag såg en väg gå snett nedanför mig och fick för mig att jag borde gå där fast jag visste att jag var på rätt plats bland olivträden, jag som inte ens gillar oliver. Den tanken fick mig plötsligt att tänka på en resa jag gjorde när jag var 12 år. Mina föräldrar släppte iväg mig med 4 st 20-21-åringar (en av dem hade varit barnvakt åt mig sen jag var liten) på en bilresa ner till Korfu där vi campade i 4 veckor. Hur tänkte mina föräldrar. Vi levde typ på oliver från stora plåtburkar det är därför jag inte gillar oliver nu. Från det minnet hoppade minnet vidare till samma år när mina föräldrar skulle skiljas. Jag fick veta av min pappa att han hade ställt en resväska i källarförrådet och om den inte var uppburen igen ett visst klockslag på kvällen så skulle han sticka. Jag har alltid varit pappas flicka så det var en fruktavärd dag för mamma tog aldrig upp väskan. Pappa var borta. Jag började störtgråta där i olivlunden. Var 12 igen och fick inte se min älskade far på flera veckor. Fan nu gråter jag när jag skriver oxå. Uppenbarligen är det ett obearbetat trauma. Försöker samla ihop mig där jag går och försöker tänka på annat.
Åter tillbaka till olivträden igen och jag vet inte hur men jag såg en väg gå snett nedanför mig och fick för mig att jag borde gå där fast jag visste att jag var på rätt plats bland olivträden, jag som inte ens gillar oliver. Den tanken fick mig plötsligt att tänka på en resa jag gjorde när jag var 12 år. Mina föräldrar släppte iväg mig med 4 st 20-21-åringar (en av dem hade varit barnvakt åt mig sen jag var liten) på en bilresa ner till Korfu där vi campade i 4 veckor. Hur tänkte mina föräldrar. Vi levde typ på oliver från stora plåtburkar det är därför jag inte gillar oliver nu. Från det minnet hoppade minnet vidare till samma år när mina föräldrar skulle skiljas. Jag fick veta av min pappa att han hade ställt en resväska i källarförrådet och om den inte var uppburen igen ett visst klockslag på kvällen så skulle han sticka. Jag har alltid varit pappas flicka så det var en fruktavärd dag för mamma tog aldrig upp väskan. Pappa var borta. Jag började störtgråta där i olivlunden. Var 12 igen och fick inte se min älskade far på flera veckor. Fan nu gråter jag när jag skriver oxå. Uppenbarligen är det ett obearbetat trauma. Försöker samla ihop mig där jag går och försöker tänka på annat.
Redan 09:50 är det så varmt att solparaplyet åker fram. Det var verkligen bra att jag skaffade ett. Är som att gå i skugga hela tiden. Mycket behagligare. Hittar bra sätt att fästa fast det i kameraväskan på och har händerna fria.
Passerar rätt stora gårdar och en del bilar susar förbi på grusvägen jag går på. Varje dag ser man repstumpar, slagsnuttar, bitar av plast mm och tänker öm i några sekunder. Har ibland tänkt att den dagen jag väl ser en orm kommer jag tro att den är något annat och trampa på den. Idag kom nästan den dagen. En liten liten orm misstogs för en repstump, men i sista sekund såg jag huvudet och lyckades flytta foten lite längre bort. Huuu....
Passerar rätt stora gårdar och en del bilar susar förbi på grusvägen jag går på. Varje dag ser man repstumpar, slagsnuttar, bitar av plast mm och tänker öm i några sekunder. Har ibland tänkt att den dagen jag väl ser en orm kommer jag tro att den är något annat och trampa på den. Idag kom nästan den dagen. En liten liten orm misstogs för en repstump, men i sista sekund såg jag huvudet och lyckades flytta foten lite längre bort. Huuu....
Baena syns i flera kilometer innan man kommer fram så det blev lite långa kilometer på slutet men jag trampade på. Torkade svetten ur pannan och tänkte snart framme för dagen och en kortdag är ju vilodag. För redan innan framme i Baena hade jag nog bestämt mig för att inte gå längre men inte helt uteslutit det. Väl framme i stan kollade jag Tripadvisor efter bra matställen som serverade mat redan nu. Klockan var ju bara runt 11. Hittade ett ställe som skulle ligga 500 meter bort. Gick dit, bara tapas med bröd. Tillbaka mot centrum igen, alla ställen sa nä kom tillbaka vid 1-tiden. Tillslut gick jag in på Mercadona och köpte en juice, en asgod mjukost och en gurka (ja jag hittade en gurka!!!) samt glutenfritt bröd. Satte mig i parken och gjorde mackor och drack juice.
Sen bestämde jag mig eftersom stoppet här blivit så långt så fanns ingen möjlighet att gå vidare. Sökte fram adressen till ett härbärge i stan och gick mot det. Var skyltat. Knatade upp för en aslång brant backe, där tog skyltarna slut. Kollade adressen igen och insåg att jag inte alls skulle upp här, gick ner igen. För att upptäcka att jag ju nu gått till adressen för ett pensionat som var rätt dyrt. Det var ju skyltar upp för backen. Fram med rätt adress i telefonen och upp igen, runt ett 180 graders hörn och lite mer sicksack så var jag framme. Stängt. Ringde numret på dörren och slog mig ner med min mat under armen. Fick vänta 15 minuter innan någon kom och öppnade och släppte in mig. Betalde och fick en säng i en stor sovsal. Fanns ett rackligt badrum och sen inget mer, jo några tvättlinor på en gång mellan två hus. Inte värt pengarna direkt.
Nå ja jag var nu här så lika bra att duscha och tvätta. Sen låg jag på sängen i några timmar och bara slappade innan hungern började riva i magen. Jag hade även blivit väckt ur lite slummer av meddelande från Vincent så jag ringde upp. Han ville åka till Budapest över helgen med kompis. Sade ja med löftet att han skulle ringa när de landat där och hemma.
Klockan 19 ut på stan igen, försökte hitta någonstans att äta, nä kom tillbaka 2030. Gahhh. Tog en runda på stan innan jag tillslut kl 20 slog mig ner på ett ställe och beställde in en dricka. Skrev. Dagbok. Stället fylldes på med folk och plötsligt fick andra bord menyer. Men jösses gubben visste ju att jag frågat om mat och han sagt till mig att 2030 då kan vi börja servera mat. Varför kunde han nu inte klarar 2030 bara ge mig en meny. Ropade honom till mig och tydligen var det superbesvärligt att hämta en meny åt mig men fick en tillslut. 2 holländska kvinnor vid bordet bredvid försökte beställa det jag sett ut men det fanns inte. Jag hittade en rätt på menyn som på bilden inte hade pommes utan kokt potatis, perfekt det tar jag trots dyrt. Pekade och han gick iväg.
In kom kött med pommes. Suck. Nå ja det var i alla fall inte en skosula. Åt upp, betalde och knatade upp för den långa backen igen. Ingen idé att köpa något till frukost då det inte fanns någon kyl. Så till sängen. Fortfarande inga andra pilgrimer.
Sen bestämde jag mig eftersom stoppet här blivit så långt så fanns ingen möjlighet att gå vidare. Sökte fram adressen till ett härbärge i stan och gick mot det. Var skyltat. Knatade upp för en aslång brant backe, där tog skyltarna slut. Kollade adressen igen och insåg att jag inte alls skulle upp här, gick ner igen. För att upptäcka att jag ju nu gått till adressen för ett pensionat som var rätt dyrt. Det var ju skyltar upp för backen. Fram med rätt adress i telefonen och upp igen, runt ett 180 graders hörn och lite mer sicksack så var jag framme. Stängt. Ringde numret på dörren och slog mig ner med min mat under armen. Fick vänta 15 minuter innan någon kom och öppnade och släppte in mig. Betalde och fick en säng i en stor sovsal. Fanns ett rackligt badrum och sen inget mer, jo några tvättlinor på en gång mellan två hus. Inte värt pengarna direkt.
Nå ja jag var nu här så lika bra att duscha och tvätta. Sen låg jag på sängen i några timmar och bara slappade innan hungern började riva i magen. Jag hade även blivit väckt ur lite slummer av meddelande från Vincent så jag ringde upp. Han ville åka till Budapest över helgen med kompis. Sade ja med löftet att han skulle ringa när de landat där och hemma.
Klockan 19 ut på stan igen, försökte hitta någonstans att äta, nä kom tillbaka 2030. Gahhh. Tog en runda på stan innan jag tillslut kl 20 slog mig ner på ett ställe och beställde in en dricka. Skrev. Dagbok. Stället fylldes på med folk och plötsligt fick andra bord menyer. Men jösses gubben visste ju att jag frågat om mat och han sagt till mig att 2030 då kan vi börja servera mat. Varför kunde han nu inte klarar 2030 bara ge mig en meny. Ropade honom till mig och tydligen var det superbesvärligt att hämta en meny åt mig men fick en tillslut. 2 holländska kvinnor vid bordet bredvid försökte beställa det jag sett ut men det fanns inte. Jag hittade en rätt på menyn som på bilden inte hade pommes utan kokt potatis, perfekt det tar jag trots dyrt. Pekade och han gick iväg.
In kom kött med pommes. Suck. Nå ja det var i alla fall inte en skosula. Åt upp, betalde och knatade upp för den långa backen igen. Ingen idé att köpa något till frukost då det inte fanns någon kyl. Så till sängen. Fortfarande inga andra pilgrimer.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar