18 september 2018

Dag 6, Quentar till Pinos Puente, 41,94 km, 11 h 51min

Sov jättedåligt pga varmt och torr luft på rummet, ont i halsen och allmänt obehag. Fick gå upp och badda mitt öga oxå som fått någon form av inflammation. När jag vaknade var det helt igenmurat igen. Så irriterande. Sved lite men inte så farligt som tur var. Hotellrum betyder inget bra ställe att förvara frukost på och de envisas med att duka fram först kl 08:30. De hade lovat att ställa fram en påse med frukt och en yoghurt till mig men icke :-(

I denna by hade jag hellre inte  funnit någonstans att ens köpa frukost kvällen innan. Men en flera dagar gammal banan finns i ryggan. Hon som spar hon har. Och äter man saker från ryggan blir den ju lättare.

06:34 stod jag utanför och navigerade mig ut ur byn. Hade kollat lite dagen innan ungefär hur jag skulle gå. Mumsade på min banan som trots det bruna skalet var rätt ok.

Eftersom det var en lång dag hade jag gått före ljuset kommit så pannlampan var på. Det började rätt snabbt bli en smal stig med långa grenar av björnbär hängandes ner över mig. Fastnade lite här och där. Rätt stenigt bitvis så fick navigera mig fram långsamt.

Först gick det neråt men kommande 5 kilometerna var upp upp och mer upp. Men vägen var bra. Man går förbi intressanta saker som ett fransk kanalbygge uppe på en kulle. De fick för sig i slutet på 1800-talet att dra vatten till byarnas odlingar.

Skönt ute idag på morgonen och klättringen uppåt var inte jobbig. Det växte vild rosmarin som doftade så gott att jag plockade en kvist. Sen bar det av neråt. Här stämde inte beskrivning i min guide alls, stod att det skulle finnas en grind där det står att man får passera och det gjorde det visserligen men med tydliga anvisningar om att inte går där. Så istället för att braka ner mot en flod fick jag runda berget och slingra mig ner. Nå ja det var fint.

Passerade ett övergivet kloster som såg så ensamt ut och sen in i en olivodling där pilarna var lite otydliga. Men jag har ju en GPS-logg att använda då.

Sen blev det så otroligt fint. Jag gick på en så skön jordig stig i en tunnel av träd och med en bäck på vardera sida. Lyckokänsla. Tänkte detta är att bevara till sämre dagar. 

Jag messade Veronica (en av administratörerna) och frågat om det fanns någon engelsk guide från Granada och framåt. Även om guiden jag har är väldigt rudimentär är det skönt när den då och då säger var uppmärksam här, pilarna är otydliga men du skall till vänster" odl. Jag har en en guide som är från 2013 digitalt så jag undrade om den fanns på papper i Granada. Sådant där kan man ju gå och grubbla på.

Närmade mig Granada och hade nog inte insett vilken stor stad det är. Men det började lite mjukt med förstaden Sacromonte som sa att detta var min väg. Längst bergsväggen på andra sidan vägen var det grottor och man såg tydligt att människor levde där, inga fancy grotthus utan mer skynke för grottöppning. Undra vilka de förpassat dit upp, och vilka jobbiga stigar de måste ta upp och ner för det branta berget.

Veronica hade sagt dagen innan att jag skulle besöka klostret på höjden så jag strävade mig upp, följde helt enkelt pilarna som pekade dit. Var uppe 09:50 och klostret öppnade först kl 10. Försökte lista ut hur leden skulle gå sen. Fick inte ihop det med GPS-loggen. Fotade lite och höll mig i skuggan, så galet varmt redan.

Funderade på att skippa klostret för att komma vidare men nä nu hade jag sagt att jag skulle titta in. När de öppnade var det en liten kö och jag fick pilgrimsrabatt, €2 istället för €5. En stämpel i mitt pilgrimspass fick jag också. Släpptes in på den svala innergården och tänkte där sätter jag mig en 20 minuter och kikar omkring lite sen går jag. Men se det gick inte. Vi blev snabbt ihopsamlade av guiden som talade en väldigt långsamt och tydlig spanska. De övriga var italienare och de sa att de förstod henne. Vi stängdes in i ett museum med olika artefakter och hon pratade och pratade. Efter första rummet typ 15 minuter så tittade hon på en tjej med asiatiskt utseende som såg helt nollställd ut och frågade förstår du något. Nä sa tjejen som sen fick en kortversion på engelska, tjuvlyssnade och insåg att det hon drog i kortversion var precis det jag uppfattat. Skönt. Vi fick gå till nästa rum, ny föreläsning. Nu började min ryggsäck vara tung och mina fötter gillade inte stillastående, har ett litet annat problem oxå när jag står stilla ett bråck på dumt ställe som börjar kännas supertungt. Jag blev lite ofokuserad när hon rabblade gubbar och just då säger hon så klart till mig, hänger du med? Jag stannade fram att jag är svensk men förstår en del spanska. Men min ofokusering gjorde att jag nu ansågs tillhöra de som behövde höra allt 2 ggr. Gahhh... 2 rum till. Vet inte hur många gånger hon sa att man förr gjorde målningar mm för att berätta för de som inte kunde läsa, dåtidens TV, dåtidens Facebook, dåtidens internet osv...

Det var fotoförbud i museet men den inne i kyrkan som var väldigt fin fick man fota. En kvinna gick omkring och fotade allt med blixt. Såg typ inget sen för hon hade inte någon koll på vem hon flashade.

Sen ner i kryptan där 2 tidiga kristna begravts levande av romare om jag inte missuppfattade. Senare omgjort till små kapell där kommande pilgrimer skulle ner och be/renas innan de kom upp i kyrkan.  Nu började mina fötter verkligen värka. Här nere fanns oxå 2 stenar en svart och en vit. Vid den svarta hade man hittat asgamla böcker. Om man vidrör/kysser den stenen är man gift inom ett år. Rör man den vita stenen så är ens äktenskap över inom katolska kyrkan inom ett år (normalt får man ju inte skilja sig). Denna info ledde till 2 saker mammor knuffade unga män mot det svarta stenen och fäder snabbare på stegen till den andra och folk skrattade. En av italienarna frågade hur mycket det var kvar, de skulle med en buss/tåg. Snart klart,jag släpper ut er och så får gruppen som anslöt innan kyrkan få till museet som ni redan varit på.

När vi äntligen var ute igen. Så var där en låst port. En fransk kvinna började ställa en massa frågor och guiden glömde bort att släppa ut oss. Tillslut sade italienaren till och hon öppnade dörren. Över 1 timme inlåst i kloster, det var förvisso intressant men jag hade ju tänkt få vila där inne i skuggan. Nu stod vi utanför. Fick leta ett tag efter leden. Visade sig att jag skulle ner sa väg jag hade gått upp. Inne i byn gick jag in på ett minimarket för att köpa en calippo men han hade inte just de utan bara allt annat på listan. Men han hade svindyr glass på färska bär. Köpte en hallon, fast han sa strawberry. Fick fråga men det står ju hallon på spanska. Ja strawberry.  Haha.

Sen var jag nere i Granada eller Granatäpplet som en av mina översätta texter i mobilen sa. Hur vad folk. Navigerade mig fram med GPS-logg för här blev man helt lämnad gällande markeringar det kom en här en där. Hittade en butik med mobiltillbehör. Köpte en lång kabel till mobilen så jag kan ladda och skriva samtidigt samt en minimal powerbank på 3000 mA. När jag öppnade den blev jag lite paff, fanns ingenstans att sätta in kabel för ström ut men det visade sig finnas en inbyggd minikabel. Får hoppas den håller, såg lite vansklig ut. Jaja passerar fler storstäder.

Navigerade mig fram till Santiago kyrkan men den var stängd. Visste inte alls var jag skulle här, hade hoppats på ett pilgrimskontor. Inget svar från Veronica helt. Googlade och såg att pilgrimskontoret fanns i nästa by. Hepp. Ja ja mat. Irrade runt en stund men fastnade för en veganrestaurang som hade Ratatouille med kokt potatis på menyn. Köpte det och en apelsinjuice. Dröjde rätt länge innan maten kom. Laddade mobil och powerbank medan jag satt där. Då svarade Veronica att ingen engelsk guide fanns och den jag hade digitalt kunde jag slänga, den var för gammal. Hepp. Fick en uppdaterad version av deras guide med boenden och distanser i alla fall. Fick även koden till porten till härbärget i Pinos Puente så ingen stress.

Maten var jättegod, fyllde på vatten och sen dags för nästa etapp, hade egentligen ingen lust alls, för varmt men ville heller inte stanna här. För mycket folk, bilar, ljud. Hade panik. Det skulle vara 17,6 till Granada men det hade varit 2 km länge. Nu skulle det vara 19,2 till Pinos Puente. Det måste gå. Hej och hå.

Jag navigerade mig ut ur stan, eller rättare sagt genom stan, genom förorter, industriområde mm. Asfalt asfalt och hårda trottoarer och så varmt. Mådde illa. Satte mig i en korsning ett par km ut och messade sambon, "vill åka hem". Dagen som varit så fin i början var nu skit. Men det var i alla fall inte uppåt utan lite neråt.  Twittrade lite misär och fick lite kämpaglöd av svaren (tack skall ni ha). Fortsatte framåt. Så fort jag fick chansen köpte jag något att dricka. Ibland på en affär, in på en bar och på en mack. På macken köpte jag även vatten då det jag hade var så äckligt.

Jag knatade på, svor på alla språk jag kunde. När vägen gick rakt rakt rakt ut från en förstad på en asfaltsväg fast alla sagt att de fått gå stig här höll jag på att bryta ihop totalt. Fanns ingen skugga och längst majsfälten jobbade folk. Stackare. De ropade "vilken värme" ja svarade jag och borrade ner huvudet och trampade på. Drack regelbundet. Vattnet höll på att ta slut. Upp för en bro, snubblade in i stan. Uppför en skitlång backe som aldrig ville ta slut så låg så härbärget där, jättemysigt med stor trädgård. Men grinden framför var stängd och låst med hänglås. Letade efter nyckelboxen. Ringde numret på lappen men inget svar, klockan var ju långt efter öppettider på stadshuset. Grät en skvätt av utmattning. Messade Veronica och frågade hur man kommer in, inget svar. Väntade. Tillslut började jag gå ner igen. Finns ett motell i stan. Snubblade in där helt väck. Först sa de att det var fullt men jag såg nog så desperat ut att jag fick ett rum. När jag klivit in på rummet svarade Veronica att hänglåset inte skall vara satt så att man inte kan komma in det skall bara vara att sträcka in handen och dra regeln åt sidan. Har rätt så bestämt för mig att jag hade provat men jag hade oxå en helt smält hjärna så jag kanske bara tittade. Vem vet. Jag såg att det fanns ett badkar på rummet men ingen propp. Normalt respekterar jag att använda så lite vatten som möjligt men nu gick jag all Mac Gyver och sprättade en tvålförpackning och vek ut plasten, tryckte fast den i hålet med en avbruten tvål så där ja ett bad. Sen var jag människa nog att tvätta kläderna, hänga ut dem utanför fönstret så de fick torka i värmen. Var visst 38 grader.

Gick ner till restaurangen och beställde mat. Bad om en griskötträtt men med sallad istället för pommes, magen ville inte ha fett nu. Men som vanligt är den beställningen tydligen jättesvår. Fick en rysk sallad och några brödpinnar i väntan på maten. Den ryska salladen var god. Brödpinnarna åkte i fickan till fåglarna :-)

Sen kom en ensalata mixta in dvs en tonfisksallad. Mehh vem fan vill ha tonfisksallad till grillat griskött. Sen 10 minuter senare kom några söndergrillade köttbitar med massor med fett på in. Fick försöka bygga ihop en måltid så gott det gick.  Fick inte ner allt. Fortfarande illamående.

Betalde och gick till rummet. Tog Ipren och en Strepsils och drack en massa vatten. Halsen helt igensvullen. Får se om jag kan sova. En dag med både bra och kassa saker. Skall försöka komma ihåg det bra sen. Kom på att jag glömt fota Ariel under dagen. Stackare hade inte fått komma upp ur ryggan alls. Hon bäddades ner i sängen med mig.

Inga kommentarer: