Magdansen en besvikelse

Idag var det med glädje i bröstet jag halkade med bilen från Porsön till Kronan i Luleå. Kl 18:00 skulle jag äntligen få börja dansa magdans igen. Har längtat sen kursen slutade innan jul. Vi skulle bara vara en liten grupp på 9 personer vilket verkade bra då skulle det inte bli några problem med individuella korrigeringar och lättare att lära känna varandra.

Men gissa om jag blev besviken, hård och skarp belysning, en ledare som inte verkade bry sig speciellt mycket om hur vi rörde på oss och det värsta, vi fick inte dansa. Vi gjorde en drös med grundrörelser men ingen koordination mellan dem och än värre hom lade in massa crunches, sit-up och andra övningar som kändes som hämtade ur en träningsvideo med Jane Fonda. Kanske skall ta på mig benvärmarna istället för myntsjalen nästa gång?

Nä om jag inte redan hade betalat 570 kr för kursen hade jag nog övervägt att hoppa av. Men nu har jag blivit flyttad till sena gruppen så jag hinner köra PSI innan och därmed får jag lite motion på tisdagarna oxå.

Nä får nog ta ett snack med nogge om vad han har för källor som tipsar om kurser egentligen, lite kvalitetssäkring först tack.

Trött eller rättare sagt TRÖTT

Idag slog stora tröttheten till så nu skall jag gå och lägga mig. I morgon skall Vincent börja på barnaerobics så vi skall vara i Luleå kl 09:30 och innan det skall jag hinna röja lite här hemma för kl 14 kommer det gäster. Hade tänkt stryka lite gardiner mm ikväll men jag tror inte det är så lyckat när man är så trött. Jag skulle väl somna med strykjärnet i handen och bränna hål på gardinerna, hur lätt tror ni det är att göra det i ett jämnt mönster sen så att det ser ut som om det skall vara så.

Nä det blir till att sova nu och hoppas att jag är utvilad kring 6-tiden på morgonen så jag hoppas kunna skutta upp, äta lite, duscha, stryka, baka en kaka och skura av inne i badrummet. Vattenlek på kvällen sätter sina spår.

Undra vad vi föräldrar förväntas göra medan barnen skuttar omkring, jag antar att de inte stänger in oss i barnhörnan som vi gr med barnen när vi tränar. Själv hoppas jag hinna med att köra den styrketräning jag inte orkade med idag. Vi får väl se. Håll tummarna för att Vincent gillar passet, då kan jag med gott samvete ha fredagar som vilodag och sen träna medan han skuttar omkring på lördagar.

Bloggar i tidningen?

Nä bloggformatet känns inte riktigt rätt i tidningen. Journalisten (som verkar vilja vara anonym eftersom dennes namn inte står i artikeln) på Kuriren som kontaktade mig häromdagen skrev sin artikel i dagboksbloggformat. Blev bara konstigt att läsa nerifrån och upp i tidningen. Det som är längst ner är ju liksom inte längre "outdated" som det är i vanliga bloggar. Det som ligger överst är det som senast hände och därmed torde vara mest intressant för läsaren.

Dessutom saknade jag hyperlänkarna, kläcker man ur sig saker som "Gonzojournalistik" så krävs liksom att man antingen förklarar det eller länkar till ett ställe där den nyfikna kan få veta mer. Och länkarna till de bloggar han nämner dvs min (behöver väl knappast länka va?), ögonblick i norr (som jag förövrigt sa var mer en vad jag kallas blogg än min som mer är samlat dagbokssvammel för det mesta) av Bert, Att skriva en bok av Linnéa och TV-blogg.

Speciellt intressant blir det med tanke på att författaren skriver

Genomsnittsinlägget är enligt Herring 210 ord fördelat på 16 meningar och bara
27,7 procent av inläggen är länkade till andra webbplatser. Blir förvånad att
inte fler länkar till andra platser.

Hmm måste ta och jämföra mina inlägg mot de där siffrorna någon gång.

Vidare så skriver författaren av artikeln:

Jag tänker att en blogg kanske inte märks tydligare än om någon lägger ut sin
text i trapphuset så grannarna kan läsa.

Så är det nog i mitt fall. nu bor jag förvisso i villa och inte i ett hus med trappuppgång men undra om fler eller färre hade läst mina noteringar om de suttit på en lapp i ett trapphus? Hmm kan man ha besöksräknare på en papperslapp?

Min blogg har ca 50 unika besökare per dag och 20 av dem är sådana som återkommer. Brukar ju roa mig då och då med att kolla hur de hamnat hos mig. Ingen lär ju ha kommit via kuriren idg i alla fall men följande träffar fanns i listan:

• Lär vara någon som läst artikeln i tidningen eller på webben.


• Fler träffar därifrån än vanligt kanske oxå resultat från artikeln.


• Hmm det finns alltså fler som letar musik till magdans.


• Någon vill ha sig ett gott skratt.


• Undra vad denna personen letade efter.


• Någon vill motionera hjärnan lite.


• Till dig okända kan jag säga att viktminkning har gjort att din sökning inte stämmer så bra längre.

20 år och en dag utan godis!

Bestämde mig 17 januari 1986 för att sluta med godis vilket jag gjorde. Sen dess har jag tagit några lenande halstabletter när jag haft riktigt ont i halsen och totalt kanske 10-15 kexchoklad när jag haft sockerfall och inte haft något druvsocker i närheten (den första blev jag itvingad av någa klasskamrater som insåg att jag skulle svimma om jag inte åt något snabbt). För en 10 år sedan fram till för ungefär 4 år sedan fick jag ofta sockerfall och kexchoklad var sådant som ofta gick fort attfå tag på fanns i kiosker, i varuautomater på skolan mm. Men i övrigt har jag inte ätit något som man normalt klassas som godis. Funderade på att fira igår med att käka en påse djungelvrål eller i alla fall ta en. Men min sambo fyllde 30 år igår så jag förträngde helt mitt eget lilla jubileum. Djungelvrål är det enda som jag riktigt längtar efter, känner jag doften av dem börjar saliven rinna i munnen direkt.

Mer pengar och mindre tid?

Sambon har äntligen fått ett jobb, han slutar att vara student snart och kommer påbörja en anställning direkt. Skönt att återigen ha 2 heltidsinkomster i hushållet. Nu kan vi kanske äntligen ha råd att renovera lite samt köpa lite nya möbler mm. Skall leta fram vår gamla "Att-göra-på-huset-lista" och revidera den. Köpa en snygg anteckningsbok och börja planera på riktigt, längtar efter att få bestämma färger till rummen, kankse kika på lite nya möbler, gardiner mm. Har längtat efter att få stabil ekonomi igen.

Nackdelen med att han fått jobb är att nu är han ju inte hemma lika mycket som innan vilket gör förskolehämtningar mm lite mer komplext får väl se om jag ex. skall gå ner i tid ett tag för att lösa det problemet.

Hur bör en bra instruktör vara?

Under Powerstrike Impactpasset igår funderade jag en del på vad som gör en instruktör bra och inte. Jag avskyr de som är superhurtiga men gillar heller inte de som står bara skriker åt en hur kass man är. En av mina favoritinstruktärer är Anna på StepIn i Boden henne har jag haft i Bodypump och nu i Bodycombat. Hon är glad, positiv men ryter i åt oss när hon tycker vi slappar, är noga med att visa tekniken och korrigerar oss när vi gör fel, dock tllåter inte bodypassen att hon knallar runt och visar individuellet men jag har en känsla av att hon på något sätt ändå lyckas förmedla hur man skall göra till alla. Hon får mig att ta ut mig till max på sina pass.

I Powestrike Impact hade vi i julas en instruktör som var och hälsade på (pluggade numer i Stockholm) och det märktes att hon hade längtat efter att få leda PSI-pass på Inpuls i Luleå. Hon körde hårt med oss och det bästa, hon gick runt och korrigerade teknik och gav beröm när man förtjändade det. För hurtiga "bra! ni är så duktiga, jättebra kämpat" ogillar jag när man ser att halva klassen kör med fel teknik eller står och maskar. Mig var hon och tryckte in armbågarna på. Nu minns jag det och på PSI passen efteråt så tänker jag på att få in armbågarna mer mot kroppen när jag slår. Hon gik runt bland säckarna och stod och slog med oss lite då och då för att få en att ta i lite extra.

Instruktören vi hade i går är jag inte så förtjust i dels har hon ofta rätt tråkig koreografi men än värre retar jag mig på att hon aldrig rättar till någons teknik. I går hade vi en nyblörjare med på passet som gjorde tror jag alla fel man kan dessutom tog hon inte i för fem öre, medan man kunde vrida ur min tröja och brallor efter passet hade denna tjej inte en svettdroppe i pannan. Hon stod och fjesslog på säcken utan att rotera handleden och när hon sparkade så lyfte hon bara lite lamt på benet och nuddade säcken. Ingen kliv utåt, ingen invinkling av höften inget slag med skosnöresytan som träffyta. Och instruktören som står vid deras säck verkar inte ens se detta utan skriker bara "bra kämpat, så där ja" men vad faan tjejen kämpade ju inte, hon försökte inte ens få in tekniken. Såg instruktören att det var menlöst att föröka lära henne för att hon ändå aldrig mer skulle dyka upp eller vågade hon inte korrigera? Hur vet jag nu om ett "bra kämpat" riktat till vår säck verkligen betyder nåt eller inte?

En annan instruktör jag gillar är Jasenka oxå på StepIn i Boden, henne är det fart i och hon får oss oxå att ta ut max. Sen är hon en jäkel på att lära sig namn och det är alltid kul att få höra ett "Bra Bea", "Snyggt Bea", "Så skall kickarna se ut Bea", då blir man lite extra glad. Tror hon kan namnet på samtliga som varit på mer än ett av Bodycombatpassen.

På ett corepass förra terminen så sa jag till instruktören efteråt att jag ville att hon nästa gång skulle säga om min planka såg rätt ut eller inte. Och vi började prata om det här med att korrigera folk. Hon sa att det för vissa kan vara väldigt känsligt och hon vågade därför inte säga till folk att de gör fel. men är det inte därför man har en instruktör, för att man skall få veta hur man skall göra för att få maximal nytta av sin träning? De som inte vill bli korrigerade får väl få en knapp att ta på sig "Rör inte min kropp!"

Blandat dravvel

Tror ni jag kikat på Winnerbäck och DM-skivorna ännu? Nä just de de ligger osedda på mitt skrivbord, skärpning på mig. Descent ligger fortfarande osedd i väskan. Om bara nogge hade fått sin nya projektor i fredags så hade vi sett den i söndags men sådan tur har man ju inte och nu är han ivägskickad i jobbet. Jag och en annan på jobbet erbjöd oss att hämta ut projjen och provköra den åt honom men det fick vi bara om vi betalade. Och 18500 kr har jag definitivt inte liggande över så där bara. Ja ja den som väntar på något bra väntar alltid för länge. Vi får väl se när det blir av. Var länge sedan vi såg på film ihop, saknar det. Gången innan blev det instället med några timmars varsel, då blev han oxå ivägskickad pronto i jobbet.

På tal om väntan så är snart väntan på att få dansa magdans snart över. Nästa tisdag börjar jag på kurs igen, 10 ggr kommer vi hålla på. Skall bli så kul så att få plocka fram myntskarfen igen :-) Sen kommer väl sambo och barn klaga på mitt musikval här hemma ett tag. Det enda som är lite trist är att det är på tisdagar precis i tid så att jag missat mitt PSI-pass, hade det varit en timme senare hade jag hunnit med båda delarna vilket hade varit perfekt :-)

Nu kommer mina träningsveckor nog se ut så här ett tag framöver:
Må: Body & Mind (Body combat+bodybalance) men kanske får strykas till förmån för styrketräning vi får se
Ti: Powerstrike Impact men blir magdans när kursen startar på tisdag
On: Styrketräning
To: Bodycombat
Fr: Bodybalance men kommer bytas ut mot styrketräning
Lö: Vila
Sö: Powerstrike Impact

Idag blev jag kontaktad av Norrbottenskuriren för en intervju om bloggande, det dyker visst upp i tidningen på fredag i fredagsyra.

I helgen så fick Vincent och Herman följa med mig ner i källaren när jag skulle köra stretchpasset på Bodywork DVDn. De var bara för söta där de stod brevid mig och försökte sig på krigaren, urkraften och allt vad positionerna heter. De var faktiskt riktigt duktiga. Vincent fick sedan se lite på aerobicspasset på samma skiva och han tyckte det var skitkul så nu har jag anmält honom till ett barnaerobicspass på Inpuls, så nu ryker min sovmorgon 10 lördagar framöver och jag blir några kronor fattigare men men förhoppningsvis gillar han det. Vi måste ge oss ut i veckan och köpa gympakläder och skor till honom bara.

Nä nu skall jag nog krypa ner och sova, skall se om jag kan få med den nyblivna 30-åringen oxå, sambon fyllde nämligen år igår (klockan har ju hunnit passera midnatt ser jag). Köpte med mig tårta efter träningen och när jag skulle gå ner till bilen i Karpens p-hus så gick öglan i snörningen på kartongen upp (vad är det för pucko som jobbar där jag köpte tårtan som inte vet hur man knyter öglor på tårtkartonger?) och jag tappade kartongen i trappen, lyckades dessutom snubbla till och trampa på kartongen. En lååååång harang av svordommar slapp ur mig och tanterna som stod och betalade sina p-biljetter tittade storögt på mig så jag kände mig tvungen att be om ursäkt för mitt ordval. Snabbkikade på tårtan, mina 39:or hade visst bara mosat kartongen lite och tårtan var bara tillplattad lite på ena sidan (tur att jag valde en tårta med marsipanlock) så den var serveringsbar när jag kom hem trots allt.

Jag för lite fet

Här har man ägnat 13 veckor till att minska i vikt och så får man sen höra "du har för lite fett". Precis det var vad som hände mig på min BIA-mätning idag.

Jag fick resultatet att jag har bra vätskenivå, och hormonsystem mm såg bra ut däremot låg jag låg på muskelmassa (men det visste jag ju sen tidigare, normalbyggd men kan gott bygga på mer) och lågt på fettet, hade 11,9 kg och eftersträvansvärt värde är 12,5 kg till min vikt så jag är satt på "äta upp mig diet" nu med ökat fettintag och samt mer styrketräning. Helst skall jag styrketräna 3 dagar i veckan och dra ner på konditionspassen. Gah allt jag kör nu är så kul så hur jag skall göra vet jag inte riktigt. Sen hur jag skall äta upp mig och ändå stå stilla i vikt är för mig ett mysterium, man mäter nämligen fett, muskler, cellulär massa (muskler+inre organ mm) och icke cellulär massa som var lynfkärl mm har jag för mig. Om jag skall öka muskelmassan och öka fettet hur skall jag då kunna stå kvar i vikt? Skall jag operera bort ett organ eller vad :-) Antar att jag kommer få acceptera lite plus på vågen oxå helt enkelt.

För den som är nyfiken på resultatet så finns 2 filer på http://www.ludd.ltu.se/~bea/temp/prenet/

Man klarar men än vad man tror

Häromdagen så noterade jag ner "grundstatus" i träningsdagboken. Antalet crunches, armhävningar, vikt och lite mått. På armhävningar skrev jag 16 från knäna för det var vad jag orkade själv hemma i källaren (testade från tårna då oxå men orkade typ 1,5). Idag på combaten så var det några latmaskar som stod stilla och drack vatten (vi måste röra på fötterna hela tiden) så vi fick straff, 18 armhävningar från knäna (nemas problemas var de), andra gången fick vi 36 armhävningar från knäna och det gick hyfsat det oxå orkade 35,5. Sen efter combaten när vi skulle köra bodybalancedelen så började den med 8 armhävningar kommenderade från tårna och det var seeegt men det gick alla 8. Körde sedan 6 till för vi kom lite snett i musiken och på det 8 från knäna.

Så man (eller i alla fall jag) orkar mer än vad man tror och särskilt när man är med andra, blir peppad och minsann skall visa att man oxå kan. Så idag känner jag mig rätt slut i armar och bröst :-)

Köpte boken Träning för henne av Frédéric Delavier, de hade bra medlemspris på den. Någon annan som har den och kan ge ett utlåtande? Tyckte den såg ganska informativ ut vid en genombläddring i alla fall.

Sen så skall man inte heller tro att ens barn klarar mer än vad de är mogna för. Herman kommer tjata om att få tvåhjuling i sommar (så är han 3,5 år) men jag funderar på att köpa honom en springcykel istället.

Fredagsfyran v01-06

Här kommer mina svar på Fredagsfyran v01 -06

1. Har du några nyårslöften?
ä inte direkt några nyårslöften. Men jag har väl tänkt att 2006 skall bli året då jag fokucerar lite mer på styrketräningen och lär mig äta bättre relativt min träning.

2. Är du bra på att hålla dina nyårslöften?
Brukar inte avge nyårslöften så då har jag ju inget att hålla.

3. Tror du det är bra ha nyårslöften, gör de någon nytta?
Tja skulle jag bara komma på något bra att lova så kan det nog vara bra, jag är rätt principfast av mig så har jag lovat mig själv att göra en sak så bryukar jag ge mig fasiken på att hålla löftet oxå.

4. Har du brutit någon av dina löften redan?
Inga löften att bryta ju.

Filmlisteuppdatering

Såg Tim Burton's Corpse Bride igår och det var som vanligt sjukt snyggt gjort och som den sucker jag är för viktorianska kläder blev jag ju avundsjuk fast kläderna bara var på datoranimerade dockor. Tyckte storyn var ok och slutet var öppet ända till slutet. Musiken var bra i filmen oxå, särskilt när de plinkade på piano då fick jag gåshud. Den får klart godkänt i betyg. The Nightmare Before Christmas var aningen bättre men denna duger helt klart.
Det har blivit jättelite film på sistonde så det mesta på min att-se-lista är kvar och nytt tillkommer, hmm hur skall jag hinna beta av allt? Och hur länge till skall jag vätna och se om The Desent kommer till Lule på bio eller inte innan jag sprättar DVD:n som ligger i min väska? Varför har de sånt knäppt system där små ordter inte får filmer såvida de inte går väldigt bra i större städer först?

Följande är fortfarande osedda:
The Desent
28 Days Later...
Batoru Rowaiaru (Battle Royale)
Big Fish
Charlie and the Chocolate Factory
Dog Soldiers
Eraserhead
E tu vivrai nel terrore - L'aldilà (The Beyond)
Haute Tension (Swtichblade Romance)
Hostel
House of 1000 Corpses
Ju-on: The Grudge
The Texas Chain Saw Massacre (1974 och ev. remake)
Jian Gui (The eye)
Suspiria
Ravenous
Ringu 0: Bâsudei
Ringu 2
Rose Red
Session 9
Tenebre
The Devil's Rejects
Wallace & Gromit in The Curse of the Were-Rabbit
Yeogo goedam II (Memento Mori)

Tillbakadragen hyllning

Jag hyllade ju discshop för att de är så rackarns snabba men tror ni jag fick mina skivor i fredags när just det de dök inte upp. Nu tror jag förvisso det är Postens fel men ändå. Jag ville ju lyssna på mina skivor i helgen.

Nyårsafton och framåtskådande

Nyårsaftonen blev en lugn tillställning i år, en arbetskamrat till mig kom hit med sin sambo och deras dotter. Det blir inte så mycket alkohol och festande med en nykterist, en gravid och 3 småbarn :-)

Vi åt gott; tunnbrödrullar med creme fraiche, citronpeppar och hamburgerkött, Mexikansk räkgryta med ris och sallad och varm vinterfrukt. Till 12-slaget hade jag och Ida alkoholfri cider medan grabbarna skålade i champagne (hade köpt en miniflaska med champagne till dem) och så åt vi ost och kex. Däremellan klämde vi in lite chips med dipp oxå medan vi spelade Spank the Monkey, så det sista jag gjorde på året var att vinna STM 2 gånger på raken.

Nyårsafton brukar vara den dag man startar sitt nya liv. Ett nytt år och en ny chans att bli en bättre människa. Gymmet kommer vara knökfullt några månader framåt och på VK kommer det säkerligen ramla in nya människor i forumet. Själv har jag lovat mig själv att fortsätta äta sund mat och låta bli kanelbullarna på kvällen samt fortsätta motionera och satsa mer på styrka, ett par välformade armar, och en platt mage är delmål nummer 1. Förhoppningsvis kommer min kondition ha förbättrats under året så ett mål är att i sommar orka springa 5 km. Jag skall oxå försöka undvika att deppa ner mig (hur man nu undviker det vet jag inte ännu) men förhoppningsvis så leder bättre fysisk hälsa även till bättre mental hälsa och jag har några fler ljusglimtar i livet nu är för några månader sedan.

Jag önskar er alla en god fortsättning på det nya året!

Liten summering av förra året

2005 blev året då jag:

• startade bloggen med hopp om att kunna skriva roliga och vitsiga kåserier men de formular sig bäst i bilen på väg till/från jobbet och sen är de helt borta framför datorn så det går väl fortsätta vara mitt ställe att skriva av mig på istället.
• började läsa andras bloggar.
• skickade mitt första MMS, det var nog en engångsföreteelse, förstår fortfarande inte vitsen med dem :-)
• Lärde mig förstå T9 funktionen vis SMS:ande och inse att SMS är rätt behändig form av kommunikation.
• åter igen fick en tillsvidareanställning (jippie, fast inkomst som faktiskt går att leva på).
• förlorade min älskade morfar som gick bort hastigt på sin 73-årsdag.
• insåg att jag inte har speciellt mycket gemensamt med min egen familj, sörjer inte direkt att vi aldrig ses för när vi väl ses är det bara skitjobbigt. Saknar dock mormor men hon verkar helt tapapt livsgnistan sen morfar dog.
• insåg hur mycket jag saknar att vara ute och dansa, när rökförbudet på uteställen infördes slog det mig med all kraft att jag inte hade någon att släpa med ut. Innan hade jag ju kunnat förtränga de känslarna genom att tänka på hur dåligt jag mått av all cigarettrök.
• insåg att studierna på HiG inte var värda mödan jag lade ner på dem, eftersom vad som helst fick godkänt bland annat en rapport som bara var rent plagiat. Så jag hoppade av, hade ingen lust att lägga ner energi på en utbildning som inte kändes värd något alls.
• tog tag i min egen hälsa och gick ner några trivselkilo i vilkt och kom igång med motion.
• fick dåliga blodvärden igen för första gången på 14 år. Vet fortfarande inte varför.
• fick mitt livs första blodtransfusion.
• hamnade i ett svart hål som var apjobbigt att ta sig upp ur, halkar neråt ibland fortfarande och så kommer det nog vara ett tag framöver, brukar ta några månader för mig att känna att det är helt bakom mig.
• inte halkade så långt ner i det svarta som jag kunde ha gjort och det tack vare att jag hittade någon som hjälpte mig att hålla humöret uppe, någon som orkade lyssna när det var deppigt, någon som umgicks med mig när det bara blev för mycket hemma. Tack Joakim (aka nogge) för att du finns och har stått ut med mig. Jag hoppas att jag på något sätt någon gång kommer kunna åtgälda (finns det ordet?) det.