25 oktober 2009

Hur tolkar ni texten? Hur funkar det hos er?

Kom ett brev från klassföräldrarna i Hermans klass (1:an) och jag blev lite irriterad över att man väljer att ta detta via en blankett och inte en diskussion med övriga föräldrar på ett möte. Brevet:
Vi klassföräldrar har börjat fundera på att starta igång en klasskassa till barnen. Några av oss har ju större barn och VET att de vill åka på klassresa i 6:an. Det verkar säkert oerhört avlägset nu när de precis börjat 1:a klass, MEN av erfarenhet vet vi att åren går fort och det krävs en hel del insamlande/ihopjobbade pengar för klassresa. För att det inte skall bli så jobbigt för barnen och inte minst för oss föräldrar i mellanstadiet med ett ständigt försäljande av kakburkar, strumpor, kläder etc. så tänkte vi oss att man kan lägga en summa pengar redan nu varje läsår/termin. Vi vill höra era åsikter om tänkbar summa och om det är någon som är ekonomisk lagd som kan tänka sig vara kassör och iochmed det ansvarig för barnens klasskassa.

Svara senast v45. Ringa in ett av alternativen och lämna lappen i Hannas låda. Vid frågor ring [kontaktpersonen].

Tack på förhand/klassföräldrarna.

  • Vi tycker att 200 kr är en lämplig summa/termin
  • Vi tycker att 300 kr är en lämplig summa/termin
  • Vi är INTE intresserade av att betala terminsvis utan betalar hellre in en stor summa pengar i klass 6.
  • Vi vill inte att vårt barn följer med på klassresa
Jag tycker ärligt talat inte att det är jag som förälder som skall betala klassresan, jag tycker att barnen faktiskt skall jobba ihop de pengarna själva. Varför finns inget sådant val med, eller är det underförstått, vi skall betala pengar PLUS att barnen skall jobba? Jag har ingen aning om hur mycket pengar de måste få ihop per skalle för att komma någonstans. Någon annan som vet?

Känns lite (o)lustigt att få detta brev när debatten om avgifter i skolan faktiskt pågår (Tonårsmorsa har sammanfattat i sin blogg) för tillfället och om hur många familjer inte har råd. Vi ha råd, det är inte det, men vem vet hur vår arbetssituation ser ut om 2-3 år? Vem vet om barnen ens går i samma klass upp till 6:an, minst 2 skolbyten kommer hinna ske under den tiden (från Gärdeskolan till Torpgärdsskolan nästa år och sen 6:an går de på ytterligare en annan skola). Vad händer om man flyttar eller barnen byter till ex. frikola, får barnet ut sina pengar (med eller utan ränta?), om man hamnar i ekonomisk kris och behöver pengarna till annat?

Kanske är jag färgad av att jag var ett av de där barnen som fick avstå vissa skolevenemang för att det inte fanns pengar eller åka och veta att min mamma käkade gröt till middag ett tag för att vi skulle ha råd. Det var inte så hela uppväxten men ibland hade vi det rejält knapert.

Hur gör ni andra? För Vincents klass (2:an) har inga sådana här diskussioner förekommit. Känns lite konstigt om jag skall betala för ena barnet medan det andra får jobba ihop med klassen.

Enligt skolverkets informationsblad om avgifter i skolan verkar 100 kr vara den summa som man får ta för klasskassa "100 kr för klasskassa för en termin (frivillig schablonsumma i förväg)." Eller tolkar jag den meningen helt tokigt?

Vad skall jag göra, betala mig "fri" och acceptera att jag faktiskt tillhör en välbeställd medelklass nu för tiden, känna lite lätt panik över att jag inte har aning om jag om 1 år är utstämplad från a-kassan och kanske inte har några pengar alls, hävda på något sätt att barnen måste faktiskt göra något för att förtjäna en klassresa och inte bara få allt serverat?

Pratade med en av papporna på karateträningen igår, i byaskolan där hans barn går har de en pedagogik med entreprenörskap som inriktning, barnen tränar entreprenörskap i alla ämnen- Att ta egna initiativ, lära sig språkets vikt, räkna för att kunna förstå hur man gör vinst osv... De hade gjort en kalender, själva kontaktat tryckeri mm och fått den tryckt och sen sålt. De hade fått ihop 13000-14000 på det till sin klasskassa. De var stolta över vad de åstadkommit själva.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

12 kommentarer:

Mickey J Barczyk sa...

Klart som fan att ungarna ska tjäna ihop egna pengar till detta så att de uppskattar värdet av en sådan resa. Själv fick jag slita med kakor och bingolotter för både skolan och fotbollslaget och då på resorna njöt man av varje minut pga slitet.

Jag blev också av med oskulden på en av resorna, och bara det var värt 1 år av kakförsäljning.

Béatrice Karjalainen sa...

@Mickey *S* Hoppas bara inte min son tänker bli av med oskulden i 6:an :-)

Linda sa...

Jag är oerhört splittrad i denna fråga. för mig är det självklart att barnen ska få jobba för sina resa, och jag kan även tänka mig att ge en slant per termin. Vi har fått hem "samma" papper här i veckan nämligen, min mellersta dotter går på Gärdeskolan. Men då kommer frågan. hur är det med alla som inte kanske har råd då? Inget barn ska ju behöva känna sig utanför och därför känner jag att det ska absolut vara lika villkor för alla.

Jonas Alvunger sa...

Jag är visserligen ingen förälder men tycker det är mycket märkligt att lyfta den frågan så tidigt.

Själv tjänade jag och min klass in till vår klassresa i sexan - bland annat genom att sälja frallor för ett bageri - vill minnas att vi började samla dessa pengar i femman.

Aladdin Sane sa...

Herregud. Snacka om icke-fråga. Den här typen av nonsensdiskussioner är Sverige i ett nötskal. Skolverkets folder om avgifter i skolan - man häpnar och tror inte det är sant. Och den stackars ensamma mamman som inte har råd att skjuta till en peng till klassresan - men röker lätt ett pack cigg om dan.

Bea - du går ner dig i klysch-träsket i ultraljudsfart.

Béatrice Karjalainen sa...

@Linda skönt att höra att det är fler än jag som blir splittrad av frågan.

@Jonas håller med det känns jättekonstigt att redan nu tänka på detta, 5 år i förväg.

Béatrice Karjalainen sa...

@Aladdin Jag hoppas innerligt att du är ironisk nu. Visst många av de ensamstående föräldrarna är rökare, inklusive min egen mamma vilket gjorde mig fly förbannad som liten. Men å andra sidan var det inte jag som fick göra uppoffringar för att kunna få åka på utflykt utan det gjorde hon. Uppoffringarna var dock inte att skippa ciggen vilket man kan tycka vore det naturliga. Själv varken röker eller dricker jag, äter inte ens godis så de gånger jag varit arbetslös har det inte funnits någon direkt vardaglig "överflödskonsumtion" att dra ner på. När både jag och sambon med nyfödd bebbe förlorade våra jobb och stod där med nyköpt hus var det bland det värsta som hänt mig ekonomiskt, då fanns definitivt inte 300 kr att hosta upp. Vi fick barnkläder av släkten (mamma jobbade på Lindex då) och en gång var det så jävla illa att jag inte visste hur vi skulle få ihop mat då rykte en bekant ut och storhandlade åt oss. Det är en av de finaste grejer något gjort för mig, jag är den familjen evigt tacksam. Själv försöker jag leva efter principen "pay it forward" och rycker ut och gör det samma för andra när jag har råd.

Jag vet med andra ord hur man kan gå från välbeställd medelklassfamilj till att knapra på tavelramarna och fundera på om man måste sälja huset för att det är för riskabelt om lånen skulle stiga. Då hade vi ändå 100 000 undanstoppat för husreparationer odl som vi tog av för att klara oss. Vi hade gjort allt det där man skall. Förutom att vara så korkade att jobba båda två på ett litet it-startupbolag när bubblan sprack.

Nu handlade förvisso min text mer om huruvida barnen skall tjäna ihop till pengarna själva eller om de skall få allt serverat på silverfat av sina föräldrar. Det är där min kluvenhet ligger till störst del. Men visst orn för att plötsligt stå där och knapra på tavelramarna finns nog i bakhuvudet även för en ickerökare som mig.

Aladdin Sane sa...

Sorry Bea - tyvärr är jag nog inte ironisk.

Jag har också kraschat från överhajpad finansgigolo med fantasilöner och bonusar BMW/Porsche - stuket; just name it - till 5-6 år i en taxibil och ensamförälder. Och?

Likväl tycker jag detta är en ickefråga. Att skjuta till pengar till barnens skolresa kan väl knappast kallas "att få allt serverat på silverfat".

Inte ens i det röda Norrland.

Béatrice Karjalainen sa...

@Aladdin Då ser vi det på olika sätt. Jag tycker väl att man uppskattar saker mer om man få fixa lite på egen hand. Mina barn brukar ex. uppskatta en leksak de sparat ihop till via veckopengen mer än om jag skulle hosta upp de pengarna direkt. Det är en viss stolthet att kunna känna att man gjort något för att förtjäna grejen.

Jonas Alvunger sa...

@Bea, @Aladdin - Jag tycker absolut att man kan skjuta till lite ströpengar, men att skjuta till och att inte ha råd är två olika saker.

Kanske vill man ge sitt barn extra fickpengar till en skolresa. Och det är ingen annan som har med det att göra, såklart.

Men vad gäller själva resan och kostnad för mat och eventuellt uppehälle så ser jag det som det mest konstruktiva och rättvisa att klassen kollektivt samlar ihop pengar. Jag ser inte vad det ska finnas för nackdelar med det här, när möjligheten finns - särskilt med tanke på att alla föräldrar kanske inte har råd att betala resa och uppehälle ur egen ficka. Som jag ser det handlar det inte om en ovilja att "skjuta till", snarare om att uppmuntra till egna initiativ.

Och att i ett sånt här tidigt skede gå ut med ett dylikt brev blir på något sätt enligt mig att hetsa, på ett onödigt sätt... Man förutsätter liksom att föräldrarna ska betala för allt.

Anonym sa...

Och jag tycker att man i möjligaste mån ska undvika att stödja alla dessa eländans företag som ska tjäna pengar på att elevernas föräldrar köper salami/lotter/strumpor etc. NEJ, jag vill inte köpa konstiga saker av grannarnas ungar som innebär att det kostar mig 150 kr och att 20 kr går till en skolresa...
Tjäna ihop pengar själv, visst, jättebra. Om det går att göra så att eleverna själva får pengarna. Kanske genom att städa, kratta löv, baka bröd (men nog är det elevernas föräldrar som bakar?! dålig timpenning i så fall, jag jobbar hellre ett par timmar extra och skänker pengarna än vad jag bakar kakor till lärarrummet). Men inte genom att gynna företag som à la Postkodlotteriet hävdar att pengarna går till välgörande ändamål och sedan tar majoriteten själv. Och faktum är ju att det är svårt som bara den för låg- och mellanstadiebarn att få tag på avlönat arbete...
Hälsningar
Maja

Béatrice Karjalainen sa...

@Maja Har också svårt för att man tjänar pengar på barnen på det sättet. Jag ser det som självklart att det är barnen själva som skall baka. Sen att göra lite extraarbete som du säger kratta, panta burkar och sånt. Sen får väl jag som förälder offra lite av min tid att hjälpa barnen om det behövs. Men att bara hysta upp plånboken känns inte helt ok för mig.