37 år och gillar kurragömma

Idag var det första dagen på del 2 av Knytteledarkursen jag går och vi ägnade största delen av tiden till att öva på sånger, ramsor och lekar samt gå ihop 2 och 2 och leda ett knyttepass medan övriga fick agera barn.

Jag är löjligt förtjust i lekar fortfarande, särskilt kurragömmalekar, spänningen att inte bli sedd, att få fnittra lite när man inser att de tittar rakt på en utan att se. Undra om det inte var den biten av paintballspelandet jag njöt av mest när jag tränade och tävlade, att tyst få smyga framåt i skogen utan att bli sedd av motståndarlaget. Idag slängde jag mig i riset, kurade ihop mig bakom en gran och förbannade valet av en knallröd jacka.

Vi hade en riktigt trevlig dag ute i skogen på Kronan och jag tycker att mitt och Kristinas Knyttepass om stenar blev riktigt roligt. Sen var det ju jättekul att spela en frågvis 3-4-åring under de andras pass. Några på kursen sa att de nog hade behövt vara lite fulla för att kunna komma ner till den nivån men jag och Stina som är helnykterister hade då inga problem alls varpå Johan sa att det nog var tur att vi var nykterister. Hrmf.

Jag hoppas jag får ihop en grupp till hösten för det skulle vara så roligt att en gång i veckan få liten energiinjektion. Läs exempelvis vad Sara som går kursen skrev efter förra passet hon hade. De har haft turen att redan fått igång sina grupper med en ledare som är gammal och en ny.

Det kom en fråga om mina #365mil

I en kommentar till förra inlägget frågade zzeezz om jag gett upp mina 365mil och svaret är nej, jag har inte gett upp dem. Jag kämpar på men jag gav däremot upp den veckovisa rapporteringen. Ingen verkade direkt intresserad av exakt vad jag uppnått varje vecka och själv har jag ju det på funbeat. Men för den nyfikne har jag en graf i menyn till höger klickar man på den så blir den större och man kan se rätt bra hur jag ligger till. Just nu är jag 20,5 mil back men jag hoppas ha lyckats jämna ut det till den sista juni då jag är halvvägs men vi får väl se. Just nu blir det en hel del cykling för jag tycker det är så otroligt skönt att swicha fram på vägarna, komma långt hemifrån och se lite nytt. Promenadmässigt kan jag liksom närområdet lite fär bra nu. Men snart är det torrt nog i skog och mark för lite långturer igen hoppas jag. Sen så lurar Lapplands Ultra i juli och Fjällräven Classic i augusti så det är dags att sätta fart på benen igen. Min förhoppning är ju att de två loppen skall ge mig 21 mil på totalt 4 dagar. Dvs ett litet överskott att ta av alternativt få vara en del av att ta igen det som just nu saknas.

Jag tror en del missuppfattade mitt mål, jag sa aldrig att jag skulle GÅ en mil om dagen, jag sa att jag skulle förflytta mig för egen kraft 365mil på ett år (med sikte på en mil om dagen men väl medveten om att det ibland inte skulle funka utan att jag skulle behöva ta igen det andra dagar). Till det räknar jag gå, springa, jogga, simma (ute), paddla kajak, cykla sådant som jag gör i syfte att få röra på mig. Ibland är det i rent träningssyfte dvs pulsklocka fram, pulsbälte på och träningskläder ibland är det att cykla med barnen istället för att ta bilen dit vi skall vilket vi annars kanske hade gjort. Målet är satt för att jag skall tvinga mig själv att röra på mig hela året inte bara de härliga sommarmånaderna. En del tyckte att jag skulle räkna om ex. cykling så att jag var tvungen att cykla flera mig för att få räkna det som en mil sedan men det får vara deras mål i så fall, mitt är uppställt för mig och endast för mig jag vill röra på mig och det är inte för att imponera på någon annan eller senare kunna säga titta jag gick en mil om dagen eller nåt sånt.

Med mitt mål flåsande i nacken har jag tagit mig ut och gått eller cyklat dagar jag helst velat ligga framför TV:n med en påse kanelbullar och slappa men jag har också kunnat säga nä idag blir det inte någon mil, jag orkar inte, hinner inte. Idag är en sådan dag, jag har prioriterat att läsa ut en bok, läsa in mig på knyttematerial för del 2 av kursen i morgon samt bakat kladdkakemuffins till Herman som skall stå på stan med klassen i morgon och sälja. Han skulle ha fått baka själv egentligen men var ute och cyklade med några nyfunna vänner och jag tyckte att hans välbefinnande att träffa folk och dessutom röra på sig fick gå före och skulle vi baka när han kommit in skulle klockan ha hunnit bli tokmycket. Så idag fick min egen mil stå tillbaka men tanken är att jag skall cykla till Luleå i morgon om inte regnet vräker ner kring 8 på morgonen då jag måste ge mig av. Har jag tur är det fint väder även när jag skall åt andra hållet annars får det bli skjuts hem alt buss eller så biter jag ihop och cyklar de 4 milen i regn vem vet enveten kan jag vara ibland.


Läs även andra bloggares åsikter om #365mil, träning, mål, målsättning

Dagens utflykt gick till ett fågeltorn

Idag var det fint väder igen och hyfsat varmt så jag och barnen bestämde oss för middag utomhus. Men vi gjorde det enkelt för oss, vi bestämde oss för en mackmiddag. Så vi for till ICA och handlade och sen åkte vi till fågeltornet vid Storavan. Det blev lite cykling på en smal skogsväg/stig vilket barnen tyckte var roligt.

Vi dukade upp vår mat uppe i tornet och njöt av solen. Barnen skyndade sig att äta klart och mumsa i sig fika för att hinna cykla lite mer och balansera på en stock. Själv satt jag kvar i tornet i solen och drack te och läste min bok och lyssnade på fåglarna som kretsade över sjön snarare än simma omkring i den.

Sen när vi cyklade hem ville barnen passera Ejvind Jonssons gård som de hade sett skyltar för så vi tog oss dig via mer terrängcykling och lite vad. Väl framme vid gården fanns inte mycket att se men barnen hittade en lekplats som var rolig att testa en stund. Det var skönt att se grabbarna som ibland är så måna om att vara coola leka loss och inte bry sig om att fjädergungrejen nog är för mindre barn.

Läs även andra bloggares åsikter om utflykt , Boden , barn , cykeltur

Jämställdhet och självförtroende bara för tjejer?

@hejg (Gustav Holmström) skrev igår om hur hans hemkommun Kumla bara bjuder tjejer på en föreläsning om jämställdhet och självförtroende. Hans blogginlägg innehåller en mailkonversation som tydligt visar hur snett man tänker från kommunens håll. De menar på att tjejer behöver denna föreläsning för att bli mer framgångsrika och kunna ta för sig. Visst det är viktigt men om det nu är så att tjejer inte släpps fram exempelvis som entreprenörer är det för att tjejer inte vågar eller är det för att killar inte släpper in dem? Kanske det i så fall är killarna som behöver en föreläsning i så fall? Men jag lovar någonstans på skolorna i Kumla sitter det killar som har dålig självkänsla, killar som skulle vilja våga men som inte tror på sin idé, när skall de få den hjälp de behöver? Varför skall de missgynnas för att de råkar ha snopp?

Ja det finns strukturella skillnader i samhället mellan könen men jag tror inte man kommer till rätta med det genom att dela upp människors egenskaper baserat på kön det borde snarare cementera föreställningarna om att vi är så otroligt olika mellan könen.

Jag förstår att du känner att det är lite orättvist men allt är inte alltid lika. Rättvisa är att alla får det de behöver för att utvecklas till demokratiska samhällsmedborgare. Denna gång får tjejerna det de så väl behöver. Nästa gång får killarna det de behöver.

Vem bestämmer vad killar respektive tjejer behöver? Vem tar hand om de som hamnar emellan?

Våga se barn och ungdomar för vilka de är inte vilket kön de har, annars kommer vi bara lära dem att det är helt ok att dela upp människor efter kön.

@politikerlilith (Lilith Svensson) skriver om det i sin blogg.

@stielli erbjuder sig att komma och hålla en föreläsning gratis för ALLA.

Läs även andra bloggares åsikter om genus, jämställdhet, självkänsla, föreläsning, orättvisa

I år skall det bli av

Lyckades knipa åt mig en plats på Sweden Social Web Camp (#sswc) på Tjärö i år igen, och i år skall jag åka. Var tvungen att ställa in i sista stund i fjol. Nu skall jag klura på hur jag bäst tar mig till Stockholm den 12 augusti så jag hinner med den twittrande bussen morgonen den 13:e.

Det skall bli hur kul som helst.

Vi får se vad det blir för boende, jag hade rum som förstahandsval men har ju ett bra tält så jag kan nog tälta om det behövs dock kanske kroppen fortfarande är lite ledbruten sen Fjällräven Classic 1 vecka innan.

Läs även andra bloggares åsikter om Sweden Social Web Camp, Tjärö, #sswc

Socialstyrelsen avpersonifierade på ett falskt sätt

Läste i Aftonbladet idag att nu kommer dokumentären om Candrah, kvinnan som vädjade om att få dö. Man kan läsa ett reportage i dagens tidning och i morgon visas dokumentären på 4:an och på Aftonbladet.

När nyheten om hennes kamp och senare att hon skulle få dö och hade dött släpptes så var hennes namn alltid dolt men det har å andra sidan heller aldrig varit helt hemligt då hon finns både på Facebook och hade egen blogg. Men på något sätt ville man hålla hennes namn utanför och Socialstyrelsen valde att stryka över hennes namn och adress när brevet som var deras svar på hennes vädjan publicerades. Men i Googles träfflista syns namnet:

och väljer man “Snabbtitt” så kan man markera det svartmarkerade, kopiera och klistra in det i en texteditor och vips står allt i klartext. Jag hoppas det inte hör till vanligheterna att de publicerar brev till enskilda personer och mörkar vem mottagaren är på detta klantiga sätt. Att bara sätta svart bakgrund och svart text räcker liksom inte om man verkligen menar allvar med att hålla personen anonym.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialstyrelsen , avpersonifiering , anonym , brev , publicering

Ny kvällsutflykt

Idag var det fortfarande fint väder om än väldigt molnigt när jag hämtade barnen. Men vi bestämde oss ändå för att göra en liten utflykt, den här gången till cykel. Vi handlade korv på ICA, packade ner tillbehör och tog med en halv påse kolbriketter som stod och drällde i källaren samt ett halster. Jag bad ungarna stoppa ner långärmade tröjor och brallor i väskan men de vägrade, det var varmt ute och de ville inte ha väska. Hepp sa jag men skyll inte på mig när det blir kallt. Själv hade jag långbrallor, långärmat och en fleecetröja i väskan.

Vi cyklade iväg till Börstingen vid älvbrinken, ca 5 km hemifrån. Vid norra sidan av älven har de en stor binge för ved men jag antog att det skulle finnas ved på södra sidan också så vi for över och cyklade längst med stranden för att hitta ett bra ställe att stanna på. Det finnas 4-5 grillplatser med vindskydd. Barnen ratade det första och det andra så vi fortsatte bortåt men det var folk vid de andra så det blev att vända om och ta nummer 2.

Det fanns inte ett vedträ i sikte, Vincent cyklade tillbaka till nummer 1 och hittade en halvbränd vedklabbe som han tog med sig. Jag lade all kol på kolpåsen och tuttade på och sen fick vi ösa på med lite kvistar och annat för att få lite fyr på det hela. Det tog sin tid att få glöd med tillslut så kunde vi lägga korvarna i halstret och grilla.

Ungarna var nu frusna och stod och stampade, kröp in i sina t-shirtar och försökte hålla sig varma. Stackare. Men de gnällde inte. De visste ju att de hade sig själva att skylla.

Efter vad som enligt barnen var en evighet så hade vi tillslut vår mat klar i alla fall. Vi åt en hel drös med korv med bröd och tittade ut över älven

Sen var det dags att packa ihop för att fara hemåt igen men först var jag tvungen att fota lite mossa för Hermans klass “forskar” om mossor och lavar just nu. Herman anpassade sig sa han och frös inte på hemvägen medan Vincent var på väg att hacka tänder så han fick låna min fleecetröja.

Det blev en mils cykling för oss allihop, mätta och trötta kom vi hem och hoppade i duschen och ungarna somnade bums sen.

Spegelblankt

Läs även andra bloggares åsikter om natur , Boden , Svartbyträsket , spegelblankt , sjö

En liten kvällsutflykt

Idag hade jag paus från allt vad röra på sig heter efter ha nött väldigt många mil på min cykel de senaste dagarna. Men ut i det fina vädret ville jag. Jag tog barnen med mig i bilen och åkte till fågeltornet i Vibbyn (Vibbybanken).

Vi tittade på svanar som bröstade upp sig mot varandra. Tyvärr så har jag inget bra teleobjektiv men har lyckats zooma in på en av bilderna.

Barnen var helt lyriska och Vincent sa flera gånger “Åh det är så vackert”. 

Till och med molnen var roliga att titta på.

Efter att vi tittat på naturen satte vi oss i det lilla vindskyddet och fikade.

Barnen hade tagit med sig läsk, jag hade te och vi hade hittat lite vinbärskaka och äppelkaka i frysen. Det var mumsigt men kanske inte det bästa man kan äta strax efter kl 20.

Det satt en liten skylt på vindskyddet. Tänk att landhöjningen gått så fort på drygt 100 år är det nu en stor äng där det varit kajplats. Se karta.

Läs även andra bloggares åsikter om Natur , fågeltorn , fågelskådning , fika , natur , Vibbyn

“Det finns inget som heter tjejskor”

Mina barn har tjatat en evighet om skateskor. De tjatatde om DC-dojor men jag vägrar att köpa skor för den summan pengar så länge fötterna växer minst en storlek/sommar plus att de sliter skor på ett helt magiskt vis. Igår så lossnade innersulan i Hermans gympadojor och de var helt omöjliga att använda plus att de började vara för små så skoinköp blev lite halvakut. Vi åkte till skoaffären i Enter Galleria men där hittade Herman inget han ville ha och enda andra ställe vi skulle hinna till var Skokanonen så vi åkte dit. Lovade båda barnen att de skulle få var sitt par nya skor om de hittade något och båda fick direkt syn på ett par svarta skor med rosa och silvermönster. Mönstret var koifisk, moln  och blommor i japansk stil. De provade och bestämde sig för att ta sådana.

Idag var det skoldags och båda hade sina nya skor på sig. Herman var uppspelt som han alltid är när han köpt något nytt han gillar. Jag frågade när de kom om klasskamraterna hade tyckt deras nya skor var fina.

Svaret kom snabbt :

Vincent : “Nä mamma, de sa att det var tjejskor”

Herman : “De sa de till mig också och att de var fula, det är en fisk som pruttar på dem” (bakom fisken är det ett moln).

“Jaha sa ja vad är det som gör dem till tjejskor då?”  sa jag.

Herman: “Det är rosa på dem och de är ljusa mönster det gillar tjejer”.

Vincent: “Men jag sa “det finns inget som heter tjejskor”

Herman: “Det sa jag också sen sa de inget mer, men Roger gillade dem och det gör jag också men jag behöver kortare snören”.

Sen var det inget mer med det och jag blir stolt över att jag har två grabbar med skinn på näsan och som står för vad de själva gillar. Men jag blir så jäkla less har vi verkligen inte kommit längre, vem är det som lär barnen vad som är tjejigt och killigt? Varför gör inte skolan något för att stävja sådant här, personalen måste ju höra det.

Uppenbarligen kan ju killar också gilla ljusrosa mönster på ett par svarta skor eller har jag fått två söner som har något genetiskt fel? Jag själv tycker rosa är skitfult så de har i alla fall inte fått sitt gillande för rosa från mig.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om skor , skateskor , genus , rosa , färg , tjejskor

Skall nog ta med barnen på denna

En utställning på Försvarsmuseum i Boden.

RÖRELSE AV VIKT - EN UTSTÄLLNING ATT LEKA MED

Det är roligt att röra sig! Det känns bra att ha en stark och smidig kropp som fungerar. Det är gott att äta och dricka. Den här utställningen vill stimulera barn och ungdomar att röra sig mer. Det finns så mänga roliga och lekfulla sätt att röra sig på om man bara använder fantasin. Barn som rör sig bygger upp sin kropp. Det måste man göra före vuxen ålder och sedan får vi som vuxna se till att behålla styrkan och spänsten genom hela livet. Utställningen vill också ge en tankeställare när det gäller vad vi äter och dricker.

Får hoppas att långtidsprognosen är fel

Gissa vilken dag nästa vecka vi har tänkt att hålla ett barnkalas utomhus.

Jo just det lördag. Men å andra sidan är temat på kalaset “träningsläger” och alla är uppmanade att ta med oömma kläder och regnställ. För oavsett väder kommer hinderbanan genomföras om än med modifikationer om det blir för hala hinder.

Jag och Vincent tog en tur till hinderbanan idag för att kika lite. På tisdag skall jag och det andra barnets mamma dit och göra planering. Vincent körde några varv på banan så jag kunde se vad som funkar och inte.

Har du som läser detta ett barn i Vincents klass som skall gå på kalaset säg inget och visa inga bilder, barnen vill hålla det hemligt. Mig veterligen läser inga av barnen bloggen.

Logistik?

Varför får inte den ena bilen stanna i Luleå? Har det med storlek eller nåt att göra?

“Men du är ju social”

Vad jobbigt det är när andras bild av mig inte stämmer med hur jag känner mig. När jag skulle på Pocktail i Stockholm hade jag tryggheten i att en av de andra från Pocketblogg också skulle dit. men hon ställde in i sista stund pga jobbet. Jag visste därmed att det skulle bli som när jag var på Pocketminglet i vintras, ensamt. Alla andra verkar känna varandra, står i små grupper och pratar tyst, nära, inte läge för att bryta in. Men mina farhågor möttes med “men du är ju så social” när jag ventilerade dem bland bekanta.

Ja jag är social om jag känner någon, om det på något sätt går att få de andra att backa ett steg bakåt och släppa in mig i den lilla cirkeln. Annars hamnar jag i ett hörn och studerar alla andra. Visst händer det att jag växlar ett ord med någon, kanske våra händer krockar över en ostbricka eller vi försöker ta samma bok eller så. Och ibland tilltalar någon mig kanske frågar om boken jag håller i eller om jag kan skicka fruktsodan. Men så mycket mer än så blir det sällan. Jag känner mig obekväm och undrar varför jag utsätter mig för dessa saker.

På pocketminglet hade jag lite tur, vi behövde sätta oss ner för att lyssna på författarna och jag hamnade vid ett bord med några andra. De satt och pratade tyst med varandra men plötsligt tittade ena killen upp, sträckte fram handen och presenterade sig och bad om ursäkt för att han vänt ryggen åt mig. Sen samtalade vi allihopa om böckerna som skulle presenteras innan det drog igång, en liten stunds lättnad.

På pocktail så stötte jag ihop med en bibliotikarie som rotade i samma låda efter uddaböcker som jag gjorde och vi började samtala, sen anslöt hennes väninna i samtalet och vi blev sittande i en timme och pratade bokbloggande mm. Jättetrevliga var de och vi skiljdes åt när personalen nästan kastade ut oss. Men innan det var det 2 timmar av försök till samtal men utan större framgång, en artig nick och sen vändes ryggen mot mig. Är jag verkligen så ointressant, eller är det bara så att de man redan känner är så oerhört mer intressanta. Lyckades dessutom hoppa på en twittrare som jag kände igen och pratat med en del via mail/twitter men hon kopplade aldrig vem jag var så, pinsamt, pinsamt, kan man inte tvingas bära namnlappar så man slipper gissa om den andra känner igen en eller inte. Tyvärr gör ju ex. twitter det att man känner igen folk men det betyder inte att de vet vem du är. Det blir lite som när man råkar hälsa på kändisar på stan, man känner ju igen dem men kanske inte alltid kan placera dem.

Såg en annan tjej som stod ensam i ett hörn med sitt glas och en bit ost, funderade på att stövla fram och säga hej eftersom jag vet hur tråkigt det är att stå så där men precis när jag tog första steget kom 3 tjejer invalsande och gick fram till henne och de kramades och skrattade.

Mingel kan med andra ord få mig att känna mig otroligt ensam och oönskad fast jag kanske har 100 människor omkring mig som är där för att vara sociala. Hur kan jag vid 37 års ålder tillåta mig själv att känna mig som 5 år och inte få vara med i sandlådan? Känner mig som världens mest patetiska människa. Kanske jag är det, kanske tänker folk runt omkring mig “åh nej" nu kommer hon” som jag själv vet att jag tänkt om vissa människor, sådana man helt enkelt inte orkat med. Hur skall inte de ha känt sig? Fast för det mesta ha jag faktiskt försökt att vara trevlig ändå just för att jag vet hur det känns men inombords har jag ju himlat med ögonen och tänkt snälla gå din väg.

Vad är matematik?

Herman 7 år vid matteboken:

-Men sällan detta är matte hur kan jag ha detta som matteläxa

Jag tittar ner i boken för att se vad han gör, han jämför tal i sin Mattesafari 2A-bok:

-Mamma det här ÄR INTE MATTE det är test av synen, vem som helst kan väl se vilket tal som är störst!

Tja vad säger man, försökte förklara att det är matematik att förstå vilket tal som är störst/minst och att talen har ett värde i jämförelse med andra tal att 34 är större än 23 men jämför man det med 38 är det mindre. Men Herman bara himlar med ögonen och säger att det kan väl alla, det är inte matte.

Vissa saker är så naturliga för dem att det är svårt att förklara varför det skall tragglas.

Vem kom på det namnet?

-isordsjukan sprider sig nu även till produkter.

Skogaholmisar vad är det för namn?  Ryser av obehag.

Läs även andra bloggares åsikter om skogaholmisar , isord

Skolycka

Så nöjd med dagens skoinköp.

Köpte även ett par svarta jeansleggings och en svart topp så nu får jag väl låta det svarta symbolisera död på Pocktail i morgon för att komma på hur jag skulle symbolisera nyfödd kändes aningen för mycket just nu.

Inte en bok för alla?

Fick mailutskick från En bok för alla med följande längst ner:

Jag trodde hela vitsen med en bok för all var just att böckerna var för alla.

Sockerrör?

Testar ny träningsapp

Fick tips av @jdagerot om Cyclemeter en app för loggning av träning så jag köpte den och testade. Lite kul är att den har talsyntes som talar om hur långt man cyklat, medelhastighet mm och den kan twittra ut när man startar och är framme. Alla svar man får på starttweetet skall tydligen läsas upp för en.

Jag slog på så den mailade mig min rutt då såg det ut så här:

Route: Hemma-Skogså-Flarken-Hemma
Activity: Cycle
Google Maps URL: http://maps.google.com/?q=http://share.abvio.com/b97c/164b/4bdf/be29/Cyclemeter-Cycle-20100503-2106.kml
Shortened Google Maps URL: http://j.mp/afepsr
Started: 3 maj 2010 21.06.08
Ride Time: 1:35:23
Stopped Time: 0:00
Distance: 32,84 km
Average: 20,66 km/hr
Fastest Speed: 40,46 km/hr
Climb: 170 meters
Calories: 989
Official Route: No

http://www.cyclemeter.com

Trots sitt namn kan man välja en hel del övriga aktiviteter. Får ta och testköra ett tag och se om dne är bättre eller sämre än RunKeeper som jag inte riktigt kom överens med. Men tyvärr finns de inget bra sätt att överföra data från någon av dem till FunBeat där jag lagrar all min träningsdata så min Garmin får följa med på turerna och logga. Helst av allt skulle jag ju vilja ha en FunBeatapp med motsvarande funktionalitet, dvs kunna logga direkt till FunBeat. Ni som har Androidappen till FunBeat hur funkar den? Och tänk om det kunde komma ett pulsbälte som pratade med telefonen då skulle man verkligen ha allt i ett.

Uppdatering: Ser att cyclemeter kan maila mig CSV-filer och Funbeat kan ta emot sådana, måste testa och se hur den importen blir, återkommer i frågan.

Deklarationsinlämningen i Luleå

Var på skattekontoret och lämnade in min ROT-avdragsblankett och möttes av en skattkista.


De har humor på Skatteverket i Luleå.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sammanträffande

Vid mitt första ensambesök i Abisko skrev jag i bloggen "Jag fick mitt nya rum på turiststationen och gick upp och duschade och bytte om, sen satte jag mig i brasrummet och läste en stund innan det var dags för middag. Jag hade läst ut En Nannys Dagbok en stund tidigare på rummet så jag tog med Veronika bestämmer sig för att dö."

Idag skulle jag se på filmen Veronika bestämmer sig för att dö men hamnade istället framför en film på 4:an som visade sig vara En nannys dagbok. Lustigt lustigt. Så filmordningen blev den samma som läsordningen.

Läs även andra bloggares åsikter om En nannys dagbok, Veronika bestämmer sig för att dö, sammanträffande

Valborg då brasorna inte brann

Igår var det valborgsmässoafton, brasornas högtid. Vi var uppe på Gruvberget, i år var jag dock en av arrangörerna av det hela så jag var mer bakom disken i stugan än ute vpå planen där brasan skulle vara.

Jag hade bakat hela dagen, kladdkakemuffins, äppelkaka, vinbärskaka, chokladbollar och äppelmuffins till försäljningen i stugan som komplement till varmkorven och våfflorna. Men man kan lugnt säga att jag hade överilat en del när det kom till bakningen med tanke på hur många som trotsade vädret och kom upp till stugan. Men nu har jag hela frysen full med fikabröd.

Det småduggade hela dagen och det fortsatte så hela kvällen så vi hade ingen direkt anstormning av folk som ville se  på när brasan tändes. Det tog ett bra tag innan det brann för vår brashög bestod nog av 50% snö i mitten och de extremt låga molnen aka dimma gjorde allt fuktigt. Men trägen vinner och tillslut brann det i alla fall men mest på ena sidan så vi har nu en halv hög kvar att bränna upp. Tyvärr var det nog en hel del skit som man inte skall bränna i högen. Hoppas så innerligt att Bodensarna till nästa år kan ge fan i att lägga sitt skräp i vår majbrasa.

En fördel med det dåliga vädret var att nästan alla som var upp kom in i stugan och värmde sig en stund och många passade på att handla något i alla fall, lotter, korv, fika eller våffla.

 

De som handlade kom i klump så från att inte ha haft något att göra kunde vi plötsligt ha 10 våfflor att göra på en gång. Eva och Sally hade fullt upp med våffelsmeten.

Själv smet jag ut från stugjobbet en stund och grillade med familjen. Sambon var snäll och högg upp lite ved att ha till en grillbrasa och när vi hade fått fin glöd var det några andra familjer som anslöt och trängdes om glöden.

Läs även andra bloggares åsikter om Valborg , brasa , eld

Fick åter igen ett smakprov på hur många ser rosa som endast en tjejfärg. Herman hade lagt sina rosa handskar på en bänk och efter ett tag var det ett par småtjejer som kom och grillade samtidigt som två äldre damer var där. När tjejerna gick iväg ropade den ena damen “flickor ni glömde vantarna” varpå de svarade att de hade alla sina vantar. Damen såg mycket förbryllad ut och Herman säger “Det är mina vantar” då tittade hon ännu konstigare men sa “Oj tanken slog mig inte ens att det kunde vara en killes vantar”. Herman skrattade och tog emot sina vantar.

 

  Vi åt på tok för mycket korv där ute i duggregnet men lyckades ändå trycka i oss en massa fika inomhus sen.

Det var inte bara tappra familjer som kom upp på Gruvberget denna inte så våriga kväll, även Mulle kom på besök och pratade med barnen en stund.

  

När vi hade städat i stugan var det dags för hemfärd och firande nummer två, det med grannarna. Det har blivit tradition att gå ner på granntomten och snacka en stund medan brasan brinner. Men i år när vi kom så hade inte brasan tagit fyr ännu. Det kämpades men nä den ville sig inte alls. Mina barn försvann någonstans och jag gick in en stund. Insåg sen att de hade gått in till grannen och blivit kvar där. Knatade över för att be dem komma hem men nä se det fick de inte. De kom sen hemsläntandes strax innan 12 helt saliga. De hade haft det jättetrevligt.

Så här ser en misslyckas brasa ut:

Vi får ta och elda upp den någon annan dag. Jag kanske tom hinner klippa ner mina egna buskar innan dess.

Producerat på Bokmässan och Littfest

Bokmässan 2009:
Vad är en pocket, Bokmässan 2009
33 boktips från utställare och besökare
Seminarium: Kvinnor, deckare och våld
Katerina Janouch signerar sin bok
Seminarie: Helena von Zweigbergk – Om familjerelation och lojalitet
Seminarium: Anna Jansson – Först när givaren är död
Seminarium: Emma Ångström – Stalkerdrama med flera bottnar
Seminarium: Kristina Ohlsson – Deckardebut
Seminarie: Jan Jörnmark – Atomtorg, porrharar & Hitlerslussar
Varför läser du pocket?

Littfest 2010:
De utsatta
Den röda grevinnan
Seminarium: Katarina Mazetti
Skrivarworkshop för ungdomar
Seminarium: Gör det ständigt enklare att enklare att publicera böcker
Seminarium: Googlekoden
Seminarium: Bokens framtid Seminarium: Diskussion om novellen
Seminarium: Jonas Karlsson skådespelaren som blev författare