I morgon blir det stick i fingret #099 #blogg100

Har mitt första möte kl 9 i morgon bitti vilket borde göra att jag hinner med ett drop-inbesök på Vårdcentralen, förlåt Hälsocentralen de har hu bytt namn i Norrbottens läns landsting för att ta ett blodprov. För nu håller jag på att bli galen på att känna mig så här hängig. Kanske är det järnvärdena som bråkar. Men jag brukar inte få värk i kroppen, bli uppsvullen utan bara vara orkeslös.

Idag var jag ute och gick, en runda som brukar ta 1,5 h till 1 h och 45 min men idag tog den 2 timmar och 9 minuter, fanns ingen kraft i kroppen, ingen möjlighet att öka farten, ingen ork till att pressa mig. Jag hatar verkligen när kroppen inte är överens med huvudet. Förutom den här kraftlösheten värker det lite här och var i kroppen och min mage är som en ballong hela tiden, jag växlar mellan att vara tokhungrig och må illa och inte vilja äta något alls.

Borde kanske prata med en doktor också om det nu inte är järnvärdena. Men det lär jag ju inte hinna innan 8:30 i morgon.

Det är tänkt att jag skall springa Vårruset om en vecka, det lär ju knappat funka, man jag skall väl orka gå runt de 5 km hoppas jag.

På tal om min runda idag, den tog mig förbi flyktingarna som hungerstrejkar, en av kvinnorna som är där och stöttar stod på trottoaren, hennes sorgsna uppsyn fick mig att börja gråta, hon såg det och vi pratade lite och jag gav henne en kram. Känns som mina krämpor är nada mot vad de genomgår, fasan att behöva skickas tillbaka, rädslan för att nära och kära skall dö här eller där borta. När jag gick förbi 1,5 h senare vinkade hon till mig och mina tårar började rinna igen.